skip to main |
skip to sidebar
 |
| Wahlström & Widstrand |
Ännu en gång fick jag friska upp minnet vad det gäller frihetskriget i Finland, vinterkriget, fortsättningskriget och Lapplandskriget. Det är svårt att förstå hur Finland har kunnat föra krig mot mäktiga motståndare som Sovjetunionen och Tyska riket. Kvinnan som för ordet i Rosa Liksoms nya roman, Överstinnan, personifierar den finska historien. Hon lever väldigt nära den genom sin man , den 28 år äldre Översten. Här förekommer många kända män, som till exempel Överstens gamle gode vän Vidkun Quisling, Himmler, som badade bastu iförd långkalsonger och glasögon och till och med Führern själv. Översten och Överstinnan lever länge samman utan att vara gifta. De älskar verkligen varandra, men i och med giftermålet förändras Översten. Överstinnan ser hur kriget förändrar människor. Hon iakttar vad som händer utan att dra några slutsatser. Hon har tidigt kommit i kontakt med scoutröelsen, lottakåren och skyddskåren och hon hyllar tysk idealism; hemmet, religionen och fosterlandet. Kvinnan ska vara flitig och lydig och bereda sig på att bli mor. Överstinnan avskyr demokrati och liberalism och önskar en stark ledare. Hon lever livets glada dagar vid Överstens sida. Nu sitter hon som åldrad i sitt ensligt belägna blå hus och tänker tillbaka på sitt liv. Tuomas, hennes mycket yngre och numera frånskilde man, kommer varje morgon och kokar gröt åt henne. Hennes liv kan delas upp i fyra delar, barndomen, åren med Översten, livet med den unge Tuomas och så det ensamma livet i stugan vid Lappsjön med den storslagna naturen omkring. Överstinnan känner slutet nalkas; hon ångrar ingenting och har förlåtit de flesta och det mesta. Jag tyckte mycket om den här romanen. Rosa Liksom lägger inte fingrarna emellan. Fascismen och nazismen hade många anhängare i Finland. En och annan insåg väl att efter judeutrotningen skulle de korthalsade finnarna stå näst i tur. Naturskildringen är väldigt fin och framkallar bilder på näthinnan. Överstinnan är inte sympatisk, men det är svårt att inte tycka lite om henne då och då. Romanen är väldigt "tät"; det står mycket på de 173 sidorna.
Titel: Överstinnan
Författare: Rosa Liksom
Översättare: Janina Orlov
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 173
Överstinnan passar in på Ugglans och Bokens Läsutmaning Månadens språk som är finska
Mias sommaredition av helgfrågan lyder: Vad läser ni nu?
Lätt som en plätt. Jag läser en finsk polisroman som tilldrar sig på 30 - talet i Viborg. Poliserna cyklar omkring, folket är uppdelat i röda och vita och polisens arbete är säkert precis lika knöligt som det framställs. Den historiska bakgrunden verkar tillförlitlig. Blod döljer inget av Mikko Porvali i serien Karelen noir. 2 . Ska läsa del ett vid senare tillfälle.
Bonusfrågan: Vad gör ni nu - semester eller inte?
Packar upp efter sommaren. Tvättar efter sommaren. Försöker komma ihåg vad jag hade tänkt att jag skulle göra i höst. Försöker att inte klösa mina vansinnigt många och stora myggbett. Frågar mig (som vanligt): Vart tog den här sommaren vägen? Hur stora kommer inte de små barnbarnen att vara nästa sommar?
Pomonas rosenbok av Görel Kristina Näslund och med illustrationer av Gunilla Hansson är en mycket informativ bok om rosor för den intresserade ungdomen. Här tas rosens historia upp, sagor, legender och visor. En får lära sig om blad, olika slags taggar och stipler vilket är detsamma som bladskaft. Det berättas om olika slags rosor, t. ex. Yorks vita ros, Rosa albans suaveolens och Peacerosen. En vacker klängros sägs Sympathie vara. En lättfattlig handledning i hur en får en ros att trivas kan vara nyttig för vem som helst. Den lilla äppelrosens doft kommer ifrån små körtlar sitta bladets undersida och längs bladkanten. De syns med hjälp av en lupp. Bladlöss avskyr i likhet med vampyrerna vitlök och tagetes dödar nematoder som är små rundmaskar som en inte ser med ögat. Rosen trivs inte med nematoder i jorden men samodling med tagetes gör att jorden hålls fri från nematoder. Nyponrosen och vresrosen känner en ju till, men vad är stenrosen, luddrosen och hartsrosen? Här får en hjälp att skilja dem åt. Nybörjaren råds att föröka genom sticklingar medan den lite mer erfarne odlaren kan försöka sig på okulering. Romarnas omåttliga frossande i rosor liksom de älskade lyx och överflöd i övrigt. Rosen har också blivit en symbol för tystnad. Att tala sub rosa innebar att en sade något i förtroende. Recept på olika saker en kan göra med rosor finns med och även mönster på en liten ros en kan brodera med hjälp av en bit stramalj. Sist men inte minst får en veta hur en torkar nypon, tillreder nyponté och hemlagad nyponsoppa.
