Jerusalem revisited

Det gick snabbt att läsa om Jerusalem. Jag kom inte ihåg mycket från min första läsning någon gång i den avlägsna ungdomen. Det finns mycket att lära  av berättelsen om väckelserörelsen i Dalarna i Nås socken som kom 37 människor att sälja allt de ägde för att resa till det heliga landet och leva i celibat och dela all egendom för att invänta Jesu återkomst. Läsaren delar livet bland storbönder och småfolk i Dalarna under slutet av 1800 - talet och livet i Jerusalem som inte riktigt blev som dalfolket väntat sig. Släktgårdarna betydde mycket för familjerna. En av Ingemarssönerna "säljer" till och med sin tilltänkta för att rädda släktgården. Stor - Ingmar är en välsedd man som anses vara redlig och pålitlig. Folk vänder sig till honom med allehanda problem som en kanske tycker hade varit naturligt  att prästen fått reda. Kvinnorna i romanen är underställda männen, men de tänker för sig själva och driver ibland igenom sin vilja. Första delen, I Dalarna, tycker jag bäst om. Här har Selma Lagerlöf fast mark under fötterna. Visserligen gjorde hon en studieresa till Jerusalem tillsammans med Sophie Elkan , men det är inte samma känsla av närvaro i andra delen, I det heliga landet, som i första delen, I Dalarne. I Dalarne kom ut 1901 och I det heliga landet 1902. Händelserna som beskrivs ägde rum 1896. 1909 arbetade Selma Lagerlöf om andra delen och den lär nu skilja sig väsentligt från originalupplagan. Författarens egna upplevelser i Jerusalem beskrivs i breven till modern som släpptes fria 1990 och som finns i boken Mammas Selma: Selma Lagerlöfs brev till modern, som kom ut 1998. . Dem ska jag se närmare på. Och så skulle det vara roligt att se Ingmarsspelen någon gång. Rune Lindström skrev bygdespelet Ingmarsspelen efter Selma Lagerlöfs roman. Det framförs varje sommar i Nås. Ying Toijer Nilsson har skrivit ett informativt förord som gärna kunde fått vara lite längre.
Pocketbokens vackra omslag är en detalj av Granatäpple mönster för textil av 
Gocken Jobs.

Klassikerutmaning

Dagens kulturella VM - spaning - Sydkorea

enligt O 
tror inte att Sydkorea går vidare. Dagens kulturella spaning gäller följaktligen Sydkorea. Det mest spännande idag blir ju annars Sverige - Tyskland

Landguiden Utrikespolitiska Institutet: Sydkorea har på ett par generationer förvandlats från fattig jordbruksnation till ett av Asiens rikaste länder. Industrijättar som Hyundai och Samsung har gjort sydkoreansk export världskänd. Men ingen fred råder med Nordkorea efter Koreakrigets slut 1953, och Sydkorea präglas av grannkonflikten och av det militära stödet från USA.


Vit krysantemum
Två koreanska systrar, Hana och Emi, och deras livsöden  skildras i den internationellt uppmärksammade Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht. De bor på den koreanska ön Chejudo och modern och Hana är fridykerskor, s. k. haenyeo som dyker efter havsöron och annat som går att sälja på marknaden. Korea är invaderat av Japan och allt koreanskt är förbjudet, så till exempel språket. Modern har förmanat sina döttrar att akta sig för japanska soldater. En dag på stranden blir Hana tvungen att låta sig tillfångatas för att rädda sin nio år yngre syster. Året är 1943. Hana hamnar på en soldatbordell och blir s. k. trösterska. 

Vegetarianen av Han Kang inleds med ett uttalande av Yeong - hyes man:
"Innan min fru blev vegetarian hade jag  alltid tänkt på henne som fullständigt alldaglig i alla avseenden." Sedan följer berättelsen om Yeong - hye och hennes beslut att bli vegetarian efter en mardröm. Omvärlden reagerar med avsmak och förfäran. Maken får skämmas och fadern tillgriper våld. Problemet är, tycker jag, inte att Yeong - hye blir vegetarian utan att hon inte äter något alls.

Om koreansk musik kan man läsa följande på Världsmusik.se: Numera är K-pop den dominanta musikgenren. K-pop – koreansk pop – är popmusik som hämtat viss inspiration från landets musiktraditioner men som huvudsakligen är baserad på västerländska traditioner. K-pop inkluderar allt från pop och rock till hip-hop och elektroniskt. Den västerländska musiken har blivit så utbredd att man numera skiljer på två olika sorters koreansk musik – Gugak (koreansk traditionell) och yangak (västerländsk).

