Mikrokosmos

Mikrokosmos är en märklig bok. Den handlar om den 60 - årige författaren Kinpei och geishan Ginko (Silverbarn. Den verkliga förebilden hette Kobayashi Masako, f. 1904) som sitter på en servering i Ginza i centrala Tokyo och minns tider som flytt. Tokuda Shusei vill skriva om det vanliga folket, bland annat i professionen (läs: prostitutionen) utan förskönande omskrivningar. Censuren tycker inte att han skriver tillräckligt ideologiskt och patriotiskt. Tokuda svarar genom att lägga ner sin penna. Romanen slutar med ett kommatecken. Men eftersom det handlar om verkliga personer får vi i alla fall veta hur det går. Författaren hade planerat åtminstone hundra sidor ytterligare. Mikrokosmos är en faktaspäckad roman. En får veta mycket om geishors liv, hur levnadsvillkoren är och vilka regler som gäller. En får veta om alla resor, husbyten, ekonomiska överenskommelser och vilka yrkesgrupper som finns i samhället. Möblering, maträtter, redskap och utseenden beskrivs. Kvinnosynen är under all kritik med våra mått mätt. Flickor som ännu inte nått tonåren är de som värderas högst. Redan en artonåring kan synas för gammal. Men i verkligheten tycks det inte gälla riktigt ändå. Populära geishor kan vara betydligt äldre. Intressanta är relationerna mellan geishorna och deras madamer eller "fäder". Ginko har varit en tredje klassens geisha vilket betyder att hon arbetat i förorterna. Varje geisha bör skaffa sig en man som månar särskilt om henne; ger henne fickpengar, gåvor och eventuellt köper henne ett hus. Ibland leder förbindelsen till äktenskap. Andra gånger är mannen gift och hustrun väl förtrogen med makens förehavanden. Mycket västerländskt har nu tagit sig in på många områden och samsas med ålderdomliga japanska företeelser som geishasystemet. I Tokyo märks det västerländska tydligast. Författaren Kinpeis tänker också över sitt liv. Översättaren Hans - Göran Ankarcrona läser utmärkt på ett sätt som passar texten. En del gånger har han uttryck som jag tycker är diskutabla. Kan något slutta uppför? Kan en sätta sig raklång? Nattamat, smatt, frissor, knäppgök? Det är petitesser men i alla fall. Tokuda Shusei är en väldigt intressant författare. Han är lågmäld och saklig och på japaners vis förtjust i naturen. Då och då skymtar medkänsla med kvinnor - geishor eller inte - och deras liv och umbäranden. Romantrilogin ägnas hustrun, älskarinnan och geishan.

Titel: Mikrokosmos
Författare: Tokuda Shusei
Översättare: Hans - Göran Ankarkrona
Förlag: Vestigo AB
Tryckår: 2015
Antal sidor: 335

En smakebit på søndag

"Cilla går på bio med Bo. Och på skoldans med Bo. Och är ute och åker skidor med Bo. Oavsett vad mamma har för synpunkter. Bo har gult hår som han stryker upp med vaselin och glasögon med svarta bågar och första gången Cilla ser honom har han trenskotten bakfram. Det är modet i hans plugg. Man måste faktiskt göra någonting. Och alla kan inte vara swingpjattar. Quite the contrary! Om inte annat har dom slipsen fladdrande på ryggen i hans plugg. Gör den inte lika stor nytta där? Hans idol är Ludde, som egentligen heter Louis Armstrong. Bo är nog ganska djup fast han är hemskt bra på att dansa. Efter Sture Lagerwall går de hem till Bo och hör på Louis Armstrong. Det är precis som hemma hos vem som helst och de dricker te i vardagsrummet och en pappa hör på radio i hallen om vad Hitler gör och bara nickar till Cilla när hon går förbi. Skivorna lyssnar de på i Bos rum och när man verkligen lyssnar kan man inte dansa. Cilla sitter i stolen och Bo på sängen. Bo följer Cilla hem och säger att snöflingorna är precis som stjärnor i hennes hår men han kysser henne inte, kanske för att det är mitt under en lykta. Cilla säger hej redan vid torget för att mamma inte ska behöva bekymra sig, men kanske kommer det lite för plötsligt för han gör inget försök att kyssa henne då heller. Överhuvudtaget är det nog för kallt för kyssar på vintern."Från sidan 174 i Törnrosa. Feernas tid av Ingrid Sjöstrand

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den är veckan är det Astrid Terese på den orska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna.
Fler smakebitar skulle ha funnits HÄR.

