Bokbloggsjerka 8 - 11 juli

ANNIKA: Vi kör en superenkel fråga i veckan: vad läser du just nu och vilken bok har du tänkt ta till efter den är utläst? Jag läser Köld av Jakob Mjöbring och sedan ska jag ge mig i kast med Lewismannen av Peter May.
Bonusfråga: Jag har blivit med mp3-spelare och eftersom jag inte lyssnar på ljudböcker skulle jag vilja ha tips på podcaster eller annat trevligt man kan lyssna på när man är ute och spatserar i skogen (eller var som helst för den delen).

Just nu läser jag Det rena landet av Alan Spence. Den handlar om den skoktske handelsmannen Thomas Glover som kommer till Japan 1858 och skapar sig en förmögenhet, gifter sig med en japansk kvinna och medverkar till att Shogunen störtas. Mycket intressant!
Och vad tänker jag läsa sedan? Böckerna har stått som spön i backen de senaste dagarna. Många utav dem är bibliotekslån med kort lånetid, några har vanlig lånetid och somliga äger jag. Längst ner i högen ligger Kate Mortons senaste, Huset vid sjön. Därefter Handbok för städerskor av Lucia Berlin, Döda talar inte av Eva Dolan, Ett förbud mot mord av Louise Penny, Mohammed Cohen - den arabiske juden av Claude Kayat, En syster i mitt hus av Linda Olsson, De försvunna böckernas bibliotek av Kristoffer Leandoer, Vi av Kim Thúy, Män utan kvinnor av Haruki Murakami (tack, Ugglan och Boken!). Överst ligger en CD - bok Gästkatten av Takeshi Hiraide. Och det finns flera. Men jag tänker börja med Vi av Kim Thúy (kort lånetid)

Bonusfrågan: Är ingen flitig podcastlyssnare men här är ett par tips
Nord & Francke. Bloggar om läppstift, böcker, tv, musik, flärd & trams och annat angeläget. 
TEXT + 1. En podcast av Mats Almegård om den litterära texten och en sak till

Hett i hyllan

Bokföring enligt Monika: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?" Visst har en böcker som borde varit lästa för länge sedan och som verkligen förtjänar uppmärksamhet. En sådan i min hylla är 

De vilda palmerna av sydstatsförfattaren William Faulkner (1897 - 1962). Det är inte bara just den här titeln som bör uppmärksammas. Det är hela författarskapet. Jag har - om jag minns rätt - aldrig läst någon hel roman av WF. Har ingen bra förklaring på varför. WF räknas som modernist. De vilda palmerna kom ut 1939; 1949 i svensk översättning av Mårten Edlund. Faulkners långa vindlande meningar - precis tärteomt mot Hemingway. WF skildrar ofta Söderns problem och hans romaner är ofta pessiminstiska. Han fick Pulitzerpriset två gånger och.  nobelpriset 1949

Grattis, Verner!

Jag längtar hem sen åtta långa år.
I själva sömnen har jag längtan känt.
Jag längtar hem. Jag längtar var jag går.
- Men ej till människor! Jag längtar marken,
jag längtar stenarna där barn jag lekt.
 
(Ur Ensamhetens tankar)
Verner von Heidenstam 6 juli 1859 - 1940 

Ett stycke Turkiet

Författaren Sema Kaygusuz föddes 1972 i Samsun i Turkiet. Numera bor hon i Istanbul. Böner som faller till marken är titeln på hennes prisbelönta första roman. Platsen i ditt ansikte kom ut på svenska 2015 i översättning från franskan (?) av Ulla Bruncrona. Det är en roman som enligt författaren är ett stort frågetecken. Den handlar om hennes pratsamma farmor Bese som lärde henne allt om livet men som var så tyst när det gällde massakern på tusentals aleviter i Dersam 1938. Skammen över att var den som överlevt och skammen över vad människor förmår göra mot varandra kan vara orsaken, tror Sema Kaygusuz. Farmor lever nära aleviternas viktigaste gud, Hizir. Han kan uppenbara sig i vilken gestalt som helst, när som helst och var som helst. Myter och legender blandar sig med historiska fakta i den här mycket poetiska men inte helt lättlästa romanen. Omslaget är väldigt vackert och föreställer troligen ett fikonträd eftersom fikonträdet spelar stor roll i den här romanen. (Fikonträdet går för övrigt utmärkt att odla i Sverige, enligt Blomsterlandet.) Folkmordet på armenierna som skedde i skuggan av andra världskriget 1915 har det länge varit tabu att tala om i Turkiet. Journalister och författare, bl. annat nobelpristagaren Orhan Pahmuk har åtalats för att ”förolämpa turkiskheten”. Numera är detta välkänt, medan övergreppen mot aleviterna är mindre omtalade. Jag upphör aldrig att förvåna mig över allt vad en kan lära sig av att läsa skönlitteratur; alldeles utöver själva språket. Ersatz.

Mormorsutbildningen fortsätter oförtrutet

Fantastiska fakta om djur av Maja Säfström rekommenderas för barn 6 - 9 år. Jag tycker att detta är en typisk allåldersbok som lämpar sig väl för en 5 - åring, en 3 - åring, en mamma, en pappa och en mormor. Här finns så mycket att lära och en del fakta är så fantastiska att en säger: Näää, det är inte sant! Och så googlar en och kollar. Och naturligtvis stämmer allt. Inte visst jag att noshörningens horn består av hårämnen. Och att bläckfiskens armar är intelligenta och styrs av egna nervsystem som lyder impulser från hjärnan. 
"A fabulous picture book packed with fascinating details about London's most famous sights, from Buckingham Palace and The Tower of London to

Trafalgar Square and the museums in Kensington. There are pages on London's parks, transport and sporting events, and two stunning fold-out pages show all the bridges and landmarks along the River Thames." Så presenteras den här trevliga boken om London på AdLibris. Väldigt bra för barn och vuxna som står i begrepp att flytta till London att läsa tillsammans. Utmärkt med kartdel också.

