Bokbloggsjerka 12 - 15 maj

Annikas bokbloggsjerka  12 - 15 maj: Finns det en numera avliden författare som du skulle vilja hedra? Vem och varför i så fall? 
Här får jag nog ta till en gammal käpphäst, nämligen Thomas Hardy (1840 - 1928). Han borde ha fått Nobelpriset i litteratur. Det tyckte Erik Axel Karlfeldt och Anders Österling också med motiveringen att TH skildrade engelskt liv och lynne. Det gjorde han i noveller, romaner, lyrik och dramatik. Hans romaner är ofta ödesmättade medan humorn kommer fram i novellerna, i t. ex. En grupp förnäma damer. En ska inte heller glömma musikens betydelse för Thomas Hardy. Samtida i Sverige var Selma Lagerlöf. Tess of the d'Urbervilles, kom rentav ut samma år som Gösta Berlings saga, 1891. Han utbildade sig till arkitekt men skrivandet tog överhanden. Thomas Hardys fiktiva landskap, Wessex, finns det nycklar till. Alla platser finns men under andra namn. Han kände sitt landskap väl. Hustrun och han var tidiga cyklister. Min favoritroman är Heden, även utgiven under titeln Hemkomsten.

Tvist

Karl och Ester har varit gifta i tre år. De har en liten son. Nu har de varit åtskilda i hela två månader och Ester har lämnat bort sonen, städat lägenheten förberett  allt för Karls hemkonst. De ska ha några timmar på tu man hand och återkoppla. Ester är ingen skönhet direkt, men ändå ungdomlig och med sydländska färger. Karl är högrest och stilig. Ester har förbjudit pigan att öppna dörren när det ringer. Det ska hon göra själv. De äter, dricker champagne och samtalar livligt och kommer så småningom in på "gamla tider". Om inte jag hade friat hade du gjort det då, undrar Karl? Aldrig i livet, försäkrar Ester uppbragt. Karl tycker att det är onödigt att kvinnorna spelar ett spel fastän de är lika kära som männen. "Inte på samma sätt", bedyrar Ester och nu börjar hon bli arg. "Det där du säger är ju att nedsätta hela vårt kön!" Karl tycker att det är bättre att vara uppriktig än att spela komedi. Och därmed är stämningen förstörd. Resten av måltiden är det väldigt tyst. Karl är trött efter resan och går till sitt sovrum. Ester väntar och väntar i sin mjuka morgonrock, men ingen kommer. Hon smyger sig till att kika genom nyckelhålet och ser Karl stå lutad mot väggen framför fönstret. Hans smärta, manliga gestalt med de breda axlarna får henne att fundera över hur vacker en mansgestalt kan vara. Suck! Har hon varit alltför grälsjuk? Ester vacklar. Mer avslöjar jag inte. Den här novellen är tidstypisk. Kvinnornas erotiska känslor kunde en inte tala om. Men novellen är sinnlig. Ester är väldigt mycket kvinna och Karl en mycket manlig man. Karl påstår att han tycker att de är lika, men jag undrar i alla fall vad han hade tycket om Ester friat? Samhällets oskrivna regler var väl så bindande som någonsin några skrivna.
Novellen placerar jag på nr 8 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell av en författare från samma landskap som du bor i.

 

Helgfrågan v. 19

Mias helgfråga:

Vad äter ni ? (gärna recept)

Vad läser ni?

Vad ska ni titta på film/tv-serie,eurovision eller bio?

Vad smaskar ni på?

RÄKSMÖRGÅS OCH ETT GLAS VITT

Jag läser om novellen Ett enkelt hjärta av Gustave Flaubert och cirkelboken Din stund på jorden av Vilhelm Moberg.

Jag ser den underbara polisserien Scott&Bailey med Suranne Jones som Rachel Bailey och Lesley Sharp som Janet Scott och Amelia Bullmore som deras energiska och skarptungade chef Gill Murray. 

