En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakbitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.

"Shi Guifang hade kommit till Familjen Wangs by från Shijiaqiao tjugo år tidigare, och under åren som passerat hade hon fött sju döttrar åt Wang Lianfang. Detta inte medräknat de tre foster hon förlorat i förtid. Shi Guifang brukade säga att de tre som inte klarat sig antagligen varit pojkar, eftersom dessa graviditeter hade yttrat sig annorlunda. Till och med hennes smaklökar hade förändrats. Varje gång hon pratade om detta var det med en känsla av sorg över de goda chanser som hade gått henne förbi. Om hon bara hade lyckats behålla ett enda av dessa foster hade hennes livsvärv varit fullbordat. En gång hade hon rest till centralorten med särskild avsikt att gå till botten med problemet, och på sjukhuset hade hon fått sina teorier bekräftade.  Den glasögonprydde läkaren hade använt ett mycket vetenskapligt språk som skulle ha förbryllat de flesta, men som Shi Guifang lyckligtvis varit varit intelligent nog att förstå. För att uttrycka det enkelt så är manliga foster känsligare, det är svårare att få dem att fästa, och även om kvinnan får behålla barnet så är en del blödning oundvikligt. Shi Guifeng suckade efter att ha lyssnat till läkarens utläggning, och tänkte för sig själv att redan i magen är en pojke att betrakta som en ömtålig dyrbarhet."

Från sidan 6 i Tre systrar av Bi Feiyu. Fler smakebitar HÄR

På förekommen anledning

Tua Forsström skriver en hälsning till mig i sin bok som jag just inhandlat.
En kväll i oktober rodde jag ut på sjön är titeln på den lilla tunna, innehållrika boken på 44 sidor är utgiven på det nyligen sammanslagna förlaget Schildts&Söderströms. (Om det tyckte TF inte.)
Tua Forsström har sedan debuten 1972 med En dikt om kärlek och annat skrivit ytterligare tio diktsamlingar. Hon och den finlandssvenske poeten Claes Andersson är varandras första läsare och kritiker sedan många år tillbaka.
Tua Forsström läser, lyssnar, ser, antecknar, lever och samlar material som sedan används i diktsamlingarna fast då avskalat och komprimerat. Det handlar om livet så som det framstått och framstår för henne. Tua Forsström iakttar som barnet och begrundar moget, vuxet. 
Jag vill vara trogen komplexiteten, säger hon.
Den personliga rösten känner man  igen från den ena diktsamlingen till den andra. Tack och lov


Det lönar sig inte att gråta så mycket
Snart har du glömt vad det handlade om
Ingen lyfter längre upp oss i sin famn och viskar "titta",
  pekar på lampan som lyser och fåren på ängen mot sjön.
Jag är ovan vid att vara så lycklig
Fåren går och betar som milda stjärnor
Fåren som liknar fårens stjärnbild
Den lilla klockan ringer genom blåsten
Det finns drömmar som varnar och tröstar oss
  städerna som blinkande kartor djupt under vingen,
en plötslig destination utan namn


Jag har tidigare skrivit om Tua Forsström. Hennes dikt Hästarna finns HÄR
Bra val till Svenska Akademien!

