skip to main |
skip to sidebar
Det är något speciellt med Elsie Johansson både som människa och författare. Jag gillar hennes kvinnliga mänsklighet och hennes alldeles egna språkbehandling. Många har läst och älskat hennes trilogi om Nancy, men att sätta likhetstecken mellan Nancy och Elsie går inte enligt författaren. Riktiga Elsie är det enda självbiografiska hon skrivit, säger hon. Naturligtvis lånar hon ur sitt eget liv i dikterna och romanerna liksom de flesta andra författare, men det är i Riktiga Elsie hon berättar om sitt liv från barndomens fattig - Sverige till sin nuvarande position som uppskattad författare. Undertitel: Berättelsen om vägen till ett författarskap. Hon debuterade 1979 vid 48 års ålder med diktsamlingen Brorsan hade en vevgrammofon. Hennes älskade brorsa hann uppleva debuten och var omåttligt stolt liksom mamma som befann sig på ett sjukhem. Fadern var död och mannen var inte rätt person att dela glädjen med. Elsie Johansson var ett mycket älskat sladdbarn. Hon föddes visserligen i fattig - Sverige men kostades på realexamen och lusten att läsa och skriva har funnits med henne under hela livet. Dessvärre kom kärleken emellan och så fort hon blev arton gifte hon sig med förälskelsen Bruno - som i verkligheten hette Bengt Johansson - och det blir slut med planerna på att läsa vidare. Sonen Sören föds, förälskelsen lägger sig och Bruno visar färg. Han är psykiskt instabil och med tiden är han också otrogen och försöker undergräva Elsies självkänsla. Hustrun vet att hon är den starkare och inser hur beroende hennes man är av henne. Först efter 55 års äktenskap och med hjälp av en terapeut kan hon förmå sig att lämna äktenskapet. Att besegra fru J är den talande titeln på Anneli Jordahls bok om Elsie Johansson. Elsie Johanssons kärlek till hembygden och föräldrarna är ett återkommande tema i boken. Föräldrarnas äktenskap var olyckligt; de hade varit "tvungna" att gifta sig. Det var när Elsie Johansson fick frågan om hon ville medverka i en biografi om henne som hon bestämde sig för att göra det själv. I Riktiga Elsie - titeln är Astrid Lindgren upphov till - berättar Elsie Johansson inte i kronologisk ordning utan låter berättelsen liksom skruva sig fram i kapitel med titlar som Pinnsoffan, Korsväg, Tigerfrukost. Och så kommer ett som heter Thore. Thore är den nye mannen i Elsie Johanssons liv; en man som vill dela allt med henne utom offentligheten. I sju år har de varit tillsammans. Båda fyller 85 i sommar. De hoppas på sju år till. Och sedan kanske sju till... Det kan en verkligen önska dem.
Den 17 januari börjar en ny radioföljetong i P1. Rolf Lassgård läser Snöstormen av Vladimir Sorokin. Det är en repris från 2013. Jag var väldigt förtjust när jag läste boken
För några dagar sedan råkade jag lyssna på ett avsnitt av Bob Dylans Memoarer första delen i alldeles utmärkt uppläsning av Ludvig Josephson och jag fastnade direkt. Nu har jag börjat lyssna ifrån början på SR play. Översättningen är gjord av nyligen bortgångne Mats Gellerfelt. På radioföljetongens hemsida finns också en lista över musiken som spelas.
January 10: Top Ten 2016 Releases I Meant To Read But Didn't Get To (But TOTALLY plan to)
Elena Ferrante, Min fantastiska väninna
Max Porter, Sorgen bär fjäderdräkt
Olivier Bourdeaut, I väntan på Bojangles
Edward St Aubyn, Romanerna om Patrick Melrose. 1
Elsie Johansson, Riktiga Elsie
Delphine de Vigan, Baserad på en sann historia
Anna Larsdotter, Kvinnor i strid
Amy Liptrop, The Outrun
Fiona Barton, Änkan
Charlotte Brontë. Professorn
Lyckligtvis äger jag ett flertal av dessa titlar, men Riktiga Elsie, Baserad på en sann historia och Professorn lånar jag. Evt köper jag Professorn.
