En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten ligger bakom läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!
"Det ögonblick då jag bestämde mig för att lämna honom, det ögonblick när jag

tänkte att nu räcker det, slungades vi fram i ett plan på tiotusen meters höjd över havet, men för en utomstående såg allt lugnat och fridfullt ut. Precis som i vårt äktenskap, hade jag kunnat säga. Men varför riva upp himmel och jord nu, när vi satt i förstaklasslyxen provisoriskt skilda från allt som oroade? Det var ingen turbulens och himlen var blå.  och någonstans ibland oss nu fanns en flygpolis utklädd till grå resenär. Kanske satt han och petade i en skål med oljiga nötter eller var upptslukad av ombordtidningens zoombieprosa. Vin och sprit hade serverats redan före start och och vi var båda helt plakata, med halv öppna munnar och bakåttippade huvuden. Kvinnor i uniform bar  korgar fram och tillbaka i gångarna lik en sexualiserad armé av rödluvor."
från sidan 7 i Hustrun av Meg Wolitzer. Fler smakebitar HÄR!

Enkelt och storslaget

Jag var mycket förtjust i österrikaren Robert Seethalers roman Tobakshandlaren, men Ett helt liv är ändå ett strå vassare. Den avskalade enkelhet med vilken författaren beskriver den redbare Andreas Eggers liv gör ett djupt intryck. Han är föräldralös och har uppfostrats av en hjärtlös släkting som vid något tillfälle slog av höftleden på honom så att Andreas blev halt för livet. Trots detta, trots ordkargheten och bristen på munläder har Andreas inga problem med försörjningen. Han är stark som en oxe och inte rädd för att arbeta. Till sin oförställda häpnad möter han en flicka som blir den stora kärleken i hans liv. Marie och  han får några lyckliga år tillsammans. De bor i en egen stuga en bit upp i bergen. Andreas kunskaper om landskapet gör att han får arbete när bolaget Bittermann & Söhne kommer till trakten för att bygga skidliftar. Detta innebär att elektriciteten kommer till byn, folkmängden växer och näringslivet får ett uppsving. När kriget kommer tänker Andreas göra sin plikt för fosterlandet, men blir avvisad. En tid senare när krigslyckan har vänt blir han inkallad. Efter år i ryskt fångläger kommer han hem och får pension som krigsveteran. Under en tid arbetar Andreas som bergsguide, vilket skaffar honom människokunskap. För att få lugn och ro bosätter han sig slutligen i ett övergivet stall. Han är oberoende och känner sig fullständigt lycklig. Alplandskapets alla skiftningar och dagrar beskrivs måleriskt. Robert Seethaler lyfter fram storheten i det lilla livet som levs ärligt och redbart. Andreas gör sin plikt och är noggrann och ansvarsfull. Han är saktmodig och skor sig aldrig på andra. Inget tynger honom när han till sist möter Kalla frun i sitt ensliga stall på bergssluttningen. Andreas Eggers liv var verkligen helt i alla bemärkelser. Andreas Egger var en stor liten man något förvirrad i en tid som sprungit förbi honom. Det ligger något tidlöst över den här romanen.
Gör dig själv en tjänst: Läs boken! 
Orig.:s titel: Ein ganzes Leben
Översättning: Jörn Lindskog
Thorén & Lindskog förlag

Veckans ord på H

enligt O:"Nu tar veckans ord sommarlov, men först fem ord på H som jag vill att ni kopplar ihop med böcker eller författare på någon bokstav av något kön. Skriv era svar i en kommentar eller på er blogg. Mina svar kommer i ett separat inlägg."
hat 
Kryptan av Kate Mosse minns jag som en vansinnigt spännande roman som utspelas på två plan. Hat och hämnd; kärlek och sökandet efter ett ursprung är andra ingredienser. Och en gammal övervuxen krypta också, förstås. Labyrinten är en annan roman av Kate Mosse. Sarah Waters har nämnt henne som en närbesläktad författare och det säger ju en del. Titeln är klickbar.