Titel: Pomonas rosenbok
Författare: Görel Kristina Näslund
Ill.: Gunilla Hansson
Förlag: Bonniers juniorförlag AB
Tryckår: 1988
Antal sidor: 47
Det här är ingen spänningsroman. Det är en indignationsroman; en vidräkning med det franska samhället och politiken som slår på dem som redan ligger och gynnar dem som har det allra bäst. Om en bara arbetar tillräckligt har en råd att ha kostym i stället för t- shirt, tycker Macron. Romanen Vem dödade min far börjar med att en son möter sin far som han inte sett på många år. Fadern är kraftigt förändrad; en skugga av sitt forna våldsamma och hårdhänta jag. Han behöver andningshjälp, har svårt att tala och är nyligen opererad för bukbråck. Han lider av svårartad diabetes och har orimligt förhöjda kolesterolvärden. Sonen förstår att han aldrig kommer att få sina frågor besvarade. Men han försöker rekonstruera faderns liv. Genom modern vet han att farfar varit våldsam och missbrukat alkohol. Fadern fick egentligen aldrig någon ungdom. Enligt det manlighetsideal som rådde var det flickaktigt och bögigt att gå i skolan. När fadern skadas svårt i en arbetsolycka och de mediciner han behöver för att tygla smärtan blir för dyra tvingas han ut på arbetsmarknaden. Sarkozy har ett gott öga till bidragstagarna som utöver sin fattigdom ska känna skuld. Författaren säger sig skriva av tvingade behov. Med jämna mellanrum känner han att han älskar sin far, trots den trista barndom han haft. Empatin med fadern är smittsam. Det är en rörande och upprörande kortroman som inte kan ha varit så lätt att skriva. Édouard Louis debut Göra sig kvitt Eddy Bellegueule (2015) fick ett enormt genomslag i hemlandet Frankrike, och den nästföljande romanen Våldets historia (2016) rönte även den stor uppmärksamhet.
Titel: Vem dödade min far
Författare: Édouard Louis
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 88
 |
| Wahlström & Widstrand |
"En dag 2002 hade min mor kommit på mig när jag dansade för mig själv på mitt rum. Jag hade försökt röra mig så tyst som möjligt, inte väsnas , inte flåsa för högt, jag hade ingen hög volym på musiken heller men hon hade ändå hört något genom väggen och kom för att se vad som stod på. Jag hoppade till, andfådd och med hjärtat i halsgropen, med andningen i halsgropen, jag vände mig om mot henne och väntade. Jag väntade på en tillsägelse eller försmädlig kommentar men istället log hon och sade att jag var som mest lik dig när jag dansade. Jag frågade: "Har pappa dansat?" Att din kropp hade gjort något så fritt, något så vackert och så oförenligt med din fixering vid manlighet fick mig att förstå att du kanske en gång hade varit en annan. Min mor nickade: "Din pappa dansade ju hela tiden! Vart han än skulle. När han dansade tittade alla på han. Jag var så stolt över att han var min karl!" Jag sprang genom huset och gick ut till dig på gården där du stod och högg ved till vintern. Jag ville veta om det var sant. Jag ville ha bevis. Jag berättade vad hon nyss hade sagt och du slog ner blicken och sa med släpig röst: "Du ska inte tro allt trams din mamma berättar." Men du rodnade. Jag visste att du ljög."
Från sidan 16 i Vem dödade min far? av Èdouard Louis
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger~ tanker om bøker som
håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
Den här boken skiljer sig mycket både miljö-, intrig - och karaktärsmässigt från det jag vanligen läser. Miljön är Hollywood och diverse filmbolag där. Konkurrensen är stenhård och alla gör sitt bästa för att synas med rätt personer vid rätt tillfälle. Rika personer strävar efter att bli ännu rikare. Att arbeta på sin egen ökande rikedom är aldrig tråkigt. Alla människor är vackra; här förekommer inga fattiga och fula. Evelyn Hugo, otroligt vacker, rik och berömd skådespelerska har arbetat sig upp för egen maskin från en fattig barndom på Kuba. Det kubanska ursprunget har hon lämnat därhän och tagit sig ett mera gångbart namn. Den vackre Don Adler blir hennes förste man i ett par år. Honom är hon verkligen kär i, men när hon upptäcker hans hårdhänta sida får han respass. Flera utav de andra männen ingår hon resonemangsäktenskap med för att det gynnar deras respektive karaktärer eller för att det kan hemlighålla Evelyns bisexualitet. Med den charmerande Rex North - långtråkigt vacker, enligt Evelyn - hade hon en relation som helt och hållet baserade sig på biljettintäkter. "Den var tarvlig och konstlad och beräknande." Det var ett äktenskap i reklamsyfte. Harry Cameron var hennes bästa vän i livet. Deras vänskap höll livet ut även under den tid de var gifta. De fick också en dotter. Harry Cameron är produktionschef och ser helst att hans homosexualitet inte blir offentlig. Journalisten Monique Grant har blivit utvald av Evelyn Hugo att skriva hennes levnadsteckning. Monique är mycket konfunderad och hennes chef på tidskriften Vivant om möjligt ännu mer förvånad. Evelyn förklarar att hon tyckt mycket om en artikel om rätten till sin död som Monique skrivit och att hon därför valt henne. Men det är inte hela sanningen. Evelyn har planerat och styrt allt i hela sitt liv och det tänker hon fortsätta med så länge hon lever. Jag kan tycka att hon ändå genomgår en utveckling och lär sig somligt av livet; bland annat vad som verkligen är det viktigaste. Evelyn Hugos sju äkta män innehåller mycken glamour, falskhet, ytlighet och cynism och väldigt lite av det som är äkta. Vänskapen mellan Evelyn och Harry är i alla fall en hållbar och slitstark relation. Stonewallupproret i Greenwich Village i New York 1969 är en viktig komponent i berättelsen.
Titel: Evelyn Hugos sju äkta män
Författare: Taylor Jenkins Reid
Översättare: Birgitta Wernbro Augustsson
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Tryckår: 2018
Antal sidor: 430
Inlägg
