skip to main |
skip to sidebar
Egenterapi, att lyfta fram mormor, utredning av släkten, att se mönstren. Ja, så motiverar Alex Schulman den roman, Bränn alla mina brev, som han skrivit och som i mångt och mycket handlar om favorithatobjektet, nämligen morfadern Sven Stolpe. "Jag är på jakt efter min vrede. Och jag tror att Sven Stolpe är nyckeln till att lista ut hur allt började." Sven Stolpe är enligt Alex Schulman upphovet till släktens ständiga kontroverser och brytningar. I sitt sökande i brev och dagböcker hittar Alex Schulman en brevväxling mellan Karin Stolpe, 25, och den 21 - årige Olof Lagercrantz. Karin Stolpe var relativt nygift med Sven Stolpe. De tre träffas på Sigtunastiftelsen sommaren 1932 och umgås ibland. Olof Lagercrantz och Karin Stolpe blir häftigt förälskade. OL har så nära till sina känslor och hennes man är så ändamålsenlig, tänker Karin. Sven Stolpe iakttar misstänksamt och svartsjukt. Sven Stolpe får sina första böcker publicerade medan den sju år yngre Olof Lagercrantz inte har kommit så långt i världen. Alex Schulman har kartlagt de tio ödesdigra dagarna under sommaren 1932 som kom att prägla de tre inblandade för livet. Karin väljer trots allt att stanna hos sin man och får med honom fyra barn av vilka ett, yngsta dottern Lisette, blir Alex Schulmans mor i äktenskapet med Allan Schulman. Den utlämnande boken om henne Alex Schulman skrev fick titeln Glöm mig. Sven Stolpe och Olof Lagercrantz kommer att hata varandra livet ut. Sven Stolpe, som var en skoningslös kritiker, skrev ner allt vad Olof Lagercrantz skrev och fick svar i samma stil. 1980 skrev han en nedgörande bok om Olof Lagercrantz. Enligt den religiöse narcissisten Sven Stolpe var kvinnans renhet viktig i äktenskapet. Karins otrohet betraktar han som ett sexuellt attentat.
Det finns mycket att säga om Bränn alla mina brev. Det är en välskriven "roman", men jag frågar mig om en kan göra så här. Det är inte så enkelt som att en kan skylla allt ont som hänt på en viss person i släkten. Hur ser det i så fall ut bland Sven Stolpes anfäder? Romanen skaver. Och så särskilt synlig blir inte Karin Maria Stolpe, född von Euler-Chelpin född 1907 död 2003, svensk översättare och författare. Egenterapi? Kanske det. Alex Schulman har alla förutsättningar att bli en ny Sven Stolpe.
Mia undrar i sin helgfråga vad vi fått för några julklappsböcker.
Det råkade jag avslöja HÄR, men vi tar det en gång till: Totalskadad av Helena von Zweigbergk, Ta vägen av Peter Stamm och Normal people av Sally Rooney
Barnen fick bl. a. Regn av konstnären Anders Holmer och Alice i Underlandet av Lewis Carroll och med teckningar av Tove Jansson; dottern fick Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg och Då for jag ner till bror av Karin Smirnoff och maken fick Svälten. Hungeråren som formade Sverige av Magnus Västerbro.
Bonusfrågan: Hur ska du fira nyår.
Svar: Vet ej. Är inte riktigt klar med julen ännu.
Det blev som jag trodde. Dottern fixade utmärkta julklappsböcker.
Helt olika romaner. Av Peter Stamm har jag tidigare läst Agnes.
Förlaget Thorén&Lindskog
Normal People av Sally Rooney blir en ny bekantskap för mig. Läste inte hennes tidigare Samtal med vänner
Totalskad av Helena von Zweigbergk. Norstedts förlag. Har läst ett flertal böcker av HvZ som jag gillat, till exempel De behövande från 1917.
Johannas topplista v. 52: Årets bästa
Minnet av vatten - en dystopi av Emmi Itäranta. Översatt till ca 20 språk. Kommer att bli film.
En debutants dagbok av Wera von Essen handlar om skrivande och om att ständigt bli refuserad; om författare och om att översätta Clarice Lispector.
Dödstvätterskan. Dansk - kurdiska Sara Omar har skrivit en djupt berörande och engagerande roman som borde läsas av många.
Jag är, jag är, jag är. Med undertiteln Ett hjärtslag från döden handlar om Maggie O´Farrells nära - döden - upplevelser vid olika tillfällen i livet.
"Få se om hundarna är snälla ikväll..." av Marie - Louise Ekman. Enkelt, storslaget och mycket rörande om paret Ekmans kast mellan hopp och förtvivlan under en tid då Gösta Ekman mestadels vistades på sjukhus.