hemlighet
Grottans hemlighet är en ungdomsbok av den engelske författaren Thomas Hardy skriven 1892 - 93. West Poley är ett fiktivt samhälle någonstans i Somerset. Några ungdomar upptäcker hemliga gångar i en grotta som bl. a. gör det möjligt för dem att dirigera om en flods lopp, vilket ger dem stor makt. 1962 kom Grottans hemlighet på svenska och 1985 blev den film.
hotfull
Omatsu - en gatusångerska 
beskriver en hotfull kvinna som betraktas som en ickemänniska. Hon är mycket vacker.Under 1870 - talet växte det fram en sorts populärlitteratur i Japan som närmas kan liknas vid chic - lit. Den handlade om farliga kvinnor och hade ofta en verklig händelse som utgångspunkt. Den farliga kvinnan, dokufun, står utanför samhället och utgör en fara. Omatsu blev en bestseller och författarens Hikosaku Kubotas enda framgång. Klickbar titel.
hungrig
I  Presidentens apelsiner 
av Abbas Khider berättar den unge huvudpersonen om alla utståndna lidanden i ett irakiskt fängelse. Allra värst var hungern som gjorde fångarna omänskliga och fick dem att ange varandra. Detta var välkänt för deras fångvaktare. Klicka!

huvudstad
Kyoto var huvudstad i Japan från 794 till 1868. Nobelpristagaren Yasunari Kawabata har skrivit romanen Kyoto eller De unga älskande i den gamla kejsarstaden. Två unga flickors liv i ett Japan som är fyllt av traditioner men som också börjar snegla mot västvärlden.

Fiskarmännen

Benjamin är nio år när den här berättelsen, Fiskarmännen,  tar sin början. Han har fem syskon; tre äldre bröder, en yngre och familjens minsting som är en flicka. De bor i staden Akure i västra Nigeria. Fadern arbetar på Nigerias Centralbank och familjen är förhållandevis välbeställd. Fadern har högtflygande planer för sina söner. De ska bli piloter, läkare och professorer. Vi befinner oss på 1990 - talet. Tillvaron är osäker; läget är spänt mellan de norra delarna av landet där de flesta är muslimer och de västra delarna där de flesta är kristna. Det officiella språket är engelska men annars är det igbo och yoruba som gäller. Själva språket skapar spänningar.  Våldet är aldrig långt borta. I Benjamins familj får bröderna stryk av faderns flätade piskor. På gatan lynchas en tjuv på det grymmaste sätt. Livet i familjen speglar samhället i stort. Fadern blir förflyttad till en avlägsen ort och får lämna familjen i hustruns vård. Ganska snart befinner sig disciplinen på nollpunkten. Pojkarna är strängeligen förbjudna att gå till den den smutsiga, farliga floden Omi - Ala, där också en gudom sägs har sin hemvist. Naturligtvis är det just dit de går och det blir början till det som nästan blir slutet för familjen. Vid floden möter de en galen man som uttalar en profetia som kommer att bringa mycken olycka över familjen över lång tid. Jag har en känsla av att Benjamins familj symboliserar utvecklingen i Nigeria med inbördeskrig och slitningar mellan olika grupper. Författaren, Chigozie Obioma, har inte helt överraskande Chinua Achebe som sin förebild. Allt går sönder nämns ett par gånger. Bibelberättelser och inhemska foksagor; Shakespeare och grekiska tragedier är andra litterära influenser. Fiskarmännen är Obiomas debutroman. Den har väckt uppmärksamhet världen över och nominerades 2015 till Bookerpriset. Översättare är Ninni Holmqvist. Ordfront förlag

