Dödstvätterskan

Kurdisk - danska Sara Omar har skrivit en skakande och berörande bok med titeln Dödstvätterskan. Sara Omar kommer ifrån Kurdistan och hennes roman bygger på egna och andra kvinnors upplevelser. Flickan Frmesk är den röda tråden i berättelsen. Hennes mor, Kubar, har tvingats gifta sig med den omänskligt våldsamme Anwar, som inte behandlar henne som en människa. När hon då föder en späd liten flicka åt honom med en vit tofs på huvudet blir han rasande och vill helst göra sig av med flickan. Mormor Gawhar är en klok kvinna och tar hand om dotterdottern. Det är hon som är dödstvätterskan och egentligen anses hon som oren, men hon är orädd och skäms inte för det hon gör. Hennes man, Darwésh, är en storväxt man som är rättrådig och imponerande och stöttar sin hustru i alla väder. Han står på hustruns och kvinnornas sida och är något av en feminist. Han är zoroastrier men kommer väl överens med Gahwar som är djupt troende muslim. De står för det mänskliga, empatiska och toleranta i romanen. Kubar har en häxa, Bahar,  till svärmor. Hon är ondskan personifierad och vill snarast omskära Frmesk. Kvinnor dödas och lemlästas för otrohet - verklig eller inbillad - och för vad annat som helst. En kvinna är som en åker och får beträdas när och hur som helst. Kvinnan har ingen rätt  över huvud taget. Hon står långt under mannen och ska lyda blint. Det finns många grymma scener i Dödstvätterskan. Berättelsen är delad i kapitel som tilldrar sig i Zuma, Kurdistan i slutet av 1980 - talet varvat med händelser som tilldrar sig på Skejby Hospital i Danmark 2016. Där har Frmesk hamnat, stympad till kropp och själv. Hon lider av posttraumatiskt stressyndrom; har feber, drömmer mardrömmar och blir vettskrämd när hon förstår att hennes far listat ut var hon befinner sig och har kommit för att träffa henne. "Vår ära är kränkt," säger han. Frmesk representerar både kvinnor och barn som männen med stöd av islam, hederskultur och tradition behandlar efter eget gottfinnande. Frmesk är av den välgrundade uppfattningen att hon inte kan lita på någon. Inte ens imamen. Frmesk säger att orden är det enda hon har kvar. Det är de som hjälpt henne att överleva och utan dem är hon ingenting. Dödstvätterskan är en mycket stark roman som dröjer sig kvar långt sedan en slagit igen boken. Dödstvätterskan är en sådan bok som en vill att många, många ska läsa. Jag skulle gärna se en uppföljare.

Veckans topplista v. 32 - Årets bok 2018

Johanna på bloggen Johannas deckarhörna är tillbaka med Veckans topplista efter sommaruppehållet. Kul, tycker jag. Första uppgiften gäller Årets bok 2018 och vilka fem titlar vi har läst eller vilka fem vi skulle vilja läsa. Jag får nog göra något mellanting. Jag har läst :
Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò, den absolut bästa av dem. Jag håller med Johanna om att Flynn, Kvinnan i fönstret egentligen inte hör hemma på den här listan. Nina Lykke Nej och åter nej kommer på plats nr två.

Piratförlaget

Nej och åter nej av Nina LykkeKvinnan i fönstret Tre titlar som jag tänker läsa är 1793 av Niklas Natt och Dag
Annabelle av Lina Bengtsdotter
Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan

Sharp Objects

Vassa föremål är Gillian Flynns bästa bok enligt min mening. Det är också hennes debutbok. Jag har läst tidigare och nu sett en del av HBO - serien och läst om resten. Den första svenska utgåvan, Vass egg,  i översättning av Maud Steen på Jentas förlag kom 2006. 2014 kom en nyöversättning av Rebecca Alsberg på Modernista förlag med titeln Vassa föremål. Den trasiga journalisten Camille Preaker återvänder till sin hemstad Wind Gap i Missouri för att rapportera om ett par nyligen begångna flickmord för sin tidning Chicago Daily Post. Hon har inte haft kontakt med familjen på länge, men hon tänker sig ändå att hon ska kunna bo hos föräldrarna. Hennes mor från helvetet, Adora, är en djupt störd kvinna som styr sin omgivning med järnhand. Camille har aldrig varit hennes favorit. Adora lever i minnet av en död dotter och hon behandlar sin yngsta, Amma,  som en liten flicka trots att hon är tonåring - en mycket avancerad sådan. Men det vet inte mamma; eller vill inte veta. Den lilla staden har stelnat i sina former. Alla känner alla; många av hemmafruarna är alkoholiserade. Camille förfäras. Hon är själv en sårad människa. De yttre ärren vittnar om stark inre smärta. Alkoholen är dessvärre hennes tröst i många lägen. Det är en mörk roman full av komplicerade människor. Jag tycker att dramatiseringen väl fångat in stämningen i boken. Jag fick fylla i med att läsa om det jag inte hann se medan jag hade tillgång till HBO. Omläsningen gjorde mig inte heller besviken. Vassa föremål är en psykologisk thriller av bästa slag.

En smakebit på søndag

"Två kvinnor stretade fram. Den ena med stålsatt vilja. Den andra krum i varenda led och flåsande som ett litet kräldjur med bindel för ögonen och en osynlig boja runt halsen. Hon hade ett blått mönster tatuerat på hakan. Hennes ögon var små och hade nästan givit vika för stormen och all sand som blåste upp. "Vi närmar oss", ropade den sneda munnen. "Jag säger dig, det var likadant när ungen föddes. Ett outhärdligt väder. Den flickan är förbannad från topp till tå. Det såg jag från första ögonblicket. Jag kan se sådant. Folk vet det. Hennes ögon ... och så det kala huvudet med den vita tofsen. Det barnet osar olycka. " Bahra fnös för sig själv och kände sanden riva i näsan. Mahsum höll krampaktigt tag i en gammal handduk som användes för att svepa in ett par rostfläckiga rakblad och en handfull vassa glasskärvor. Det var hennes levebröd som gömdes därinne. Det var allt som betydde något för henne. Vad Bahra tyckte om flickan var henne fullkomligt likgiltigt, men hon kunde i alla fall få en bra historia att berätta när det skulle drickas te med grannkvinnorna. "

Från sidan 96 i Dödstvätterskan av Sara Omar. Bokförlaget Polaris. Översättare: Leo Gefvert.
Den nyfödda flickan är sondotter till Bahra med den sneda munnen.

Läsutmaningen En smakebit på søndag handhas av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. No spoilers! är den enda regeln. Fler smakebitar HÄR.

Månadens språk: vietnamesiska

Helt plötsligt är det augusti. Månadens språk, som är en läsutmaning initierad av Ugglan och Boken, är vietnamesiska. Vietnamesiska är nog lite lättare än afrikaans, tror jag, och jag hittade genast två böcker i min hylla som passar in.
Den vietnamesiske zenbuddhistmunken Thich Nhat Hanh bor numera i Frankrike, men även därifrån bedriver han sin socialt engagerade buddhism med att hjälpa flyktingar världen över och att arbeta för svältande barn i Vietnam. Varje steg väcker svalkande vind. Vägledning i meditativ gång heter

ett litet häfte med enkla illustrationer som handlar om att gå sakta och med eftertanke. En kan öva meditativ gång när som helst och en ska försöka vara närvarande i varje steg. Inte helt överraskande är andningen viktig. När en finner ro sprider den sig också till andra. Thich Nhat Hanhs böcker har spridits över hela världen och på svenska finns flera stycken. www.plumvillage.org är adressen till Thich Nhat Hanhs franska hemvist  dit en bl. a. kan åka på retreat.
Den andra boken har titeln Mindfulness - ögonblickens under. Här gäller det att öva sig i konsten att ta makten över sina tankar och koncentrera sig på nuet. Enkelt och rättframt delger oss Thich Nhat Hanh sin vishet. Praktiska övningar blandas med vardagsberättelser. Författaren vänder sig till alla; inte bara buddhister. Sista kapitlet i boken har titeln Att se med medkänslans blick. Mindfulness är översatt av Erik Nisser; utgiven på Lind&Co 2010. Varje steg väcker svalkande vind översattes av Per Carleheden och gavs ut på Attusa förlag 2003.