Dagens kulturella VM - spaning - Nigeria

Nigeria är det land i Afrika som enligt O läst flest böcker ifrån. Det kan jag instämma i. Achebe, Cimamanda Ngozi Adichie, Adébayo, Cole har jag också läst. Bästa av dem alla är tveklöst Chimamanda Ngozi Adichie med En halv gul sol.  

Landguiden Utrikespolitiska institutet: Nigeria är känt för masker och andra snideriarbeten i trä och elfenben. Landets olika folkgrupper har muntliga traditioner av dikt, sång och sagor. Vad gäller engelskspråkig litteratur är Nigeria, vid sidan av Sydafrika, ledande i Afrika.
Sefi Atta föddes i Lagos och har skrivit debutromanen Allt gott ska komma dig till del samt ett par andra romaner och novellsamlingar. Attas far var av okenefolket och hennes mor  yoruba. Hon gick på internatskola i England och arbetade under en tid som revisor i London. Hon har fått en rad litterära priser, bl. a. det allra första Wole Soyinka - priset.

Fiskarmännen av Chigozie Obioma tilldrar sig i västra Nigeria. Benjamins familj består av far, mor och sex barn. Fadern arbetar på Nigerias Centralbank och familjen har det relativt bra. Men tillvaron är osäker; läget är spänt mellan de norra delarna av landet där de flesta är muslimer och de västra delarna där de flesta är kristna. Det officiella språket är engelska men annars är det igbo och yoruba som gäller. Själva språket skapar spänningar.  Våldet är aldrig långt borta. Författaren har Chinua Achebe som förebild             

Författaren och feministen Buchi Emecheta föddes 1944 i Lagos. Båda hennes föräldrar dog och Emecheta gifte sig mycket tidigt med en barndomsvän. Vid 17 var hon mor och försörjde sin studerande man och familjen med sitt arbete som biblioteksassistent. Familjen flyttade till London och Emecheta bröt upp ifrån  äktenskapet och började studera sociologi. 1974 kom debutromanen.Hennes romaner handlar ofta om kvinnors och barns förhållanden. Andra klassens medborgare handlar om igboflickan Adah och är till tre fjärdedelar självbiografisk enligt författaren själv.

Den försvunne fåraherden

Den försvunne fåraherden av Marcello Fois tilldrar sig på Sardinien. Undertitel: Ett fall för advokat Bustianu. På knappa 150 sidor lär en känna staden Nuoro (författarens födelsestad) med dess invånare, prästerskapet, de rika, de fattiga, familjehemligheter, traditioner och först och sist landskapet. Advokat Bustianu är brottsmålsadvokat och beskrivs som en storväxt man med pondus som har för vana att efter lunch ta sig en promenad upp på en hög kulle där han sitter och tänker och betraktar omgivningen. Han åtnjuter ett högt anseende och det med rätta.

Kaosutmaningen nr 28

Det lär finnas en verklig förebild till Bustianu. När nu den förtvivlade tzia Rosina sitter framför Bustianu och ber för sin vackre son Zenobi som gått under jorden för att han anklagas för att ha stulit lamm från sin arbetsgivare, som till råga på allt är far till Sisinnia som Zenobi är kär i. Och hon i honom. Alla är övertygade om Zenobis skuld. Skvallret och ryktena går och till slut har han blivit en legend. Två mord gör inte Zenobis sits bättre. Bustianu är inte en man som måste ha rätt, men när han tror att något är sant kämpar han för det.  Och nu råkar det vara så att han tror, att Zenobi är oskyldig. Den försvunne fåraherden är förste delen i en serie kriminalromaner av Marcello Fois. Jag tyckte väldigt mycket om den här annorlunda, poetiska berättelsen. Bustianu är mycket sympatisk. Han har lärt sig mycket av sin mor som han också är mycket lik. Det finns en del starka kvinnor i romanen. De fattiga är alltid i underläge. Människorna skildras roat och med milt överseende. Bilden av kyrkan är inte så vacker. Språket är sparsmakat och aningen torrt (positivt). Marcello Fois´ stillsamma humor är också ett plus liksom referenserna till den romantiske författaren Giacomo Leopardi. Boken är översatt av Monica Monti och utgiven på Norstedts förlag 2001. 

