Tematrio - Fest

Lyran firar sin mors födelsedag trots att hon inte längre kan vara med. Det tycker jag är en riktigt vacker tanke. Tematrio - Fest: Berätta om tre böcker där man firar något; en födelsedag, en speciell händelse eller högtid eller något annat. Det blir bröllop för min del som ett firande av att min japanska - "fröken" Tomoko ska gifta sig i sommar. Klassen uppvaktade idag på avlutningen.
1. Jag börjar på 1600 - talet med Georg Stiernhielms beskrivning av ett bondbröllop i Bröllopsbesvärs Ihugkommelse. Här sparas inte på krutet. Det serveras stora mängder dryckjom, feta får, oxar, höns och gäss som massor av olika kryddor. Redan när bröllopsgästerna närmar sig festen skall den flottrika doften möta de kommande gästerna.
2. Bröllop i Mississippi av den fantastiska sydstatsförfattaren Eudora Welty (1909 - 2001). Dabney Fairchild ska gifta sig. Den brokiga släkten har samlats på familjen Fairchilds bomullsplantage. Lilla Laura är nio år och har nyligen mist sin mor. För henne blir bröllopsförberedelserna och festligheterna ett välbehövligt avbrott i den trista vardagen.

3. Det knakar i fogarna när jag bläddrar i min gamla Bröllopsdansen av Eeva Kilpi. Den kostade tio kronor 1986 i serien En bok för alla. Anna Maria sitter med sin vorstehhund i sommarhuset på den karelska landsbygden och funderar över sitt liv. Hon ska flytta till ett annat land, ett nytt äktenskap och en helt ny tillvaro. Bröllopsdansen är en insiktsfull kvinnoroman om det sköra i relationer.

Ny radioföljetong

Imorgon börjar en ny radioföljetong. Agneta Pleijel läser själv sin roman  SPÅDOMEN. En flickas memoarer är undertiteln. Jag tyckte bl. a. att det var en klok bok om vuxenblivande när jag läste den. Se mer HÄR! Agneta Pleijel själv säger att hon skrev sig fram till sina barndomsminnen; dem som hon inte fick fram på terapeutens soffa. Det ska bli intressant att höra hennes egen uppläsning. Kan tänka mig att det tillför något extra.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten hanterar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi delar med oss av det vi just läser. 
No spoilers! är enda regeln.

"Jag kommer mycket tydligt ihåg hur en av mina klasskamrater lyfte sin ringprydda hand så att vi alla skulle kunna beundra den mycket lilla men ändå äkta diamanten. - "Jag blev i alla fall förlovad före min slutexamen." Diane, som var en intelligent och mogen flicka, sa ändå detta utan att vara det minsta ironisk. Jag kunde inte veta då att jag snart skulle slippa den här stämningen, när jag började på forskarutbildningen. Att jag aldrig mer skulle tvingas leva i ett sammanhang där det var så viktig att vara förlovad, aldrig mer behöva befinna mig i en miljö där det var så högprioriterat att bli gift. (Jag har inte heller levt i ett samhällsskikt där det var mycket viktigt att skaffa barn.) Men om detta visste jag ännu inget. För naivt föreställde jag mig att forskarutbildningen skulle vara som en förlängning av studentlivet, och inte, som det senare skulle visa sig i Madison, ge helt andra erfarenheter."
s. 229 i Det förlorad landskapet. En författares uppväxt av Joyce Carol Oates 
Fler smakebitar HÄR.

Rebell, humorist och berättare

Alfhild Agrell (1849 - 1923) var ett stort namn under det moderna genombrottet i Sverige. Det var framför allt som dramatiker hon gjorde sig känd. Men när hon blev motarbetad och tystad av patriarkatet skrev hon under pseudonymer och valde andra genrer. Hon är föremål för en essä med titeln Hatobjekt nummer 2 i Ebba Witt - Brattströms essäsamling Kulturmannen. Agrell beundrades av Selma Lagerlöf och hatades av Strindberg. Ingeborg Nordin Hennel har skrivit den första biografin över henne, Alfhild Agrell - rebell humorist berättare, Atrium 2014. Mer om den senare.
I samlingen Synd. Noveller från kvinnornas moderna genombrott finns Agrells novell Skymning från 1885. Den handlar om en ung, vacker kvinna som gift sig med en äldre man. Hon älskar honom verkligen, men har svårt att förstå var hennes plikter slutar och om det finns något som kan kallas rättigheter för henne. Mannen ändrar inte mycket i sitt liv för att han fått en hustru. Arbetet och vännerna kommer alltid i första rummet. Han är jurist och när hustrun försöker tala med honom om hans arbete tycker han att hon inte ska bry sitt lilla huvud med det. Mannen kan inte tala om känslor och han är inte heller smeksam. Den unga hustrun känner en isande ensamhet. Hon förstår att för honom är hon endast en vacker ägodel. Och hennes kärlek får ge plats för andra känslor. 
En riktigt sorglig historia, som får en oväntad tvist alldeles i slutet.

