Tema - Påsk

"Häxor? Godis? Deckare? Påskens händelser i Jerusalem? Något annat påskigt? I år är Påsktrion helt valfri, berätta om tre filmer, böcker, godissorter, traditioner ni på något sätt förknippar med påsken!" Säger LYRAN  Vi får fria händer, alltså.

1. Matteuspassionen av J. S. Bach

På ett eller annat sätt brukar vi lyssna på denna underbara musik som ofta framförs av någon kör inte alltför långt borta. I annat fall får det duga med radioframförande i P2 eller CD. Det är en kär tradition och snart kan jag alla stämmorna...

2. Påsk vid havet .

Ingrids bild

Påsken firar vi oftast vid havet. Det blir en slags inledning på sommaren även om det kan vara både kallt, regnigt och blåsigt. Inget går upp emot att läsa påskekrim och lyssna till dånet  från vågor och vind och suset från tallar.
 3. Påskekrimmet, ja. Som jag inte alltid hinner läsa. Men det är roligt att planera. Två av årets titlar gav sig självt.  Än skyddar natten av Anna Lihammer, fristående fortsättning på förra boken Medan mörkret faller. Den kom som recensionsex. ifrån Historiska media med recensionsdag 14 april.
Ondskans pris första delen av en trilogi av Set Mattsson.
Fyren av P. D. James har länge stått i hyllan utan åtgärd. Nu får det bli av.
Fyren är en titel i Dalgliesh - serien.
Blåkulla lämnar jag därhän i år. Men om någon skulle vilja komma med lite marsipan så är jag inte den som är den.

Om Alaska

Den 30 mars 1867 köpte USA Alaska av Ryssland för $2 700 000. I Alaska firas idag minnet av  utrikesministern William Henry Seward som genomförde köpet. Det var den dansk - ryske upptäcktsresanden Vitus Jonasson Bering som "hittade" Alaska och tog det i besittning för Rysslands räkning 1741. Sedan dog han. Och aldrig blev han så särskilt uppmärksammad som upptäcktsresande. Flaggan antogs 1927 medan Alaska fortfarande var ett territorium. 1959 blev det en delstat. Det är Karlavagnen och Polstjärnan som syns på det blå fältet som symboliserar havet och himlen och det gula står för guldfyndigheterna i Alaska. Några romaner som utspelar sig i Alaska:

Caribou Island av David Vann
Varghunden av Jack London
Snow Child av Eowyn Ivey

Problem under uppsegling

Mari på Bokbloggen Flukten fra virkeligheten anordnar varje vecka en läsutmaning som hon kallar  En smakebit på søndag. Den är jätterolig och man får så många fina lästips och kommer i kontakt med nya bloggar.  Enda regeln: No spoilers! Min smakebit kommer ifrån Store bror av Lionel Shriver s. 17 - 18.
" Det ska medges att min make som näringsnazist hade blivit mer attraktiv, men jag hade varit attraherad av honom redan innan. Dessutom var hans spetsighet mer uttalad. Han hade hög panna och ett långt, ovalt ansikte. Han var friserad som en taggig ärttörnebuske för att dölja den begynnande flinten och hans ansikte var format som en gevärskula. Hans långa, kraftiga näsa slutade i en vass spets och glasögonen med metallbågar bidrog med professorlig skärpa. Ett strängt, fördömande drag hade smugit sig in i triangeln som utgjorde  hans breda skuldror och nyligen avsmalnade midja, så att jag kände mig tillrättavisad bara av att befinna mig i hans fysiska närhet. Medan jag plockade undan disken undrade jag bekymrat varför Fletcher (näringsnazisten; min anmärkn.) inte hade stannat för att röja i köket - det var olikt honom att inte göra det."  --- "(Första gången jag såg honom skaka händerna över diskhon - dutta med fingrarna i en liten, instinktiv, nedåtgående rörelse, plask-plask, för att försäkra sig om att han inte skulle stänka vatten över hela golvet när han förflyttade sig för att torka händerna på diskhandduken - visste jag att det här var mannen jag skulle gifta mig med.)"
Fler smakebitar hittar du HÄR.

