skip to main |
skip to sidebar
Lyran: En för författare och en karaktär i en bok vid namn Maja.
Den norska författaren Maja Lunde har skrivit de två klimatromanerna Binas historia och Blå. Det ska komma två romaner till.
Konstnären Carl Fredrik Hill hade en syster som hette Marie - Louise och kallades Maja. Marie - Louise heter Kerstin Norborgs
fina roman om denna Maja, som också hade velat måla. Men det var Carl
Fredrik som fick åka till Paris. Inte heller kunde hon gifta sig med den
man hon velat ha utan det blev en helt annan. Maja fick ett bra liv
ändå trots att hennes drömmar inte blev uppfyllda.
"Prästgården såg ut som på fotografiet förutom att den byggts till vid ena gaveln, vilket gav det gamla huset en ful en ful puckelrygg. Helen stod redan vid porten och läste närsynt på en mässingsskylt. "Snåla öppettider, utbrast hon. "Kors! det är ett museum." Hon lät häpen. "Jag antar att ni vet att det var här de fyra syskonen bodde," sa jag lugnt. "Brontës. Tre flickor och en pojke tillsammans med sin far kyrkoherden." Kajorna tycktes ha hittat sina grenar, för vingslagen hade tystnat. "Jane Eyre. Professorn... jo, när du säger det så. En ledsam historia, var det inte? Ungmör, lungsot och en ständigt pinande blåst. Fast jag har aldrig tyckt att man bör hämta sitt vatten på en kyrkogård. Det verkar inte riktigt ... hygieniskt. Och teet får en bismak."
Från sidorna 91 och 92 i Blåst! av Eva Marie Liffner. Natur & Kultur
Läsutmaningen En smakebit på søndag handhas denna veckan av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker. Utmaningen går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR
Filmen De vackra dagarna i Aranjuez är ett samarbete mellan vännerna Peter Handke och Wim Wenders. En man och en kvinna (kvinnan spelad av Handkes hustru Sophie Semin) sitter i en vacker trädgård en solig dag mitt i sommaren. De för ett obegripligt samtal som då och då kan innehålla en fin formulering men i övrigt är det riktigt tråkigt. Filmen bygger på en pjäs av Peter Handke. Mannen och kvinnan talar franska och först tänker jag att det är en typisk fransk intellektuell film men det är det ju alls inte. Mannen i det närmaste förhör kvinnan om hennes upplevelser med och av män. Ibland skymtar Peter Handke själv i form av en trädgårdsmästare. Och vem sitter inte och spelar piano och sjunger om inte Nick Cave? David Bowie sjunger A perfeckt day alldeles i början av filmen. Paret i trädgården iakttas av en författare som våndas över sin skrivmaskin och fantiserar om vad mannen och kvinnan talar om. I bakgrunder ser en silhuetten av Paris och på en väg i närheten passerar en gulklädd tävlingscyklist. Kvinnan växlar emellan en röd och en blå skjortblusklänning medan en gul, bred sjal, som känns helt omotiverad i sommarv ärmen, hänger med hela tiden. Vad Aranjuez har med saken att göra framgår inte. Nej, jag förstod lika lite som när jag häromdagen försökte ge mig på Långsam hemkomst av Peter Handke. Den ska få en chans till i alla fall.
elisamatildas fredagsutmaning Fem en fredag handlar om Halloween.
Är Halloween något du uppmärksammar?
Absolut inte
Vad är det läskigaste du vet?
Innanmätet i paprikor
Vem tänder du ett ljus för under allhelgona?
Pappa och mamma
När kände du dig sist som ett spöke?
Imorse
Får du besök av barn för bus eller godis?
Barnbarnen står för buset och godiset. Annars inte.
Bokens dag 2019 gästas av författarna:
Alexander Karim, skådespelare och författare som debuterar i höst med en skruvad underhållningsroman -
Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död.
Amanda Svensson aktuell med boken Ett system så magnifikt att det bländar, boken tacklar klimatkris - och vad som händer när det tryggaste, familjen, faller isär.
Christoffer Carlsson, kriminolog och deckarförfattare – och analyserar numera brott i SVT. Hans senaste bok Järtecken är den mest personliga hittills och skildrar ett mord i hemstaden Marbäck.
Katrine Engberg är ett nytt stjärnskott på deckarhimlen. Med tre hyllade böcker i hemlandet Danmark debuterar nu den danska författaren i Sverige med Krokodilväktaren.
Längd 3 tim. Fika ingår!
Rabatt för kunder till Norra Skåne, Skånska Dagbladet & Sparbanken Skåne är tillgänglig över disk i Biljettkassan i Kulturhuset. Det går bra att boka biljett per telefon, 0451-26 66 70.
Pris 195 - SEK
Arrangörer
Det var väldigt länge sedan jag läste Varats olidliga lätthet av den tjeckiske författaren Milan Kundera. Jag tyckte mycket om den. Mycket mer än om filmen som jag såg senare. Nu har jag i varje fall läst den lilla romanen, som inte direkt liknar en roman, utan mera en samling korta essäer om filosofiska ämnen; sju stycken för att vara mera exakt. Första delen heter Hjältarna infinner sig och där presenteras några äldre herrar som en sedan möter av och till. Först ut är Alain som går på en gata i Paris och funderar över alla dessa nakna kvinnliga navlar han möter och deras förförelsekraft. Ramon, Charles, Caliban och D´Ardelo kommer in i berättelserna efter hand. Den sistnämnde har just varit hos läkaren och fått beskedet att han inte har cancer. Men det påstår han ändå när han möter sin gamla kollega, Ramon. Varför ljuger han? Det förstår ingen; varken författaren eller han själv. D´Ardelo vill nu anordna ett cocktailparty. Detta party blir någon sorts nav omkring vilket allt rör sig. Mitt i alltihopa kommer små berättelser om Stalin som läxar upp sina partikamrater på olika sätt. Han föraktar dem och ställer omöjliga frågor till dem som han älskar att besvara själv. Den arme Kalinin lider av förstorad prostata och måste kissa ofta. Stalin älskar att göra mötena så långa att Kalinin kissar på sig. Chrustjov beskrivs som den ende som säger emot. Berättelserna om Stalin varvas med Charles dröm om att göra en teaterpjäs för marionetter. Alain beskrivs som en ursäkting. Han ber om ursäkt för allt. Den som ursäktar sig erkänner sin skuld. Och den som erkänner sig skyldig har förlorat. Människan är ensam och omgiven av ensamheter. Alla är på jakt efter lite gott humör och till syvende och sist är det de små vardagliga obetydligheterna som har störst betydelse. Jag läste Obetydlighetens högtid med stort nöje. Stilen är elegant och även om detta inte är någon storslagen roman är den ändå mycket roande. Kvinnosynen kan vi lämna därhän.
Titel: Obetydlighetens högtid
Författare: Milan Kundera
Översättare: Anna Petronella Foultier
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2015
Antal sidor: 132
Obetydlighetens högtid passar in på Månadens språk för oktober eftersom det är tjeckiska. Läsutmaningen drivs av Ugglan & Boken
Inlägg
