fredag 2 februari 2018

Näktergalen och rosen

Näktergalen och rosen är en liten sorglig novell av Oscar Wilde om idén om den romantiska, djupa kärleken jämfört med den mera krassa och ytliga. Näktergalen offrar sitt liv för sin vackra idé om en stor, allt överskuggande kärlek. Hon gör det dessutom för en annan, den olycklige studenten, som inte har någon ros att ge åt den vackra flickan som lovat dansa med honom natten lång på prinsens bal om han ger henne en röd ros. Studenten gråter och lider. Det finns ingen röd ros i hans trädgård. Näktergalen, som bor i eken,  rörs av hans tårar och frågar den röda rosenbusken vars knoppar frusit under vintern, vad han ska göra för att få en enda ros. Jo, svarar rosenbusken, det finns ett förfärligt sätt. Du kan skapa en röd ros av månstrålarnas musik och ditt eget hjärteblod. Det var dyrt, tyckte näktergalen. Alla vill väl leva sina liv och njuta av det goda i livet. Men när hon fick se den gråtande studenten igen beslutar hon sig för att ge honom rosen. Kärleken är visare än filosofin och är mäktigare än all jordisk makt. Lova att vara en trogen älskare, säger hon åt studenten, som inte förstår någonting. Han förstår bara det som står i böcker.  En cynisk ödla tycker att studenten är löjlig och en fjäril som fladdrar förbi är också oförstående. Näktergalen sjunger en avskedssång för eken som redan sörjer sin vän. Sedan pressar hon sitt bröst mot en törntagg så att det röda blodet droppar ner över en vit ros och när hon når det sista vita inuti rosen sjunger hon ur sitt döende hjärta om kärlek som lever bortom graven. På morgonen ser studenten en röd ros utanför sitt fönster. Han observerar inte ens den lilla döda näktergalen utan tar rosen och ilar iväg för att låta den vackra flickan infria sitt löfte.
Eftersom törntaggen är så viktig i  novellen passar den in på nr 34 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III: Läs en novell med något taggigt i titeln

torsdag 1 februari 2018

Stalltips

Uma wo uru onna
Matsumoto Seicho (1909 - 1992) var en berömd japansk författare av kriminallitteratur. Kvinnan som sålde hästar (1977) är det första som översatts till svenska. Hoppas att det kommer flera titlar. Romanen tar sin början i en taxi som passerar en rad parkeringsfickor, s. k. nödparkeringar. Passageraren funderar över varför det är så gott om nödparkerade bilar. Därefter flyttar en in i en bil som söker efter en ledig parkeringsficka och som till slut får tränga sig in framför en redan parkerad bil. Därefter tar själva berättelsen fart. I slutet av romanen återvänder en till den där mystiska först parkerade bilen. Det är alltså en ramberättelse omkring historien om den alldagliga Hashino Hanae som arbetar som vd - sekreterare på textilföretaget Nitto & Co i Tokyo. Hon är över trettio och inte gift och räknar aldrig med att bli det heller. Hennes chef har försökt gifta bort henne
men alltid misslyckats. Hashino Hanae arbetar på sin pensionsförsäkring. Hon lånar ut pengar åt arbetskamrater mot ränta. Dessutom lämnar hon ut anonyma stalltips åt folk som punktligt betalar en månadskostnad. Det verksamheten bedriver hon under taget namn. Hashino Hanae unnar sig ingenting. Hon äter spartanskt, köper kläderna på rea och äger inga smycken. Det är nu Hatta Eikichi uppenbarar sig och han innebär bara problem. Kvinnan som sålde hästar är en effektivt berättad historia där spänningen stiger fram till det abrupta slutet. Det är som om författaren vill säga till läsaren att nu har jag gjort mitt. Nu är det er tur. Matsumoto Seicho berättar inget i onödan. Hans - Göran Ankarcrona har översatt. Förlaget är Vestigo AB 2017.
Ugglan&Bokens läsutmaning Månadens språk: Japanska

