Låt den fjärde gå fri

Majken E Johansson, född 1921, var kanslist innan hon slutade sitt arbete för att skriva romanen om Kaja, Låt den fjärde gå fri, 1988. Kaja sitter på ålderdomshemmet och minns och berättar för sin senila väninna Dora som svarar bort - i - tok, men är vänlig och följsam. Kaja hade det inte lätt som barn. Hennes mor, "stackars Anna" var lätt efterbliven och fick Kaja alldeles för ung. Moster Elin fick ta hand om Kaja. När det blev kärvt i hushållet lämnades Kaja över till det barnlösa paret Olivia och Bernt. Kaja avskydde lukten i deras hus och längtade oavbrutet "hem". Kaja träffar Erik som ser bra ut och är ett gott gifte. När hon blir gravid är hon inte orolig. Det är ju hon och Erik. Så blir det inte. Det blir Kaja och den glade spelevinken John, som inte har ett öre på fickan. Kajas dotter Erika har lämnats till moster Elin. Kaja har svårt att fördra sin dotter och saknar henne inte. John har svårt att få arbete och ibland har Kaja inte mat för dagen till sina barn utan måste gå på tiggarstråt. De numera vuxna barnens minnen blandas med Kajas. Äldsta dottern Harriet hackar hela tiden i moderns lever. Hon minns bara oförrätter och brist på kärlek och ställer modern till svars. Johns familj och förhållandet till dem berättas det också om. Om Kaja har svårt att älska någon så är hon också en människa som det är svårt att älska. Hon är bittert besviken på livet och vad det inte gav henne. Hon är skoningslös mot sig själv men också mot andra. Det oäkta barnet, Erika, håller sig undan men skickar bilder på sig själv som sexton år och på sin dotter och dotterdotter. Kaja funderar mycket på den ordlösa hälsningen. Jag funderar mycket på titeln. Kan det vara en önskan om att den fjärde generationen  inte ska föda oäkta barn i unga år? Hur som helst blev jag gripen av romanen. Den känns äkta; Kajas verklighet sådan den framstod i Kajas upplevelse; en partsinlaga.

Helgfrågan v. 11

Vad ogillar du i böcker? undrar Mia i sin helgfråga. Bonusfrågan: Förvandlas du någon gång till Mr Hyde?
Jag ogillar när varje kapitel i en bok inleds med en jättelång kapitelrubrik som är en resumé av det som kommer att hända i själva kapitlet. Och så hundöron och särskrivning, förstås
Människor som ställer sig på mina tår när jag står på perrongen med resväskor, rygggsäck och annat pick och pack och väntar på det försenade tåget får mig att omvandlas till en furie. Jag varken finns eller syns!  De känner inte ens av mina skor och mina tår för de har så jättestora, hårda skor. Grrrrrrr!

Olikhetsutmaningen: kropp och själ

enligt O har magsjuka och önskar sig inget hellre än en sund själ i en sund kropp. Därför blir veckans utmaning kropp och själ i kulturen.
Det jag först kommer att tänka på är Själarnas ö av Johanna Holmström. Den har jag nyligen läst och tyckte mycket om. Själarnas ö har verklighetsbakgrund. 
Själamakerskan av  Michela Murgia tilldrar sig på Sardinien där dödshjälp var tillåtet fram till 1960. Det berättas också om s. k. själabarn. 

sekwa

Dagbok om min kropp av Daniel Pennac. Redan som 13 - åring började författaren föra dagbok om sin kropp och alla dess förändringar. Det höll han på med fram till sin död vid 86 års ålder.   

Norstedts

Kroppens sällsamma liv efter döden. Likets kulturhistoria av Mary Roach. Hur vet man att man är död? och Ur askan i komposten är ett par av kapitelrubrikerna. Författaren skriver så här i förordet: "Som jag ser det är det inte alltför stor skillnad mellan att vara död och att befinna sig ombord på ett kryssningsfartyg. Det mesta av tiden går åt till att ligga på rygg. Hjärnan är avknäppt. Man börjar bli lös i hullet. Det händer inte särskilt mycket nytt och inget förväntas av en."

Kulturkollos veckoutmaning

Våren och Paris står i centrum för Kulturkollos veckoutmaning v. 12. 
Vilken kultur förknippar du med Paris?
Bilden ovan föreställer en utställningskatalog från en succéartad utställning på Liljevalchs konsthall 1988, De drogo till Paris.
29 nordiska kvinnor bröt på 1880 - talet med konventionerna och for till Paris för att utmana sina manliga konstnärskolleger och utveckla sitt eget konstnärskap. En del gick det bra för medan andra fick sätta sitt konstnärskap på sparlåga av olika anledningar. Till exempel äktenskap. 
Katalogen kom att fungera som ett standardverk över de nordiska kvinnorna i sekelskiftets Paris, där i bland Karin Bergöö-Larsson, Anna Ancher, Helene Schjerfbeck och Hanna Pauli. 

