"Golvplattorna på Atatürk - flygplatsen kylde Alis vänstra tinning. Bilden framför hennes ögon blev inte skarpare, i springan mellan båsväggen och golvet blev klackarna till suddiga kolbitar, ritade svarta streck i luften, skrapade förbi, hon hörde röster, men utan språk, alla i en enda röra, utrop som ekon. Ali kände smaken av kyckling. Trots att hon inte hade ätit någon på planet, eller på flera år dessförinnan, satt ett ruttet fågelfä fast i strupen på henne. Hon hade varit här förut. Precis så här hade hon legat på ett golv en gång förut, med en död fågel i strupen och skosnören som kröp emot henne som insekter. Men när? När var det? Hennes ögon var torra efter flyget, ögonlocken krafsade mot globerna, kronisk tårvätskebrist hade hon redan för länge sedan fått som diagnos av läkarna. "Och vad ska jag göra, ta droppar?" - "Om det gör ont eller kliar är det bara att blinka, ofta och mycket, då kommer vätskan alldeles av sig själv." Men det hjälpte inte."Från sidan 13 i Utom sig av Sasha Marianna Salzmann.
På söndagarna bjuder vi varandra på en smakebit av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
På biblioteket i Åhus har man flera gånger haft ett program kallat Bokparalleller. Man utgår från vissa böcker som tycks tala med varandra. I år föll valet på Jag for ner till bror av Karin Smirnoff och Nattsida av Hans Gunnarsson. Immi Lundin från författarskolan i Lund var samtalsledare. Hon hade också varit Karin Smirnoffs handledare. Karin Smirnoffs debutroman förde henne direkt till en August - nominering. Hans Gunnarsson är däremot en rutinerad
författare med en rad romaner och novellsamlingar i bagaget. Författarna fick presentera varandras romaner. Att presentera Hans Gunnarssons roman var inget jag avundades Karin Smirnoff. Huvudpersonen i Nattsida, den arbetslöse journalisten norrlänningen Per Boman, har just fått veta att hans halvbror har avlidit. Han anmodas nu att komma till Stockholm och ordna begravning och rensa ur broderns lägenhet. Han tänker sig att det ska gå ganska snabbt. Men det gör det inte. Han finner broderns lägenhet i det närmaste dödsstädad, vilket gör att han ställer sig frågor kring broderns död. Per Boman möter egendomliga existenser ur broderns bekantskapskrets. Per Boman är en ganska trasig person, men det vet han inte. Han är avskärmad och har ett tjockt skyddande hölje omkring sig. Jana, huvudpersonen i Smirnoffs bok är också trasig. Hon vet om det och det finns människor som hon släpper inom sitt skyddande hölje. Jag tänker på de personer hon möter i sitt arbete i hemtjänsten. De här personerna beskrivs i små miniporträtt som är väldigt fina. Jana har farit ifrån Luleå ner till Västerbotten för att ta hand om sin bror. Jana är en person en tar till sig och sympatiserar med. Per Boman är däremot obehaglig och oberäknelig. Ingen utav dem har haft någon lätt barndom. Karin Smirnoff har ingen plan när hon skriver. Hans Gunnarsson skriver för att avtäcka sin omedvetna plan. Som författare måste en låta sig överraskas. Det är författarna ense om. Båda huvudpersonerna söker sina identiteter och de tar över från sina författare och lever sina egna liv. Men i Nattsida börjar en undra hur det egentligen står till. Har den där halvbrodern funnits egentligen? Vem är Per Boman? Här finns moment av spänning och Nattsida har ett mycket speciellt driv. Det är en Stockholm noir - roman, som Hans Gunnarrssons stockholmsvänner förebrår honom för. I romaner om syskon uppstår ofta spegeleffekter och det känner en tydligt i Nattsida. Karin Smirnoffs bror, som också heter Bror, är en påtaglig bror, som behöver hjälp med sitt liv i allmänhet och missbruket i synnerhet. Syskonen står varandra nära och det finns en hel del värme i Karin Smirnoffs roman. Den enda gången en upplever en lite mjukare Per Boman är i ett homosexuellt förhållande med en man vid namn Sture Granberg. Denne är en glad och påhittig person som helt oväntat gjuter lite liv i den paranoide Per Boman kring vilken annars allt emotionellt måste dö. Karin Smirnoff har skrivit en fortsättning på sin roman. Den heter Vi for upp med mor och kommer ut i maj. En tredje del är under arbete. Hans Gunnarssons Nattsida hänger löst ihop med All inclusive och det finns tecken på att han kommer med en tredje del.