Allt på en gång

Det var länge sedan jag läste en roman av Aino Trosell. När jag nu sprang på En egen strand som CD - bok på biblioteket   uppläst av Stina Ekblad slog jag till. Den handlar om ett par systrar som utmattade var och en på sitt sätt flyr civilisationen till en öde ö i Stilla havet. Hanna, den yngsta, är utbränd socialsekreterare och tvåbarnsmor; i den ordningen. Judit är konstnär, singel och har inga barn. I början flyter allt som planerat. De läser, skriver och målar. De litterära referenserna är många och mer eller mindre tydliga. Jag tecknar för ingen, säger Judit. Läsningen består av pocketklassiker. Den enda författare som omnämns direkt är Selma Lagerlöf. Så småningom kommer systrarna in på familjen. Som vanligt har syskonen inte haft samma barndom. De kommer in på sin egen speciella relation och nu hettar det till ordentligt. Gamla oförrätter och svek tas upp till förnyad granskning. I första delen av boken följer en Judits tankegångar och i den andra Hannas. Stora delar av tiden går åt till systrarnas egen tankeverksamhet. Systrarna går till rätta med sig själva. Många aktuella samhällsproblem ventileras; flyktingar, global uppvärmning, västvärldens svek mot tredje världen, det våldsamma informationsflödet, alla valen, Gud som lämnat över till Marknaden, äktenskapet som misslyckad inrättning, moderskapet som innebär så oerhört mycket mer över så lång tid än själva födandet. Trosell gapar över mycket. Men hon gör det bra. Läsaren tappar i likhet med systrarna uppfattningen om tid och avstånd. En del formuleringar känns som fastslagna truismer medan andra är mycket bra. "Det är ingen mänsklig rättighet att bli älskad men ett privilegium att kunna älska." Slutet känns utdraget, men just som en ska ge upp kommer Trosell med en ny twist. Med tiden blir slutet allt mera surrealistiskt, och jag skulle kunna säga att jag inte vet hur En egen strand faktiskt slutar. Men jag är inte säker på att det egentligen gör så mycket. "Allt är ogjort och allt är möjligt."

Spansk radioföljetong

Idag läser Agneta Pleijel näst sista avsnittet av sin självbiografiska roman Spådomen. En flickas memoarer. Jag uppfattar den på ett helt annat och bättre sätt nu än när jag läste den. Agneta Pleijel tillför något med sin röst och sitt sätt att läsa. Ny radioföljetong:

Tomas von Brömssen läser Världen av Juan José Millás med start den 9 juni. Världen är en klassisk barndomsskildring från Franco - tidens och 50 - talets Spanien. Pojken bor i de fattiga utkanterna av Madrid. Citat från Wikipedia:
"I sitt omfattande, till största delen psykologiska och introspektiva, författarskap har han (Millas) skapat en egen litterär genre, articuento, där vardagliga händelser förvandlas till fantastifulla berättelser som får läsaren att se verkligheten på ett mer kritiskt sätt." Det låter spännande och jag tror att Tomas von Brömssen är alldeles rätt uppläsare.

Millás ansluter sig till Prousts tanke att författare blir man först när man ger upp sitt liv, en tanke som ges följande vackra formulering: ”Det kan hända att vi upptäcker litteraturen samtidigt som vi dör.” 

En smakebit på søndag

En smakebit på söndag är en läsutmaning som Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. En enda regel finns det: No spoilers!
Min smakebit kommer från inledningen på Gabriela Adamesteanus roman Förlorad morgon som nu finns på svenska. Den utspelas under en enda förmiddag men innehåller sjuttio år av rumänsk historia. 547 sidor som översättarna Åsa Apelkvist, Arina Stonenescu och Nils Sundberg arbetat med.
Från sidan 9:

"Skulle hon förr i tiden suttit inne så där flera dar i sträck utan å komma ut hade hon känt sig som ett djur i bur. Mitt upp i allt kunde hon bara ge sig iväg. Hon tog dem i tur och ordning, ena dan hos den, andra dan hos den, och inte från nån kom hon tillbaks med tomma händer. Hon satt väl där och småprata en stund, fick väl reda på nåt som hänt, för satt man dagen i ända med den där stumma människan fick man ju lust å bara fly sin kos. Aldrig hade hon haft nåt å prata med honom om, och förresten, vad skulle man prata med sin man om? "Mannen ska känna dej bara från midjan och neråt," säger hon, och när svägerskan hör henne rynkar hon genast pannan. "Var tyst nu, Vica, för sjutton gubbar, pojken kan ju höra dej... Gamla tanten och ändå pratar du bara strunt."  Fler smakebitar HÄR