Läs en novell

Bokbloggsjerka 6 - 9 maj

Annika frågar i sin BOKBLOGGSJERKA 6 - 9 maj:
Kan du berätta om en bok som har ett riktigt fint/fult omslag? Eller varför inte en av varje?
Bra idé! Jag tar en av varje. Och jag börjar med det riktigt fina. Jag köpte boken bara för att omslaget var så fint. Har många exempel på det för övrigt.

Den andra boken skulle jag så gärna vilja läsa, men omslaget berör mig av någon anledning så illa. Har sett den omtalas i superlativer på så många bloggar och många andra ställen och är naturligtvis nyfiken.

Ord på C

enligt O: Ord på C:
"Dags för tredje bokstaven och veckans ord på C. Fem ord som du ska associera med böcker. Du kan använda fem ord till ett verk eller presentera upp till fem stycken dvs ett för varje ord. Eller varför inte presentera ett gäng författare som du förknippar med orden. Att blanda går självklart alldeles utmärkt. Inga krav på att namn eller verk börjar på någon speciell bokstav och inte heller något krav på att det är kvinnor som skrivit böckerna eller är huvudpersoner i dem."
Veckans ord är:
censur: här tänker jag på Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj, som fick sin första bok, Kriget har inget kvinnligt ansikte, censurerad på 80 -talet. Den kunde inte ges ut förrän Gobatjov fått makten. Lukasjenko har gjort livet surt för henne och Zinkpojkarna blev åtalad i Minsk.

charm: Jag har just börjat läsa Joyce Carol Oates memoar Det förlorade landskapet. En författares uppväxt. Hennes barndom beskrivs helt charmerande. Hon älskade föräldrarna och Lyckliga hönan. Skolan var en ren fröjd och farmor försåg henne med lånekort och skrivmaskin. 
chef: Här kommer en gammal favorit, Chefen fru Ingeborg av Hjalmar Bergman. Fru Ingeborg är mäktig innehavare av en affärsverksamhet. Hon har en odräglig son och en mondän väninna. Vi får följa fru Ingeborg i lust men mest i nöd.

cirkus:Nattens cirkus av Erin Morgenstern har länge stått på min läslista. En liten bit närmare läsning har jag kommit eftersom jag köpte den på rean. Det lär vara en begåvad debut.
citron: Lawrence Durrells genomslag Bittra citroner handlar om Cypern på 50 - talet. Han är annars mera känd för Alexandriakvartetten.

H som i hök, Helen och hopp

H som i hök. En mycket märklig bok! Så annorlunda allt annat jag läst. Det var som att läsa en thriller. Helen Macdonald, författare, poet och historiker, hade en mycket älskad fader. När han dog blev hon utom sig av sorg och depression. För att hantera denna sorg köpte hon den unga duvhöken Mabel för att tämja - manna - henne. Att tämja en duvhök är som att gå i psykoanalys. HD hade redan tidigare sysslat med att manna jaktfåglar, men duvhökar är de svåraste av alla och någon sådan hade hon aldrig tämjt. Hök och människa drar sig tillbaka; går in i sin egen värld. De utvecklar en mycket speciell relation och Helen Macdonald hävdar att Mabel ler. Skoja kan hon också. Vi följer dem under flygövningar där kopplet längs för att till slut tas av. Mabel jagar kaniner och fasaner i första hand. Och när hon slagit dem; fjädrar och päls ryker och blodet skvätter - då skyndar Helen till för att göra processen kort med det stackars bytet, skära av en del för att ge till Mabel. Resten stoppar Helen M i fickan. När Mabel ska jaga måste hon ha rätt flyktvikt; inte för mycket kött på bröstbenet och inte för lite. Parallellt med berättelsen om Helen och höken går  författaren Terence Hanbury Whites historia. Han är mest känd för sin romansvit Svärdet i stenen, men han skrev också en bok om sin hök, Goshawk. Det är en spännande historia i sig. Helen Macdonald kommer så småningom att känna sig som om hon höll på att bli hök och hon förstod att hon måste ta sig ut i verkligheten igen. Mabel lämnades till en vän och när Helen hälsade på blev hon glad. En hök minns sin människa i ungefär ett år, men Helen Macdonald blev igenkänd många år efter. Mabel jagar nu vidare i hökarnas himmel. Meta Ottosson har gjort översättningen. Brombergs förlag.