Läsecirkelns lilla hjälpreda

Är du med i en läsecirkel? Vill du starta en läsecirkel? I så fall kan du ha nytta av Läsecirkelns lilla hjälpreda. Immi Lundin, kulturjournalist,  författare och föredragshållare verksam vid författarskolan i Lund har skrivit några innehållsrika kapitel med praktiska råd och anvisningar. Hon tipsar om hur och var en hittar böcker, hur cirkeln kan utveckla sitt läsande och om hur boksamtalet kan gå till. Vidare finns här det ett avsnitt med cirkelrecept; det vill säga tips på enkla, goda rätter att servera vid cirkelträffarna som uppenbarligen alternerar mellan cirkeldeltagarna. Min erfarenhet är att samtalet lätt spårar ur om deltagarna ägnar sig åt ätande och (förmodar jag) vindrickande. Allra bäst är det att träffas på neutral mark, till exempel bibliotek som ibland har rum en kan få låna, och utan mat. Så har vi det i våra båda cirklar och det fungerar bra. Men smaken är ju olika. Efter recepten kommer ganska många sidor med plats för egna anteckningar från varje cirkelträff; plats för läsdagbok och allra sist en minneslista, som jag inte förstår mig på. Möjligen kan det vara någon sorts att - läsa - lista.  Upplägget av boken gör att det optimala är att äga den själv, men då är det å andra sidan inte plats för så väldigt många läsecirkelträffar. Men  Läsecirkelns lilla hjälpreda  kan vara en bra inkörsport för såväl cirkelledare som cirkeldeltagare. Immi Lundins kloka och erfarna råd är guld värda. Kabusa böcker 2017.

Den goda jorden

Pearl Sydenstricker Buck (1892 - 1973) växte upp i Kina där hennes  föräldrar var missionärer. Efter studier i USA flyttade  hon tillbaka till Kina och gifte sig där med John Lossing Buck. De fick en dotter som var utvecklingsstörd. Det upptäcktes i treårsåldern och denna dotter hölls hemlig i tjugo år. Om henne skrev modern Barnet som inte växte. Den kom ut 1955. 1931 hade Den goda jorden kommit ut; en kinesisk folklivsskildring där huvudpersonen är den till en början mycket fattige bonden Wang Lung.
Fadern går till det rika palatset Hwang och ber om en duglig slavinna som hustru åt sonen. Romanen inleds med Wang Lungs bröllopsdag. O - lan heter kvinnan med de osnörda fötterna och stora händerna. Hon är inte vacker men tystlåten och arbetsam. Wang Lung är mycket nöjd i många år. Men en dag faller hans ögon på O - lan när han kommer från tehuset med alla vackra kvinnor och han verkligen ser henne för första gången under deras äktenskap. O - Lan blir sårad och kränkt, men vad kan hon göra? Hon har fött tre söner och två döttrar och har på så sätt en viss status. Men inte sin mans kärlek. Wang Lungs ägor och rikedomar har vuxit under åren och han är en klok hushållare. Familjen har utökats och nya slavinnor anskaffas. Wang Lung är en välvillig och ganska ömsint man. Han är god mot sin efterblivna dotter och älskar de stojande barnbarnen. Landet drabbas av översvämningar och missväxt, men Wang Lung har sparat i ladorna. Emeller tid börjar han i 65 - årsåldern bli lite trött och orkar inte riktigt med gnabbet mellan de två äldsta sönerna och osämjan mellan svärdöttrarna. Med det slutar romanen och nästa del heter just Sönerna. Den goda jorden blev en bästsäljare i USA och fick Pulitzerpriset 1932 och Nobelpriset 1938 "för sina rika och verkligt episka skildringar ur kinesiskt bondeliv och för sina biografiska mästerverk." Pearl Buck är en god berättare. Ibland under läsningen kommer jag att tänka på Charles Dickens. En får lära sig mycket om kinesiskt liv, seder och bruk i början av 1900 - talet. Det är ett i högsta grad patriarkaliskt samhälle. När en gosse föds delas det ut röda ägg till vänner och bekanta. En dotter väcker inget uppseende alls. I händelse av ekonomiska trångmål kan det vara bra att ha en dotter att sälja. Äldre män vördas. När svälten står för dörren är det farfar som får mat först. Stadsborna räknas som förmer än bönderna. Kvinnorna arbetar hårt. Särskilt synd tycker jag om de blivande svärdöttrarna som tidigt kommer till sin blivande mans hus för att läras upp. Slavinnorna är lovligt byte för alla män i ett hushåll. En riktig begravning är viktig. Farbroderns hustru finner stor tröst i att hennes kista står i rummet där hon ligger på dödsbädden. Seder och bruk ar viktiga rättesnören. Wang Lung beordrar hela familjen att bära sorgdräkt i ett år efter den illa om- tyckta fasterna för så gör en i bättre familjer.  Wang Lungs riktigt stora kärlek i livet är jorden. Även om Den goda jorden har en man i huvudrollen tycker jag att Pearl Buck visar fram kvinnornas situation; deras totala brist på valmöjligheter och inflytande på sina egna liv. Pear Buck kom senare att arbeta med kvinnors och minoriteters rättigheter när hon flyttat ifrån Kina 1934.

