Njaaa...

Det gick fort och lätt att läsa All inclusive av Hans Gunnarsson. Och jag ville verkligen veta hur det gick för den stackars misslyckade, medelålders författaren C.G. som inte publicerat sig på länge och som börjar få alkoholproblem. Han får svar på en annons han skrivit på fyllan och får ett oerhört förmånligt erbjudande. Han ska resa till Guadeloupe i Västindien och "förpacka och kommunicera själva resmålet i skönlitterär form".  All inclusive, tillgång till bil och skrivarlya när han återvänder till Sverige för själva skrivandet ingår i överenskommelsen. Uppdragsgivare är Roffe Boman utan h som marknadsför sin bror Rubens bolag Slöresor AB. Det ska inte vara reklamtexter utan en myllrande, kalejdoskopisk kollektivroman. "Ett charterturismens prosaiska kväde." Roffe har tänkt utanför boxen, typ. Men ganska snart rinner han ut i kulissen. In på scenen träder istället Boris från Bagis som någon sorts underhuggare till Roffe. C.G. är måttligt road, men det uppstår ändå något liknande vänskap. Under tiden iakttar C.G. alla olika slags semesterfirare som har det gemensamt att de är ganska sorgliga, ledsna och ensamma. God ekonomi tycks inte hjälpa mycket. C.G. hör förvisso själv till dessa olyckliga. Dessutom träffar han på sin argaste kritiker, Alice Westerberg - Vitling, men hon tycks inte ens kännas igen honom. Under läsningen hör jag pessimistkonsulten Ronny Eriksson för mitt inre öra med devisen "Det är aldrig för sent att ge upp". Ibland är jag snubblande nära att tänka på Semesterresan. Träffsäkra iakttagelser, tragikomiska händelser, situationskomik och en hel del litterära referenser piffar upp anrättningen, men om jag ska åka på solsemester så inte blir det till Guadeloupe! Hans Gunnarsson säger att han bjuder på att bli förväxlad med den dystre C.G. och att man läser All inclusive som en metaroman. Omslagsbilden lockar inte direkt till läsning men illustrerar innehållet väl. Och - mannen längst fram i bilden - är det inte Hans Gunnarsson himself??? 
Har någon annan läst? 

Top Ten Tuesday

The Broke and the Bookish: May 26: Ten Books I Plan To Have In My Beach Bag This Summer or Ten Books I Think Make Great Beach Reads.
Here is my mix of classics, cosy crime and some more unread titels from my shelves
  1. Harry Potter and the Philosopher´s Stone. Finally!
  2. Louise Penny, The Nature of the Beast. I´m very fond of Armand Gamache

  3. Margie Orford, Blood Rose. South Africa
  4. Agnes Smedley, Daughter of Time. Classic
  5. Haruki Murakami, The wind up Bird Chronicle. A Classic to be.
  6. Kate Morton, The Distant Hours. Mystery.
  7. Jacqueline Winespear, Pardonable Lies. A Maisie Dobbs Mystery
  8. Jo Baker, Longbourn. The servants story from Pride and Prejudice
  9. Lionel Shriver, The Post - Birthday World

10.  Naomi Moriyama, Japanese Women don´t get old or fat: Secrets of my   Mother´s Tokyo Kitchen

Mors dag

Presenter på Mors dag  - att ge eller få är ämnet för Lyrans tematrio. Ett smart sätt att hinta lite. Jag behöver inte tänka så länge.
1. Eftersom jag tänker sitta ute och läsa hela sommaren skulle jag verkligen behöva ett par läsglasögon med solskydd.

2. En läsplatta har jag länge önskat. Det går jättebra med en liten iPad också. 
Jag är inte besvärlig.

3. A God in Ruins av Kate Atkinson. Om jag förstår saken rätt knyter den an till Life after Life.

Annars går det bra med puss och kram och telefonsamtal.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar varje vecka med En smakebit på søndag. Vi ombeds dela med oss av det vi just nu läser.
Enda regeln: No spoilers!

