Nu har det kört ihop sig ordentligt! Jag är mitt inne i Pennskaftet av Elin
Wägner samtidigt som jag läser Albatross av Anne Cleeves.
På biblioteket väntar Ormarna av Sadie Jones, Jackie av Anne Swärd och Dimma av Ragnar Jònasson. Samtidigt väntar ett matigt nummer av tidskriften Skriva. Emma av Jane Austen ska vara läst till 1 maj då det ska vara e - cirkelmöte. Egentligen har jag också börjat på Gömstället av Katherine Webb, men den får vänta. Den är min egen. Längtans latituder av Shubhangi Swarup har jag också börjat på, men det är ingen bibliotekskö på den så den får också vänta. Lite stressad blir en även om det är angenäm stress. Dygnet borde ha lite flera timmar. Tyvärr blev Joyce Carol Oates besök på Stadsteatern i Stockholm den 27/5 inställt. Jag hade efter mycket om och men lyckats få biljetter.😢
Mia undrar i sin helgfråga (som Evelina har hittat på) om vi fått lust att resa någonstans efter det att vi läst en bok som tilldragit sig i ett visst område.
Det händer mig hela tiden. Jag vill gärna åka så gott som över hela världen. Senaste exemplet är Devon i västra England. Det är nämligen där Ann Cleeves senaste bok, Albatross, tilldrar sig. Landskapet liknar till vissa delar Thomas Hardys Dorset. Jag började läsa Albatross igår. På bonusfrågan: Vad ser ni fram emot finns det ett givet svar: Slutet på karantänen med anledning av coronaviruset.
Ugglan&Boken: Jorden runt på 100 böcker. Detta blir en utmaning helt utan tidsram. Närhelst jag känner för det,
läser jag en bok från någon av länderna på listan nedan och skriver
sedan in titel och författare (jag har gjort ett urval på 100 av alla
världens länder). I första hand vill jag läsa en bok av en författare
som kommer från landet ifråga, men om det skulle visa sig klurigt räcker
det med att boken utspelar sig i landet. Häng på om du vill.
Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson; en gedigen biografi om en mångsidig, förvånansvärt modern kvinna som hann uträtta otroligt mycket under sina 66 år på jorden, 1882 - 1949. Ingen kunde passa bättre än Ulrika Knutson att skriva en en biografi om Elin Wägner. De är samma andas barn. Redan i förordet möter Ulrika Knutsons personliga tilltal.Uppenbarligen har hon haft roligt när hon skrivit och sådant smittar läsaren. Elin Wägner och hennes tid blir så levande att en tycker sig vara där. Hennes namnkunniga vänkrets var stor; hon reste till konferenser; hon var medlem i Fogelstadgruppen och Samfundet De nio; hon arbetade för kvinnors rättigheter, rätten till rösträtt och fred. 1944 valdes hon in i Svenska Akademien och efterträdde Hans Larsson på stol 15. Elin Wägner hade tidigt klart för sig att det gällde att ta vara på jordens resurser. Hon var starkt influerad av Ellen Key även om hon också kunde se kritiskt på denna. Hon kom också att påverkas djupt av Mahatma Gandhis anti - våldsbudskap. Romanen Norrtullsligan - om fyra kontorsflickor i Stockholm - kom ut 2008 och Pennskaftet, med en kvinnlig journalist som huvudkaraktär, kom 1910, samma år som hon träffade John Landquist, litteraturvetare och sedermera professor i filosofi och psykologi. De gifte sig och hade stort intellektuellt utbyte med varandra hela livet. Men Landquist var en kvinnokarl och äktenskapet knakade snart i fogarna och 1922 var Elin klar för skilsmässa. Elin Wägner hade bildningskomplex och var ganska osäker hela livet. Hon hade en liten tunn röst och var egentligen inte förtjust i att tala inför publik vilket inte hindrade att hon reste runt och höll föredrag. Elin Wägners första romaner tilldrar sig i Stockholm; sedan blir det småländska miljöer till exempel i Åsa - Hanna som kom 1918. Tusen år i Småland kom ut 1939 och är en hembygdsbok som innehåller historia, geografi och skrönor i bästa Piraten - stil. I romanen Den namnlösa, 1922, anas Elin Wägners svägerska Ellen Rydelius; Svalorna flyga högt, 1929, Vinden vände bladen 1947, är andra smålandsromaner. Essäsamlingen Väckarklocka kom 1941 och räknas som en väldigt viktig tiitel i Elin Wägners utgivning. Där diskuteras kvinnor, fred och miljö med utgångspunkt ifrån forna tiders matriarkat. 1925 - 26 hade Elin Wägner en kärlekshistoria med den gifte författaren Sigfrid Siwertz. Och hon hade flera andra affärer. Hon fick aldrig några barn men tog sig an sin brorson Vanni. Elin W hade inget körkort och lärde sig aldrig cykla. Trots att hon fick en cykel av John Landquist. Mot slutet av sitt liv blev Elin Wägner kväkare. Ulrika Knutson förmedlar massor av kunskap; hon berättar skrönor och citerar bitska och humoristiska kommentarer av Elin Wägner; hon presenterar Elin Wägners många viktiga vänner och kolleger; hon blåser liv i femtio år av kvinnokamp och hon gör det med fart och schwung. Den besvärliga Elin Wägner är en biografi av bästa märke. Dialogen fortsätter för att låna en titel av Elin Wägner. Jag kommer att fortsätta läsningen.