Förlaget Sekwa lottade ut ett bokpaket strax före jul och jag hade turen att vinna, vilket innebar att jag kunde packa upp en julklapp i trettonhelgen. Det är aldrig för sent eller fel med hårda klappar. I väntan på Bojangles och Sorgen bär fjäderdräkt fanns i paketet.
enligt O: V som i
vardag och därför är det hög tid att dra igång veckans ord igen efter
juluppehållet. Idag dyker ett gäng elever upp på skolan och då är det
full fart som gäller. Som vanligt kommer jag att bjuda på fem ord, som ni ska associera till böcker och/eller författare. Veckans ord är:
valp: Porträtt av konstnären som valp. Självbiografiskt om Dylan Thomas om uppväxten i Wales.
vanlig: Birgitta och Louise ser ut att ha en vanlig mor/dotterrelation, men under ytan pyr det hos dem båda i De behövande av Helena von Zweigbergk.
vansinnig: The Madwoman in the Attic, en feministisk klassiker från 1979 av Sandra Gilbert och Susan Gubar. Om kvinnor som skildras antingen som änglar eller demoner under 1800 -talet även av kvinnliga författare.
vemod: Kinshu. Autumn Brocade är en underbart vacker och vemodig roman om kärlek med förhinder av den berömde japanske författaren Teru Miyamoto.
vän: Bárdur och Pojken är varandras bästa vänner i Himmel och helvete, den första delen i en underbar trilogi om Pojken, av Jón Kalman Stefánsson, Island.
1969 kom den delvis självbiografiska romanen Papillon. Räddningens öar av Henri Charrière. 1973 filmades den med Steve McQueen och Dustin Hoffman i huvudrollerna. Jag såg den för många år sedan och igår kväll fick den en chans igen. Jag trodde att jag kom ihåg den, men det gjorde jag inte alls, så det kändes helt rätt att se om den. Steve McQueen har aldrig varit någon favorit , men den här rollen gör han utmärkt bra. Dustin Hoffmann är alltid lika bra. Han gör något personligt av varje roll.
Papillon (McQueen) och Louis Dega (Hoffman) är båda fångar på Djävulsön eller île
du Diable, som den egentligen heter, en av tre i ögruppen
îles du Salut (frälsningens öar) utanför Franska Guyanas kust. Mellan 1852 och 1953 hade Frankrike en straffkoloni här och Djävulsön var den hårdast bevakade delen. (En känd fånge var den judiske officeren Alfred Dreyfus som efter falska anklagelser dömts
som spion för Tyskland år 1895. Han tillbringade nästan fem år isolerad i
en hydda på ön.) Något som förvånade mig var de fullständigt omänskliga vakterna i alla positioner och grader. Inte en enda liten glimt av (med)mänsklighet någonstans. Infomationssystemet var imponerande. Här kunde en verkligen tala om djungeltelegraf.
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten hanterar läsutmaningen En smakebit på søndag. Varje söndag bjuder vi varandra smakbitar av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!
"Returning to Japan had revived many long - buried memories for Malory Hollander. She had first arrived there in 1893 as an eighteen-year-old assistant to the redoubtable Lutheran missionary Miss Dubb, with whom she had toured the country, armed with translated biblical texts intented to convert Japanese womanhood to the path of righteousness. Whether she had lost her illusions before her faith or the other way round, Malory could hardly say now. ---
She had taught for two years in Tokyo before leaving the country, as she supposed, for good. Falling into and out of love during that time with a Japanese man, Shimizu Junzaburo, had shaped the character she now possessed: cautious, precise, self - reliant; or bossy, as Schools would have it."
Från sidan 21 i The Ends of the World; volume 3 in the Wide World Trilogy av Robert Goddard. Fler smakebitar HÄR.
Inlägg
