Hur ska det gå för dagboken?

Hur ska det går för dagboken frågar sig utgivarna Anders Bergman och 
Emelie Perland i efterordet till den nyligen utkomna 365 dagar. Utdrag ur kända och okända dagböcker? Det är verkligen något att fundera på. De arkiv världen över som samlar in dagböcker har märkt en markant nedgång i antal inlämnade dagböcker under de senaste femton åren sedan internet slog igenom. Datorn i sig behöver inte var något hot emot dagboksskrivande. De vanliga skrivprogrammen erbjuder liksom Alive Diary, Diary Book och Diary Defender möjligheter att skriva och spara dagböcker. Varför skriver man dagbok? Vem är det som skriver? Skriver man för sig själv eller för eftervärlden? Dagboken berättar ju sådant som inte får plats i historien. I 365 dagar blandas verkligen kända dagboksskrivare som Samuel Pepys, Årstafrun och Francis Kilvert med helt eller delvis okända. Stendhal skriver efter en ridtur att bästa botemedlet mot kärlek är att äta ärter. Zlata Filipovic, född 1980, förde dagbok under Sarajevos belägring och kallas Sarajevos Anne Frank. Den 22 maj 1953 skriver sir Edmund Hilary om när han och hans berömde sherpa Tenzing toppen av Lhoteglaciären. Eva Braun skriver om besvikelsen när Führern inte kommer ihåg hennes födelsedag och hon går ut och tröstshoppar halsband, örhängen och matchande ring. Dorothy Wordsworth (syster till skalden William), den japanska hovdamen Sei Shonagon, Christer Fuglesang, George Sand, George Bush och många fler intressanta dagboksskrivare ryms i 365 dagar.
Per Bergman är litteraturvetare och arbetar på förlag.  Emelies Perland är medicinare och doktorerar i neurovetenskap, 365 dagar är en mycket intressant bok. Varje dagboksskrivare får en kortfattad presentation av utgivarna, som måste ha haft väldigt roligt under arbetet med boken. Fin litteraturförteckning och ett användbart personregister finns.

Fiktiva favoriter

BOKBLOGGSJERKA 27 - 31 mars. Så här frågar Annika: " Är det bara jag som kan bli ”sjukligt” förtjust i en karaktär i en bok eller på tv/film?

Så här svarar jag: Nej, det är du säkert inte. Några av mina favoriter kommer här.
Mrs Bucket i Keeping up appearances är direkt beroendeframkallande. 
"The Bucket (uttal: boukei) recidence! The lady of the house speaking!" - "Sheridaaaan! How thoughtful of you to think of Mummy... How much???

Totoro är en annan favorit. Den brummande vänliga klumpen
Totoro i den japanska animerade filmen Min granne Totoro från studio Ghibli är en god vän att söka tröst hos när det stormar och verkligheten känns för hård.Totoro är en skogsande som bor i en magisk skog.



Leroy Jethro Gibbs i NCIS (Naval Criminal Investigative Service) håller sina medarbetare i ett fast grepp. Tony di Nozzo, Abby Sciuto, Timothy McGee, Ziva David - alla är de särpräglade karaktärer; intressanta var och en på sitt sätt.
Dominic West som Jimmy McNulty i den fantastiska serien The Wire som spelades in mellan åren 2002 och 2008. Den tilldrar sig i Baltimore, Maryland, där den också spelats in. Polis och knarklangare befinner sig i evigt krig. Båda sidor kommer till tals i The Wire.

 
Life Lessons from Onslow i Keeping up Appearances. Denne jordnära vardagsfilosof kräver största möjliga tystnad och utrymme för sin storartade tankeverksamhet. Får han därtill en baconmacka och a nice cup of tea eller en öl så går allt mycket lättare. Han är sin svägerskas absoluta motpol. Hyacinth Bucket strävar efter att vara någon hon inte är medan Onslow är absolut tillfreds med sin tillvaro och sig själv. Onslow är ett salt i serien.

