Top Ten Tuesday

The Broke &The Bookish: September 22: Top Ten Books On My Fall TBR
An Easy task! Difficult to choose ten only.

  1. Elisabeth Strout, Olive Kitteridge
 

  2. Patti Smith, M Train
  3. David Lagercrantz, The Girl in the Spider´s Web
  4. Albertine Sarrazin, Astragal
 

  5. Ian McEwan, The Children Act
 

  6. Colm Toibin, Nora Webster
  7. Jessie Burton, The Miniaturist
  8. Peter May, The Chess men

  9. Louise Penny, The Nature of the Beast
10. Jennifer McMahon Winter People

Bach som meditation

Att lyssna till orgelmusik av J S Bach är som att lyssna till vågbrus vid havet eller att utöva yoga. En tar semester från sig själv. 

Bach Organ Favourites hade professor Ralph Gustafsson satt som rubrik för sitt program. Ralph Gustafsson är professor i orgel vid Kung. Musikhögskolan i Stockholm och organist i Maria Magdalena kyrka.
Han började med att kort och pedagogiskt presentera sitt program och övergick sedan till att spela på den fina Markussenorgeln.

1. Preludium och fuga G-Dur (BWV 541). 
En glad och kraftfull inledning. Troligen skrev Bach detta under sin tid i Weimar.

2. Wachet auf, ruft uns die Stimme (BWV 645)
Spelas ofta på Domssöndagen. En s. k Schübler - koral.
Schübler var förläggare.

3. Triosonata d - moll (BWV 565). Andante - Adagio e dolce -Vivace.
Bach hade tjugo barn. Alla var musikaliska. De här etyderna komponerade Bach åt sonen Wilhelm Friedemann. De tre stämmorna skulle spelas med två händer plus pedaler

4. Schmücke dich, o liebe Seele  (BWV 645)
Ursprungligen en nattvardspsalm som även spelades av Mendelsohn och Schuhmann. En av de sex s. k. Schübler - koralerna.

5. Toccata och fuga d-moll (BWV 565)
Antagligen Bachs mest kända orgelverk. Men - sade Ralph Gustafsson - man är inte helt säker på varken att det är skrivet av Bach eller att det är en orgelkomposition...

6. Liebster Jesu, wir sind hier (BWV 731)
Koralbearbetning av en psalm som tidigare användes som doppsalm

7. Fantasi och fuga g-moll (BWV 542)
De två delarna är inte skrivna för att spelas tillsammans utan har tillkommit vid olika tillfällen. Fugan skrevs först och kan ha tillkommit för en provspelning när Bach sökte tjänst i Hamburg. Fantasin är dramatisk med djärva löpningar med drag av Stylus fantasticus.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers!

"Min Albertine. Kanske är det fel att tala om sig själv när man skriver om någon annan, men jag undrar verkligen om jag skulle ha blivit som jag är utan henne. Skulle jag ha uppträtt lika stöddigt eller tagit mogtångar med sådan kvinnlig beslutsamhet om inte Albertine hade väglett mig? Skulle mina tidiga dikter ha haft ett så bitande språk om inte Astragal varit den bok som visade mig vägen."
Ur Patti Smiths förord till själva smakebiten som kommer här:

" - När jag satt i fängelse..., sa Julien. Jag visste: "Snacka inte med någon", den smygande gången, liksom från sidan, den fullkomliga och svårbegripliga samhörigheten mellan honom och mig... Ginette hade ju berättat för mig att hennes bror var en "bov", men jag hade i det sett en sorts vänlighet gentemot mig som kom från fängelset... långt innan hon sade det hade jag känt igen Julien. Det finns stigma som är omärkliga för den som inte suttit på kåken: ett sätt att tala utan att låta läpparna vara med, medan ögonen, för att förvilla, uttryckte likgiltighet eller raka motsatsen; handen runt cigaretten, att han valde natten för att göra saker eller bara prata, efter att ha varit tvungen att hålla tyst dagtid." Från sidan 40 i Astragal (1965) av Albertine Sarrazin (1937 - 1967) i nyöversättning av Maria Björkman Natur & Kultur

