Tisdagstrio v. 9 2021: Djur och natur

Ugglan & Boken:  Vecka 9: Djur & natur (Världsdagen för natur- och djurliv den 3 mars)

1.
I mars blånar skyn över gärden och fält

och bonden går ut med sin plog och sin vält

hans hjärta det klappar så lätt där han går

och ärlorna trippar så nätt i hans spår.

En dag ska han köra tolv säckar till kvarn

 

Vad kakan ska smaka hans fru och hans barn 

 

Var hittar jag resten? Det frågade jag den 2 mars 2014. Nu frågar jag igen.

Den gamla skolplanchen hittade jag 

 

2. Serenader

Den irländska näktergalen 

är en starrgrässångare,

en liten fågel med stor röst

som ger hals hela natten.

 

Inte vad man kan vänta sig 

av en musikalisk nation.

Jag har inte ens hört den -

eller en uggla, för den delen.

 

Mina serenader har låtit

som en kråkas brustna röst

i draget eller drömmen

fladdermussuset

 

och konknarrens knarpande

där den stryker kring,

vilse i ett ingenmansland

mellan karteller och kemikalier.

 

Så fyll flaskorna, mina kära,

ställ in dem i deras kojor.

Och om de väcker oss, nåväl,

det skulle starrgrässångaren göra. 

 

Ur På väg av Seamus Heaney som fick Nobelpriset 1995

 

3. Baggen och björken

 

Det stod en bagge tjudrad vid björken på gräsplanen bakom. huset. Kedjan löpte med yttersta länken i en järnring trädd kring stammen. Baggen travade runt och snaggade en brun cirkel i det gröna gräset. Ibland travade han runt ett järnspett i en grässlänt längre bort. Så fort färska klöverblad skjutit upp i den gröna mattan återfördes han till björken, där skugga aldrig saknades och folk gick förbi och lade märke till om vattenhinken blivit tom. Det var hans tredje sommar. Björken var inte bara äldre och erfarnare, tack vare sin höjd hade den vidare utblick över händelserna. Det skulle komma att hända en hel del.

 

Ur Blåvalen av Werner Aspenström

I kamp med havet - Vägen från Stormskäret

 

De två sista delarna i Anni Blomqvists serie om Maja på Stormskäret har titlarna I kamp med havet och Vägen från Stormskäret. Maja väntar sitt sista barn, Johanna, det sjunde. Johanna är väldigt liten när hon föds ett par månader för tidigt. Men Maja vet att hon kommer att överleva. På Stormskäret är eld, storm och varg de tre stora farorna. Det är dåligt med mat till husdjuren och svårt att skaffa ved. Maja köper foder på krita. Maja sörjer när den älskade kon Tulpana måste gå till slakt för att skaffa mat åt familjen. Det är svårt att få något grepp om tiden, men de äldsta barnen börjar bli stora. Maja är rädd att dottern, Maria, får ta ett för stort ansvar och arbeta för mycket. Det förvånade mig lite att Maja tänkte så ömsint på sin dotter. Hon är inte uppfostrad med att man visade känslor. Det gjorde rakt inte hennes mor även om Maja kunde märka att modern var omtänksam och försökte underlätta på annat sätt. När Vallborg gummo dör känner Maja att hon förlorar ett starkt stöd i sitt liv. Hon kunde behöva en axel att gråta mot. Vallborg gummo är den som kom vid födelse och död. Janne och Maja bjuds på begravningen vilket är en stor ära eftersom endast släkt och grannar brukade bjudas. Barnen säger ni till sina föräldrar. Maja sjunger sorgliga sånger för dem under skymningsstunden; Älvsborgsvisan, Hjalmar och Hulda o. dyl. Barnen älskade det. Maja börjar fundera över sina pojkar och tycker att hon snart borde få en svärdotter i huset. Johanna skrattar och säger att alla bröderna har flickvänner. Och med ens kommer August, den äldste sonen, hem med Eva. Tyvärr ägnar författarinnan inte Eva så mycken omsorg. En känner med den unga flickan och undrar hur hon vågar ta steget till Stormskäret och svärmor Maja utan att ens ha hälsat på. Maja själv blir alldeles perplex. Hur hanterar en en svärdotter? Hon låter Eva förstå att allt är hennes bara Maja får behålla sin säng. Och Maja känner att hennes stora kvarvarande uppgift blir barnbarnen sedan hon funnit att fisket blir väl tungt för henne. Hon tyr sig alltmer till sin psalmbok. Maja är väldigt flexibel, måste jag säga. Det kommer tider då barnen börjar tala om fastlandet. På Stormskäret kan ju ingen bo! Yngsta barnet Johanna tar det första och största steget. Hon emigrerar till Amerika och Maja börjar vänta på brev så snart Johanna lämnat Stormskäret. Läsaren följer Maja tills hon lämnar Stormskäret, frisk och kry och med alla själsförmögenheter i behåll. Författarinnan är väldigt summarisk i de här båda böckerna. Hon tycker nog att läsaren redan känner de olika karaktärerna och koncentrerar sig på själva livet och tiden. Jag har läst de här fem böckerna med stort nöje och levt med och beundrat familjen som tog alla motgångar och allt hårt arbete med sådant jämnmod. Och alla dessa mer eller mindre främmande ord! Det sista var styckemössa. Det är en mössa som används till en folkdräkt.