Månadens språk: Italienska

Helgfrågan v. 25

Mia på bloggen Mias bokhörna frågar om vi följer någon Booktuber.
Det gör jag inte.

Och så undrar hon hur vi tänker fira midsommar. 
Det blir med sill, gräddfil, gräslök, nypotatis med dill, öl och evt en liten nubbe och jordgubbar. Så blir det fotboll och läsning för resten. På midsommardagen möter Sverige Tyskland. Oliiiiiidligt spännande! På söndagen ska jag lyssna på kulturjournalisten Ulrika Knutson som ska tala om Kvinnan och demokratin. Hon kommer bl. annat att berätta om Fogelstadsgruppen, Moa Martinson och Elin Wägner. Också spännande fast på ett annat sätt.

Dagens kulturella VM - spaning - Peru

enligt O: "Mer Sydamerika och nej, som konstaterat är det inte min del av världen. Jag läser lite från världsdelen, ser ingen film därifrån och har aldrig rest dit." 

Nej, så vidare mycket latinamerikanskt har jag inte heller läst. Men i min hylla hittar jag Latinamerikansk berättarkonst. Nittonhundratalsprosa i urval av Artur Lundkvist. En delfinbok. 1964. Där finns en novell av César Vallejo som heter Vax. Den handlar om spel och droger. Annars är Vallejo mest känd för sin lyrik. Vallejo föddes i en småstad i norra Peru. Han är mestis och den klyvnaden ekar också i hans verk.

Michael Bond, Kalla mig Paddington: den första boken om björnen från Peru.
Paddington har bott hos sin tant Lucy i Peru, men nu har hon flyttat in på ett pensionat för gamla björnar. Paddington åker som fripassagerare i en livbåt på ett fartyg till London. Där hittar familjen Brown honom på Paddington Station (där Paddington nu står staty) och tar med sig björnen hem.

Alfredo Bryce Echenique har skrivit många romaner och noveller. Han föddes i Lima i en rik överklass, som han sedan gycklar med i sina romaner. Medelklassen hånas också för sinsträvan  efterlikna överklassen. Min älskades trädgård handlar om en ung man som blir kär i en dubbelt så gammal kvinna

På den utmärkta sidan Musikinstrument hittar jag en bild av det peruanska nationalinstrumentet charango. Där kan en också hitta historik och anvisningar om hur en använder instrumentet. Charangon är släkt med lutan.

Uppgörelsen

John Cheever 1912 - 1982 var en amerikansk författare som skrev romaner och noveller och manuskriptförfattare åt MGM. År 1979 kom Återföreningen och andra noveller och det var också det året John Cheever fick Pulitzerpriset. Han skildrar ofta den borgerliga medelklassen och vad som kan dölja sig bakom en polerad yta, som till exempel i novellen Uppgörelsen.

Blake är en utomordentligt obehaglig man. Det är verkligen inget som syns utåt. Tvärtom är han ganska beige och och ordinär. Han arbetar med obetydliga ting på ett kontor mitt i New York. En dag infinner sig en liten späd kvinna på hans kontor. Hon ska arbeta på prov som hans sekreterare. Miss Dent visar sig vara en hyperkänslig, osäker kvinna som just kommit ut från sjukhuset. Hon föreställer sig att Blake har allt som hon inte har; familj, arbete, vänner, pengar. I själva verket har Blake tröttnat på sin fru Louise, som blivit gammal och rynkig. Han har monterat in en hylla i dörröppningen mellan deras rum och när han kommer hem en dag och maten inte står på bordet bestämmer han sig för att inte tala med henne på fjorton dagar. Efter tre veckor med miss Dent föreslår Blake att de ska ta en drink. Miss Dent bjuder hem honom på en whisky och Blake är inte sen att utnyttja tillfället. Det han gör sedan kommer miss Dent att ruva på hämnd. Hon går systematiskt tillväga och ger sig god tid med planeringen. Med enkla medel lyckas hon skrämma upp Blake ordentligt. Och ändå vet han inte att hon har en revolver i fickan... 
Det är skickligt berättat och jag är glad att boken står i min hylla så att jag kan läsa flera noveller av John Cheever.
Den här novellen passar in på nr 35 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III Läs en novell av en amerikansk författare.