Vad tycker du om att allt är centrerat till huvudstaden? Blir du lite småsur ibland med?
Jag är faktiskt sur över att det är dyrare att prenumerera på dagstidnigarna för dem som bor i landsorten. Och massvis med intressanta föredrag och författarframträdanden går landsortens näsa förbi. Vissa författare (och andra) är dessutom inte villiga att åka ut i landsorten över huvud taget. I rättvisans namn ska jag säga att de inte är så många. Alla varken kan eller vill bo i Stockholm Bonusfråga: Vad tycker du om sopsortering?
Jag kan visst sortera. Men jag skulle vilja veta om det egentligen är meningsfullt.
1. Skulle du hellre ha en vän som tappade bort dina böcker eller en som gjorde hundöron i dom? Jag hatar iofs hundöron, men boken finns ju i alla fall kvar.
2. Skulle du hellre älska en bok som alla hatar, eller hata en som alla älskar? Det gör mig inget vilket.
3. Skulle du hellre vara fast på en väldigt lång flygresa eller en väldigt lång tågresa utan något att läsa? En mardröm vilket som, men jag tar nog tågresan.
4. Skulle du hellre äta middag med din favoritförfattare eller med din favoritkaraktär? Favoritförfattaren
5. Skulle du hellre dejta en karaktär som du har en crush på eller dejta din real life crush? Karaktären, tror jag.
6. Skulle du hellre se att din favoritbok blev gjord till en film, eller att din favoritfilm blev gjord till en bok? Favoritboken till film. Då vet en ju att boken finns kvar i alla fall
7. Skulle du hellre läsa en bok med en irriterande cliffhanger eller en där din favoritkaraktär dör? Kommer det någon fortsättning? Annars får jag offra huvudkaraktären.
8. Skulle du hellre förlora förmågan att läsa nya böcker, eller förmågan att läsa om böcker? Förmågan att läsa om. Det kommer ju så många nya upplagor.
9. Skulle du hellre bo i ett bibliotek eller i en bokaffär? Bibliotek
10. Skulle du hellre tappa bort var du är i en bok eller få papercut varje gång du läser en bok? Tappa bort var en är i boken är ju lätt åtgärdat.
11. Skulle du hellre vara tvungen att alltid läsa i mörker eller alltid läsa böcker med jätteliten text? Läsa i mörker kan nog inte de flesta. Så det får bli liten text i dagsljus
12. Skulle du hellre läsa vid en öppen spis eller på stranden? På stranden
Veckans topplista ska handla om romaner som baseras på verkliga händelser. Så här säger Johanna: "Exakt hur sanningsenliga era böcker är bestämmer ni själva, men meningen
är att det ska finnas en tydlig koppling till en verklig händelse eller
person bland dagens bokval."
Birgitta och Katarina. Alexandra Coelho - Ahndorils fina
roman handlar om Heliga Birgitta, hennes himmelska uppdrag och
svårigheterna att kombinera detta med äktenskap och barn. Alldeles
speciellt svårt är förhållandet till dottern Katarina.Birgitta är uppfylld av sin kallelse och lägger ett ok på sin dotter som vill något helt annat.
Barnmorskan Katja Kettu. Barnmorskan Vindöga blir
handlöst och ohjälpligt förälskad i den tyske SS - officeren Johann
under det finsktyska Lapplandskriget 1944 - 45. Romanen är
verklighetsbaserad och utspelar sig i trakterna kring Petsamo i norra
Finland i området där Finland, Norge och Sovjetunionen möts.
Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj skrevs 1985 och skaffade åtskilligt besvär med censuren för att få boken utgiven i hemlandet. Hon strök
själv också. Tack vare att hon fick vara fristadsförfattare i flera
städer, bland annat Göteborg, fick hon boken skriven.
Själarnas ö. Den finlandssvenska författaren Johanna Holmström har skrivit en roman,
som bygger på verkliga händelser. Dårhuset på Själö var ett komplement
till spetälskesjukhuset som fanns där. 1889 blev det mentalsjukhus
enbart för kvinnor och många tillbringade hela sina liv där och
behandlades med metoder som arbetsterapi, varma och kalla bad,
tvångströja, isolering och ishjälm.
Ode till Beckomberga av Sara Stridsberg. Jackie har i många år åkt
ut till Beckomberga mentalsjukhus för att besöka sin far, Jim eller
Jimmie Darling, som hamnat där efter sjävmordsförsök och alkohol- och
narkotikamissbruk. Han lever på samma sätt som han spelar schack, utan
att tänka, utan strategi, utan en tanke på framtiden. Pappan har viss verklig förankring och själva Beckomberga dokumenteras.
Imorgon, tisdag, läser Sara Arnia sista avsnittet av Margareta Lindholms Skogen På onsdag börjar den nya radioföljetongen Sightseeing av den thailändske författaren Rattawut Lapcharoensap född 1979. Sightseeing visar upp ett annat Thailand än det en läser om i turistbroschyrer. Den innehåller tre berättelser och handlar om kulturkrockar I den första berättelsen "Farangs" gör sonen till en hotellägare
misstaget att förälska sig i en västerländsk flicka, vilket leder till
en dramatisk uppgörelse med flickans uppblåste amerikanske pojkvän. I "At the café lovely" skildras vad som inträffar när en ung fattig man
bjuder sin yngre bror på McDonald's som en födelsedagspresent. I berättelsen "Sightseeing" reser en ung man med sin nästan blinda mor
till de paradisöar hon längtat till, långt bortom turistorternas
skräniga vardag. Sightseeing har blivit nominerad på shortlisten till The Guardian First Book Award. Ia Lind har gjort översättningen och Emil Almén är uppläsare.
"Jag är i kvinnofällan. Nu jävlar ska jag ut. Jag tar mig ut med vapnet hagga. Jag blir nu en hagga. Och hagga är även ett verb. Att hagga. Det är en handling. En jävligt aktiv handling. Passa er, män. Särskilt du där, du vet vem du är. Eller nej, det gör du inte. Du bara trodde att du visste. Grav självöverskattning. Och gissa vem som fick betala priset. Typiskt män. Jag kommer att hagga rakt igenom denna bok och förresten genom resten av livet också. Betyder: jag är inte längre hänsynsfull. Jag, kvinna, kommer hädanefter att skita i att uppföra mig. Jag är inte behaglig. Jag vill inte längre vara i kärleksrelationernas konstanta förhandlingslägen, där kvinnan drar kortaste strået. Jag tänker inte längre leva i världen ni har skapat.
Albert Bonniers förlag
Under generationer som tjänsteande, känsloslav och sexleksak har jag lärt mig observans. Jag är hetta och kyla. Jag iakttar allt, jag vet allt och jag kommer att använda det. Ni ser mina ögon svartna nu: drönarens pixlar, svartglödande pärlor i det vaga nattljuset. En man lämnar aldrig sin bekvämlighet. Hela hans väsen utgår ifrån medhavda rättigheter. En man förväntar sig: herravälde, vård och omsorg. Världsherravälde skaffar han själv, i rivalitet med andra män. Vård och omsorg finns det personal för: kvinnorna. Män sviker alltid. På ett eller annat sätt kommer de att svika. På ett eller annat sätt kommer vi, kvinnor, att hamna i kvinnofällan. Vi går in med samma värde, men vi slutar maktlösa. Min fråga är: Varför. Mitt krav är: Aldrig mer."
Från sidan 7 - 8 i Haggan av Aase Berg. Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.
Inlägg
