Fredagsfrossa

Fredrik jäktar till tunnelbanan. Han har bråttom till ett viktigt möte på banken. Kommer han för sent hamnar han i underläge i förhandlingarna. Han avskyr att åka tunnelbana; han avskyr kroppskontakt och att behöva ta i saker som andra tagit i. Han svettas och är irriterad och försöker läsa på sin nyinköpta läsplatta. Förbaskade punka, tänker han. Så känner han en outhärdlig stank och varseblir en berusad uteliggare alldeles intill sig. Han avskyr att sitta instängd i en metallburk åttio meter under jorden och röra sig framåt i en hastighet att sjuttio km i timmen. Den hemlöse lägger sin hand på Fredriks axel. "Rör mig inte! Vad håller du på med?" Mannen tar långsamt bort sin hand. En mörkhyad yngling i luvtröja ger den berusade mannen en knuff mot dörren. "Du ska av vid nästa station!" Och slagsmålet är ett faktum. Några tonårsflickor filmar. En man lättar på hörlurarna och skriker: "Nu får ni lugna er!" Därmed anser han att problemet är löst och hörlurarna åker på igen. En pojke i keps öppnar en chipspåse med löksmak och stanken blir ännu värre. Två kvinnor, en brunett och en sliten, blekt blondin med skalpellansikte iakttar det hela och den ena bestämmer sig för att en av kombattaneterna är en mördare. Ja, kanske båda två. Plötsligt glimmar ett knivblad till och situationen blir allt allvarligare. Den blonda damen uppdagar att det är Black Friday och en ung miljöaktivist dänger sin väska i huvudet på brunetten och skalpellansiktet. Den gamla damen bredvid Fredrik som verkat oberörd av hela tillställningen fiskar plötsligt upp en parfymflaska ur väskan går fram och slår brunetten i huvudet med den. Sedan skruvar hon av överdelen på flaskan och häller innehållet över de båda damerna. "Odjur, miljöbovar, grisar!" skriker miljöaktivisten. Situationen är nu utom kontroll. Jonas Moström har skrivit spänningsnoveller för 7 dagar tillsammans med sin dotter Roseanna Lagercrantz. Fredagsfrossa är en riktigt obehaglig och helt absurd novell där spänningen stegras hela tiden och en hinner jaga upp sig ordentligt innan avslöjandet. Vet inte riktigt vilket slut jag hade förväntat mig, men inte var det detta. Inte säkert att det var det bästa heller. 

Den här novellen passar in på nr 4 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV Läs en novell med en veckodag i titeln

Fem en fredag v. 52: Slutet gott

elisamatildas sista Fem en fredag för 2019. 
Det blir nya frågor 2020.


Hur tycker du att året blev?
Tja, första delen försvann i en segsliten influensa. Tidig höst skadade jag ett knä. November blev en kraftlös månad. December något bättre.

Gjorde du vad du tänkt under året?
Nej. Se ovan!

Vad var det sämsta med 2019?
Att jag missade mycken gym - tid
 
Vad kommer du minnas mest?
Sommarveckan ensamma med barnbarnen i sommarhuset vid havet.
 
Hur avslutar du 2019?
I lugn och ro. Nyår är kraftigt överskattat.

Helgfrågan v. 52

Mia är oförtröttlig. Det blir en helgfråga mitt i julen också.

Frågan lyder helt enkelt: Vad läser ni?
Litet av varje. Mr Potter av Jamaica Kincaid; Jag vill sätta världen i rörelse, Anna - Karin Palms biografi om Selma Lagerlöf; Ärr av Audur Ava Olafsdottir.

Bonusfrågan: Fick ni några julklappar?

Jodå, det fick jag. Parfym, nya biografin om Selma Lagerlöf, Gå med mig av Behrang Bedjou och en underbart söt tomte av äldsta barnbarnet, 8 år, som hon köpt för egna sparpengar.

Utmaning: Authors & characters - Maria

God fortsättning på julen!

Eftersom jag missade Lyrans läsutmaning den 23 december gör jag den nu. Dagens namn är läglig nog Maria.

Min författare blir Maria Zennström med romanen Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek?
I dagboksform reflekterar hon över olika sorters kärlek; kärlek som ett givande och tagande. Rädsla för närhet insöp hon med modersmjölken. Huvudpersonen i boken heter för övrigt också Maria.

Fiktiva Maria blir tvillingarnas, albinobarnens, Janas och Brors döda storasyster Maria i Vi for upp med mor av Karin Smirnoff. Hon var moderns favorit. Där finns också den syndiga, ständigt berusade Maria Magdalena som bor ihop med den våldsamme kimmorantala.
Titlarna är klickbara.

God Jul!

The painted veil

Somerset Maughams roman Den brokiga vävnaden (1925) ligger till grund för filmen The painted veil från 2006 med Naomi Watts och Edward Norton i huvudrollerna. Läkaren Walter Fane och hans hustru Kitty kommer till Shanghai på 1920 - talet  och därifrån flyttar de till en liten by i djungeln för att bekämpa en koleraepidemi. Det är inget lyckligt par som ger sig iväg på en lång och obekväm resa. Kitty anser att hon inte borde varit med över huvud taget men hon gavs inget val. Det blir en arbetsam tid på mer än ett sätt för dem båda. Utlänningar är inte välkomna; Kina åt kineserna. Walter för en kamp mot det infekterade vattnet. Kitty får ta hand om barnen i ett kloster i närheten. Walter får se att hon inte bara är den bortskämda, själviska flicka han blev förälskad i. Och hon börjar respektera sin man och se hans kvaliteter. När de gifte sig såg hon honom mest som en möjlighet att komma ifrån sin mamma och hemmet. Jag minns att jag gillade boken väldigt mycket när jag läste den och filmen vara inte heller så tokig. även om jag blev lite häpen över slutet som jag inte mindes riktigt. The painted veil är väldigt vackert filmad. Jag uppskattar den annorlunda miljön.Edward Norton gör bra ifrån sig, medan Naomi Watts inte har så många uttryck. Det hade varit roligt att se inspelningen ifrån 1934 med Greta Garbo i rollen som Kitty Fane.

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag innebär att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här söndagen är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i tömmarna.

"Min mor sitter i en lazy - boy - fåtölj, fötterna räcker inte ner till golvet, tofflorna är för stora, ovanför dem syns de smala, beniga underbenen, hon har krympt ihop till nästan ingenting, hon har slutat vara kött, blivit lätt som ett urblåst ägg; hon hålls ihop av frigolitben och några senor. Jag kommer att tänka på ett fågelskelett som har legat över vintern ute på en hed, kvar finns bara ett tomt skal, till slut faller det sönder och blir till en stofthög med klor. Det är svårt att tänka sig att denna tunna, kortväxta kvinna som inte når mig till axeln en gång har haft kvinnliga former. Jag känner igen finkjolen, för vid i midjan, allt har blivit för stort på henne, kläderna tillhör ett tidigare liv, en annan tidszon. Jag tänker inte sluta som mamma."

Från sidan 20 i Ärr av Audur Ada Ólafsdótter, vinnare av Nordiska rådets litteraturpris 2018. Fler smakebitar HÄR.