Veckans topplista v. 11 - Böcker jag ser fram emot i vår

Johannas deckarhörna: Vecka 11 - Böcker jag ser fram emot i vår

Brombergs förlag

Masha Gessen, Ester och Ruzia: vänskap genom Hitlers krig och Stalins fred
Masha Gessen verkar för homoxexuellas rättigheter i USA och Ryssland. 
Kommer ut i april.

Atlantis

Claudine Monteil, Systrarna Beauvoir: syskonkärlek och rivalitet.
Hélène och Simone Beauvoir var väldigt olika, men båda var frontfigurer inom feminismen. Författaren var personlig vän med dem båda. Utkommer i april

Norstedts

Agnes Lidbeck: Förlåten.
Systrarna Ellen och Maria reder ut sin fars dödsbo och naturligtvis kommer det förflutna upp till diskussion. Utkommen

Tranan

Yoko Tawada, En isbjörns memoarer. Författaren bor i Tyskland och skriver både på tyska och japanska. En isbjörns memoarer kommer ut i april

Rachel Cusk, Konturer 
Konturer är en roman om berättelserna som styr våra liv. Det är första delen av en trilogi där delarna två och tre har titlarna Transit och Kudos. Kommer ut i mars.

Kvinnorna på stranden

Tove Alsterdals debutroman, Kvinnorna på stranden, är en kuslig, svart thriller som rör sig i en verklighet som döljer sig bakom/under den yttre verkligheten som är det vi ser. Eller tycker oss se. Det handlar om människohandel och slaveri. Och det är naturligtvis stora pengar i omlopp. Patrick Cornwell, frilansande journalist från New York, börjar lika energiskt som oförsiktigt rota i skumraskaffärerna. Detta för honom till Paris och Portugal. Ally, hustrun, börjar undra vad som hänt när livstecknen upphör att komma. Och hon ger sig på resa i hans spår. Ally tycks inte veta vad rädsla är. Hon skyr ingenting i jakten på den älskade. Hon gräver ännu djupare än någonsin Patrick och det får oerhörda konsekvenser för henne. Ally utser sig till redskap för rättvisan och som läsare förstår man henne.
Kvinnorna på stranden är oavlåtligt spännande. Den är originell och har ett oförutsett slut. Den handlar om människovärde och rotlöshet. Det riktigt kusliga är att detta mycket väl skulle kunna vara verklighet. Och Tove Alsterdal, journalist och dramatiker, född 1960, är mycket duktig på pregnanta detaljer. Om jag ska invända mot något är det karaktärsskildringen av Ally Cromwell. Hon är lite väl tuff för att vara mänsklig. Modesty Blaise och Margaret Thatcher i en person. Ally är tvärsäker, snabbtänkt, orädd och stryktålig. Och det är väl tur för henne, men det kan fjärma henne från en mera veklig läsare...
Förlag: Lind&Co
Läs mer på Tove Alsterdals HEMSIDA

En smakebit på søndag,

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. Utan spoilers förstås!

"Vid matdags om kvällarna var det alltid fullt på Shiseido i Ginza både däruppe och därnere. Ginko och Kinpei satt en stund i en hörnsoffa en trappa upp och väntade på att det skulle bli ledigt och när de efter ett tag lyckats få ett fönsterbord in till höger beställde de en av restaurangens lite finare standardrätter för det ville Ginko. Det var när han träffade Ginko som Kinpei vant sig vid att gå på folkliga restauranger i Asakusa - redan längesedan nu - men på dagdrivartiden hade det också hänt att dansvännerna dragit med honom på smågatskyffen nere på stan där de drack och åt varmt småplock ur gryta, friterat fläsk och annat smått och gott till fram på småtimmarna och därför var han numera inte direkt emot att låta sig övertalas av Ginko efter bion att gå på en sådan restaurang som hade varuprover i entrén. Tvärt om hade han börjat finna nöje i att bekanta sig med den folkliga smaken."  Från sidan 11 i Mikrokosmos av Tokuda Shusei. (Ginko är förortsgeisha och Kinpei författare.) Fler smakebitar HÄR