En smakebit på søndag v. 8

"Du är så dum, hade hon tänkt. Framför spegeln inne på toaletten efteråt, andfådd och darrande, med smärtan pulserande i handen. Hon hade kört knytnäven rakt i hans ansikte så att det krasade under knogarna. Det där var inte jag, hade hon tänkt. Det var inte jag. Hon visste inte när det hade börjat. Det var diffust, en gradvis förändring. Kanske var det redan under hösten. Hon mindes att hon en morgon hade blivit stående på planen utanför Ålands lyceum. Andedräkten ett¨kompakt moln i den svidande kalla luften. Hon hade sett den gamla byggnaden, stentrappan som ledde upp till porten. I snart tre års tid hade hon punktligt och nästan obemärkt gått in igenom den porten. Hon hade koncentrerat sig på sina betyg, hade arbetat hårt. Hon hade på något sätt tänkt att de där åren var utan slut, som om hon alltid skulle gå där, genom de fula, slitna korridorerna, termin efter termin. En uppgift skulle avlösa en annan. Men den morgonen hade insikten slagit ner i henne med full kraft. Vårterminen som låg framför henne, studentproven, examen. Det som väntade efteråt."

Från sidan 20 i Det finns inga monster av Liselotte Willén 

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser utan att för den skull spoila något. Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
 

Veckans mening v. 8

Veckans mening v. 8: 

"På toppen av ett ögonblick står jag och skriker: det är en fröjd att leva och förvandlas!"

Elmer Diktonius 

Meningen ovanför hörde jag i radion medan jag läste en helt annan bok och jag fastnade direkt. Hoppas att Robert på Mina skrivna ord godkänner meningen fastän den inte stod i boken jag läste.

Fem en fredag v. 8 2021: Teambuilding

elisamatilda Fem en fredag v. 8: Teambuilding

                                                     

                                           Einar Emlund, Potatisplockning

 

1. Vilket var ditt första jobb?

Jag plockade potatis 

2. Vad läser du just nu?

Pär Lagerkvist, Dvärgen

3. Har du någon gång träffat någon känd person?

Jag har träffat och samarbetat med många kända författare

4. Vilken talang skulle du helst vilja ha? 

Jag skulle vilja kunna spela kyrkorgel med många register och massor av hala trampor

 

5. Vad var det första du köpte för egna pengar?

Jag köpte min första klocka för pengar jag sparade ihop genom att cykla runt och plocka potatis

Helgfrågan v. 8 2021

 Mias bokhörna: Mia undrar vad vi köpt på bokrean

1. Cherry Blossoms of Kyoto av Hidehko Mizuno

2. Elementary Japanese

3. Japan Traveler´s Atlas

4. Wrong about Japan  av Peter Carey

5. Vardagar. 2. av Ulf Lundell 

Bonusfrågan: Vad får du inte missa på rean?

Veckans kulturfråga v. 8 2021

 

enligt O: veckans fråga: Vilken är din favoritskildring av vintern?

 

Den första boken jag kommer att tänka på när det gäller vinter är The Snow Child av Eowyn Ivey Berättelsen bygger på en rysk folksaga och rör sig mellan fantasi och verklighet. Snön och den kanadensiska naturen beskrivs väldigt fint.

Snö av Maxence Fermine är en liten oerhört poetisk roman om snö, poesi, skönhet och haiku. 17-årige Yuko bor i norra Japan på ön Hokkaido i slutet av 1800-talet.
För fadern, som är shintopräst, är det självklart att Yuko antingen ska ägna sig åt religionen eller armén. Men Yuko vill bli poet. Haiku, snö och siffran sju är heligt för honom. Det är vackert, rent och finstämt på ett skenbart enkelt språk.