Nästa morgon var Rake and Dunlow på jakt efter en förrymd fånge. De hade börjat sitt arbetspass tidigare än vanligt och stämplat in klockan tio på förmiddagen. Orsaken var någon egendomlig ändring av tjänstgöringsschemat som ingen förstod. Trötta och med för mycket kaffe i magen letade de efter en viss James James Jameson - det var hans riktiga namn - som hade rymt från fängelset i Reidsville dagen innan. Polisen i Atlanta hade just blivit underrättad. Trippeljames, som han var känd som inom kåren, hade sytts in för två år sedan efter att ha blivit dömd för mordförsök. Rake var vid den tiden en missnöjd civilist som försökte anpassa sig till livet efter kriget vid en textilfabrik och inte lyckades särskilt bra. Rättegången hade fått mycken publicitet lokalt, men även dragit till sig uppmärksamhet i resten av landet. I norr fanns det många som ansåg att den svarte mannen hade blivit åtalad på felaktiga grunder. Människor långt borta brukar ogilla hur man behandlar de sina. "Den grabben var en dålig nyhet redan han föddes", sa Dunlow när de gasade på längs bakgatorna.
Från sidan 30 i Dark Town av Thomas Mullen. Övers.: Claes Göran Green.
Historiska Media 2018
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag den här veckan. Den går ut på att man bjuder varandra på smakebitar av det en just läser - utan spoilers, förstås. Fler smakebitar finns HÄR
Filifjonkan tvättar mattor i havet. Det är onaturligt fint väder. Filifjonkan anar en katastrof. Hon beger sig hemåt mot sitt mörkgröna hus som hon har hyrt av en hemul i tron att hennes mormor tillbringat sina somrar där. Det har hon visserligen inte, men gjort är gjort. Hon är inte särskilt förtjust i huset men försöker piffa till det med massor av prydnadssaker. Filifjonkan söker tröst i sina ägodelar. Eftersom Gafsan ska komma på te vid femtiden plockar hon fram sina finaste koppar med guldkant. När Gafsan kommer sätter fru Filifjonk igång att prata okontrollerat. Så förvirrad hon är, tänker, Gafsan och berömmer allt utom blommorna. Fru Filifjonk försöker få Gafsan att förstå det här med katastrofer. Hon tar i ordentligt med tyfoner, cykloner, taifuner, tromber osv. "Det brukar gå med ättika," svarar Gafsan. "Om man tar ättika i sköljvattnet håller mattorna färgen." Stämningen är inte den bästa när damerna säger farväl. Men sedan blåser det verkligen upp. Ordentligt. Till slut börjar allt flyga omkring i luften. Filifjonkans alla jordiska ägodelar far all världens väg och taket flyger av huset. Filifjonkan förstår att nu har det verkligen hänt. Nu behöver hon inte vänta längre. Katastrofen är här. Hon har förflyttat sig utomhus och sitter bakom en sten och känner sig alldeles trygg med en kattunge av porslin i handen. Som kronan på verket kommer det en tromb och lyfter iväg Filifjonkans möbler. "O, min vackra, härliga katastrof!" tänker hon. Så går hon ner på stranden och dansar i vågorna med sin matta och dyker och tycker att allt är underbart. Då kommer Gafsan och är alldeles förfärad över den hemska natten. Hon har varit så orolig över fru Filifjonk. Det behövdes inte alls, säger Filifjonkan. Har man bara ättika i sköljvattnet så håller mattorna färgen. Och så skrattar hon nästan ihjäl sig där hon sitter i sanden.
En behöver ju inte ta ut något i förskott. Det blir kanske inte så farligt. Och kanske är alla ägodelar bara betungande?
Filifjonkan som trodde på katastrofer ingår i Tove Janssons berättelsesamling Det osynliga barnet och passar precis in på nr 20 Läs en novell av en favoritförfattare i Ugglans &Bokens läsutmaning Läs en novell. III
Marie - Louise Ekman gjorde det alla andra som råkar i samma situation borde göra. När hennes man skådespelaren Gösta Ekman hamnade på sjukhuset i Huddinge började hon skriva dagbok. Kanske är det svårt att veta från första början om det kommer att bli en långvarig sjukdomstid eller inte, men Marie - Louise Ekman bokför tiden november 2011 - mars - 2012. Dessa månader blir tämligen turbulenta för dem båda. Kasten mellan hopp och förtvivlan kan alla som haft någon svårt sjuk anhörig på sjukhus precis känna igen sig i. Marie - Louise Ekman far fram och tillbaka ut och in på sjukhuset. Hon för sin mans talan och tröstar honom när han är rädd och förvirrad. Utan den här dagboken hade tiden varit förlorad. Den hade aldrig gått att rekapitulera. Makarna Ekmans förhållande är innerligt kärleksfullt. Han vill helst att hon ska vara vid hans sida hela tiden. Hon saknar honom i hemmet. Marie - Louise Ekman skriver enkelt och kortfattat om deras dagar, "lilla Göstas" tillstånd, läkarnas utlåtanden, röntgen och andra behandlingar. Titeln på boken "Få se om hundarna är snälla ikväll..." syftar på Gösta Ekmans fasansfulla mardrömmar. Viss medicinering som är svår att undvara har sådana biverkningar. Det här är en storslagen och djupt mänsklig bok som man sträckläser. När Gösta Ekman sedan kommer hem läser de dagboken tillsammans och gråter. Nu gråter Marie - Louise Ekman ensam.
Inlägg
