En Wagner - matiné

Clark är en ung man som bor i Boston. En dag får han ett brev ifrån sin farbror Howard som ber honom ta hand om sin faster Georgiana. Hon kommer ifrån Nebraska för att övervara en bouppteckning. Howard minns med värme den faster som hjälpt honom att lära latin och läsa Shakespeare. Eftersom hon också var mycket musikaliskt begåvad och arbetat som musiklärare lärde hon honom också spela på sin lilla kammarorgel. Men ödet drabbade faster Georgiana i form av en tio år yngre frisk och sund bondpojke i vilken hon blev störtförälskad. De rymde och mutade in ett nybygge i Red Willow County; långt ifrån all ära och redlighet. Det blev många barn och hårda år för faster. Arbetet förstörde rygg och händer och när hon nu kommer till Boston ser hon grotesk ut i sina illa medfarna, sotiga och omoderna kläder. " Hon hade glappande löständer och huden var gul som på en mongol av att ständigt utsättas för en skoningslös vind och det alkaliska vatten som garvar den mest genomskinliga hy till en sorts smidigt läder". Clark beslutar sig för att ge henne en musikalisk upplevelse som tack för allt hon gjort för honom.  De ska gå på en Wagner - matiné. Clark undrar om hon fortfarande är öppen och mottaglig för musik. Willa Cather berättar ömsint och med psykologisk klarsyn om de djupa band som finns mellan Clark och hans faster i novellen En Wagner - matiné. Novellen finns med i Cathers första prosabok The Troll Garden 1905. Översättare: Harriet Alfons. Den här novellen får plats nr 17 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell där musik spelar en stor roll

Just nu är jag här

Jag har följt Isabelle Ståhl alltsedan hon började skriva krönikor i en liten lokaltidning för ungefär tio år sedan. Jag gillade hennes sätt att tänka och skriva redan då. Hon är född 1988 och växte upp i Ängelholm. Hennes stora intresse för musik avspeglas i hennes nyutkomna roman Just nu är jag här, som jag just har läst. Romanens huvudperson Elise är tjugoåtta år, läser konsthistoria och rycker in med kort varsel i olika bokhandlar. Hon skriver också på en roman, men det går inte så bra. Hon känner sig inte hemma varken i sitt ansikte, eller sitt namn. Eller i staden som hon längtat så till. Elise känner leda vid hela sin samtid men vill så gärna höra till. Hon vill diskutera Lacan och andra franska filosofer med några trevliga unga män på kursen, men de är måttligt roade. Victor är en av dem. Han är vacker, väluppfostrad, rik, trygg och populär. Ungefär allt som Elise inte är. Jo, vacker är hon. Hon dricker vin och knaprar Stilnoct och Sobril, går på technodanser och konstutställningar, följer med okända män hem, vandrar ensam tillbaka i natten på höga plastklackar från H&M. Fryser gör hon också. Hon har - eller rättare sagt har haft - en vän i världen och det är Sofie. Men nu har Sofie träffat Jesper och så är hon borta. Elise lever i sin smartphone. Dejtingappen Tinder är det som gäller. Även under lektionstid. Elise föredrar män i medelåldern; de som är som förnöjsamma hästar. Arvid Borg är en gift man i femtioårsåldern men väldigt lite av förnöjsam häst. Han får henne att känna sig närvarande om än för korta stunder. Isabelle Ståhl har ett vackert språk. Och hon skildrar så väl Elises ångest och panikattacker, hennes leda och känsla av att stå utanför även sig själv. Just nu är jag här handlar mycket om relationer; eller åtminstone om bristen på dem. Jag skulle kunna tänka mig att detta är en generationsroman. Tidsmarkörerna är många. En del musikreferenser har jag slagit upp liksom en del klädmärken. Jag tycker mycket om Jag är här nu och jag kommer att fortsätta att följa Isabelle Ståhl, som för övrigt är doktorand i Idéhistoria vid Stockholms Universitet.

Bokbloggsjerka 2 - 5 juni

Annika undrar i sin bokbloggsjerka: Även om det var snöstorm i Arjeplog i dag så finns det mycket som tyder på att sommaren är på väg. Hur ser det ut hemma hos er och vad har ni planerat för ”bokligt” i sommar (läslistor, bästa bok att läsa i hängmattan, böcker som ska få hänge med er när ni åker bort, etc.)?

