"Jag är ansvarig för fem personers död. Rättare sagt bärjag skuld i fem dödsfall. I ett av dem är jag bara indirekt skyldig, och ett annat landar i en gråzon. Det var inte jag som höll i vapnet som sänkte den där thailändaren på phuket, men utan mig skulle ett importerat kinesiskt gevär inte ha förvandlat mannens mage till ett durkslag. Kulorna skulle aldrig ha punkterat höger lunga och krossat ryggraden i hundratals mjölkvita flisor. Viss, jag hade inte mycket till val - det var han eller jag. Men det gör mig inte oskyldig. Fem liv på samvetet är ett tungt facit, särskilt om man betraktar min första och enda regel: döda aldrig någon i onödan. Mord väcker oönskad uppmärksamhet, och en konsttjuv vill komma och gå obemärkt. Döda kroppar har en benägenhet att försvåra den saken. Från sidan 7 i Kyldygnet av Philip Birk
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
Nu har Lärarinnans sång av Vigdis Hjorth kommit på svenska. Den kom ut 2018 i Norge. Romanen handlar om Lotte, 57, dramalärare på Konsthögskolan i Oslo. Hon är väldigt nöjd med sig själv och sitt sparsmakade liv där ingenting fattas. Hon dricker sitt morgonkaffe och inmundigar en bit choklad därtill för att sedan gå till skolan och undervisa sina förstaårsstudenter om Brecht; Den goda människan i Sezuan, Mutter Courage och Den kaukasiska kritcirkeln. Hon har ett passionerat förhållande till sitt ämne och blir irriterad när hon inte får något gensvar ifrån eleverna. Det handlar mycket om godhet utöver att lägga en slant i en tiggarmugg. Hon vill att de ska se parallellerna med nutiden. Lottes tillflykt i all nöd är skogen. Där försvinner allt obehag och ger plats åt oförställd glädje inför toppmurklor, vårmusseroner och hela hav av harsyra. När hon träffar på skadade djur faller hon nästan i gråt. Tage Bast, en elev i avgångsklassen, har bett att få filma Lotte som ett led i ett examensarbete som ska handla om några lärares förhållande mellan lärande och liv. Lotte har svarat ja, men det ångrar hon snart. Filmandet gör henne obekvämt medveten om sig själv och hon blir alltmer frustrerad över sin belägenhet. Och även om en inte precis gillar den ytliga, självtillräckliga Lotte så börjar en nu nästan tycka synd om henne. Vilken är Tage Basts egentliga intention?. Varför visar han Lotte inte mera hänsyn och/eller respekt? Varför är inte hon den första som får se filmen? Får man lov att bryta ner en människa på det här sättet? Det blir många frågor. Jag hade önskat en mer utarbetad Tage Bast. Vem är han? Vad vill han? Lotte väljer att självmedicinera på ett drastiskt sätt. Hon utmanar sin egen själviskhet och brist på verklig godhet lika radikalt som oväntat. Frågan är bara om det hjälper. Det får vi inte veta. Bitvis läser jag med stort intresse. Språket är det inget fel på och jag är väldigt tacksam för att det inte blev till någon kärlekshistoria mellan huvudpersonerna. Men det känns som om jag deltagit i ett tankeexperiment. Och det behöver ju i och för sig inte vara fel.
Titel: Lärarinnans sång Orig:s titel: Lærerinnens sang Författare: Vigdis Hjorth Översättare: Ninni Holmquist Natur & Kultur Antal sidor: 237
teresamatilda: Ser du till att hålla upp dörren för folk? Ja, det gör jag Säger du tack för maten även om du ”bara” är hemma? Kan vara lite si och så med det. I Japan säger man "itadakimasu", vilket kan sägas vara en slags bordsbön. Tack för maten vi har på bordet. Man för ihop händerna, bugar lätt och säger itadakimasu. När måltiden är över tackar man den som lagat maten och serverat den och säger "gochisousamadeshita" vilket betyder ungefär det var en fest. När du träffar någon du inte träffat på länge och ni säger att ni måste ses snart, blir det någonsin av? Det händer faktiskt då och då men långt ifrån alltid. Rättar du folk när de säger något fel? Det händer. Men det beror på hur väl jag känner vederbörande. Jag rättar inte folk jag inte känner mycket väl. Vad tycker du om butikspersonal som kommer upp och frågar om du vill ha hjälp? Det gillar jag inte alls. Jag upplyser dem om att jag säger till om jag vill ha hjälp
Välkomna till Elin Wägner-sällskapets digitala läsecirkel på Facebook Elin Wägner Sällskapet startar en digital läsecirkel kring Elin
Wägners verk på Facebook. Läsecirkeln är tänkt att ge läsarna möjlighet
till utbyte av läsupplevelsen och skapa samhörighet i dessa tider.
Hur funkar läsecirkeln? Alla kan delta genom att
lägga sina synpunkter i kommentarfältet under varje moment. Här kan
läsare utbyta åsikter med andra läsare. Vi har planerat fem
tre-veckors-block eller moment. Varje moment kretsar kring valda
romaner, med en kort introduktion. Vi vill visa Elin Wägners aktualitet
och det är fritt fram att knyta an till andra texter och debatter – allt
från Liv Strömquist till klimatstrejken.