Så ska jag smaska på svarta vindruvor, som jag trodde var blå. De är mycket fasta, saftiga och söta. Kanske blir det en apelsin också. Vill det sig illa slinker det ner en chokladbit också.

Den där slinkan

I Australien berättar: Drömtidens framtid utgiven av Bokförlaget Tranan har jag läst många fina noveller. Nitton stycken ingår i samlingen. En författare som jag tänker läsa mera av är David Malouf. "Hans synnerligen personliga stil kännetecknas av distinkta och livfulla personporträtt" står det i författarpresentationen. Han har nordafrikansk bakgrund och är homosexuell och har känt av hur det är att konfronteras med ett homogent samhälle. Novellen Den där slinkan handlar om Clay McHugh, en äldre kvinna, som lärt sig överlevnadsteknik i Europa mellan krigen. "Som man bäddar får man ligga", resonerar hon. En möter henne när hon är på väg att i mycket god tid ta sig till sin billiga plats i en konsertsal. Hon ser sin väninna Eleanor som sitter på parkett och de utbyter små vinkningar. "Den där Clay McHugh, ogift och omgärdad med moln av lockelse" har haft ett äventyrligt liv. Hon har nu satsat allt på en fin bostad och lever på svältgränsen, men försöker hålla god min utåt och uppträder med stil. Hon inser att hon håller på att bli gammal, men innan hon blir som mormor som steg upp klockan fem på morgonen för att baka scones till folk som varit döda i trettio år, ska hon ta de där pillren. Clay väntar på att en viss person ska inta sin plats nere i salongen och får häftig hjärtklappning när hon ser en helt annan person inta hans plats. I pausen får hon veta vad som hänt, blir hjälpt till en taxi och åker hem. "Hon la sin kropp på sängen: det slappa köttet på hennes armar och lår, den skrynkliga magen, huvudet och fötterna och händerna var fulla med fläckar, fläckar av mörker som skulle sprida sig. Nu ligger jag i den säng jag har bäddat, sa hon till sig själv, det är så de kommer att hitta mig."  Tro för all del inte att Clay McHugh tänker dö. Jag gillar verkligen den här gamla damen och hennes upphovsman. Ett helt liv ryms i den  korta novellen som berättas med humor och värme. Den där slinkan passar inpå plats nr 36 Läs en novell som utspelar sig i Australien i Ugglan & Bokens läsutmaning Läs en novell. II.

Olikhetsutmaningen: Vinnare och förlorare

enligt O: "I helgen är det dags för final i årets Eurovision och där kommer det att koras en vinnare och en rad förlorare. Vinnare och förlorare blir därför motsatsparet i veckans olikhetsutmaning."

Britt - Mari Mattssons roman Vi tolererar inga förlorare handlar om klanen Kennedy. "Här gråter ingen!" - "Inget gnäll!" De nio barnen fostrades ganska hårt och utan kärleksfulla ömhetsbetygelser. Det ställdes krav på dem och de kom också att ställa höga krav på sig själva. Fadern, Joe, var den hårdför affärsman och kvinnokarl. Modern, Rose, tycktes ha framfött dessa nio barn under sjutton år utan några större ansträngingar. Och var de väl födda, så fanns det folk som tog hand om dem.

2011 vann Jörgen Berg TV - programmet Babels tittartävling om svenska folkets bästa kärleksdikt för Daniel och Victoria. Bakom den vinnande pseudonymen  dolde sig poeten Gösta Friberg. Hustrun Helena Brodin läste upp dikten.