Titel: Den besvärliga Elin Wägner Författare: Ulrika Knutson Förlag: Historiska Media Tryckår: 2020 Antal sidor: 400
Den här boken passar in på nr 33 i Mias Kaosutmaning 2020 Läs en fackbok.
1. Sara Danius. 19 april 2018 var det knytblusmanifestation som stöd för Sara Danius. Jag var i Stockholm den dagen och hade lyckats få till en knytblusrosett. Hon var verkligen en stark kvinna som jag beundrar mycket. Dessutom var hon en fantastisk stilist, vilket går att konstatera i t. ex. Husmoderns död och Den blå tvålen
2. Elin Wägner. Otroligt vad den kvinnan hann med under sin ganska korta levnad, 1882 - 1949. Hon var radikalpacifist, kvinnosakskvinna och arbetade för att kvinnor skulle få rösträtt och rätt att arbeta. Hon höll föredrag och skrev böcker och hann med den ena (olyckliga) kärlekshistorien efter den andra. Hon var intelligent, snabb och vass i repliken och orädd.
3.Indira Ghandi, dotter till Jawaharlal Nehru, självständighetsaktivist och Indiens förste premiärminister. Hon var enda barnet och stod sin far mycket nära och kom ju så småningom också att bli premiärminister i Indien. Jag minns att jag läste den här boken med stort intresse och häpnade över att någon vågade sitta som styrande i Indien. Annakarin Svedbeerg bodde under många år i Indien och var personligen vän med Indira Gandhi
Susan Hill, The Woman in black Susan Hill är de kusliga stämningarnas mästare. Med
hjälp av landskapet, väder och vind, ljus och skuggor och inte minst
ljud får hon håret att resa sig på såväl sina karaktärer som läsare.Den
unge - mer än lovligt naive - Artur Kripps får uppdraget att åka till
Eel Marsh House i Crithin Gifford i norra England för att ordna den
juridiska kvarlåtenskapen efter den nyligen avlidna enstöringen Mrs
Drublow. Hennes hus kan endast nås de tider på dygnet då det är ebb. Artur
vet inte att om London har sin peasoup - dimma så har Crithin Gifford
sin mjölkiga havsdimma -fåk - som rullar fram snabbt och utan föregående
varning och förtar all sikt och förvränger ljud. Tänk, att som Artur
stå i mörka natten mitt på Nine Lives Causeway - mellan fastlandet och
ön - och överraskas av dimman och dessutom höra floden klucka och sorla
och totalt ha tappat orienteringen! Usch! Och att höra knirkandet av en
kärra (Körkarlen) och ett barns skräckslagna gråt och inte kunna
lokalisera vare sig kärra, häst eller barn! Och att få nattsömnen störd av regelbundna dunsar i ett låst rum...
Tony & Susan av Austin Wright. Susan
Morrow får sig tillsänt ett bokmanus av sin förre man Edward som hon
inte har haft kontakt med på 25 år. Deras äktenskap sprack till stora
delar beroende på hans författardrömmar. Nu vill han att hon ska lämna
ett omdöme om han bok. Hon har en gån hans hårdaste kritiker. Susan dras omedelbart in i handlingen och förvånar sig över hur bra hon tycker att det är. Mellan varven får man ta del av Edwards och Susans tidigare relation. Tony & Susan är en gastkramande roman om ondska, hat och hämnd.Men det är också en roman om en roman och den handlar mycket om skrivande och läsande. Den handlar också om minnen och relationer och hur man förändras med tiden. Austin Wright föddes i NY 1922 och dog 2003. AW var litteraturkritiker,
författare och professor. Han skrev sju romaner. Tony & Susan är
den enda som översatts till svenska
"Ska ni skaffa ett tredje barn? Suvi stod i köket och förberedde maten. Hon var redan finklädd till kvällens julmiddag i en åtsittande klänning som hon bar med överraskande grace med tanke på att hon var en stor och kraftig kvinna. Hon klädde sig alltid i starka färger och hade en lila kappa med guldbroderier som Richards barn kallade "Willy Wonka - kappan". Nelly hade nyligen varit i London tillsammans med Suvi och hon berättade att en turist misstaget hennes farmornför en vaxdocka på Madame Tussauds. Sonja låg i vardagsrumssoffan och läste en tidning medan Richard satt vid fönstret, mellan köket och vardagsrummet, och lyssnade på dem båda. Vem har sagt att vi ska skaffa barn? sa han. Han kunde se att Sonja skakade på huvudet i soffan. Hon satte sig upp och höjde rösten, så att det skulle höras till köket. Jag sade bara när jag och din mamma pratade tidigare , att det inte är uteslutet, sa hon. Men jag vet inte alls. Det är bara en idé." Från sidan 48 i Jungfrustigen av Philip Teir.
Om söndagarna brukar vi ge varandra smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkelighetetn som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
Inlägg
