En smakebit på søndag

"Mamma drar efter andan flera gånger för att säga något. Slutligen vänder hon sig till pappa. - Vill du kanske säga något om detta, Sverre? säger hon.  De stirrar på varandra under några långa sekunder. Jag kan inte tolka ansiktsuttrycken hos någon av dem. Pappa viker undan med blicken först, ser på Ellen, Håkon och mig, rättar till duken på ömse sidor om tallriken framför sig, tvekar en stund  innan han lägger bägge händerna platt mot borde, sänker axlarna. - Vi har bestämt oss för att skiljas, säger pappa. Mamma rycker till, som om han klippt till henne, det var uppenbarligen inte det hon hade tänkt att han skulle säga. --- Visste du det här? frågar Ellen mig. - Nej, säger jag och ser på mamma. - Vi har pratat och pratat om det här och försökt lösa det på något annat sätt, men vi har helt enkelt vuxit ifrån varandra, säger hon. --- Ellen börjar plötsligt skratta. Hennes skratt låter uppriktigt. - Vuxit ifrån varandra? Framtid? Ärligt talat, ni är sjuttio år!" Från sidorna 55, 56, 57 i En modern familj av Helga Flatland.

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser - utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR.

Helgfrågan v. 14

Mias helgfråga:

"Jag är en långsam läsare, speciellt om boken inte är hundra procent bra.

Vilken typ av läsare är du?

Bonusfråga:

Vad längtar du efter just nu?"

Jag läser inte speciellt fort, men jag läser mycket. Det gick fortare förr. Men nu bloggar jag om så gott som allt jag läser och då läser jag noggrannare. Det är faktiskt bra. Jag noterar namn och slår upp saker. Det är roligt. 

Bonusfrågan: Vad längtar du efter just nu? En låååångsam vår. Ingen explosion så att allt slår ut på en gång och så blir det sommar direkt. Så vill jag ha TID.

Förlåten

Norstedts förlag

Jag har väntat väldigt på den här boken. Efter mycket läsande bestämde jag mig slutligen för att jag gillade Agnes Lidbecks förra, Finna sig. Förlåten (var lägger en betoningen?) är ett helt annat slags bok. Mycket mera nedtonad. Undvikande där Finna sig gick rakt på. Situationen är också en helt annan. Två systrar, Ellen och Marie, tvingas tillbringa en tid tillsammans i familjens sommarhus för att städa ut och ordna med försäljning efter faderns frånfälle. Modern bor i Spanien och förekommer endast i döttrarnas samtal. Marie har sin son Dag, fem år, med sig. Systrarna är så olika de kan bli. Ellen är en framgångsrik, resande karriär - kvinna utan man och barn. Marie har ingen man men ett barn. De har inte mycket att säga varandra men mycket antyds och ligger i luften. De minns uppväxten och loven i sommarhuset. Halvbrodern Jakob som hängde sig är en central gestalt i deras minnen. Ellen stod honom närmast. Maries ekonomi är i ständig kris och där rycker modern in. Marie är den som försökt hålla lite kontakt med föräldrarna medan Ellen haft planer på att kontakta dem men aldrig funnit tiden. Ingen utav de båda kvinnorna lever egentligen. De skildras med kylig och skarp iakttagelseförmåga. Små förändringar i atmosfären dem emellan tecknas med fina penseldrag. Det är skickligt, men jag saknar svetslågan från Finna sig. Däremot tycker jag att det är rörande att läsa om den spirande vänskapen mellan Ellen och Dag. Ellen tycker att barn är något alldeles onödigt, men kan inte riktigt värja sig emot Dag. Jag läste gärna Förlåten. Den är skickligt skriven och språkligt mycket njutbar, men jag saknar engagemanget. Undrar vad hon tänker sig härnäst Agners Berenike Elinor Lidbeck?
Det vackra omslagsbilden är en Nepenthes melamphora från Kunstformen der Natur av Ernst Haeckel. Norstedts förlag.

Kulturkollos veckoutmaning v. 15

Så här skriver Carolina på Kulturkollo: "Eftersom den här veckan ska handla om gott och blandat vill jag att vi tillsammans blandar till en rejäl påse med godsaker. Kulturella och ätbara…
Därför två snabba frågor:

1. Vad läser du just nu?
2. Vilket är ditt favoritgodis?

På söndag återkommer jag med två listor. Den ena kommer att lista allas vår blandade, pågående läsning just nu. Den andra kommer alltså att vara en lång lista över olika favoritgodisar. Med bilder! (förhoppningsvis…)"
1.

 

 2. 

Veckans topplista v. 14 - Irland

Johannas deckarhörna: Veckans topplista v. 14 - Irland

Det finns inga porträtt av Cleone Elizabeth Knox f. 12 maj 1744 eftersom Castle Kearney i Down i Irland brann ner 1808. Däremot finns En ung societetsflickas dagbok. Året 764-1765. utgiven av hennes sentida släkting Alexander Bracker Kerr i svensk översättning av Harald Jernström 1926. Cleone har förälskat sig i den svartögde förföraren Mr David Ancaster och han i henne. Ingen tror på förbindelsen mer än de själva.