Books & Dreams vårbuffé

I vårnumret av Book & Dreams  finns en  omfattande intervju med fantastiska Jenny Nordberg, frilansjournalist, författare och utrikeskorrespondent. Hon har också arbetat på Ekot och skriver kolumner i Svenska Dagbladet. Bland annat. Boken De förklädda flickorna i Kabul har just kommit ut på svenska efter att redan ha gjort ett segertåg i USA och Kanada. I fem år har hon arbetat med boken. Hon har gjort massor av intervjuer med kvinnor i Afghanistan och dessutom läst facklitteratur i ämnet, till exempel

The Creation of Pathriarchy av Gerda Lerner. Jenny Nordberg berättar hur hon av en slump hittade fenomenet basho posh, flickor förklädda till pojkar, när hon gjorde research för en TV - dokumentär 2009. Av sin mentor på New York Times fick hon rådet att skriva ner allt hon såg, hörde och luktade eftersom de första intrycken aldrig kommer igen. Jenny Nordberg har alltid vågat fråga om det hon inte förstår. Egentligen är det själva grävandet som intresserar henne. Skrivandet är en plåga och hon får skriva om allt många gånger. Skillnaden mellan män och kvinnor i Afghanistan är frihet. Det handlar om frihet och förtryck; ekonomisk och politisk makt. De förklädda flickorna i Kabul kom ut på svenska på Internationella kvinnodagen 8 mars.

Omslagsmötet med Susanna Alakoski är lika omfattande intervju. Hon är aktuell med boken April i anhörigsverige, som är en fortsättning på den första biografin, dagboken Oktober i Fattigsverige. Nu tar hon sig an de anhörigas situation; de som är anhöriga till missbrukare. Det är den av hennes böcker som varit jobbigast att skriva. Anhörigsorgen är undanstoppad i en grotta, säger hon. Den är skamlig. Susanna Alaloski var fyra år när familjen flyttade från Vasa i Finland till Ystad. Nu flyger hon fram och tillbaka mellan Sverige och Finland och har god kontakt med sina rötter.

Den tredje längre intervjun handlar om Megan Abbott; en författare som är helt okänd för mig. Hon sägs påminna om Gillian Flynn och skriver mörka berättelser i samma anda som Twin Peaks. Båda föräldrarna var författare och Megan Abbotts examensarbete handlade om crime noir under 40 - och 50 - talen. Efter det satte hon igång att skriva egna romaner. Nu har en av hennes böcker också kommit på svenska. Idén till den hittade Megan Abbott i en tidningsartikel om en 25 - årig hejarklacksledare som inleder en kärlekshistoria med en officer och sedan tar med sina obetydligt yngre elever till vilda fester och förorsakar skandal. Om du vågar tilldrar sig alltså i en mycket amerikansk miljö. Den hyllas av Tana French, David Woodrell och Gillian Flynn. Lite nyfiken blir man.

Så kan man läsa om ett snabbmöte med David Levithan och en ännu snabbare träff med thrillerdebutanten Paula Hawkins, som skrivit Kvinnan på tåget.
Och Crimetime Gotland är något nytt!

Nu blir det svårt...

Jaha! Nu vet i alla fall jag hur det gick! Men jag känner mig förhindrad att berätta så mycket. Vad jag än säger blir det för mycket. Men här finns vissa etiska dilemman. Här ställs frågan om brott och straff; skuld och försoning. Såväl gamla som nya relationer sätts på prov. Romanens mest framträdande karaktärer är starka kvinnor. Männen är vagare och svagare.  Det är spännande och inte förutsägbart om än något konstruerat mot slutet. Det framgår tydligt att den ena människan aldrig känner den andra. För en enda gångs skull tycker jag att den svenska titeln är bättre än originaltiteln. Jag talar  om Öppnas i händelse av min död av den australiensiska författaren Liane Moriarty, som även har två skrivande systrar. Romanen har blivit en internationell succé, översatt till 35 språk och snart blir den film. Översättare är Eva Johansson; Albert Bonniers förlag. Läs Öppnas i händelse av min död!