Hur ska det gå för dagboken?

Hur ska det går för dagboken frågar sig utgivarna Anders Bergman och 
Emelie Perland i efterordet till den nyligen utkomna 365 dagar. Utdrag ur kända och okända dagböcker? Det är verkligen något att fundera på. De arkiv världen över som samlar in dagböcker har märkt en markant nedgång i antal inlämnade dagböcker under de senaste femton åren sedan internet slog igenom. Datorn i sig behöver inte var något hot emot dagboksskrivande. De vanliga skrivprogrammen erbjuder liksom Alive Diary, Diary Book och Diary Defender möjligheter att skriva och spara dagböcker. Varför skriver man dagbok? Vem är det som skriver? Skriver man för sig själv eller för eftervärlden? Dagboken berättar ju sådant som inte får plats i historien. I 365 dagar blandas verkligen kända dagboksskrivare som Samuel Pepys, Årstafrun och Francis Kilvert med helt eller delvis okända. Stendhal skriver efter en ridtur att bästa botemedlet mot kärlek är att äta ärter. Zlata Filipovic, född 1980, förde dagbok under Sarajevos belägring och kallas Sarajevos Anne Frank. Den 22 maj 1953 skriver sir Edmund Hilary om när han och hans berömde sherpa Tenzing toppen av Lhoteglaciären. Eva Braun skriver om besvikelsen när Führern inte kommer ihåg hennes födelsedag och hon går ut och tröstshoppar halsband, örhängen och matchande ring. Dorothy Wordsworth (syster till skalden William), den japanska hovdamen Sei Shonagon, Christer Fuglesang, George Sand, George Bush och många fler intressanta dagboksskrivare ryms i 365 dagar.
Per Bergman är litteraturvetare och arbetar på förlag.  Emelies Perland är medicinare och doktorerar i neurovetenskap, 365 dagar är en mycket intressant bok. Varje dagboksskrivare får en kortfattad presentation av utgivarna, som måste ha haft väldigt roligt under arbetet med boken. Fin litteraturförteckning och ett användbart personregister finns.

Fiktiva favoriter

BOKBLOGGSJERKA 27 - 31 mars. Så här frågar Annika: " Är det bara jag som kan bli ”sjukligt” förtjust i en karaktär i en bok eller på tv/film?

Så här svarar jag: Nej, det är du säkert inte. Några av mina favoriter kommer här.
Mrs Bucket i Keeping up appearances är direkt beroendeframkallande. 
"The Bucket (uttal: boukei) recidence! The lady of the house speaking!" - "Sheridaaaan! How thoughtful of you to think of Mummy... How much???

Totoro är en annan favorit. Den brummande vänliga klumpen
Totoro i den japanska animerade filmen Min granne Totoro från studio Ghibli är en god vän att söka tröst hos när det stormar och verkligheten känns för hård.Totoro är en skogsande som bor i en magisk skog.



Leroy Jethro Gibbs i NCIS (Naval Criminal Investigative Service) håller sina medarbetare i ett fast grepp. Tony di Nozzo, Abby Sciuto, Timothy McGee, Ziva David - alla är de särpräglade karaktärer; intressanta var och en på sitt sätt.
Dominic West som Jimmy McNulty i den fantastiska serien The Wire som spelades in mellan åren 2002 och 2008. Den tilldrar sig i Baltimore, Maryland, där den också spelats in. Polis och knarklangare befinner sig i evigt krig. Båda sidor kommer till tals i The Wire.

 
Life Lessons from Onslow i Keeping up Appearances. Denne jordnära vardagsfilosof kräver största möjliga tystnad och utrymme för sin storartade tankeverksamhet. Får han därtill en baconmacka och a nice cup of tea eller en öl så går allt mycket lättare. Han är sin svägerskas absoluta motpol. Hyacinth Bucket strävar efter att vara någon hon inte är medan Onslow är absolut tillfreds med sin tillvaro och sig själv. Onslow är ett salt i serien.

