tisdag 1 september 2020

Vecka 36: Vatten

 

Ugglans och bokens tisdagstrio vecka 36: Vatten


1. Minnet av vatten av Emmi Itäranta (titeln är klickbar)

2. Long John Silver av författaren och professorn i franska, Björn Larsson. John Silver sitter på Madagaskar och summerar sitt liv. Hur gick det till att pojken från Bristol som var både läs - och skrivkunnig hamnade till sjöss och hemma i England kom att betraktas som mänsklighetens fiende.  Otroligt spännande bok som kan göra seglare av vilken landkrabba som helst.


3. Brottsjöar av  Claude Gallay. Från ett saltstänkt Normandie (titeln är klickbar)

måndag 31 augusti 2020

Nedstörtad ängel


För många år sedan läste jag Nedstörtad ängel. En kärleksroman av Per Olov Enquist och det minns jag som en läsupplevelse. Lite vanskligt då att läsa om, men eftersom nätcirkeln önskade det så blev det så. Och jag kan säga att läsupplevelsen inte blev mindre nu. Tvärtom. Den lilla tunna boken innehåller fragmentariska berättelser om Pascal Pinon och hans hustru Maria som är en utväxt på hans huvud; om den änglalike pojken som dödar två flickor av ingen orsak alls; om doktor K och hans hustru som egentligen inte tycker om varandra men de är infångade i varandra. Ruth Berlau och Bertolt Brecht var ett par under en tid. När han ville ha sin frihet reser hon efter honom. I Enquists bok går Berlau omkring med Brechts huvud i en hattask. Hon har skrivit en novellsamling som fick dålig kritik. Men den vackre pojken blev inspirerad av en av novellerna. Berättare är antagligen författaren själv. Pinon och hans hustru hålls som gisslan i en gruva i Mexico. De anses vara Satans barn. Så småningom tas de ur gruvan och förevisas som monster för nyfikna människors pengar. Maria kan inte tala, men hon sjunger en sång som mannen kan höra. Makarna kan inte se varandra utom i en spegel. Nedstörtad ängel handlar om nåden, förlåtelsen en får utan att ha gjort sig förtjänt av den. Det finns flera exempel på det. William Blake har stor betydelse för berättelsen, eller berättelserna kanske jag ska säga. I Enquists kärleksroman förekommer också det gröna huset som författaren växte upp i liksom likkortet av fadern, som dog när författaren var sex månader. Himlaharpan är en annan av Enquists välkända metaforer. När det är kallt sjunger det i telefontrådarna som har sitt ena fäste i stjärnorna. Nedstörtad ängel är en kort roman, men den är så otroligt innehållsrik. Och vacker. Jag tror att hela Enquists författarskap hänger ihop. En ska läsa allt. Jag tänker komplettera. På olika sätt. En del dramatik hoppas jag finns på Öppet arkiv.

Titel: Nedstörtad ängel. En kärleksroman

Författare: Per Olov Enquist

Förlag: Norstedts

Tryckår: 1985

Antal sidor: 143

söndag 30 augusti 2020

En smakebit på søndag


"Ett ögonblick senare dunsade Michael ner på en våt jordhög i sin favoritblazer och sina bästa jeans ("inte det smartaste valet för en svensexa", påpekade en dunkel röst i hans huvud). Det enda enda som gick att urskilja i mörkret var de röda bakljusen på bilen och det vita skenet från en ficklampa. Regnet stack honom i ögonen och fick håret att klibba fast i pannan. " M - mina .... kläder. "Några sekunder senare kändes det som om armarna skulle gå ur led när han lyftes upp i luften och dumpades i något slags behållare med vita, sammetsklädda sidor som pressades mot hans axlar och armar.  "Vad håller ni på med?" utbrast han igen. Fyra berusade, flinande skugghöljda ansikten stirrade ner på honom. En tidning trycktes i hans händer. I skenet ifrån ficklampan fick han en suddig skymt av en naken rödhårig tjej med gigantiska bröst. En flaska whisky, en liten tänd ficklampa och en walkie - talkie lades på hans mage. "Vad i...?" En illasmakande gummislang stacks in i hans mun. När han spottade ut den hörde han ett skrapande ljud och sedan skymdes plötsligt kompisarnas ansikten av någonting. Och alla ljud utplånades. Hans näsborrar fylldes av lukten av trä, fabriksnytt tyg och lim. Först kändes det varmt och skönt. Sedan fick han panik."

Från sidan 8 i Levande begravd av Peter James.


Läsutmaningen  En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

fredag 28 augusti 2020

Fem en fredag v. 35: Höst

elisamatilda: Fem en fredag v. 35 handlar om hösten

1. Vad ser du fram emot i höst?
Att kanske få träffa lite människor. Helst ett par små barnbarn

2. När kommer höstkläderna fram?
De är redan framme

3. När är det på riktigt höst?
När det känns fel med sandaler; sommarkläderna är för kalla
och vinterkläderna för varma
 
4. Gör du något under hösten du inte gör någon annan säsong?
Njuter av den höga klara luften efter ett fuktigt, våtvarmt augusti
 
5. Vad tar du med dig från sommaren?
Mängder av altanfrukostar och massor av promenader

torsdag 27 augusti 2020

Helgfrågan v. 35


Mias bokhörna ställer följande helg - och bonusfråga:

Besväras ni av s.k Skräppost?
Bonusfråga: Hösttips


Skräppost får jag en del, ja. Det är erbjudanden om att låna pengar, att tjäna pengar, viagra och om hur en ska hantera sin otrogne make. Jag svär och kastar och skulle gärna slippa skräpet för gott.