Filmtajm

Det blev ännu en filmkväll. Eller snarare filmnatt eftersom jag inte kunde sluta att se miniserien   Olive Kitteridge från HBO i fyra avsnitt ca 233 min. Den bygger på författaren Elizabeth Strouts Pulitzerbelönade berättelser om familjen Kitteridge, Olive Kitteridge, som just kommit ut på svenska. I huvudrollen som Olive (Ollie) Kitteridge ser en Frances McDormand och som hennes make apotekaren Henry Richard (Six feet under) Jenkins. McDormand minns jag väl från bröderna Coens Fargo från 1996 där McDormand spelar en gravid polis som jagar skurkar iförd pälsmössa i något snöigt och kallt landskap. Hon var strålande redan där. Till yttermeravisso är hon gift med Joel Coen.
Familjen Kitteridge, Olive, Henry och sonen Christopher, möter vi när äktenskapet är 25 år gammalt. Platsen är den lilla staden Crosby i Maine. Tonen vid det kitteridgeska middagsbordet är rå, men knappast hjärtlig. Olive, som är en krävande mattelärare, fäller sarkastiska kommentarer om allt och alla. Maken slätar över och sonen himlar med ögonen och suckar. Olive har ett sätt att snörpa på munnen som kan uppfattas som fördömande, men uttrycket i ögonen talar inte riktigt samma språk. Hon säger sig vara konstant deprimerad men nekar medicin. Olive är inte så begåvad vad det gäller social kompetens, men hon har osvikliga känselspröt när det gäller människor på väg mot sammanbrott. Hennes stora svaghet är att hon inte kan säga något annat än sanningen. Hon förstår helt enkelt inte varför hon inte skulle göra det. Henry slätar över, fnissar fånigt och älskar Ollie djupt. Det gör inte sonen. Relationerna är komplicerade och vad det gäller sonen blir de inte bättre med åren även om jag tycker att Olive mjuknar något. Olive har en drastisk humor och kan vid sällsynta tillfällen brista ut i gapskratt - oftast tillsammans med maken. Hennes kärleksfulla omvårdnad om Henry när han ligger sjuk är rörande. Det är en lisa för själen att se en film med en kvinna som åldras naturligt och utan att be om ursäkt för det. Man kan tycka att hon kunde månat om klädseln lite mer (kanske) men då hade hon inte varit Olive, på vars sida man står hela serien igenom. I vått och torrt, så att säga. 
Ett plus i kanten är att Martha Wainwright (syster till Rufus) spelar sångerska i olika sammanhang filmen igenom. Missa inte Olive Kitteridge!

Turinhästen

Den ungerska filmen Turinhästen (regissör: Béla Tarr) inleds av Nietzsches berättelse om kusken som piskade sin utmattade häst. Nietzsche faller gråtande hästen om halsen, går hem och talar inte mer på 10 år.
Sedan vidtar den svartvita filmen där det stormar oavbrutet under sex dagar. Det yttras inte många ord under de två timmar och tjugosex minuter som filmen varar. Det handlar om en äldre man och hans dotter som bor i en enkel stuga på landsbygden. De äter var sin kokt potatis till frukost vid bordet som är gjort av grova plankor. En burdus granne kommer in för att låna en flaska brännvin. Han slår sig ner vid bordet och levererar en ödesmättad profetia rörande framtiden. Allt är förlorat för evigt. Så tvärvägrar den magra hästen att tjänstgöra, trämaskarna tystnar, brunnen sinar, elden försvinner och potatisen får ätas rå. 
Filmen är långsam och ledmotivet lätt hypnotiskt. Jag tycker att det känns som skapelseberättelsen fastän tvärtom. En avveckling. Det är en storslaget enkel dystopi och författaren Lázló Krasznahorkai, som skrivit manus är känd för ha en dyster syn på världen. Hans roman Motståndets melankoli kom på svenska 2014 på Norstedts förlag. Den kom på originalspråket 1989.