En ny tid

Historiska media

Lilly Høy kommer till den lilla jylländska byn Thyregod som ung friskolelärare i början av 1900 - talet. Hon påbörjar en dagbok som sedan gör ett  uppehåll på ett par årtionden för att återkomma när hennes man, distriktsläkaren Vigand Bagge, ligger för döden. Hon sitter vid hans sjuksäng och ser att "kännetecknen drar sig tillbaka". Vigand är tjugo år äldre än Lilly och har gift sig med henne som en sorts räddningsaktion. Lilly beundrar och högaktar sin man, men så mycken kärlek eller kommunikation verkar det inte ha funnits dem emellan; "mellan oss har språket alltid varit smått". Vigand Bagge hade höga ideal och ställde stora krav på sig. Hans distrikt är omänskligt stort;  fjorton fattiga socknar, så det är långt ifrån alltid doktorn får betalt. När maken dör får Lilly ta itu med städning och flytt. Lilly har kanske stått i skuggan av sin man, men det betyder inte att hon inte kan agera på egen hand. Vigand Bagge har dessutom tänkt i förväg åt henne. Han har skrivit till prästen, begravningsentreprenören och banken och lämnat direktiv och han anvisar till och med  ett nytt boende. Lilly köper tillbaka den bil som mannen sålt (utan hennes vetskap) och köper sig ett körkort. Cykel har hon redan.  När Lilly städar hon hittar gamla skolfotografier och minns studietiden och förälskelsen i kurskamraten Ervin med vilken hon åkte skridskor en månskensnatt på sjungande is. Lilly har också haft en mycket kort relation med en man som inte var till äktenskap ledig. Då. Minnena varvas med flytt - och städbestyren. En ny tid är en utsökt roman som bör avnjutas långsamt. Eller varför inte ett par gånger på direkten? Språket är poetiskt och vackert. Ljus och dagrar växlar ständigt. Lilly, som ursprungligen kommer ifrån Fyn, har fäst sig vid det jylländska landskapet, den lilla staden Thyregod, som för inte längesedan varit hed, och de särpräglade människorna som befolkar samhället. Ida Jessen skildrar ofta relationerna mellan människor i små samhällen. Lilly framställs inkännande och ömsint. Hon växer och förändras genom romanen och en känner sig bekant med henne medan Vigand är och förblir en stor gåta. Han offrar sitt liv för patienterna men är på samma gång en hård och ogenomtränglig människa. Hade en velat möta en sådan läkare?  Lyckligtvis kommer det hösten 2018  en uppföljare till En ny tid på svenska. Doktor Bagges anagram heter den och här får vi möta Vigand Bagge själv.
Författaren, Ida Jessen,  är en av Danmarks finaste författare och medlem av Det danske akademi. Hon har skrivit både romaner, noveller och barnböcker och är också översättare. Ida Jessen har fått många litterära priser. För En ny tid har hon fått både Blixenpriset och DR:s romanpris.
Översättare: Ninni Holmqvist. Historiska media 2018.
Den vackra kongeniala illustrationen på omslaget kommer från tapeten Chrysanthemum av William Morris.

Däruppe är det tyst

Gerbrand Bakker är en fantastisk holländsk författare och trädgårdsmästare, född 1962. Två av hans romaner har kommit ut på svenska på Nilsson förlag och i översättning av Per Holmer. Omvägen har jag redan läst och var mycket förtjust. Nu har jag läst debutboken Däruppe är det tyst också. Gerbrand Bakker säger sig ha lärt sig att stryka ner genom att skriva texter till TV - serier. Och det finns inga onödiga ord i hans berättelser. Hans karaktärer är inga pratmakare utan snarare tystlåtna enstöringar. Helmer van Wonderen lär en känna genom det han gör. Helmer var bara 18 när hans tvillingbror Henk omkom i en bilolycka. Bilen framfördes av Henks flickvän Riet. Helmer känner sig decimerad utan brodern. Henk var sin fars son och förväntades ta över jordbruket. Helmer läser nederländsk språk - och litteraturvetenskap i Amsterdam, men beordras nu hem av fadern, som aldrig förstått sig på sonens studier. Helmer protesterar inte, men har definitivt ett horn i sidan till fadern, som nu är gammal och sängliggande och måste ha hjälp med allt. Helmer har burit upp fadern på ovanvåningen. Han möblerar om och målar om på bottenvåningen och blir som 57 - åring äntligen lite självständig. Riet tar plötsligt kontakt igen. Helmer har alltid undrat om det var honom eller Henk hon egentligen var intresserad av. Bakker beskriver landskapet och gården väldigt tydligt. Läsaren är där. Blåkråkan i trädet utanför faderns hus siar om död; de båda åsnorna ses ständigt vid varandras sida, hönsen, korna och de tjugo fåren kräver sin skötsel. Helmer ser till allt och alla. Men - hur blir det i fortsättningen? Ja, det kan en fundera över medan en otåligt väntar på nästa bok av Gerbrand Bakker.

