Helgfrågan v. 30

Mias helgfråga  gäller som vanligt under sommaren frågan Vad läser du?

Enkelt och bra. Som vanligt läser jag flera böcker. Ett par som promenadsällskap i öronen och det par andra i svartskrift. I öronen har jag 
Min alltför vackra syster av Rosa Ventrella och Köttets tid av Lina Wolff. I svartskrift Sällskapet av Christina Hesselholdt och 

Berättelsen om ett litet maskrosbarn i södern är hjärtskärande, men en beundrar hennes go och överlevnadsförmågan.

Bonusfrågan gäller tips av något slag; filmtips, recepttips el. dyl. 

Serier är väldigt trevligt. Jag avundas dem som ännu inte har sett The Split på SVT Play.  Den tjeckiska serien Wasteland på HBO Nordic är väldigt bra liksom Sharp Objects och gamla The Wire. På The Netflix: Mad Men, Broadchurch, Luther

Top Ten Tuesday

July 21: Book Events/Festivals I’d Love to Go to Someday

  1. The Nobel Prize award in Stockholm in december

  2. The Booker Prizes events all over the country (England) 
 
  3. Women´s Prize for fiction. I´d  like to hear the chair of judges 
      discuss (England)

  4. I´d like to visit Hay-on -Wye or The Town of Books in Wales

  5. Frankfurter Buchmesse, the biggest bookfair in the world

  6. The Bookfair in Gothenburg

  7. The Nordic Council´s Literature Prize gala ceremony
 

  8. London Book Fair 
  

  9. Louisiana literature festival, Humlebæk, Denmark

10. Reykjavik International literary festival, Iceland

Somliga tycker om nässlor

Författaren Junichiro Tanazaki, 1886 - 1965, levde samtidigt som Sushei Tokuda, och han var också mycket framgångsrik under sin samtid. Men medan Tokuda blivit alldeles oförtjänt borglömd lever Tanazaki kvar genom att han till exempel får en rejäl artikel i Alex författarlexikon som en kommer åt genom biblioteken. Ganska orättvist, tycker jag, som nu läst båda. Somliga tycker om nässlor ( Tアデクむし ; Tade ku mushi) av Junichiro Tanizaki kom ut 1929. Den handlar om det äkta paret Kaname och Misako som inte lever samman som man och hustru. De är helt enkelt inte attraherade av varandra. Med makens godkännande skaffar sig Misako en älskare, Aso. Själv söker han tröst hos eurasiskan Louise.  Sonen, Hiroshi, 10 år anar ugglor i mossen. Gode vännen Takanatsu försöker påskynda processen eftersom båda kontrahenterna tycks ha bestämt sig för att skiljas. Men Misakos far, som står som representant för traditionen, blir bestört över parets beslut. Han är förtjust i sin svärson och de har mycket trevligt tillsammans. Den gamle, som svärfar kallas; han är ju i 60 - årsåldern!, tar hand om saken på sitt sätt. Somliga tycker om nässlor handlar mycket om tradition och modernitet; om Kyoto kontra Tokio (som det stavs i den här boken) och om dockteater. Kaname, Misako och dem gamle och dennes 30 år yngre mätress, O-hisa, åker till Osaka för att se berömda dockteaterföreställningar. Osaka benämns för övrigt av de mera sofistikerade tokioborna som en köpmansstad. O - hisa är den gamles allt-i-allo. Hennes leende "avslöjade ett av Kyoto - skönhetens traditionella behag, de vanskötta tänderna." Misako avskyr O - hisan och hennes tänder. Under teaterföreställningarna, som kunde vara från klockan tio på morgonen till klockan elva på kvällen, äter folk medhavd mat ur traditionella lackaskar; det pratas, dricks och barnen stojar. Jag tycker om människorna i den här romanen. De resonerar och diskuterar och tar inte lättvindigt på livet. Kaname oroar sig till och med för att Aso eventuellt inte är seriös! Förhållandet barn/föräldrar kan jag kanske sätta ett litet frågetecken för. Inte för att det skulle vara fel på skildringen utan mera på generationernas syn på varandra. Som alltid är det mycket intressant att få veta mycket om förhållandena i samhället. Jag fortsätter en stund till med det här författarskapet.