Kvinnoalfabetet bokstaven F

Enligt O:
Alfabetsutmaningen går vidare och idag är det dags för bokstaven F. Dags att leta i arkiven efter kvinnor som förtjänar att lyftas. Nästa vecka gör jag ett uppehåll för Bokmässan, men om två veckor kör vi igen. Kanske en chans att komma ikapp för dem som inte hunnit med alla bokstäver hittills.
Dagens uppgifter är följande:
1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på F?
KATARINA FROSTENSON, svensk poet och översättare, på stol nr 18 i Svenska Akademien. I oktober kommer en ny diktsamling, Sånger och formler. Katarina Frostensson har ett mjukt lyriskt språk  och det råder i det närmaste sagostämning i henne s böcker. Flodtid, som jag var mycket förtjust i nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2011.

2. Lyft fram ett kulturellt verk på F. Det kan vara en bok, en film, en sång, en dikt, en tavla, en pjäs, en musikal eller något annat. Kravet är att det är en kvinna som står i centrum och gärna en kvinna som skapat verket.
Felicias svenska svit av Cornelis Vreeswijk. Absolut underbara sånger, både text och musik, med Felicia Venhaug ur Aksel Sandemoses Varulven i centrum. Jag blev mycket förtjust i Felicia redan när jag först läste Sandemoses böcker.

3. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på F vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Frederica von Stade, amerikansk mezzosopran, "specialiserad på bel canto, Mozart och franska 1800 - talsoperor" står det i Wikipedia.
Lyssna HÄR

4. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på F som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar. Fredrika Bremer (1801 - 1865) och Fredrika Runeberg 1808 - 1858), två kvinnor som levde under precis samma tid och hade ett patriarkaliskt samhälle att kämpa emot var och en på sitt sätt. 

Lila

Den amerikanska författaren Marilynne Robinson älskar vatten och ensamhet. Och det finns mycket av båda delarna i hennes senaste roman Lila. Huvudpersonen Lila är ett oälskat föräldralöst barn som kidnappas av den hemlösa, kringströvande kvinnan Doll, som inte orkar se hur Lila vansköts. Hon blir Lilas trygghet och lär henne en del om livets väsentligheter som till exempel att läsa och skriva. Doll misstror hela samhället; kyrkan, prästerna och andra människor. De båda flyttar omkring tillsammans med några andra hem- och arbetslösa. Men alla har sin stolthet och är noga med att sköta sin hygien och att se propra ut. De livnär sig på tillfälliga arbeten. En viss romantik finns i skildringen av det fria livet under himlen och på vägarna. Man tvättar sig i floden, sover ute och grillar sin mat över öppen eld. Men kyla och väta är det svårt att bortse ifrån. Doll hamnar så småningom i fängelse och Lila får klara sig själv. Det har gått en del år och hon hamnar på ett horhus i S:t Louis. Efter en tid rymmer hon. Då hon kommer till Iowa och den lilla staden Gilead möter hon en annan människa som hon kommer att fästa sig vid. Så ordentligt att hon friar till honom. Lila har fått en ersättare för sin älskade Doll. Den gamle prästen - som Lila kärleksfullt kallar honom - heter John Ames och är änkeman. Mellan dessa två ensamma människor växer en vacker kärlek fram. De promenerar och diskuterar Bibeln, framför allt Gamla Testamentet. Lila läser Job och Hesekiel och ställer John Ames mot väggen. Han är kalvinist och har lite svårt att svara på Lilas direkta, praktiska frågor. Han är i främsta rummet teoretiker. Om Doll representerar det fria, vilda så är John Adams den trygga gemenskapen. Lila är Robinsons fjärde roman sen debuten 1980. De tre senaste romanerna är en trilogi: Gilead (Pulitzerpriset 2005), Home the Orange Prize 2009), Lila. Lila är en fin, tät roman av ett slag en sällan träffar på. Den lockar till vidare Robinson - läsning. Men en sak förbryllar mig. På baksidan av boken står det att handlingen rör sig i 1920 - talet. Men Lila ser filmer som spelades in på 1940 -talet, till exempel, Sierra Madres skatt. 

Weyler förlag
Övers.: Niclas Nilsson