Jag for ner till bror

Karin Smirnoffs roman, Jag for ner till bror, är en fantastisk debut. Den tilldrar sig i Smalånger, ett litet norrländskt samhälle där alla känner alla och vet allt om varandra på gott och ont så som det brukar vara i små samhällen. Jana Kippo tänker ta hand om sin tvillingbror Bror, som gått ner sig ordentligt i drogmissbruk. Minnena från deras uppväxt är inte roliga. Jana hatar båda sina föräldrar, både den våldsamme fadern som nu är död och modern som sitter slagrörd på hemmet. Jana hade hoppats att hon aldrig skulle återse modern varken levande eller död. Modern broderar dukar och ber böner, men har aldrig tagit strid för sina barn. Jana känner och älskar skogen och är en duktig jägare. Hon bestämmer sig för att stanna en tid och börjar arbeta inom äldrevården. När hon åker omkring till vårdtagarna träffar hon bland många andra kända människor faderns suparkompis allanberg (Karin Smirnoff skriver så), en arg gubbe med långa gula naglar, och sin skolkamrat, enda väninna och rival, Katarina, som är döende. Hon får förklaring på många frågor men det tillkommer en del andra. Jana träffar John, en särling som skickats till specialskola av sina fosterföräldrar eftersom han var harmynt. De inleder ett av- och -till - förhållande. John målar sina minnen; Jana arbetar i lera. Ett fyllekompani blir det. En märker hur Jana sakta men säkert börjar rota sig.  Hennes eget såriga förflutna uppenbaras efter hand i sin helhet. Karin Smirnoff tryfferar sin roman med många spännande dialektala ord. Hon skriver ihop förnam och efternamn med små bokstäver. Meningarna är korta och effektiva och bildspråket väldigt uttrycksfullt. En sträv humor glimtar till då och då. Personskildringen får hela Smalånger att leva och naturskildringen skapar omgivningen. En lever och lider och gläds med Jana i den här våldsamma men sympatiska romanen med det vackra omslaget som är en målning av Helmer Osslund. Inte konstigt att den direkt blev nominerad till Augustpriset. Karin Smirnoff föddes i Umeå 1964. Hon har gått Lunds författarskola. Nu bor hon i Piteå. En andra del, Vi for upp med mor, kommer i maj. Kanske blir det en tredje också.

Titel: Jag for ner till bror
Författare: Karin Smirnoff
Förlag: Polaris
Antal sidor: 318 
Tryckår: 2018

Helgfrågan v. 7 -

Mia fyller år i helgen och har skrivit en liten önskelista. Hon undrar i sin helgfråga vad vi skulle önska oss. Jag önskar mig en läsplatta  och presentkort på Bokus eller Adlibris. En bok är måste jag få också om dagen ska bli lyckad.



 




Bonusfrågan: Favoritmeny som lämpar sig en födelsedag.
Inga tårtor av något slag tidigt på morgonen. Men gärna en lätt förrätt, 
kobebiff med wokade grönsaker och ett gott, fylligt rödvin och ostbricka  till efterrätt.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                             

Välsignelser

Caroline Albertine Minor är ännu en ung , född 1988 i Köpenhamn, begåvad dansk författare. Hon har skrivit en roman tidigare, men den är inte översatt till svenska. Det är emellertid Välsignelser som hon fick P. O. Enquists pris för 2018. Hon blev även nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris. Välsignelser innehåller sju noveller om människor som har förlorat någon och befinner sig i sorg. Antingen en kylig, distanserad sorg eller en på något sätt utlevd eller gråtande . En kvinna, vars make bara rest sig upp och gått och lämnat henne och deras dotter, Ingeborg, går omkring och berättar sin historia för alla som vill höra på. Patologisk överfamiliaritet kallas det. En dotter kallas till sin faders sjukbädd efter att inte ha träffat honom på många år. Hans fru tycker att det passar sig att hon kommer. Fadern kvittar det lika. Anso, 17 år, studerar i Australien och har förälskat sig i mannen i värdfamiljen. Hon tar sitt liv och lämnar kvar en mejlväxling mellan henne och älskaren. Solveig, modern, sörjer. Hennes väninna Gedske, mor till Franciska stöttar. De förmodar att Franciska sörjer sin ungdomsvän och det gör hon kanske på sitt bakvända sätt. Novellen Sorgens trädgård är tagen ur författarens eget liv. Hennes man råkade ut för en bilolycka, fick en hjärnskada och allt blev annorlunda. Hur sörjer man en människa som en har framför sig? Anso förekommer i tre  noveller. Annars kommer en ofta i läget att en undrar vilken novell en just håller på med. På något sätt flyter de in och ut i varandra hela tiden. Det finns något som förenar dem utöver sorgen. Var och en skulle kunna vara en roman. Jag vet inte hur författaren bär sig åt. Någon sorts formexperiment? Eller trolleri med orden?  CA Minor tänker hela tiden på hur folk rör sig på olika platser. Hon funderar mycket över hur hon ska beskriva ansikten. Karaktärerna är det viktigaste; därnäst kommer platsen. CA Minors noveller är ganska långa i likhet med förebilden Alice Munros. Hon är också mycket noga med orden och skriver hela tiden om för att komma så nära som möjligt. En ny roman är på väg liksom ett nytt barn.