Vi som håller i den är Elin Wägner-sällskapets
ledamöter Peter Forsgren, professor i litteraturvetenskap, och Dagmar
Brunow, docent i filmvetenskap, båda vid Linnéuniversitetet (LNU) i
Växjö. Läsecirkeln riktar sig till alla er som är intresserade av Elin
Wägner som kvinnosakskämpe, pacifist och miljöaktivist.
Program:
V 15-17Den nya kvinnan och den moderna storstaden – Norrtullsligan, Pennskaftet
V 18-20 Smålandsromanerna. Kvinnan och traditionen – Åsa-Hanna, Den namnlösa
V 21- 23 Feminism och pacifism – Dialogen fortsätter V 24-26 Det kvinnliga arvet – Selma Lagerlöf, Tusen år i Småland.
Här har vi möjlighet att utforska hur kvinnliga författare skriver fram
en feministisk tradition, t.ex. genom att jämföra med Ulrika Knutsons
nya bok Den besvärliga Elin Wägner samt med Anna-Karin Palms nya biografi om Selma Lagerlöf
V 27-29 Ekofeminism – Väckarklocka, Vinden vände bladen Läsecirkeln är en samverkan mellan Elin Wägner-sällskapet och Linnéuniversitetet.
Mias helgfråga gäller om vi hittat något bra att läsa i påsk och om det blir något påskekrim.
Jag ska läsa Ulrika Knutsons biografi över Elin Wägner, Den besvärliga Elin Wägner som just kommit ut på Historiska Media.
Mitt påskekrim blir Kyldygnet av Philip Birk också från Historiska Media
Bonusfrågan: Hänger ni med på Påskutmaningen? Det gör jag inte. Kan inte läsa på det sättet. Men jag kommer att följa det hela med stort intresse på säkert avstånd
by Shokoofeh Azar (Farsi – Iran), with an anonymous translator
The Adventures of China Iron by Gabriela Cabezón Cámara (Spanish – Argentina), translated by Iona Macintyre and Fiona Mackintosh
Tyll by Daniel Kehlmann (German – Germany), translated by Ross Benjamin
Hurricane Season by Fernanda Melchor (Spanish – Mexico), translated by Sophie Hughes
The Memory Police by Yoko Ogawa (Japanese – Japan), translated by Stephen Snyder
The Discomfort of Evening by Marieke Lucas Rijneveld (Dutch – Netherlands), translated by Michele Hutchison
Endast två bekanta namn: Daniel Kehlmann och Yoko Ogawa.Om den första boken på listan står det bl. a. så här: "The Enlightenment of the Greengage Tree speaks of the power of
imagination when confronted with cruelty, and of our human need to make
sense of the world through the ritual of storytelling. Through her
unforgettable characters and glittering magical realist style, Azar
weaves a timely and timeless story that juxtaposes the beauty of an
ancient, vibrant culture with the brutality of an oppressive political
regime."
Anita Salomonssons senaste roman, Huldas hus, börjag med att mjölkpigan Sara Sofia Karlssons älskade mormor dör. Nu är Sara Sofia ensam. Hon iakttar omvärlden genom ett vackert skafferifönster som morfar snickrade åt dem. Hon går till den sure bonden AndersJon och mjölkar hans kor och försöker fri sig från hans händer. Allt är mycket vardagligt och enahanda. Tills en vacker dag det kommer en stram dam med hårt snört liv och svepande kjol och bygger ett stort hus med jättestora fönster alldeles intill Sara Sofias hus. Det blir mycket tittande i skafferifönstret. Damen visar sig vara den kvinnliga fotografen Hulda Serafia Jonsson (1869 - 1954) och hennes likaledes fotograferande bror, Fredrik. Detta tilldrar sig i Västerbotten strax utanför Burträsk. Tiden är slutet av 1800 - talet och början av 1900 - talet. Sara Sofias stillsamma liv kontrasteras mot den andras mera utlevande liv med års långa utlandsresor. Hon inspireras till säga upp sig hos bonden och börja arbeta på ett bageri och senare som städerska. Sara Sofia försöker tänka sig ett fortsatt liv i ensamhet. Hon är låghalt och kutryggig och ser inte mycket ut för världen. Det är då Emanuel kommer och innan Sara Sofia vet ordet av är hon gift och har fått sitt bröllopsfoto taget av Hulda Serafia. "Jag var någon jag hade en man vid min sida." Hittills är allt en fin berättelse om Sara Sofias enkla liv. Sedan följer ett avsnitt som jag tycker är en transportsträcka. Det har förflyter en hel del år. En ung sopåkare hittar Hulda Serafias dagbok och så kommer hennes öde i förgrunden igen. Den här delen känns som något som kopplats på och inte riktigt hör till till förra delen. Under berättelsens gång utvecklas samhället. Hushållen installerar telefon, radio, kyl och frys, vilket ju hade betydelse även för kvinnorna. Huldas hus är en roman om kvinnors förhållanden. En fiktiv mjölkpiga och en verklig fotograf, som plötsligt när hon beslutar sig för att lägga ner sin verksamhet låter kasta alla sina glasplåtar i sjön.
Inlägg
