Helgfrågan v. 51

Mias helgfråga v. 51:

Vilken bok/böcker tänker du läsa i jul?

Bonusfråga: Hur firar ni jul?

Jag tänker läsa Thoreaus dagbok, noveller av Nadine Gordimer och en roman av Toni Morrison. Eller också blir det att jag läser någon helt oväntad julklappsbok? Kanske blir en eller annan barnbok också, vad vet jag.

Hur vi firar jul? Ja, det vet en aldrig riktigt säkert. Granen kommer in på morgonen dagen före julafton och kläs av sonen. Skinkan griljeras och det blir en smakbit på kvällen. På julafton brukar vi äta julbord ca kl 14. Evt finns det

någon som vill se Kalle Anka, men det brukar bli att vi äter länge och dricker

kaffe på det. Därefter blir det äntligen någon form av julklappsutdelning. Tomten är lynnig på de här breddgraderna. Inte sällan har han utlyst strejk. Tomtefacket kräver reglerad arbetstid och betalda arbetskläder. Sedan läser alla i sina julklappsböcker långt utåt natten. Juldagen går någon i julottan, men de allra flesta tar det mycket, mycket lugnt. 

Vad ska jag läsa nu då?

etta förlag. (Sekwa)

Separationen av Katie Kitamura tog mig helt oväntat med storm. Jag visste inget om författaren och tyckte inte att romanens omslag är särskilt lockande. Men - så började jag läsa och fastnade direkt. Romanens namnlösa berättarjag är en kvinna i trettioårsåldern. Hon och hennes man sedan fem år, Christopher, har separerat. Av någon anledning vill han inte att de ska berätta det för någon. Därför blir det lite besvärligt för hustrun när svärmor ringer och undrar varför inte hennes son svarar när hon ringer. Christopher har åkt till Grekland för att göra research för en ny bok.  Du får åka ner och söka upp upp honom, säger svärmor. Och svärdottern åker. Hon känner en viss egen oro också. Visserligen har han varit notoriskt otrogen och det visar sig att svärmor är fullt på det klara med vad hennes son går för därvidlag. Väl i den lilla avlägset belägna grekiska byn finner berättarjaget att ingen sett till Christopher på flera dagar. Och när hon börjar göra försiktiga undersökningar förstår hon genast att att Christopher haft flera kvinnoaffärer på stället. Svärföräldrarna anländer. De har aldrig haft någon god relation till sin svärdotter, men nu drar de åt samma håll. Där tror jag att det är lämpligt att dra ett streck för att inte förstöra något för någon. Det som jag blev särskilt förtjust i är författarens språk och det kyligt återhållsamma sättet att skildra allt som händer. Kitamuras protagonist är en god iakttagare och har förmågan att skapa kontakter. Hon är översättare till yrket och van att hålla sig i bakgrunden. Anonymiteten förstärks av att en aldrig får något grepp om hur hon ser ut och att hon är så sval i sina reaktioner. Spänningen håller sig in i det sista. Separationen får en att fundera över hur väl äkta makar egentligen känner varandra. Känner en någonsin en annan människa? Hur handskas Mark och Isabella, svärföräldrarna, med sitt åldrande? Och , ja, hur gick det sedan? Läs!
Översättare: Marianne Tufvesson. etta förlag 2017

Veckans topplista v. 51 - Önskelista

Johannas deckarhörna: Veckans topplista: Böcker på min önskelista till tomten

1. Sigrid Combüchen, Sidonie & Nathalie: från Limhamn till Lofoten

2. Johan Svedjedal, Den nya dagen gryr: Karin Boyes författarliv

Norstedts

3. Celia B. Dackenberg, Kulturkoftor: Livet, konsten och saker att sticka

Natur&Kultur

4. Peter Handberg, Jag ville leva på djupet (Henry David Thoreau)
    Henry David Thoreau, Dagboksanteckningar 1837 - 1861.

5. Jul i litteraturen: en klassisk julantologi och Juldagar: 12 berättelser och 12   festmåltider för 12 dagar av Jeanette Winterson

Min systers lov

Min systers lov

Min syster skriver inte dikter
och kommer väl aldrig att börja skriva dikter.
Det har hon efter mamma som inte skrev dikter
och efter pappa som inte heller skrev dikter.
Under min systers tak känner jag mig trygg:
min systers man skulle aldrig i livet skriva dikter.
Och även om det låter maniskt och tjatigt
sysslar ingen i släkten med att skriva dikter.