Din hand vilar 

på min ärm

en beröring

som för ett ögonblick

upphäver

att vi en gång    båda

är borta

Idyll och äventyr

Horace Engdahl växte upp i Karlskrona. I Minnen av en stad berättar han om den stad som på 50 - talet var hans och som är det Karlskrona han fortfarande minns som den vackraste och lyckligaste staden; en blandning av idyll och äventyr. Han berättar fram dofter, ljud och färger. Han berättar samtidigt ett stycke av stadens egen historia. Cykeln var frihetsredskapet framför andra. Cigarraffärerna var spännande ställen med en speciell doft där man kunde hitta filmisar , godis och blädderblock. För smygrökarna var cigarraffären ett viktigt ställe. Bakom disken stod alltid en knipslug, misstänksam gubbe. Havet satte sin prägel på staden och pojkens uppväxt. Fadern var sjöofficer. Efter en hård storm kunde ålarna flyta  med de vita bukarna upp i vattnet mellan Pantarholmen och Långö efter det att de bultats ihjäl i sjögången. "Det sorgligaste som hände mig under dessa år var att jag förlorade två framtänder i underkäken. Rocken hade kommit till stan och jag råkade i slagsmål med en skolkamrat om vem som var störst. Tommy Steele eller Elvis Presley. Jag höll på Tommy, så jag förtjänade stryk." Det har han fullständigt rätt i, om ni frågar mig. Lite vemodigt, humoristiskt och förälskat  berättar Horace Engdahl om sin uppväxtstad. Den här berättelsen passar in på plats nr 11 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II där huvudpersonen är förälskad.

Gingarderoben

Leslie Jamisons första bok på svenska, Empatiproven, är en essäbok som kom förra året. Romanen Gingarderoben skrevs tidigare men har först i år kommit ut på svenska i översättning av Sofia Nordin Fischer på Weyler förlag. Unga Stella hittar mormor Lucy på golvet och beslutar sig för att hjälpa henne inte bara för stunden utan under hennes sista tid i livet. Dora, Stellas mor, tycker att de kan anställa en sköterska. Dora är migrationsjurist, "en sval, kortklippt skönhet. Hon behandlade sin kalender som ett eget  väsen, helt fristående från henne, omöjlig att kompromissa med, en kraft som måste åtlydas..." Hon tycker att det räcker att hon ringer sin mor varje dag. "Var är Matilda," säger mormor. Och så får Stella veta att det finns en okänd moster som Dora tror bor i öknen. Stella beslutar sig för att uppsöka Tilly för att personligen meddela att Lucy är död. Tilly finns i en trailerpark i Nevadaöknen. Hon är alkoholiserad och prostituerad sedan många år tillbaka. Stella inleder en räddningsaktion. Hon kontaktar sin okände kusin Abe, som lever ett gott liv på västkusten. Han är vänlig och snäll och välkomnar både Stella och sin mor. Allt ser bra ut en stund. Tilly får till och med ett arbete. Men hon är skör. Ett hjärtlöst skämt från en arbetskamrat får Tilly att förstå hur de andra ser på henne. Den enda som inte förstått det är hon själv. Här börjar utförsresan på allvar. Jag kan tycka att Gingarderoben rör sig om empati. Är empati alltid oegennyttig? Om inte, spelar det någon roll? Hjälper empati till att dölja/glömma den egna tomheten? Är det möjligt att hjälpa någon? En kan kanske hjälpa till genom att se. Att bli sedd är viktigt. Men en människas existentiella ensamhet kan ju ingen annan bära.  Leslie Jamison har egna missbrukserfarenheter. Hon tyckte bäst om alkohol. Åren mellan 17 och 27 upptogs av detta missbruk. Hon fick slutligen hjälp av Anonyma Alkoholister. Gingarderoben var lättläst, men den tog ändå tid att ta sig igenom. Jag märker att jag går omkring och tänker på den. De ruffa miljöerna är väl beskrivna. Leslie Jamison har ju både egna erfarenheter och andras berättelser att tillgå. Huvudperson blir på något sätt Tilly, fastän det borde vara Stella egentligen. Gingarderoben handlar om tre generationer kvinnor. Männen är de stora svikarna. Abe är undantaget. Leslie Jamison är född 1983. Läs en bra intervju i SvD med henne HÄR. Ja, och så läs boken! Nästa bok heter Recoveridge.