Och så alla dessa dinosaurier! Hajarna har i någon mån fallit i glömska och efterträtts av dinosaurier av alla slag, större och mindre; köttätande och växtätande. "Mormor, kommer du ihåg dinosaurierna?" frågar de älskliga barnbarnen. Jag förklarar att 65 000 000 år är jag faktiskt inte ändå. Det är fascinerande att höra de små förklara de olika dinosauriernas egenheter och ofta uttala de vetenskapliga namnen som kan vara nog så svåra att hantera även för vuxna. I Fantastiska fakta:dinosaurier och förhistoriska djur av Polly Cheeseman har dinosauriernas namn även fått fonetisk text. Jättebra.

Japansk företagskultur i romanform

Amélie i Underkastelsens sötma av författaren Amélie Nothomb har fått en ettårig tjänst på det stora japanska företaget Yumimoto i Tokyo. Hon talar flytande japanska och franska eftersom hon härstammar från Belgien. Ingenting som hon gör blir rätt. Det börjar med en gång. Hon anmäler sig inte i receptionen. Ganska snabbt får hon lära sig att företaget är helt hierarkiskt organiserat. Allt går igenom närmast högre chef. Inget tänkande utanför boxen; inga direktiv för hur hon ska utföra sina arbetsuppgifter. Att lista ut det ingår i arbetsuppgiften. Amélies närmaste chef är en underskön kvinna som heter Fubuki. Hon är den enda kvinnan på företaget som nått chefsställning. Men - hon är tjugonio år och ogift vilket är rena skammen. Amélie försöker koppla ihop henne med en trevlig holländare, men det visar sig vara helt otänkbart. Han svettas! Tveka inte i valet mellan självmord och svettningar!  Självmord är något hedersamt, men endast en västerlänning kan tillåta sig att svettas. Amélie går från den ena arbetsuppgiften till den andra och misslyckas i tur och ordning med dem. Hon börjar med ochakumi, dvs att koka té till alla; kopiera, sortera papper i pärmar, kontrollera reseräkningar och så vidare. Allt blir fel. Chefer på olika avdelningar levererar fasansfulla utskällningar. Till slut hamnar Amélie som toalettstäderska på 44:e våningen. Hon accepterar allt oftast med ett leende. Amélie konstaterar att japaner kräver att främlingar till punkt och pricka rättar sig efter japanska sedvänjor medan de inte alls tycker sig behöva visa hänsyn till främmande kulturer. Underkastelsens sötma är självupplevd om jag förstår saken rätt. Det är också författaren som pryder omslaget. Amélie Nothomb berättar humoristiskt och satiriskt. Ganska ofta skrattar jag. Lika ofta blir jag riktigt upprörd och undrar: Stämmer verkligen detta? Men tyvärr är nog affärsklimatet inte det roligaste. Öst och väst har kanske lite svårt med kommunikationen och respektive kulturer.

Simma med de drunknade

Unge Edvard Hirifjell är uppfostrad av sin farfar, Sverre, i Saksum någonstans i Gudbrandsdalen. Han och farfar är potatisbönder med får. Edvards föräldrar är döda och när Edvard frågar farfar om dem säger han att han ska berätta när Edvard blir äldre. Men "... jag upptäckte sanningen för tidigt, och då var det för sent." Edvards sökande efter föräldrarnas historia såsom Lars Mytting berättar det i Simma med de drunknade för honom till Shetlandsöarna och Frankrike. Hans mor, Nicole, föddes i Ravensbrück och räddades därifrån av farfars bror och ärkefiende Einar. Föräldrarna har dött i närheten av Somme och de sexton valnötsträden som står skyddade i minerat område och som spelar en betydelsefull roll i berättelsen. Edvard läser brev, analyserar foton och intervjuar människor.  Allt leder vidare till nya förvecklingar. Edvard, som endast är ett par och tjugo år, förvånar med sin världsvana när han reser iväg. På Shetlandsöarna möter han rikemansflickan Gwen. Hon och Edvard är ute efter samma sak fastän från olika håll och egentligen är de antagonister.  Men naturligtvis blir de kära i varandra trots att de misstror och vaktar på varandra. Hemma I Norge  väntar huldran Hanne, som tror att det är Edvard och hon, så hon flyttar helt sonika in på hans gård medan hon ändå sköter den under hans frånvaro. Släktens historia rullas upp. Den bittra fejden mellan Sverre och Einar Hirifjell har sin grund i politiska meningsskiljaktigheter och ett oskiftat arv
Det är en intressant story, författarens berättarglädje är smittsam, naturskildringarna är väldigt fina - vad det gäller Norge näst intill förälskade -, författarens kunskaper om träd och trä och en del andra specialkunskaper är intressanta. Edvards karaktär är dock inte riktigt trovärdig och romanen hade vunnit på mera koncentration. Några rejäla översättarmissar finns också, bl. a. "Feldwebel Haraldsen tackade farfar för sin insats." Men på det stora hela en spännande roman för dem som gillar släkthistoria, historia ( inte visste jag att Norge och Shetlandsöarna delar ett förflutet!) och äventyr. 
Översättning: Lotta Eklund. Wahlström & Widstrand