Tokyo Ueno Station

Kazu är född 1933. Han bor nu i ett tält under ginkoträden i Uenoparken i Tokyo, tvärs över gatan ifrån Ueno Station dit han kom 1963 i december för att 1964 börja bygga inför OS. Föräldrarna och familjen fanns hemma i Fukushima. Kazu brukade åka hem två gånger om året; en gång vid Obon, själarnas högtid, och en gång i slutet av året. Nu inser han vad han missat av sina barns utveckling och övrig samvaro med familjen. Du har inte haft tur i livet, säger hans gamla mor. Kazu går baklänges in i framtiden och lever mest i det förflutna; sitt eget och Japans. Han har upplevt tsunamin, tyfoner, krig, oroligheter i landet, fattigdom, kyla och hungersnöd. Han har fått uppleva sin sons förtidiga död. Kôichi var 21 år och hade just blivit klar med sin examen till radiograf när han plötsligt och oförklarligt dör, till stor sorg och saknad för föräldrarna som varit så stolta över sonen. När kejsaren eller någon annan högt uppsatt person vill besöka Ueno – parken städas alla hemlösa och deras tält bort. När de sedan vågar sig fram igen har det kommit upp skyltar med Får ej beträdas på gräsmattorna. Yu Miri skildrar i Tokyo Ueno Station en grupp människor som lämnats helt därhän. Matförsörjningen är inga problem eftersom restauranger och affärer ställer ut mat som de hemlösa kan hämta om de hinner före sopbilen. Däremot är det lätt hänt att de fryser ihjäl. Kazu undrar om livet är värt att leva. Han funderar över tiden och tidens gång. I flera stora städer har ungdomar satt igång trakasserier mot de hemlösa. De hemlösa körs slutligen ut ur parkerna till en tillvaro som kringirrande på gatorna. En tillflykt var ringlinjen Yamanote line där de kunde åka runt runt varmt och torrt. En annan plats som erbjöd tillfällig vila var en biograf där de kunde köpa en biljett som gällde flera föreställningar. Kazu drabbas plötsligt av en insikt. Framför honom finns bara en väg. En anar det värsta. Tokyo Ueno Station berättar om en svår verklighet i kulisserna till ett annat liv. Yu Miri lyckas väl med att berätta om dessa namnlösa som inte äger mer än det som ryms i ett par påsar och som saknar tillgång till de mest basala bekvämligheter. Det är tung läsning och jag har en känsla av att det regnar oavbrutet. Av Yu Miri har jag tidigare läst Fullt hus och jag kommer att följa hennes vidare utveckling.

Titel: Tokyo Ueno Station. Utgången mot parken

Författare: Yu Miru

Översättare: Lars Vargö

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Tryckår: 2021

Antal sidor: 162 sidor

En smakebit på søndag

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"När han kom in i rummet satt Alma redan där. Bordet var dukat:soppan, brödet, ett glas vatten och två små röda sommaräpplen, glänsande och helt utan fläckar. Säkert hade hon valt ut äpplena själv, tvättat och polerat dem, tänkte han. Och nu sitter hon här och väntar, så som hon ända sedan barndomen väntat på något eller någon medan livet gått henne förbi. Så sade hon åtminstone ofta när hon talade om sitt "halvlevda liv". Han kunde inte ta sin fru på allvar i det avseendet, och i grund och botten ansåg han henne vara lite galen, åtminstone vad det gällde värderingen av den egna personen. Hon var tjugonio , ingen ung flicka längre men långtifrån gammal. Hon ansågs fortfarande vara Wiens vackraste kvinna, precis lika vacker och åtråvärd som för några år sedan då män av alla de sorter svärmade omkring henne likt malar runt nattlampan. "Du är sen," sa hon. "Soppan har kallnat."  Från sid 14 - 15 i Sista satsen av Robert Seethaler. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 2 2022

 MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord driver en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi bjuder varandra på en mening som vi av en eller annan anledning stannat till inför. 

"Vi inredde hotellet enligt min vanliga estetik - mycket av allt och överallt - fyllde på med böcker som en inredningsgrej i matsalen och lite lampor och sånt på ett intuitivt sätt."

Från sidan 126 i "Lasse & Lenin. En bok om Lasse Diding" av Per Nygren
 

Fem en fredag v. 2 2022: Mätbart

elisamatilda: Fem en fredag v. 2: Mätbart 

1. Hur har du varit snabb i veckan?

Ingen bra vecka vad det gäller snabbhet

 

2. Hur har du varit energisk i veckan?

Ingen bra vecka vad det gäller energi

 

3. Hur har du varit effektiv i veckan?

Ingen bra vecka vad det gäller effektivitet. Det hjälper inte att planera. 

Har inte ens skrivit julkorten ännu

 

4. Hur har du varit kort i veckan?

Lika kort denna vecka som alla andra veckor. Tillväxten avstannad

   

5. Hur har du varit ditt bästa i veckan?

Kan inte komma på något.

Helgfrågan v. 2 2022: Har du någon bokutmaning för 2022?

 Mias helgfråga v. 2: Har du någon bokutmaning för 2022?

Det har jag faktiskt. Jag har just bestämt mig för Boktolvan som enligt O har haft i flera år. I år har hon bestämt sig för Favorittolvan i stället, men jag behåller den ursprungliga Boktolvan när jag nu till slut bestämt mig för att göra den. 

Och så tänker jag göra Kaosutmaningen som Scylla har hand om under 2022. En smakebit på søndag tänker jag följa liksom, förstås, Helgfrågan. Det verkar ju som om Ugglan & Boken tänker fortsätta med Tisdagstrion och då hänger jag på. Den icke tidsbegränsade geografiska utmaningen, Jorden runt på 100 böcker, ska jag ha i bakhuvudet hela tiden.   

Veckans kulturfråga v. 2 2022

enligt O: Veckans kulturfråga v. 2: Vilka läsmål har du för 2022?

Den geografiska läsutmaningen, Jorden runt på 100 böcker, utan tidsram som Ugglan & Boken drog igång 2020 fortsätter jag med. 

Scyllas hylla har tagit sig an Kaosutmaningen under 2022. Den är rolig så den  kommer jag att följa.   

astridterese på den norska bokbloggen Betraktelser hanterar läsutmaningen En smakebit på søndag och den behåller jag också.

Och så tänkte jag vara med på Boktolvan, äntligen, men då visar det sig att enligt O ändrat konceptet. Favorittolvan heter det nu och går ut på att " jag ska återupptäcka gamla favoriter och/eller författare jag bra läst en bra bok av och vill läsa av. Evt behåller jag den gamla modellen ändå.

Och jag håller verkligen med om att en inte mår bra om en inte läser. Och tvärtom. Det måste vara tillåtet att läsa "vilt"; att läsa utan att låta sig begränsas av något vad det vara mål

Tisdagstrion v. 2 2022: Överst i min läshög/på min läslista

Ugglan&Boken: Tisdagstrion v. 2: Överst i min läshög/på min läslista

Cykelbudet av Anders Teglund - om kulturarbetaren som tog tjänst som cykelbud hos Fodoora när pandemin satte stopp för hans arbete som musiker. 

Kim Leine, Tunu (dansk läsecirkel) född i Norge; flyttade till Danmark för att så småningom arbeta på Grönland som sjuksköterskai femton år . 

McConaghy, Charlotte, När vargarna kom. Ska den leva upp till Den sista migrationen som var så fantastisk? Har denna i telefonen.

The Vicar of Wakefield av Oliver Goldsmith (läsecirkel). Nämns flera gånger i Jane Austens romaner. JA höll Goldsmith väldigt högt.