onsdag 31 januari 2018

Tematrio - rasism/slaveri

Lyran: Temat är inspirerat av en roman jag läser just nu och det är ett tungt, men viktigt tema. Berätta om tre bra böcker eller filmer som handlar om rasism/slaveri!
1. Tove Alsterdal, Kvinnorna på stranden
Kvinnorna på stranden är författarens debutroman. Det är en kuslig, svart
thriller som rör sig i den verklighet som döljer sig bakom/under den yttre  det vi ser. Eller tycker oss se. Det handlar om människohandel och slaveri och några människor som ger allt i kampen mot detta.
 


2. Harriet Beecher Stowe, Onkel Toms stuga
Romanen kom ut 1852 och handlar om den kristne slaven onkel Tom som efter att ha levt under en god slavägare blir  såld till en riktigt ond. När onkel Tom vägrar ange några andra slavar som rymt går han ett grymt öde till mötes.
3. Margaret Atwood, Tjänarinnans berättelse 
En teokratisk totalitär regim har tagit makten. Den smög sig in sakta men säkert för att plötsligt slå till med full kraft från den ena dagen till den andra. Kvinnorna fråntas alla rättigheter. Deras banktillgångar överförs till mannen. De är förbjudna att läsa och skriva; det finns inga speglar, knivar, saxar eller rep. Kvinnorna blir vandrande livmödrar på två ben eller uppasserskor. Överallt finns det Ögon och Väktare. Tala om slaveri!

tisdag 30 januari 2018

Veckans topplista v. 5

Veckans topplista ska handla om Danmark föreslår Johanna på bloggen Johannas deckarhörna.

1. Har just läst ut en jätteintressant novellsamling av den danske filmregissören och författaren Daniel Dencik. Grand Danois är titeln. Kan den vara lite ironisk? Nio noveller om män. Har inte hunnit skriva om den ännu.

2. Josefine Klougart f. 1985 har gått författarskolan i Köpenhamn. Hennes roman, den första på svenska, En av oss sover, blev jag väldigt förtjust i.  Hennes språk är fantastiskt. Lyrisk prosa skulle en nog kunna kalla det. Nu har jag läst Novellix - novellen Regn men ännu inte skrivit något om den.

3. Mordet på Halland av Pia Juul, en annan ung begåvad dansk författare som gått författarskolan och nu sitter i den Danska akademien. Pia Juul har skrivit lyrik och dramatik också. Mordet på Halland (norskt egennamn) handlar om Hallands änka som försöker kartlägga vem hennes man egentligen varit.
4.  Herman Bangs klassiska roman Tine kom 1889. Tine är berättelsen om ett tragiskt kvinnoöde som utspelar sig i skuggan av det dansk/tyska kriget 1864. Herman Bangs personer stod ofta utanför det övriga samhället liksom han  gjorde med sin homosexuella läggning.

5. Kirsten Thorups roman Ingenmansland minns jag som en skakande skildring av en gammal senildement man som sätts på ett ålderdomshem av sina barn. Carl Sörensens hustru har nyligen dött och han saknar henne och sin trädgård och hålls mest inlåst. 2017 fick Kirsten Thorup Nordiska Rådets litteraturpris för sin roman Erindring om kærligheden. Den har jag stor lust att läsa och har skickat inköpsförslag till biblioteket, men det går trögt. Mycket trögt till och med.