Här är det relativt kyligt och grått. Men grönt, grönt. Blåsten har avtagit i alla fall. Sommaren bör vara på väg - hoppas vi - och med den lite värme.
Jag har konstaterat att det finns en del bokliga event i närområdet under sommaren; bokdagar, författarbesök, boksamtal och liknande. Jag hoppas kunna besöka några av dem. Viss sommarläsning är klar, till exempel Hanya Yanagihara, Ett litet liv som vi ska diskutera i augusti i läsecirkeln. Anna Karenina har jag redan påbörjat. Den ska läsas sakta och med eftertanke. Så får jag ju se över alla läsutmaningar som jag med glatt mod hoppat på och nu med eftertankens kranka blekhet undrar hur jag ska hinna med. Kvinnliga nobelpristagare: Grazia Deledda, Den ensamme mannens hemlighet; Pearl Buck, Den goda jorden. Författare att återknyta bekantskapen med: Elizabeth George och P D James. 3 x 3: Charlotte Brontë: Villette och Professorn.
Thomas Hardy, I grönan skog och diverse barnböcker. I sommarhuset vid havet.

Helgfrågan v. 22

Mia undrar

Vad kan störa din läsning? 
Jag kan bli störd av att jag vill se någon bra TV -serie. Annars är det inte så lätt att störa mig när jag kommit igång att läsa. Jo, om någon har TV:n på väldigt högt i rummet intill så att man hör ljudet men inte riktigt vad som sägs. Då blir jag störd.
Bonusfråga: Brukar ni fira Sveriges nationaldag?

Jag firar gärna nationaldagen. Särskilt om jag är hemma.

 

Roberts födelsedagstävling

Den 15 juni fyller Roberts blogg Mina skrivna ord 9 år. Det firar han med en tävling. Priset är ett exemplar av hans nyutkomna kriminalroman Skam. Så här gör du om du vill vara med: 1. Anmäl dig i kommentarsfältet på Roberts blogg (1 lott)
2. Skriv om tävlingen i din blogg och länka! (1 lott)
3. Berätta om tävlingen på Facebook! (1 lott)
Punkt 1 är obligatorisk om man vill vara med och tävla. Punkterna 2 och 3 är för dem som vill öka vinstchansen.
Anmäl dig senast den 14 juni kl. 23.59. Vinnaren offentliggörs här på 
Mina skrivna ord på dess födelsedag den 15 juni.

Olikhetsutmaningen: svart och vitt

enligt O: "Dagens olikhetsutmaning handlar om de färger som pryder studentmössorna, svart och vitt. De kan också sägas symbolisera vårt allt mer tudelade samhälle. Tolka det som du vill."

1. Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk. Här avslöjas familjerelationer; äktenskapsproblem och mer eller mindre hemliga förhållanden när de olika familjemedlemmarna samlas till studentfirande.

2. Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman. Markurell är beredd till vad som helst för att hans son ska klara sin studentexamen. Jag ser Edvin Adolphson för mitt inre öga när han flaxar omkring i frack, mustasch och cigarr. Eva Dahlbeck spelar hustrun, som försöker gjuta olja på vågorna. Sonen minns jag inte alls däremot.

3. Snövit, saga troligtvis från medeltiden, nedtecknad av bröderna Grimm. Snövit var en prinsessa med hy  vit som snö;  hår svart som ebenholts och läppar röda som rosor

Se mig, Medusa

Läkaren Axel Denne i Thorkil Damhaugs psykologiska spänningsroman har allt han kan önska sig. Han har vacker fru, tre välartade barn, en lukrativ praktik och en ung, söt läkarpraktikant. Axel Denne har en mystisk tvillingbror (eller?), Brede,  som ingen i familjen längre har någon kontakt med. En öm tå, kan en säga. Om han nu finns... Dennes motsats till kropp och själ är kriminalkommissarie Hans Magnus Viken är en skicklig utredare. Han är liten till växten, ganska argsint och arbetar helst ensam. Viken uppvisar en rad symptom på Napoleonkomplex och har dessutom en diskutabel kvinnosyn, kanske något beroende på att en tio år yngre kvinna fick den chefstjänst han velat ha. När nu inte mindre än tre kvinnor med anknytning till Axel Denne dödas under förbryllande omständigheter vill Viken gärna att spåren ska leda åt Dennes håll. Den arme doktorn har rört till livet ordentligt för sig. Spåren leder ut i vildmarken där också den blodiga upplösningen sker. Dessförinnan har läsaren letts in i gränder och återvändsgator och den fina lösning jag räknat ut håller inte i något avseende. Det är välskrivet, väldigt spännande och de olika karaktärerna känns äkta. Närheten till naturen förefaller självklar i en roman av en norsk författare. En liten lustig grej är att författaren låter en jobbig lärarinna heta Damhaug. Jag skulle gärna läsa fler romaner av Damhaug. Översättare: Helena Stedman. Förlag: Bokfabriken