Slottet i himlen

Shiita och Pazo är huvudpersonerna i denna animerade film, den första som gjordes av Studio Ghibli 1986. Laputa - Slottet i himlen är ett två timmar långt storslaget, spännande äventyr. En vacker dag dimper en flicka ner från himlen och fångas upp av Pazo, en föräldralös pojke som arbetar i en gruva. Shiita, som också är föräldralös, kommer ifrån ön Laputa som stigit upp i himlen med hjälp av en speciell flygsten. Shiita är i besittning av en kristallflygsten, vilket är en finare slags flygsten, och hon jagas av såväl pirater som militär.  Shiita och Pazo blir oskiljaktiga. De hjälper varandra i den vilda jakt som utbryter på jorden, i himlen och däremellan. Piraterna leds av en äldre kvinna med rosa flätor och sex odugliga söner. "Det här är ett jobb för en kvinna!" skriker hon när det blir skarpt läge. Med tiden blir Shiita och Pazo och piraterna allierade i kampen emot militären som också lider av inre

stridigheter. Berättelsen om den flygande ön Laputa och flygstenarna känns igen ifrån Gullivers resor av Jonathan Swift. Gruvområdet lär ha vissa likheter med gruvor i Wales. Jag kan tycka att vissa scener påminner mig om Sagan om ringen. Filmen är lång, men den känns inte så.

Huvudstäder x 3

TEMATRIO - HUVUDSTÄDER. Tre romaner som handlar om huvudstäder är Lyrans uppgift denna veckan. I värsta fall kan man få berätta om tre böcker i en huvudstad. Om man vill.

1. Tokyo natt av Elin Lindqvist. Här klipper jag till med en bok som berör tre huvudstäder. Författaren är uppvuxen i Paris och Madrid och nu utforskar  hon Tokyo på egen hand. Huvudpersonen i romanen heter Karolina. Hon studerar japanska och arbetar på Stockholm bar; förälskar sig och lever loppan. Detta är en mycket ung debut.

2. Ladivine  tilldrar sig i en förort till Paris. En mycket stark roman av Marie Ndiaye, som är född i Frankrike och har en senegalesisk far. Hennes roman handlar om tre generationer kvinnor, invandring, ras- och klasskillnader. 

3. Akta dig för att färdas alltför fort av Philip Teir. Tolv noveller som ofta tilldrar sig i Helsingfors. Unga osäkra män är ofta huvudpersoner. De olika stadsdelarna visar de olika sociala skiktningarna i staden.

Öppna eller inte öppna?

Mari på bokbloggen Flukten fra virkeligheten driver läsutmaningen En smakebit på søndag. En enda regel finns det: No spoilers!

Min smakebit kommer idag ifrån sidorna 14 och 15 i Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty I översättning av Eva Johansson. Albert Bonniers Förlag.
"Hon tyckte om att känna sig fokuserad. Hon var stolt över sin koncentrationsförmåga. Hennes dagliga liv bestod av tusen små bitar - "Köp koriander", "Skjutsa Isabel till frisören", "Vem ska följa med Polly till balettlektionen på tisdag när jag tar Esther till talpedagogen?" -som ett sånt där förskräckligt jättepussel som Isabel brukade ägna timmar åt att lägga. Men även om Cecilia inte hade något tålamod med pussel visste hon exakt var varje liten del av hennes liv hörde hemma och var den skulle passa in härnäst. Okej, Cecilias liv var kanske inte särskilt ovanligt eller imponerande. Hon var mor till tre barn och jobbade deltid som tupperwarekonsulent, hon var inte skådespelare eller aktuarie eller ... poet som bodde i Vermont. --- Fast Cecilia hade förstås aldrig strävat efter något annat än ett vanligt liv. Här är jag, en typisk förortsmamma,  kunde hon komma på sig själv med att tänka, som om någon hade anklagat henne för att påstå sig vara någonting mer, något finare. --- Men av någon anledning, något som hade med det där idiotiska brevet att göra, hade allting satts i gungning. Det fanns ingen rim och reson i det."