Tematrio - Valfritt landskap

Lyran: Berätta om tre författare eller böcker från ett valfritt landskap!

Jag väljer tre författare ifrån Skåne

1. Victoria Benedictsson. Fru Marianne skrevs av Ernst Ahlgren/Victoria Benedictsson skrevs 1887. Victoria Benedictsson (1850 - 1888) var gift med apotekaren i Hörby och styvmor åt alla hans barn. Fru Marianne tilldrar sig på skånska landsbygden och handlar om den bortskämda stadsjäntan Marianne som gifter sig med bonden Börje. Carin Mannheimer gjorde TV -serie utav romanen. Marianne spelades av Cecilia Frode och Börje av Per Morberg. 

2. Lina Wolff. De polyglotta älskarna
Ett svar på mannens blick på kvinnan, säger författaren själv om sin bok som hon bl. a. fick Augustpriset för. Lina Wolff har Houellbecq i tankarna när hon skriver den här boken som jag var mycket förtjust i.

3. Anne Swärd. Huvudperson i romanen Vera är krigsflyktingen Sandrine som gifter in sig i en rik och ansedd familj och får dottern Vera. Sandrines stora kärlek är den judiske Levi. Hon vet inte vart kriget fört honom och ger sig iväg för att söka efter honom. Skandal att inte Anne Swärd fanns med bland de nominerade till Augustpriset!

Veckans topplista v. 11 - Böcker jag ser fram emot i vår

Johannas deckarhörna: Vecka 11 - Böcker jag ser fram emot i vår

Brombergs förlag

Masha Gessen, Ester och Ruzia: vänskap genom Hitlers krig och Stalins fred
Masha Gessen verkar för homoxexuellas rättigheter i USA och Ryssland. 
Kommer ut i april.

Atlantis

Claudine Monteil, Systrarna Beauvoir: syskonkärlek och rivalitet.
Hélène och Simone Beauvoir var väldigt olika, men båda var frontfigurer inom feminismen. Författaren var personlig vän med dem båda. Utkommer i april

Norstedts

Agnes Lidbeck: Förlåten.
Systrarna Ellen och Maria reder ut sin fars dödsbo och naturligtvis kommer det förflutna upp till diskussion. Utkommen

Tranan

Yoko Tawada, En isbjörns memoarer. Författaren bor i Tyskland och skriver både på tyska och japanska. En isbjörns memoarer kommer ut i april

Rachel Cusk, Konturer 
Konturer är en roman om berättelserna som styr våra liv. Det är första delen av en trilogi där delarna två och tre har titlarna Transit och Kudos. Kommer ut i mars.

Kvinnorna på stranden

Tove Alsterdals debutroman, Kvinnorna på stranden, är en kuslig, svart thriller som rör sig i en verklighet som döljer sig bakom/under den yttre verkligheten som är det vi ser. Eller tycker oss se. Det handlar om människohandel och slaveri. Och det är naturligtvis stora pengar i omlopp. Patrick Cornwell, frilansande journalist från New York, börjar lika energiskt som oförsiktigt rota i skumraskaffärerna. Detta för honom till Paris och Portugal. Ally, hustrun, börjar undra vad som hänt när livstecknen upphör att komma. Och hon ger sig på resa i hans spår. Ally tycks inte veta vad rädsla är. Hon skyr ingenting i jakten på den älskade. Hon gräver ännu djupare än någonsin Patrick och det får oerhörda konsekvenser för henne. Ally utser sig till redskap för rättvisan och som läsare förstår man henne.
Kvinnorna på stranden är oavlåtligt spännande. Den är originell och har ett oförutsett slut. Den handlar om människovärde och rotlöshet. Det riktigt kusliga är att detta mycket väl skulle kunna vara verklighet. Och Tove Alsterdal, journalist och dramatiker, född 1960, är mycket duktig på pregnanta detaljer. Om jag ska invända mot något är det karaktärsskildringen av Ally Cromwell. Hon är lite väl tuff för att vara mänsklig. Modesty Blaise och Margaret Thatcher i en person. Ally är tvärsäker, snabbtänkt, orädd och stryktålig. Och det är väl tur för henne, men det kan fjärma henne från en mera veklig läsare...
Förlag: Lind&Co
Läs mer på Tove Alsterdals HEMSIDA