Bokbloggsjerka 5 - 8 augusti

Annikas bokbloggsjerka 5 - 8 augusti: Vad brukar du generellt göra på din semester? Kryper du upp i hängmattan/lägger dig på stranden med en god bok och låter vardagen försvinna, eller är du mer stressad än någonsin under den här tiden? Har du något ”semesterläsningstips” att dela med dig av? Hur skulle en perfekt semester se ut enligt dig?

Rent generellt åker jag ingen annanstans än till sommarstugan vid havet under sommaren - oavsett väder. Är det vackert sitter jag ute i en solstol och läser och stirrar upp i tallkronorna, lyssnar till vågorna och ser på småfåglarna som prasslar i buskarna och frekventerar fågelbaden. Regnar det så sitter jag på

altanen och gör samma sak. En och annan sommarkonsert blir det. Ett och annat bad. När barnbarnen är närvarande blir det lek och fantiserande. I år är det pinnar, vatten och såpbubblor som gäller. Och bad, jordgubbar, hallon och blåbär. Och massor av barnböcker. Dockorna Magdalena och Eriksson ägnas mycken omsorg. Idag har vi åkt hästskjuts med Albin och Gustav, två stiliga ardennerhästar och ätit jätteglassar. 

Ett antal födelsedagar firas med tårtor av lika slag. 
Tips på semesterläsning: Vi av Kim Thúy. I övrigt det som råkar komma i min väg.
En perfekt sommarsemester ser ut ungefär som årets. Semester vid annan årstid: Resor, andra miljöer, nya upplevelser, lära nytt.
 

Hett i hyllan

Det är torsdag och dags för MONIKAS Hett i hyllan. Så här säger hon: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Jag brukar läsa allt vad Kerstin Ekman skriver. För det mesta gillar jag det också. Det finns några undantag. Men - jag har inte läst någon av hennes tidiga deckare. I min hylla står Den brinnande ugnen från 1962 och ser sårad ut. Tror att jag börjat någon gång, men inte kommit så långt. Året innan hade hon fått Expressens Sherlock för De små mästarna som räknade som bästa svenska detektivroman 1961.

Gånglåt

Elin Olofssons tredje roman, Gånglåt, W&W 2016, handlar om olika slag av relationer. Ibland blir det rentav en relation för mycket, kan jag tycka. Någonstans i Jämtland ligger släktgården Gärningsberg. Gun - Britt och Sture förvaltar den. Gun - Britt har tagit ut förtidspension för att kunna sköta gården. Just den här midsommaren finns deras dotter Jenny där för att hjälpa sin moster, artisten Salida, att skriva sin biografi. Sonja som blev Sonia som blev Salida är den syster som tog sig ut i stora världen för att leva kändisliv. Nu är hennes stjärna i dalande och hon återvänder till Gärningsberg, som hon har stora planer för; planer som ingen annan intressent känner till. Gun - Britt hyr ut stugor och har kaffeservering, men affärerna går inte särskilt bra. Till gården kommer också kusinen Nancybeth, som gift sig rikt, men nu blivit lämnad av sin man. Det är kvinnorna som är de framträdande karaktärerna i den här romanen. Många starka känslor får utlopp; det rotas i lådor på vinden och det rörs om i det förflutna. Det är inga vackra scener, som spelas upp, men det behöver vädras. Inte för att det hjälper upp förhållandet mellan till exempel Sonia och hennes son, precis, men de befäster sina ställningar. Jag gillar skildringen av  den jämtländska landsbygden och det finns många träffsäkra iakttagelser och smarta formuleringar i Gånglåt. Men jag lider av misshandeln av personliga pronomina. Släkthistorien hade varit fullkomligt tillräcklig; det hade inte behövts ytterligare relationsproblem. Jag tänker också läsa debutromanen Då tänker jag på Sigrid från 2013. Det förefaller som om vissa av personerna i Gånglåt finns i den också.

Top ten tuesday

The Broke and the Bookish: August 2: Ten Books You'd Buy Right This Second If Someone Handed You A Fully Loaded Gift Card

Ferrante, Elsa, Her new name

Morrison, Toni, God help the child

Bertino, Marie - Helene,  2 a. m. at the Cat´s pyjamas

Strout, Elizabeth, My name is Lucy Barton

Hauge, Olav H., Dagbok 1 - 5. 1924 - 1994

Banno, Eri, Genki 2

Sutherland, John, Lives of the Novelists

Kincaid, Jamaica, The autobiography of my mother

Winterson, Jeanette, Gap of  time

Joyce, Rachel, Love song of miss Queenie Hennessy  

 

Sorgligt

Bild SvD

"Sun Axelsson kommer att läsas av generationer" skrev Mats Gellerfelt  i en fin understreckare i SvD den 17 februari 2011, samma dag som Sun Axelsson begravdes. Nu är kritikern och författaren Mats Gellerfelt också död, alldeles för tidigt endast 64 år gammal. Igår, 31 juli, avled han i cancer, just när han börjat skriva igen efter en tids tystnad. "Saknaden efter Mats Gellerfelt blir stor, men det är en tröst att botanisera bland hans texter, som lever vidare – hundratals från de senaste tio åren finns samlade på hans skribentsida på SvD.se. Tack för allt, Mats Gellerfelt, och vila i frid", skriver Lisa Irenius, kulturchef på SvD. Jag kommer också att sakna Gellerfelts skarpa och välformulerade recensioner, som jag satte stort värde på och litade till.

En smakbit

Del ett
"Så långt tillbaka jag kan minnas har det aldrig hänt att jag tyckt att jag själv var det som folk kallade mig. Det är åtminstone något som har förblivit kristallklart för mig. Vad eller vem jag än må vara får inte förväxlas med de benämningar som andra människor förlänar mig eller hur de beskriver mig eller vad de kallar mig. Jag är inte vad jag kallas.
Vem eller vad jag är, är för deras del inte nödvändigtvis eller därigenom jag som det är för min del.
Jag är förmodligen det som de beskriver men inte deras beskrivning. Jag är landkskapet och vad de säger att jag är, det är deras karta över mig.
Och vad jag inför mig själv kallar mig själv, det är förmodligen min karta över mig själv. Vad, åh var, är det landskapet?"
R. D. Laing
Med det mottot inleds Sun Axelssons självbiografiska trilogi bestående av
Drömmen om ett liv. 1978
Honungsvargar. 1984
Nattens årstid. 1989 
Samlingsvolymen, Ett eget liv,  kom ut på Ordfront förlag

Miffy

Lånad bild

På 50 - talet började holländaren Dick Bruna skriva böcker om den lilla snälla kaninen Miffy och hennes vänner. Och jag har förstått att Miffy fortfarande är högst aktuell. Hon har hunnit få ett museum och en staty i Utrecht och en Miffy - shop. Barnbarnen trycker på gillaknappen.