Titel: Somliga tycker om nässlor
Författare: Junichiro Tanizaki
Översättare (från engelska): Nils Fredricson
Förlag: Wahlström & Widstrand
Tryckår: 1955 
Antal sidor: 196

En smakebit på søndag

"Banvaktshustrun Tilda Värdig stod och borstade sin mans ytterrock med kaffesump. Hon hade plockat undan de två äldsta barnens bäddar och skjutit ihop utdragssoffan som annars brukade vänta på mannen när han kom hem från nattjänstgöring. Rummet var minutiöst ordentligt, var sak på sin plats, men verkade ändå rent för litet för en så storvuxen kvinna att vända sig i. När hon gifte sig med Oscar hade hon fått lämna sitt hem i Lunnagärde Södergård, där det fanns gott om utrymmen och god vurnad och hålla till godo med den här lilla ödsliga banvaktsstugan. Dessutom måste hon ta sexton timmars grindvakt och passa över trettio tåg om dagen, eftersom ingen annan än en hustru ville åta sig ett så svårt och illa lönat arbete. Men hon var så fullständigt tillfreds i sitt äktenskap med den glade, envetne och ömsinte lille karlen att hon aldrig längtade till sitt föräldrahem. Han var henne nog. Hon var stolt över hans kamp för rättvisa åt de ringa i samhället. "

från sidan 191 i Vinden vände bladen av Ein Wägner

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan skulle det vara Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Fem en fredag v. 29: Köpvanor

elisamatilda undrar över våra köpvanor i sin utmaning Fem en fredag v. 29

1. Vad är det dyraste du har köpt?
ett hus. för många år sedan. bor fortfarande kvar

2. När är du som mest snål?
när det gäller att äta ute. går hellre hem och äter

3. Vilket var ditt senaste fynd?
ett par ECCO - skor på rea på nätet

4. Vad är aldrig för dyrt?
böcker

5. Vad handlar du mest av i affären?
tomater

Helgfrågan v. 29

Mias helgfråga sommareditionen: Vad läser du?
Bonusfrågan gäller tips av olika slag: Semestertips, filmtips, recepttips eller något annat tips?

Just nu läser jag Sällskapet av Christina Hesselholdt med stort välbehag. Vid sidan av har jag Och drog likt drömmar bort. Coleridge, Wordsworth och deras epok av Gunnar Harding. Och jag misstänker på goda grunder att jag får träffa på flera författare i den här romanen som egentligen består av fyra kortromaner.

Som promenadsällskap har jag Min alltför vackra syster av Rosa Ventrella
i öronen.

Semestertips: Att besöka trädgårdar som till exempel Norrvikens trädgårdar och Sofiero någon solig dag mitt i veckan när det förmodligen är lite färre besökare än vid helgerna. Där kan en vistas ute och det är förmodligen inte så svårt att hålla avståndet.

Top Ten Tuesday

Ny regi och ny logga sedan 2018. Top Ten Tuesday finns fortfarande. Det är länge sedan jag deltog, men idag gäller det tio böcker som fått mig att le. Det blir inte lätt, men jag gör ett försök. "Roliga" böcker är inte min starkaste gren, men ler gör jag ibland.

1. The Wind on the Moon, Det blåser på månen av Eric Linklater. Vi läste den högt i skolan. Jag kunde inte läsa för jag skrattade.

2. Vems lilla mössa flyger, Korken flyger och Vad lever man för av Barbro Lindgren. Här ler jag med ett visst vemod.

3. Röde Orm av Frans G. Bengtsson. Om Orm som redan som ung hamnar på ett vikingaskepp och sedan upplever många äventyr. Berättarglädje och humor utmärker den här romanen. Julfirandet med Harlad Blåtand i Danmark är en speciell historia.

 

4. Den store Gargantuas förskräckliga leverne av munken Rabelais är en    groteskoch burlesk historia om jätten Gargantua och hans son Pantagruel.

5. Volvo lastvagnar av Erlend Loe minns jag som väldigt rolig. Det är länge sedan jag läste den men jag minns att jag blev överraskad av att jag tyckte att den var så bra. Drastisk humor, för att uttrycka sig milt. Jag hade valt den på grund av titeln.

6. Cold Comfort Farm av Stella Gibbons parodierar romantiserade landsortsskildringar. Det blev film också. Tilldrar sig i Sussex.

7. The Darling Buds of May av H. E. Bates tilldrar sig i Kent. Den gick som TV - serie också och kallades dramakomedi. Familjefadern, "Pop" Sidney Larkin minns jag som en outsinlig källa till glädje.

8. Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole är nog det roligaste jag läst. Berättelsen om Ignatius J. Reilly som är intelligent men lat.
Platsen är New Orleans och tiden 1960-talet. Ignatius J. Reilly är 30 år, men har ännu inte kommit sig för att flytta hemifrån.

9. Snöstormen av Vladimir Sorokin har jag både läst och lyssnat på som radioföljetong och njutit. Ett område i Ryssland har drabbats av den
bolivianska svartsoten. Befolkningen ska vaccineras och därmed räddas från att bli zombier. Brödkusken Harkel har en självgångare som drivs av femtio småhästar stora som rapphöns. Fantasifullt och roligt.

10. Gamla tanter lägger inte ägg av Mark Levengood och Unni Lindell. Barncitat från Norge och Sverige.