måndag 29 januari 2018

Regn

Novellix
Josefine Klougarts lilla Novellix - novell har fått namnet Regn. Det handlar också om ett envist regnande. Pölar svämmar över , åarna växer till sjöar och sjöarna växer till ännu större sjöar. Snart stiger vattnet uppåt björkarnas stammar så att lövverket ser ut som om det famnade något. En bonde ror ut till sina får som finns på en ö. Han ger dem mat och sedan skär han halsen av ett får, ser till att allt blod rinner ut och ror därifrån. Tankarna går till apokalyps, syndaflod och offerriter.  En flicka kommer gående i vattnet och ber om hjälp med sin bror som slagit i hakan. Har inte tid säger grannen, men lämnar ändå lite anvisningar. Pojken åker skridskor och råkar köra av en finger på sin syster. Det blir blodförgiftning och flickan dör. Pappan sitter varje dag vid hennes grav och pojken går dit med täcken. I köket serverar mamman en främmande man vaniljkransar och sedan försvinner de.  Gården förfaller; djuren i ladugården dör av svält och vanvård. Men pojken och hans far skördar och dukar varje kväll till mamman ifall hon skulle komma tillbaka. Katten får hennes ranson på morgonen. Novellen är uppbyggd i tablåer. Det är sorgliga tablåer berättade med ett drömmande vackert, lite högtidligt språk som suger in en i berättelsen, drar ner tempot men tvingar en vidare. 
Översättning: Johanne Lykke Holm

söndag 28 januari 2018

En smakebit på søndag

Albert Bonniers förla
Astrid Therese på den norska bokbloggen Betraktninger handhar En smakebit på söndag; en utmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser.
Utan spoilers, förstås.
"Inga hade kilat sig fram mellan några av de bastanta damerna i grå förkläden invid relingen. När hon sköt fram småflickorna makade de sig åt sidorna, med ogillande miner och smala läppar. Men de flyttade på sig. - Hon hade trott att  hon skulle vara vit. Men gudinnan var koppargrön i en nyans som påminde henne om en gammal tvåöring som smälter fram ur gatans is om våren. Fartyget var redan på väg in mot kaj och man kunde inte längre se hennes ansikte, bara armen som höll stentavlan och, på den bortre sidan, facklan som som försvann rakt upp i den grå himlen. På kvällarna tänder de ljus däruppe, sade Inga. Det står här i boken."
Från sidan 31 i Swede Hollow av Ola Larsmo. Fler smakebitar HÄR.

lördag 27 januari 2018

Stormen. Regi: Margaret Atwood

Jag hade väldigt roligt när jag läste julklappsboken Hag - Seed (Häxyngel). Och jag tror att författaren, Margaret Atwood,  hade väldigt roligt när hon skrev den. Hon har alltså skrivit en modern version i romanform av Shakespeares Stormen. Och hon har gjort det så smart och fantasifullt och flyttat hela handlingen till Kanada och nutid utan att för den skull göra avkall på den ursprungliga handlingen. Hag - Seed ingår i en serie – The Hogarth Shakespeare – där samtida författare återberättar verk av Shakespeare. Ett jätteroligt sätt att läsa om Stormen på. Jo Nesbø ska till exempel skriva om MacBeth och Gillian Flynn om Hamlet. Hag - Seed handlar om Felix Drake, konstnärlig chef på teatern i Makeshiweg. Han förbereder just teaterfestivalen i M när han upptäcker att han blivit varvad av sin högra hand, Tony, som i all tysthet arbetat för att få sin chef avsatt. Felix drar sig sårad tillbaka till ett litet hus på landsbygden. Efter tolv år i träda får han uppdraget att arbeta med en grupp fångar vid Fletcheranstalten. Han bestämmer sig då för att de ska arbeta med teater och Shakespeares pjäser. Till slut kommer de också fram till Stormen. Då räknar Felix med att privat kunna använda sig av hämndmotivet i pjäsen. Atwood låter illusion och verklighet glida ut och in i varandra; moderna tider och 1600 - tal. Fångarna är duktiga på modern teknik och inspireras av musikvideos. De tar sina uppgifter på stort allvar och en häpnar över Felix tålamod. Atwood briljerar. Hon har också tagit sin uppgift på allvar. Det kan en se i litteraturförteckningen. Hag - Seed är så rolig att läsa och är därtill tryfferad med direkta citat ur The Tempest; antagligen fler än en märker.