"Det fanns inte tillstymmelse till ljusning i sikte. Den usla ekonomin låg som ett konstant orosmoln över honom. Någon brödskrivare hade han aldrig varit, med undantag för ett kortare förnedrande äventyr i filmbranschen, och de inkomster han drog in genom diverse korrektur-, lektörs- och redaktörsjobb var allt annat än regelbundna. Som så många andra behövde han ett fast jobb, vilket som helst. Vem som nu ville anställa en författare som inte satt sin fot på den öppna arbetsmarknaden på över tjugo år. Därför den där radannonsen, som han plitade ner på fyllan och lät publicera i  några utvalda tidningar och annonssajter på nätet, inklusive Blocket, med den hårdblundande nyktra förhoppningen om att kanske ändå bli förstådd på rätt sätt. Och rätt eller fel, det var så han kom i kontakt med Roffe."   
Och Roffe, Roffe Boman utan h,  det är en filur! Men det verkar som om han skulle få fart på CG. Smakebiten kommer ifrån sidorna 12 och 13 i All inclusive av Hans Gunnarsson.

Körmöte och Sverigepremiär av Literas loquendi

Bilden är lånad från Västermalms församlings hemsida

Fin konsert med Ulrika Eleonora kyrkokör från London som sjöng tillsammans med Ulrika Eleonora kyrkokör ifrån Kungsholms kyrka i Stockholm under ledning av Britta Snickars och Carina Einarson. Pianisten Johan Hugossons komposition, Literas Loquendi (talande brev), spelades för första gången i Sverige. Stycket är skrivet för blandad kör, piano, slagverk och stråkorkester och det fungerade väldigt fint tillsammans. Körerna sjöng också ett knippe engelska och svenska sånger, av bland andra John Rutter, Howard Goodall, Hugo Alfvén och Waldemar Åhlén. Trots det strålande vädret och massor av andra konserter runt omkring i Stockholm var Kungsholms kyrka fullsatt.

Avhandling om Knausgård

Foto: Daniel Nilsson/TT

Arne Melberg, professor i litteravetenskap. presenterar i en jätteintressant  understreckare den först avhandlingen om Karl - Ove Knausgårds författarskap. Claus Elholm Andersen är en dansk litteraturvetare som är verksam vid universitetet i Helsingfors. På vakt skal man være. Om litterariteten i Karl Ove Knaugårds "Min kamp". Andersen är speciellt intresserad av Knausgårds förhållande till romantraditionen, särskilt till Proust. Andersen driver tesen att Min kamp först och främst är en roman och bör läsas och tolkas som en roman. Min kamp är litteratur och icke liv. Andersen skiljer mellan den som skrivit texten och den som återfinns i den. Knausgård själv hävdar fullständig identitet mellan författare, berättare och huvudperson. Men i andra delen av Min kamp har Knausgård tappat tron på fiktionen. Det har gått inflation i fiktion och berättelser och "det enda som jag såg något värde i var dagböcker och essäer."
Från slutet av del sex kommer följande citat: "Man ska vara på sin vakt när olika händelser formas till till en berättelse, för berättelser hör hemma i litteraturen och inte i livet." Detta sagt när Knausgård gör sig klar att lämna romanen och litteraturen. Vi lever i fiktion, därför behöver vi icke - fiktiv litteratur. Arne Melberg håller gärna med Claus Elholm Andersen om att Min kamp är en roman. Men det är en roman som handlar om att den litterära fiktionen inte längre har någonstans att ta vägen i en värld där fiktionen råder.
Arne Melberg är själv aktuell med "Litteratur i tid. Åtta kapitel om tidens tidens litteraturhistoria", som bland annat behandlar Knausgård i den självbiografiska traditionen. Läs hela understreckaren HÄR

I Vår Herres hage

Kulturkollos utmaning den här veckan gäller fiktiva favoritdjur.  Ett eller flera. Jag kan tänka mig ett par stycken och säkert finns det flera om man tänker efter. I Barbro Lindgrens underbara Vems lilla mössa flyger och Korken flyger och VLMF (Vad lever man för) finns många underbara karaktärer. Favoriten är den vemodiga bisamråttan som ständig längtar hem och sitter vid vattnet och gråter en skvätt.
Ett annan liten gynnare som jag minns från mycket unga år är den tappra lilla mungon, Rikki - tikki - tavi, i

Djungelboken. Den kom ut första gången 1894, när författaren, Rudyard Kipling, var 29 år.
 Den otroliga vandringen av Sheila Burnford handlar om tre trogna husdjur som lämnats av sin familj och som sedan ger sig ut på vandring för att återfinna den. Labradoren Luath,
siameskatten Tao och - favoriten - bullterriern Bodger