Still going strong

Efter några dagars intensivt läsande kan jag konstatera att jag fortfarande är lika fascinerad av Kristin Lavransdotter som någonsin under tonåren. Jag har läst första delen, Kransen, i nyöversättning av Gun - Britt Sundström. Nu väntar jag otåligt på del två, Husfrun. Förstår inte riktigt varför titeln på del ett, som förr hette Brudkronan, bytts ut mot Kransen. Hur som helst tror jag att jag vid omläsningen fäster mig vid lite andra saker än tidigare. Kristins och Erlends bitterljuva kärlekshistoria är ju det jag framför allt minns. Och det starka bandet mellan far och dotter. Redan när Kristin var nyfödd och låg vid Ragnfrids bröst slutade hon dia och vände sig mot Lavrans när han kom in i rummet. Modern fick finna sig i att alltid inta andra platsen. Sigrid Undset tecknar en fantastisk bild av livet under medeltiden. Läsaren får sig en lektion i såväl historia som kulturhistoria. Jag har faktiskt slagit upp en hel del, men sådant tycker jag är roligt. Både tids- och miljöskildringen skapar en stark närvarokänsla. Författaren frammanar också skickligt olika stämningslägen; Kristins envishet; Lavrans sorg och vrede, Ragnfrids tungsinne och Erlends sangviniska lynne. Något som jag fäste mig vid den här gången var förhållandet mellan Lavrans och hustrun, Ragnfrid. Nu kan jag se hustrun med andra ögon. Den stilige kraftkarlen Lavrans hade allt sina sidor. Hans - och alla andra mäns - syn på kvinnan och hennes plats i samhället är helt entydig. Kvinnan lyder sin far och därefter den husbonde fadern väljer åt henne. Hon räknas som ett svagt käril utan talan. Reglerna för hur en kvinna skulle uppföra sig var stränga. Det finns några kvinnor som överskridit gränserna, men ändå behållit en plats i samhället i romanen. Erlends moster Åshild till exempel. Vad jag inte mindes är den starka ställning religionen och kyrkan hade. Det vimlar av kyrkor, kloster, nunnor och munkar. Flickorna kunde sättas i kloster något år bara som tidsfördriv före ett avtalat giftermål. Lavrans var djupt religiös; Ragnfrid något mindre. Jag är  mycket förtjust i det lite högtidliga språket som fördjupar romanen både tids - och innehållsmässigt och som en väl till stor del får tacka Gun - Britt Sundström för. Norstedts klassikerserie 2016

Ny radioföljetong

Idag lästes sista avsnittet av Ta itu av Kristina Sandberg
Nästa radioföljetong börjar onsdagen den 8 mars.
Magnus Schmitz läser Butcher´s Crossing av John Williams. Stoner kom ut 1965. Butcher´s Crossing som var John Williams andra roman, kom ut 1960. Översättare är Eva Johansson. Natur & Kultur 2015.

Tematrio - Kvinnor

Lyrans tematrio: "Den här veckan är kvinnodagsveckan här på bloggen, jag ska bjuda på både lite gammalt och nytt med kvinnotema. Temat för trion den här veckan blir därför väldigt lätt, berätta om tre bra texter som handlar om kvinnor. Klassiker, lyrik, faktaböcker, elaka mammor, vackra häxor o s v välj själv! Eller blanda hejvilt."

1. Författaren Sigrid Undset som fick Nobelpriset i litteratur 1928 framför allt för sina historiska romaner. Mest känd är Kristin Lavransdotter som tilldrar sig på 1300 -talet. Och jag har just konstaterat att Kristin Lavransdotter är lika fascinerande idag som när jag läste den under tonåren.Sigrun Slapgard har skrivit biografin Sigrid Undset. Diktardrottningen. Anna Larsson har designat omslaget.