Olikhetsutmaningen: frihet och förtryck

enligt O: "Idag är det Internationella kvinnodagen och veckans ordpar har inspirerats av det. Därmed inte sagt att dagens exempel ska handla om kvinnor. Orden frihet och förtryck är definitivt inga ord som bara kan kopplas till ett kön."

En ny serie, Vintage minis: Great minds, big ideas, little Books. Jag har Liberty av Virginia Woolf. Den innehåller utdrag ur Virginia Woolfs texter som har det gemensamt att de behandlar frihet. Det första jag slår upp är: "There is no gate, no lock, no bolt that you can set upon the freedeom of my mind."
Tre starka kvinnor av Marie Ndiaye handlar om både frihet och förtryck: Tre starka kvinnoöden; från Afrika till Europa och tillbaks igen. En av dem har flytt från sin maktfullkomliga far och blivit jurist i Frankrike. När hon nu återvänder till Senegal möter hon en bruten man.

Vända hem av Yaa Gyasi. Två halvsystrar, Effia och Esi, som inte vet om varandras existens, får representera Guldkusten i Afrika respektive slaveriets amerikanska Södern. Effia stannar kvar och Esi säljs som slav och skeppas över Atlanten tillsammans med mängder andra människor under vidriga förhållanden.

Frihet är det ädlaste ting
Som sökas må all verlden kring,
Den frihet väl kan bära.
Vill du dig sjelfvan vara huld,
Du älske frihet mer än guld,
Ty frihet följer ära.
Ur Biskop Thomas frihetsvisa eller Engelbrektssången  

Osynlighetsmanteln

Ge Fei (pseud. för Liu Yong) är en av Kinas mest berömda författare. Han är mestadels känd för sina noveller, men nu har romanen Osynlighetsmanteln kommit ut på svenska på Chin Lit förlag i översättning av Roger Heshan Eriksson. Cui är en liten alldaglig man som hankar sig fram i tillvaron. Hans stora kärlek som, trots moderns varningar blev hans fru, har lämnat honom för en annan. Cui bor i en eländig lägenhet i utkanten av Beijing där vinden sveper tvärs igenom rummen mellan väggens plankor. Det är Cuis systers lägenhet. Nu vill hon ha den tillbaka för hon ska hyra ut den. Själv har hon bosatt sig i moderns hus och Cui kommer aldrig på att hälften egentligen är hans. Systerns man är en skurk i likhet med de flesta andra i Osynlighetsmanteln. Cui förefaller mycket troskyldig jämfört med sin omgivning. Han reflekterar över hur tiderna förändrats när han ser sin barndoms gränd som varit en stillsam lekplats för barnen men som nu blivit en skränig och livligt trafikerad gata. Han minns barndomsvännen som han en gång räddade skinnet på och fick löfte om en motprestation när så behövdes. Cui ber om hjälp med ett tillfälligt boende, men den forne vännen hör inte på det örat. Cui har en kunskap som inte är allom given. Han kan bygga ihop avancerade musikanläggningar av de allra finaste delar som han samlar ihop från hela världen. De som arbetar inom den här branschen är väldigt få; de känner varandra och även om de inte direkt hjälper varandra så lurar de inte varandra heller. Cui får en beställning av en otroligt rik och mycket farlig man. Han vill ha världens finaste musikanläggning. Cui undrar varför, eftersom den rike mannen inte har en hum om musik. Kan det vara en gåva till hustrun som döljer sitt vanställda ansikte bakom en huvudduk? Allt är mycket mystiskt. Och faktiskt spännande. Språket i Osynlighetsmanteln är väl avpassat för innehållet. Miljön är ruff och det är människorna också. Inte lätt att vara människa i ett sådant samhälle. Alla är sig själv närmast; skurkarna styr och akademikerna pratar strunt utan att omsätta några av sina teorier i praktiken. Jag inväntar med spänning nästa översättning av Ge Fei.