Förklädd

I Förklädd skildrar Shusei Tokuda sitt treåriga förhållande med den unga Junko Yamada som till varje pris vill bli författare. Hennes stora förebild är franska Colette. I romanen, som Tokuda skriver tio år senare kallas hon Yoko och den äldre, framgångsrike författaren Yozo. Hon har ett havererat äktenskap bakom sig och tre barn som hon lämnat bort. Yozo blir snart hennes lydiga redskap. Hela romanen andas en yttre och inre oro. Yoko åker iväg utan att meddela sig med Yozo och han blir orolig och svartsjuk. De far omkring och bor på olika ställen för kortare eller längre tid, de äter på fina restauranger, de åker taxi oavbrutet. Yoko träffar ständigt nya män - och gamla bekantskaper - och Yozo är svartsjuk och lider. Yoko förvånar sig över Yozos blinda passion. Yozo läser den japanska översättningen av En dåres försvarstal och franska naturalister. Han är den stillsamme iakttagaren av mänskligt beteende. Deras förhållande väcker uppseende i omgivningen och de figurerar i tidningsspalterna. De ingår ett skenäktenskap för att gjuta olja på vågorna. Måltider, kläder och tyger noteras, vilket är mycket intressant. Det västerländska börjar göra insteg. Damen vid floden, Sayama Sayoko, är en äldre geisha med egen inrättning. Hon blir Yozos förtrogna. Nya konstklubben och arbetarförfattarna är konkurrerande rörelse. Yozo hamnar mitt emellan. Mögel - Tokudas första bok i serien handlade om frun. Förklädd handlar om älskarinnan. Den gamle mannen med det svaga hjärtat får uppleva att en ung poet uppvaktar "hans" Yoko och hon agerar som om Yozo vore hennes pappa. Ett riktigt slitigt förhållande för ett svagt hjärta och ibland tänker Yozo att det skulle vara skönt att vara av med Yoko och att få lite lugn och ro. Jag tyckte mycket om den här boken också inte minst för det kulturhistoriska och för Yozos passion som faktiskt gör den intellektuelle, framgångsrike författaren i det närmaste dum. Är denna besatthet kärlek?

Fem en fredag v. 28: Sommar II

elisamatilda Fem en fredag

1. Hur spenderade du somrarna som barn?

Solen sken väldigt mycket, tycker jag mig minnas. Vi badade, åkte hölass, plockade smultron och blommor. Och läste, naturligtvis. Ibland blev det rejäla åskväder  och då badade pappa och barnen i åskregnet. Det var mer ordning på vädret förr.

2. Hur spenderar du sommaren i år?
Hemester. Inga barnbarn. Inga utflykter. No nothing.

3. Vad skulle du vilja göra i år men som inte går?
Vara med barnbarnen, förstås. Åka på små dagsutflykter och se på grannskapet som en ofta känner dåligt till.

4. Vilken är favoritsysslan på sommaren?
Vara med barnbarnen vid och i havet

5.När brukar du ta första doppet?
Det är väldigt olika. Är det riktigt kallt blir det inte 
förrän nästa år.Det är kallt på ostkusten

Helgfrågan sommar v. 28

Mias helgfråga sommar är enkel men väsentlig: Vad läser du?

I promenadsällskap har jag Mikrokosmos av Shusei Tokuda. Det är sista delen av hans fantastiska trilogi. Bitvis lyssnar jag och följer med i boken. Översättaren, Hans - Göran Ankarcrona, läser utmärkt.

Och så läser jag en bok jag fick i födelsedagspresent av dottern, nämligen Sällskapet av Christina Hesselholdt. Sällskapet innehåller den  danska prosaisten Christina Hesselholdts fyra kortromaner om Camilla och hennes krets, utgivna mellan 2008 och 2014. 2017 kom den på svenska i fin översättning av Ninni Holmqvist. Jag har inte läst så långt men jag har redan stött på William Wordsworth och hans syster Dorothy; Samuel Coleridge, en av sjöpoeterna, familjen Brontë, Heathcliff och Catherine. En mycket stimulerande läsning och jag kom att tänka på en annan bok i min bokhylla. Och drog likt drömmar bort. Coleridge och Wordsworth och deras epok. Urval och presentation av Gunnar Harding.