Books & Dreams vårbuffé

I vårnumret av Book & Dreams  finns en  omfattande intervju med fantastiska Jenny Nordberg, frilansjournalist, författare och utrikeskorrespondent. Hon har också arbetat på Ekot och skriver kolumner i Svenska Dagbladet. Bland annat. Boken De förklädda flickorna i Kabul har just kommit ut på svenska efter att redan ha gjort ett segertåg i USA och Kanada. I fem år har hon arbetat med boken. Hon har gjort massor av intervjuer med kvinnor i Afghanistan och dessutom läst facklitteratur i ämnet, till exempel

The Creation of Pathriarchy av Gerda Lerner. Jenny Nordberg berättar hur hon av en slump hittade fenomenet basho posh, flickor förklädda till pojkar, när hon gjorde research för en TV - dokumentär 2009. Av sin mentor på New York Times fick hon rådet att skriva ner allt hon såg, hörde och luktade eftersom de första intrycken aldrig kommer igen. Jenny Nordberg har alltid vågat fråga om det hon inte förstår. Egentligen är det själva grävandet som intresserar henne. Skrivandet är en plåga och hon får skriva om allt många gånger. Skillnaden mellan män och kvinnor i Afghanistan är frihet. Det handlar om frihet och förtryck; ekonomisk och politisk makt. De förklädda flickorna i Kabul kom ut på svenska på Internationella kvinnodagen 8 mars.

Omslagsmötet med Susanna Alakoski är lika omfattande intervju. Hon är aktuell med boken April i anhörigsverige, som är en fortsättning på den första biografin, dagboken Oktober i Fattigsverige. Nu tar hon sig an de anhörigas situation; de som är anhöriga till missbrukare. Det är den av hennes böcker som varit jobbigast att skriva. Anhörigsorgen är undanstoppad i en grotta, säger hon. Den är skamlig. Susanna Alaloski var fyra år när familjen flyttade från Vasa i Finland till Ystad. Nu flyger hon fram och tillbaka mellan Sverige och Finland och har god kontakt med sina rötter.

Den tredje längre intervjun handlar om Megan Abbott; en författare som är helt okänd för mig. Hon sägs påminna om Gillian Flynn och skriver mörka berättelser i samma anda som Twin Peaks. Båda föräldrarna var författare och Megan Abbotts examensarbete handlade om crime noir under 40 - och 50 - talen. Efter det satte hon igång att skriva egna romaner. Nu har en av hennes böcker också kommit på svenska. Idén till den hittade Megan Abbott i en tidningsartikel om en 25 - årig hejarklacksledare som inleder en kärlekshistoria med en officer och sedan tar med sina obetydligt yngre elever till vilda fester och förorsakar skandal. Om du vågar tilldrar sig alltså i en mycket amerikansk miljö. Den hyllas av Tana French, David Woodrell och Gillian Flynn. Lite nyfiken blir man.

Så kan man läsa om ett snabbmöte med David Levithan och en ännu snabbare träff med thrillerdebutanten Paula Hawkins, som skrivit Kvinnan på tåget.
Och Crimetime Gotland är något nytt!

Nu blir det svårt...

Jaha! Nu vet i alla fall jag hur det gick! Men jag känner mig förhindrad att berätta så mycket. Vad jag än säger blir det för mycket. Men här finns vissa etiska dilemman. Här ställs frågan om brott och straff; skuld och försoning. Såväl gamla som nya relationer sätts på prov. Romanens mest framträdande karaktärer är starka kvinnor. Männen är vagare och svagare.  Det är spännande och inte förutsägbart om än något konstruerat mot slutet. Det framgår tydligt att den ena människan aldrig känner den andra. För en enda gångs skull tycker jag att den svenska titeln är bättre än originaltiteln. Jag talar  om Öppnas i händelse av min död av den australiensiska författaren Liane Moriarty, som även har två skrivande systrar. Romanen har blivit en internationell succé, översatt till 35 språk och snart blir den film. Översättare är Eva Johansson; Albert Bonniers förlag. Läs Öppnas i händelse av min död!