Kvinnliga nobelpristagare

Feministsommar

Var och en sin egen bur

"Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt", tyckte Leo Tolstoj. Jag upplever familjen Bird i Fågelburen av Lisa Jewell som tragisk; rakt igenom. Det hjälper inte  att författaren försöker upprätta någon sorts familjelycka i slutet av romanen. Den allra mest tragiska figuren är berättelsens huvudperson  Lorelei Bird; gift med Colin och mor till Megan, Bethan och tvillingarna Rory och Rhys. Lorelei lider av sjukligt samlande. Det inser alla utom hon själv. Hon säger att alla prylarna betyder minnen för henne. Påskäggsjakten på påskdagen är ett måste för henne och hon samlar noggrant in folieomslagen. En påskdag inträffar något väldigt traumatiskt i Bird - familjen; något som lägger sin skugga över samtliga familjemedlemmar. De når inte varandra och talar aldrig uppriktigt med varandra. Loreleis död i ensamhet och misär samlar barnen till utrymning av huset och begravning. De hjärtlösa barnen verkar inte sörja mycket. Deras agerande tyder mest på att de är lättade över att ha fått ett problem ur världen.  Fågelburen är en mörk roman som sätter relationsproblem under luppen. Jag kan tycka att familjen som samlevnadsform ifrågasätts. Lisa Jewell skriver omsorgsfullt och väl, läsningen flyter på utan problem förutom ett avsnitt strax efter mitten där berättelsen går på tomgång en stund. Jag vet inte riktigt om det finns någon att sympatisera med i Fågelburen. Jag tycker oändligt synd om Lorelei, som sviks av man och barn. Hon var säkert jobbig att leva med för hela familjen, men hon är sjuk och överspänd och borde fått hjälp. Slutet är bedrövligt. Jag vet verkligen inte om jag tänker läsa något mera av Lisa Jewell. Översättning: Christina Stalby; Printz Publishing

En smakbit på söndag

Några sidor återstår av Fågelburen av Lisa Jewell. Jag börjar bli riktigt nervös för upplösningen. Men jag vet i alla fall att jag efter den kommer att ta itu med Den goda jorden av 1938 års nobelpristagare i litteratur, Pearl Buck. Undertitel: En kinesisk folklivsskildring. Jag har läst Den goda jorden flera gånger tidigare och nu tänkte jag återknyta bekantskapen. The good Earth köpte jag för skojs skull i Beijing när jag var där för ganska många år sedan. "Det var Wang Lungs bröllopsdag. Då han slog upp ögonen, där han låg i sängomhängenas dunkel, kunde han till en början inte fatta, varför gryningen denna dag tedde sig så olik alla andra. Det var tyst och stilla i huset, om man undantar den svaga, flämtande hosta, som kom från hans gamle far, vars rum låg mitt emot hans eget på andra sidan mittrummet. Den gamles hosta var det första ljud man varje morgon hörde i huset. Wang Lund brukade ligga stilla och lyssna på hostandet, och rörde på sig, först när han tyckte, att det kom närmare,  och om han hörde dörren till faderns rum gnissla på sina trätappar."
Från sidan 5 i Den goda jorden i översättning av Sven Rosén.

Helgfrågan v. 29

Mia på bloggen Mias bokhörna har samlat på sig en massa böcker och ljudböcker som hon inte bloggat om. Nu undrar Mia hur andra bloggare gör. Om vi bloggar om lästa böcker med en gång?

Bonusfråga: Läser ni något bra just nu?

Svaret på huvudfrågan är att jag antingen bloggar direkt (vanligast) eller har fört ordentliga anteckningar som kan användas vid senare tillfälle, (som inte får ligga alltför långt bort i tiden.)

Svar på bonusfrågan: Just nu läser jag (helt utanför all planering) Fågelburen av Lisa Jewell. Jag har inte läst något tidigare av den här författaren och är lite överraskad av att jag tycker att boken är så pass bra; mycket mindre feel - good än jag trodde. Snarare är den ganska tragisk. Men ännu är det för tidigt att säga något säkert.

Hett i hyllan

"Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?" Så säger Monika på bloggen Bokföring enligt Monika. Fyren av deckardrottningen P. D. James har länge stått oläst i min hylla av skäl som jag inte riktigt förstår. Jag har alltid gillat Adam Dalglies, polisman och försvarare av poesin. Och jag har alltid gillat P. D. James. Fyren är författarens fjortonde roman om Adam Dalgliesh. Den kom ut 2005 och är översatt av Ulla Danielsson. Förlag: W&W. P. D. James har likheter både med Agatha Christie och Dorothy Sayers. James debuterade vid 42 års ålder. Hon var född 1920 och dog 1914.

Mormorsutbildning pågår

Jag har förstått att Djurakuten nästa!  är något extra. Den lästes två gånger på raken. Författare är Charlotte Hage. Margareta Nordqvist har gjort illustrationer. Förlag: Rabén&Sjögren. Fanny och Martina är två flickor som en sommar får arbeta på Martinas morbros smådjursklinik i Borgholm. Flickorna är elva år och båda önskar en hund. Men mammorna säger blankt nej. Fanny och Martina får möta hundar, katter, marsvin, ödlor och kaniner som alla behöver hjälp på ett eller annat sätt. Efter varje kapitel finns faktarutor. Djurakuten nästa! är lättläst, realistisk och lärorik. Charlotte Hage tar sina unga läsare på allvar. De får vara med om födslar och dela djurägarnas sorg vid avlivning. Fler böcker om Fanny och Martina: Extramatte finnes!, Ring veterinären! och Mer vild än tam