Bonusfrågan: Något sommartips?
Lyssna på radioföljetongen Köttets tid av Lina Wolff. Skådespelaren Gunilla Röör läser utmärkt.

Några höstböcker 2020

Även om jag har massor kvar att läsa av vårens och sommarens böcker och även har andra böcker på gång är det roligt att kika in i Svensk bokhandels höstboknummer 2020. 

Bibliotekarien i Auschwitz av Antonio Iturbe. Bygger på den sanna historien om överlevaren Dita Kraus. Polaris september

Året med 13 månader av Åsa Linderborg. En dagbok från hösten 2017 till hösten 2018. Polaris augusti.

Övergivenheten av Elisabeth Åsbrink. Om tre generationer kvinnor på självbiografisk grund. Polaris september

 
Dina händer var fulla av liv av Suad Ali skildrar Noras privilegierade liv i Somalias huvudstad Mogadishu. Hon förlorar allt och tvingas fly. Norstedts förlagsgrupp september 

Stina Ekblad, Här brusar strömmen förbi   är "inte bara en självbiografi utan lika mycket ett passionerat försvar för poesin, musiken, litteraturen och vårt behov av skönhet." Weyler förlag augusti

Nidamörkur av Peter  Fröberg Idling. Simons gotländska tomt har ett kusligt förflutet, som ger upphov till en skräckberättelse med litterära kvaliteter. 
Weyler förlag september

Triomf av Marlene van Niekerk, författare till den underbara romanen Agaat, är tillbaka med en roman som tilldrar sig i Johannesburg 1994. Panik råder. Alla ska få lika rättigheter, Weyler förlag september

Ewa Fröling, Moder liv. Harper Collins Sweden Kommer i oktober. Ewa Fröling berättar bl. a. om sin cancer. HarperCollins Nordic  okt

Den stora fröstölden av Jens Nordqvist. Sommaren 1943 plundras på Himmlers uppdrag Ukraina och Ryssland på världens första genbank. Fröerna ska ge gröda som ska föda folket i nazisternas kommande tusenårsrike.
Historiska Media oktober

Domslut av debutanten Ulrika Mossberg.  Domaren Lea stöter oväntat samman med Jakob som hon ska möta i morgondagens rättegång. Albert Bonniers förlag oktober

Livets tunna väggar av Nina Burton. Författaren sitter i sin sommarstuga och iakttar myror, bin, rävar, ekorrar och andra djurarter; alla med olika språk. Hon söker livets mysterium. Albert Bonniers förlag september

Sidenkatedralen av Sara Danius.  Artiklar och essäer i skilda ämnen samt texter om fotokonst. Två projekt som Sara Danius inte hann färdigställa.
Albert Bonniers förlag oktober

Modersmjölken

Nora Ikstena är en av Lettlands mest kända författare. Hon har nu fått sitt internationella genombrott med romanen Modersmjölken. Den handlar om Sovjetlettland och berättare är mor och dotter. I bakgrunden finns mormor och styvmorfar. Modern är framgångsrik gynekolog och fertilitetsläkare, men har svårt att underordna sig det förtyckande systemet. Det drabbar ju också dottern som blir förhörd av partigängare, lärare och rektorer. Hon svarar smart; hon vet ju vad som förväntas av henne. Modern är en härva av problem och har haft svårt att ta till sig dottern. Det började med att hon inte ville amma sin baby. Mormor och styvmorfar bor i Riga och där får dotterdottern växa upp. Ända tills modern straffkommenderas ut på landet för då vill hon plötsligt ha dottern med sig. Dottern är glad, duktig i skolan och har en ängels tålamod med sin struliga, olyckliga mor. Hon blir mamma till sin mamma. Den energi som dottern utstrålar känns starkt genom hela boken. Modern som är född 1944 lever hela sitt liv under den ryska tiden. Hon hinner inte uppleva friheten 1991. Men det gör dottern, född 1969. Modersmjölken är ett stycke lettisk historia. Kommunismen är nu förbjuden i Lettland. Det finns trots allt mycken kärlek i den här boken som jag tyckte väldigt mycket om och sträckläste. 

Titel: Modersmjölken
Författare: Nora Ikstena
Översättare: Juris Kronbergs
Förlag: Tranan
Tryckår: 2020
Antal sidor: 260