Dermot Bolger: Vägen hem
Irland/Dublin. För en del år sedan läste jag mycket av Dermot Bolger, bl. a. Vägen hem. Den handlar om två ungdomar från Dublin som flyr ifrån droger och kriminalitet ut ifrån Dublin. Jag minns att jag satt med kartan och följde deras flyktväg.  En kritiker säger "den bästa romanen om Dublin sedan Joyce"

Den glömda rosenträdgården av Marita Conlon - McKenna.
Tag lika delar av Flickornas julbok och Morden i Midsomer - bortsett ifrån morden - och tryffera med lite Emmerdale Farm så får ni Den glömda rosenträdgården av Marita Conlon McKenna, irländsk feel - good - författare. Molly Hennessy blir änka när hennes man dör i en hjärtinfarkt. Hon får ekonomiska problem med  det stora huset, Mossbawn House. Samtidigt upptäcker hon en del av trädgården som varit en inhägnad rosenträdgård. Molly tar som sin uppgift att återställa den till dess ursprungliga skick.

Nuala O´Faolain: Är du nå´n?
Nuala O'Faolain (1940 - 2008), irländsk journalist och författare, som bl. a. skrev två självbiografiska böcker Är du nå´n?: en tillfällig självbiografi där hon berättar om uppväxten i 50 - talets Irland med en alkoholiserad mor, en ansvarslös far och åtta syskon. Nästan framme fortsätter berättelsen om hennes liv. Hon skrev också romanen Drömmen om dig innan hon dog i cancer 2008. Hon väckte stort uppseende genom att låta sig intervjuas i radio om sin diagnos och sitt beslut att avböja behandling. 
 

Sebastian Barry: Den hemliga skriften
Roseanne är patient vid Rosecommon Regional Mental Hospital 1957 -
Doktor Grene är överläkare i psykiatri vid samma institution i Sligo som är en liten trist stad i nordvästra Irland. Han är i pensionsåldern och hon är nära nog 100 år. Båda berättar en historia var och en ur sin synvinkel och av sina speciella skäl. Roseanna gömmer det hon skriver under en golvplanka. Hon berättar ingenting för någon, men efter sin död menar hon att man ska hitta hennes "vittnesbörd om sig själv".

Vänner emellan

I den Kibbutz Yekhat i den nybildade staten Israel bor Nahum Aserov, hans 17 - åriga dotter Edna som går på kibbutzens skola och  hennes karismatiske lärare David Dagan. Fadern och Dagan är vänner sedan länge trots att de är så olika och nästan alltid tycker olika i frågor rörande kibbutzens skötsel. Nahum och Edna är stillsamma, tystlåtna människor medan David är den ledande chefsideologen i kibbutzen och han älskar Marx. Edna och Nahum har ett gott förhållande, men de talar aldrig om känslor och kroppskontakt förekommer inte. Nu har Edna ställt till skandal genom att flytta ihop med kvinnokarlen David, som är i hennes egen fars ålder och därtill hennes lärare. Nahum vet inte vad han ska ta sig till, men beslutar sig för att gå och tala med paret. David tycker inte att det är mycket att orda om. Kärleken är som en infektion som får läka ut. Här är de båda männen egentligen överens. Nahum tycker att kärleken är ett hinder i livet och att när den kommer får en ducka. Naturligtvis kommer inte Nahum någonstans med sin dotter och han får traska hem i regnet med oförrättat ärende. Dessutom har man bestämt att i kibbutzen är kärleken fri. Amos Oz har egna erfarenheter av livet i kibbutz. Novellen andas framtidstro och optimism; staten Israel är ung. Ungdomarna blandar studier och arbete med sällskapsliv. Oz skildring av de båda männen är gjord med psykologisk trovärdighet. Och det är alldeles uppenbart att viktigare och framför allt varaktigare än kärleken är vänskapen. Jag gillar värmen och mänskligheten i författarens sätt att skildra människorna och livet i kibbutzen. Vänner emellan är titeln på novellsamlingen och detta är titelnovellen. Den passar in på nr 31 i Ugglan&Bokens utmaning Läs en novell III: Läs en novell där någon flyttar.

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger handhar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås!

Albert Bonniers förlag

"Cora Seabornes sorg var den märkligaste han någonsin hade sett - fast å andra sidan hade han redan under sitt första besök i huset på Foulis Street förstått att allt inte stod rätt till. De höga rummen hade genomsyrats av en atmosfär av inrotad olust som inte tycktes ha mycket med sjukdom att göra. Patienten var då fortfarande vid förhållandevis god hälsa även om han gärna bar en kravatt som även tjänade som bandage. Kravatten var alltid av siden, alltid ljus och oftast en aning fläckad: för en så nogräknad  man var det omöjligt att tro att det var oavsiktligt, och Luke misstänkte att han försökte få sina besökare att känna sig illa till mods. Seaborne  hade lyckats ge intryck av att vara lång genom att vara extremt smal och talade så lågmält att man var tvungen att komma nära för att höra honom. Han väste när han talade, var artig och förekommande och hade blåtonade naglar. Han hade lugnt tagit emot sin diagnos och avböjt erbjudandet om operation."  Från sidan 17 i Ormen i Essex
av Sarah Perry. Fler smakebitar HÄR