I min systers lådor fanns inga gamla dikter,
i handväskan inga nyskrivna alster.
Och när min syster bjuder på middag, då vet jag
att det inte är i avsikt att deklamera för mig.
Hennes soppor är superba utan någon baktanke,
och kaffet spills inte ut över någons manus.

I många familjer skriver ingen dikter,
men gör de det är det sällan bara en som gör det.
Stundom forsar poesin genom släktledskaskader,
och det bildar virvlar som hotar sammanhållningen.

Min syster ägnar sig åt hyggligt talad prosa.
Hennes hela författarskap är semestervykorten
med texter som lovar samma sak varje år:
att när hon kommer hem
ska hon berätta
allting,
alltsammans

Ur Dikter 1945 - 2002 av Wislawa Szymborska

Påminnelse!

Ugglan&boken påminner: Vi börjar närma oss målgången i Novellsudoku 2017, den läsutmaning som jag haft under hösten (och som pågår året ut). Dessutom är det snart jul, så vad passar då bättre än en utlottning?
Bokpaketet är inspirerat av novellsudokut, men utlottningen är öppen även för dig som inte deltagit i utmaningen.
Så skriv en rad i Ugglan&bokens kommentarsfält om du vill vinna Tove Janssons Noveller och 200 sudoku. Om du delar inlägget om utlottningen i sociala medier eller skriver om utlottningen på din egen blogg, får du en extra lott. Om du deltagit i Novellsudokut får du naturligtvis också en extra lott (du behöver inte ha läst alla noveller). Sista dagen att svara är 17 december.

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Det började med ett telefonsamtal ifrån Isabella (svärmor). Hon ville veta var

etta förlag

Christopher höll hus, och jag hamnade i den pinsamma belägenheten att behöva  säga att jag inte visste. I hennes öron måste det ha låtit osannolikt. Jag berättade inte att Christopheroch jag hade separerat ett halvår tidigare och att jag inte hade pratat med honom på närmare en månad. Hon tyckte att det var obegripligt att jag inte kunde tala om var Christopher befann sig, och hennes reaktion var avvaktande men inte helt överraskad, vilket på ett sätt gjorde det hela värre.  Jag kände mig både förödmjukad och olustig, två känslor som alltid har kännetecknat mitt förhållande till Isabella och Mark. Detta trots att Christopher brukade säga att jag hade exakt samma effekt på dem, att jag borde försöka att inte vara så reserverad, det kunde alltför lätt tolkas som arrogans." från sidan 7 i Separationen av Katie Kitamura. Etta förlag 2017. I översättning av Marianne Tufvesson. Fler smakebitar HÄR.

Julkalenderbloggstafett lucka 17

Igår kunde vi läsa om Camilla Davidsson i lucka 16 i Mias bokhörna. Lucka 18 står Klimakteriehäxan för i Sofies Julkalenderbloggstafett. Bland det bästa jag har i min bokhylla är Ett helt liv av den österrikiske författaren Robert Seethaler.  Den avskalade enkelhet med vilken författaren beskriver den sin huvudpersons, den redbare Andreas Eggers liv, gör ett djupt intryck. Trots hälta och ordkarghet  har Andreas aldrig några problem med försörjningen. Han är stark som en oxe och inte rädd för att arbeta. Hans kunskaper om bergen skaffar honom också arbetstillfällen. Andreas Egger deltar i krigets slutskede och efter år i ryskt fångläger kommer han hem och får pension som krigsveteran. Sina sista år tillbringar han i ett övergivet stall. Han är oberoende och känner sig fullständigt lycklig. Alplandskapets alla skiftningar och dagrar beskrivs måleriskt. Robert Seethaler lyfter fram storheten i det lilla livet som levs ärligt och redbart. Andreas Egger gör sin plikt, är noggrann och ansvarsfull och skor sig aldrig på andra. Han var en stor liten människa om än något förvirrad i en tid som sprungit förbi honom. Det ligger något tidlöst över den här romanen; något storslaget och enkelt.