Hösten betyder återgång till ordningen efter sommarens anarki. Det som kan vara trevligt är att ta fram oljelampan och tända ljus i mörkret. Så småningom tillkommer elden i kakelugnen. 

Åtta steg mot avgrunden

Åtta steg mot avgrunden. Vårt framtida liv på jorden av Jonathan Jeppsson, klimatjournalist på Aftonbladet. Engagerat och med stora kunskaper redogör han för vad som kommer att hända under de närmaste åttio åren vad det gäller klimatet. Somligt har nämligen redan nu gått för långt, det vill säga nått sin tipping point från vilken det inte finns någon återvändo. Annat är på god väg. Välstånd hänger ihop med ekologiskt avtryck. Är vi bereda att i decennier dra ner på standarden och ekonomin. Obevekligt och metodiskt går han igenom punkt för punkt av koldioxidutsläpp, issmältning, bränder, översvämningar, stormar, hetta, torka och golfströmmens försvagning; det senare kan vara århundradets svarta svan. En svart svan är en avgörande händelse i stil med berlinmuren och tvillingtornen; en avgörande händelse helt enkelt. 2050 kan vi ha 20 miljoner klimatflyktingar, menar Jonathan Jeppsson. Kylan i norra Amerika, bränderna i Kalifornien och översvämningarna i Japan hänger ihop med issmältningen i Arktis. Vid sekelskiftet kommer det att finnas några tempererade zoner nära polarområdena som klarat sig bäst; Tasmanien, delar av Kanada och Ryssland, men allra bäst är Grönland. Metanhydrat är ett begrepp bland många andra jag inte stött på tidigare. Det handlar om is som kan fatta eld och är en åtråvärd energikälla. När regnskogarna i Amazonas skövlas stiger värmen, molnen drar sig tillbaka och det blir syrebrist. Det talas om det nuvarandes tyranni. Redan i slutet av 1800 - talet påpekade Svante Arrhenius att istiderna berodde på koldioxidsvängningarna i atmosfären. Så det är inget nytt för mänskligheten. Men det "kostar" för mycket att göra något radikalt. Alla vet, men problemet är för stort. Filosofin har nått sin tipping point. Vi kan inte tänka oss hur det blir "sedan". Jonathan Jeppssons bok är oerhört faktaspäckad och helt oillustrerad. Men han har lätt för att förklara begrepp och sammanhang och räknar med en intresserad läsare. Parallellt med de åtta stegen berättas historien om tornseglarna krympande skara i föräldrahemmet i Algutstorp samt om katastrofen med den yngre brodern. Och om familjen som var en helt vanlig familj som lever ett helt vanligt liv. " En familj som levde så nära klippkanten, utan att ana det." 

Klimathotet är globalt. Alla lever nära klippkanten. Och vet.

På biblioteket är Åtta steg mot avgrunden placerad på avdelningen Uhd - Antropogena klimatförändringar; det vill säga klimatförändringar förorsakade av människan. 

Titel: Åtta steg mot avgrunden: vårt framtida liv på planeten

Författare: Jonathan Jeppsson

Förlag: Ordfront

Tryckår: 2020

Antal sidor: 334

onsdag 26 augusti 2020

Veckans kulturfråga v. 35 2020

enligt o: Onsdag igen och dags för veckans kulturfråga. Vi håller oss kvar inom spänningstemat och frågan lyder:

Vilken är den mest spännande film eller tv-serie du sett?

Vad har du för spänningsfavoriter? Svara i en kommentar, på din blogg eller på sociala medier. Tagga gärna in mig så att jag får ta del av dina svar.

Spänning och spänning; det finns ju olika sorters spänning. Jag tror att jag ändå måste välja en gammal klassiker om man med spänning menar något otäckt.


Så sent som igår kväll tänkte jag på Triffidernas uppror som är en blandning av SF och skräck. Den gjordes 1962 men jag såg den långt senare och den var verkligen otäck. Igår kväll i mörkret "skrämde" mig ett par höga gullrisstänglar eftersom de i både form och höjd påminde mig om triffiderna. Men de klapprade  inte med käftarna. Annars har jag under den här pandemitiden sett ett flertal polska serier på Netflix som varit mycket spännande. Och jag inser att det är dags att börja föra anteckningar om vilka filmer och serier jag ser. Finska Karppi, Sorjonen och Farliga beroenden kan jag rekommendera

Vad det gäller Perry Mason så tittade jag en stund (förfärad!) på den nya versionen. Det finns ingenting som påminner om den gamla serien. Så det är en gåta varför serien ens kallas Perry Mason. Nu ska det sägas att jag inte gav den många minuter. The Stranger har jag sett och den var spännande.