Helgfrågan v. 31

Mia på bloggen Mias läshörna kör sommaredition av läsutmaningen Helgfrågan för sista veckan.
Frågorna lyder: Vad läser du nu?
Bonusfrågan: Restips?

ellerströms

Jag läser nu Den brutna kvinnan av Simone de Beauvoir. Om vad otrohet kan få för konsekvenser för ett äktenskap.
Och så fortsätter jag att i maklig takt avnjuta Anna Karenina av Leo Tolstoj.
Just avhämtad ifrån biblioteket: Iréne av Pierre Lemaitre, tredje delen i
Verhoeven-trilogin. Jag gillade del 1, Alex, väldigt mycket. Vad gäller del 2, Camille, så stupade jag redan i den blodiga inledningen. Men jag ska göra ett nytt försök om jag gillar Irene.

Bild: Cubile Visby

Restips: Gotland och Fårö. Är en det minsta intresserad konstintresserad är alla de gamla kyrkorna ett eldorado. De tidiga morgnarna kan ägnas åt konsten. När värmen sedan slår till framåt dagen är det bara att köra åt sidan och ägna sig åt bad. Lummelundagrottan med spegelsjöar, fossil och droppstensformationer är ett fint utflyktsmål. Tre äventyslystna pojkar hittade grottan 1948.
Fårö med sin fantastiska natur får absolut inte glömmas bort.

Månadens språk i juli: afrikaans

Det gick sådär med månadens språk i juli. Det är inte så många författare som skriver på afrikaans och översätts direkt från afrikaans. En sådan är i alla fall Etienne Leroux som bl. a. har skrivit Magersfontein, o Magersfontein. Jag började läsa lite i den romanen, men den lämpade sig inte för läsning i tropisk värme, så jag kom inte så långt. Magersfontein var en slagplats under andra boerkriget 1899. Det gick betydligt bättre med omläsningen av den fantastiska romanen Agaat av Marlene van Niekerk. 67 - åriga Milla de Wet ligger förlamad i ALS på gården Grootmoederdrift som hon älskar över allt annat och som hon arbetat för i alla år. Maken Jak de Wet har hon inte haft mycken hjälp av. Agaat som först var fosterflicka och sedan degraderades till tjänsteflicka när ende sonen föddes. I princip blir det hon som fostrar honom. Relationen mellan Agaat och hennes matmor är oerhört fascinerande. Agaat är den enda som kan tyda Millas ögonrörelser som uttrycker hennes vilja. Agaat är född 1948 samma år som apartheid röstades igenom som samhällssystem i Sydafrika. Romanens nutid är 1996, två år efter det att de första allmänna valen hållits. Kvinnornas förhållande genom åren kännetecknas av maktkamp och hatkärlek. Romanen Agaat är realistisk, naturalistisk, poetisk och oavbrutet fascinerande. Det är också en lektion i Sydafrikas historia.
Vad det gäller Deon Meyer lånar jag av mig själv. Jag läste Tretton timmar för några år sedan. Bennie Griessel, kriminalkommissarie och nykter alkoholist, är mentor för en grupp poliser. Han är en dynamisk, klok och mänsklig man som inte förlorat sin empati under 25 är som polis. Miljön är väldigt intressant; samhällsskildringen upplysande liksom språkförbistringen. Motsättningarna mellan svarta, vita och färgade ger upphov till extra spänningar inte minst inom poliskåren. Romanen tilldrar sig under tretton timmar i Kapstaden.