2. Fredrika Charlotta Runeberg född Tengström. Ett sånt liv hon hade som nationalskaldens hustru och mor till sex pojkar. Sina egna skriverier fick hon spara till sjukdomsperioder och när den övriga familjen sov. Maken, Johan Ludvig Runeberg från en fattig österbottnisk familj, uppmuntrade henne och förbjöd henne att bränna några av sina alster. Fru Catharina och hennes döttrar är en historisk roman från den stora ofredens år och bygger mycket på verkliga personer och händelser. Merete Mazzarella har skrivit en utmärkt biografi om Fredrika Runeberg. Det är väldigt intressant att höra henne berätta också. 
3. Patti Smith har skrivit två självbiografiska böcker Just kids och M train. Hon har en tendens att vara suverän vad hon än tar sig för. Tycker jag. Jag gillar henne när hon sjunger och jag gillade både Just kids och M train. Jag gillar hennes tolkning av Adams julsång och när hon kommer av sig så älskvärt på nobelprisutdelningen. Vem annars hade gjort det till en framgång? På Internationella kvinnodagen konserterar hon i Minneapolis, Minnesota, US. 

En smakebit på søndag

"Hennes ansikte var mycket rynkigt men huden var skär och rosig som hos ett barn, och det såg ut som om den måste vara lika len och fin att röra vid. Munnen var röd och frisk som  en ung kvinnas, och hennes stora, gulbruna ögon glänste. Ett fint vitt huvudlin låg tätt kring ansiktet och hölls ihop under hakan med ett guldspänne; ovanpå hade hon ett dok av mjukt, mörkblått ylle som föll över axlarna och långt ner på hennes mörka, välsittande klänning. Rak var hon som ett ljus, och Kristin mer kände än tänkte att hon aldrig hade sett en så vacker och hövisk kvinna som denna gamla trollkona, som storfolket i bygden inte ville ha att göra med." Från sidan 64 i Kristin Lavransdotter. 1. Kransen  Av Sigrid Undset.
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss varje söndag att bjuda varandra smakebitar av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers!Fler smakebitar HÄR

Nära dig

Kärlek, otrohet, svek; vänskap, utanförskap, svikna förhoppningar, konstnärsdrömmar och mycket annat ryms i Nära dig, en psykologisk thriller av Lucie Whitehouse, som är en helt ny bekantskap för mig. Det är välskrivet och oupphörligt spännande och bjuder på en rejäl överraskning framåt tre fjärdedelar av boken. Intrigen är välspunnen och slutet lämnar inga lösa trådar. Det vandras en hel del i London och det försämrar inte läsupplevelsen. Huvudperson är den begåvade Rowan Winter som funnit en fristad i familjen Glass, som har allt hon önskar sig av en familj. Dottern Marianne och Rowan blir bästa vänner. Men plötsligt har det gått tio år sedan de talade med varandra. Varför det då? Och på vilket sätt sker kontakten igen? Läs!
Översättning: Maria Bodner Gröön, Etta förlag 2016

Helgfrågan v. 9

Mia undrar i sin helgfråga: Vad får dina tårar att börja droppa/rinna/spruta (bokmässigt)?

Jag gråter inombords när barn och gamla, försvarslösa människor far illa i böckerna. Hjärtskärande skrev jag om Stamtavla av Patrick Modiano. I den romanen skildrar han sina 21 första år, övergiven av såväl mor som far. Och det

blir aldrig bättre. Hjärtslitande var min känsla när jag läste Fyren mellan haven om kvinnan som längtade efter barn, fick tre missfall och sedan av en slump får en annan kvinnas barn i famnen och hur det sedan måste bli med det.

Bästautmaningen - kusliga hus

LYRAN: "Jag hänger på Kulturkollos tema om karga och ödsliga platser och vill att ni idag berättar om den bästa bok ni läst som utspelar sig i en fyr, ett ödsligt spökslott, en oåtkomlig fästning eller liknande."
Ett av de kusligaste hus jag träffat på i litteraturen är rättsarkeologen Ruth Galloways ensliga hus vid saltängarna och havet i Norfolk. Författaren, Elly Griffiths, känner sin miljö väl.

Annars väljer jag huset i Kvinnan i svart av Susan Hill. Hela miljön är kuslig. Huset kan endast nås när det är ebb. Knirkande vagnar, gråt, dunsar i huset, en otäck mjölkaktig dimma - fåk - från havet. Den pensionerade juristen Arthur Kripps berättar om minnet av sina nätter i spökhuset och får en panikattack på kuppen.