Titel: Välsignelser

Författare: Caroline Albertine Minor

Förlag: Wahlström&Widstrand

Översättare: Johanne Lykke Holm

Sidor: 202 

Utgivningsår: 2019

Veckans topplista v. 7 - Alla hjärtans dag

Johanna: Den här veckan handlar det om läsning som passar till Alla hjärtans dag som infaller på torsdag den 14 februari. Kärlek, vänskap eller allmänt hjärtevärmande läsning – det finns många exempel på vad böckerna på veckans topplista kan handla om.

1. Jag kallade honom slipsen  av Milena Mishiko Flasar 
En kylig februarimorgon efter två år i isolering ger sig Hiro, en s. k.  hikikomori (hemmasittare), iväg till en park och sätter sig på en bänk. Sedan sitter han där varje dag och undviker all kontakt med andra. En dag sätter sig en kontorist på en bänk mitt emot honom. Han har läderportfölj och en röd - och grå - randig slips. En vacker dag tar mannen ett par kliv över gången och presenterar sig som Tetsu Ohara och bjuder på en cigarett. Därefter sitter de på samma bänk. Ohara pratar och efter ett par dagar är Hiro beredd att presentera sig och börja tala.

2. 2.TOBAKSHANDLAREN av österrikaren Robert Seethaler. Unge Franz Huchel arbetar som medhjälpare i en tobakshandel. Mellan honom och hans arbetsgivare utvecklas en varm vänskap liksom mellan Franz och den 81 - årige Siegmund Freud.

3. Vännen och främlingen av Uwe Timm 
1967 sköts den unge studenten Benny Ohnesorg utanför operahuset i Berlin under en demonstration mot shahen av Iran. Polismannen som sköt frikändes eftersom han sade sig ha upplevt ett hot ifrån Ohnesorg, som faktiskt var på vät ifrån demonstrationen. En idiotisk död, tyckte Uwe Timm och skrev en bok om vännen som visade sig vara en ganska hemlighetsfull person. 

4. Poeten Nina Södergrens bidrag till POESI PÅ VÄG tycker jag vittnar om en slitstark parrelation.

Kärleken överraskade mig.
Som när man ställt undan
och glömt att vattna
en gammal kaktus.
Den tror att den ska dö
och börjar  blomma. 

5.  Varulven av den dansk-norske Aksel Sandemose
Varulven är berättelsen om överklassflickan Felicia och lappskräddarsonen från Rjukan, författaren Erling Vik. Det är en mycket speciell kärleksroman men också en studie i makt. Varulven är   symbolen för de onda makter Sandemose hela sitt liv bekämpade: intolerans, dumhet, avundsjuka, främlingshat och maktlystnad. Kärleken mellan Erling och Felicia är livsvarig även när de lever i andra relationer. Varulven är en favorit sedan länge. Cornelis skrev Felicias svenska suite.

En smakebit på søndag

"Jag for ner till bror. Tog bussen längs kusten och hoppade av vid efyran. Sedan gick jag mot byn. Snön föll tät och vägen blåste igen. Flingorna vältrade sig  innanför de låga kängorna och anklarna frös som i barndomen. Bilar hade kunnat stanna för min tumme men ingen bil kom. Det var ett par kilometer till min brors hus och vägen gick uppåt. För att underhålla mig själv sjöng jag everttaube. Våra föräldrar älskade everttaube och sedan dog de. Blåsten skar genom kappan. Det saknades en knapp längst upp och snön smälte mot halsen. Jag borde varit framme nu. Snön gjorde landskapet anonymt.  Hade jag ens passerat eskilbrännströms. Jag rappade på. Så länge skutan kan gå och vem har sagt att just du kom till världen. Ett bylte trängde ut ur snöröken. En hukande människa i motvind. Först såg jag inte om det var en man eller kvinna." Från sidan 7 i Jag for ner till bror av Karin Smirnoff.

Läsutmaningen En smakebit på søndag hanteras den här veckan av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. Den går ut på att vi bjuder på smakebitar av det vi just läser. En regel: No spoilers! Fler smakebitar HÄR