Berätta om tre böcker där djur har stor betydelse eller rent av är huvudkaraktären, uppmanar Lyra i veckans tematrio! Hur man gör? Läs HÄR!
1. Katten Kassandra i Beate Grimsruds nya roman, Evighetsbarnen, som jag ännu inte formulerat mina tankar kring. Kassandra är den viktigaste levande varelsen i Andrés liv. Hon är hans samtalspartner, barn, förtrogna och terapeut. Hon förstår honom bättre än någon annan och de vet var de har varandra. Och hon gillar inte inkräktare...
2. Varghunden Vittand är huvudpersonen i Jack Londons roman, Varghunden. Vittand är till hälften hund och till hälften varg. Han framlever sitt liv i vildmarken; han fungerar som slädhund, kamphund och slutligen som ständig följeslagare till sin älskade herre Weegan Scott. För inte så länge sedan åter upplivade jag bekantskapen med honom. Läs HÄR vad jag tyckte!
3. En labrador, en gammal bullterrier och en pimpinett siamesisk katt är huvudpersonerna i Sheila Burnfords bok Den otroliga vandringen. Det är länge sedan jag läste den, men jag minns fortfarande hur mycket jag tyckte om den och hur jag bestämde mig för att någon gång i livet skaffa en bullterrier. De tre vännerna lämnas bort medan deras familj åker på en resa. De bestämmer sig för att gå hem igen och så får vi följa den farliga vandring genom vildmarken.
3+. Söder om stadens ljus av Angela Huth handlar mycket om höns. 3 ++. Alla känner väl den glada och lättsinniga kossan Mu och hennes kraxande vän Kråkan? Ett litet barnbarn presenterade mig för dem.
Vi fann varandra direkt!
måndag 2 februari 2015
söndag 1 februari 2015
En smakebit på søndag
Så är det redan söndag igen och dags för En smakebit på søndag hos Mari på
Flukten fra virkeligheten. Min smakbit kommer från sidorna 5 och 6 i Evighetsbarnen av Beate Grimsrud. Det kommer en lite mer uttömmande rapport om någon dag när läsningen är avslutad och jag har tänkt efter.
" Gamla stan, en av Europas fattigaste stadsdelar på sextonhundratalet. Nu en turistdiamant. Ett då att shoppa i. Stockholm. Staden som växt på öarna. Husen har gått från att vara hyreslägenheter till att bli bostadsrätter. De rika har flyttat in. De vanliga, de fattigare har fösts undan. De riktigt fattiga tar sig in till centrum varje dag med sina utsträckta händer. Och så har de hängt sig kvar här ändå. Evighetsbarnen. De som inte hängt med men inte heller ramlat av. --- Nu börjar det snöa. Och vi sjunker med flingorna. Ovetande om sin framtid finns de där, evighetsbarnen, beredda att öppna sin dörr för oss och varandra."
Fler smakbitar finns HÄR.
Flukten fra virkeligheten. Min smakbit kommer från sidorna 5 och 6 i Evighetsbarnen av Beate Grimsrud. Det kommer en lite mer uttömmande rapport om någon dag när läsningen är avslutad och jag har tänkt efter.
" Gamla stan, en av Europas fattigaste stadsdelar på sextonhundratalet. Nu en turistdiamant. Ett då att shoppa i. Stockholm. Staden som växt på öarna. Husen har gått från att vara hyreslägenheter till att bli bostadsrätter. De rika har flyttat in. De vanliga, de fattigare har fösts undan. De riktigt fattiga tar sig in till centrum varje dag med sina utsträckta händer. Och så har de hängt sig kvar här ändå. Evighetsbarnen. De som inte hängt med men inte heller ramlat av. --- Nu börjar det snöa. Och vi sjunker med flingorna. Ovetande om sin framtid finns de där, evighetsbarnen, beredda att öppna sin dörr för oss och varandra."
Fler smakbitar finns HÄR.
lördag 31 januari 2015
Grantchester Mysteries
Bilden är lånad av Public Broadcasting Service |
Etiketter:
Grantchester,
Grantchester mysteries,
TV-serie
Moderna klassiker
Ebba Witt - Brattström nämnde Tjugoen moderna klassiker (1995) av Göran Hägg i sin bok Stå i bredd så jag blev lite nyfiken på den. Göran Hägg skrev en artikelserie i Finanstidningen som blev väldigt väl mottagen och det är den som ligger till grund för boken. Han vill återupprätta vad han kallar de förlorade åren efter 68 och ett kvartssekel framåt. Till någon del behandlar Witt Brattström och Hägg alltså samma år. Allra sist i Tjugoen moderna klassiker berättar Göran Hägg vad han tycker att en klassiker är och varför. En klassiker är en text som överlever. Vi behöver klassiker bl. a. för språkets skull. Stora upplagesiffror gör ingen klassiker. Hägg betvivlar att någon i framtiden uppsöker Sandemo eller Guillou annat än möjligen i forskningssyfte. Hägg har starka övertygelser och han tvekar inte att attrycka dem. Egentligen precis som Ebba Witt Brattström. Vilka är då hans utvalda klassiker. Som alla som gör ett urval vet han att det blir protester. Varför är den med men inte den? Sjöwall & Wahlöö, Roman om ett brott inleder tätt följd av Slas; Evander, Det sista äventyret och Olof Lagercrantz´bok om August Strindberg. Jack av Ulf Lundell och Maken av Gun - Britt Sundström har även Witt Brattström med i Stå i bredd, liksom Inger Alfvén, Inger Edelfeldt och Kerstin Ekman. Hägg tar också upp Barndom av Jan Myrdal; Poltava av Peter Englund och Råttan i pizzan av Bengt af Klintberg. Det är faktiskt riktigt kul med de här personliga urvalen. Tjugoen moderna klassiker inspirerar till vidare läsning på ena eller andra sättet.
Etiketter:
Göran Hägg,
Moderna klassiker,
Tjugoen moderna klassiker
fredag 30 januari 2015
Upprepningars vara eller inte vara
Annikas bokbloggsjerka 30 januari - 2 februari handlar om upprepningar. När fungerar de och när blir de för mycket. Läs vidare HÄR
Det första jag kommer att tänka på är omkväden; upprepningar som stilistiskt medel som kan vara väldigt verkningsfulla. Som till exempel i den medeltida balladen.
"... vi tackom nu så gärna..." och "... alltför den ljusa stjärna ..." En sorts föregångare till refrängen. Sedan kommer jag att tänka på Kurt Vonnegut: "So it goes!" i Slaughterhouse five. Därnäst kommer jag att tänka på Modiano och Lilla smycket där meningen "Det man förlorat kommer aldrig igen" dyker upp med jämna mellanrum som ett memento mori. Det är kanske så upprepningar är som mest verkningsfulla. Så finns det ju upprepningar som är rena avsaknaden av synonymer, och de är bara tröttsamma. Komiska upprepningar finns ju också i många olika sammanhang. En favorit på området är Mrs Bucket när hon t. ex. presenterar sin rika syster Violet i Keeping up Appearances. "It's my sister Violet - the one with a Mercedes, swimming pool, sauna and room for a pony".
Det känns som om ämnet kunde varit föremål för en mera uttömmande utredning som det väl inte var meningen att det skulle bli i jerkan så detta får räcka.
Det första jag kommer att tänka på är omkväden; upprepningar som stilistiskt medel som kan vara väldigt verkningsfulla. Som till exempel i den medeltida balladen.
"... vi tackom nu så gärna..." och "... alltför den ljusa stjärna ..." En sorts föregångare till refrängen. Sedan kommer jag att tänka på Kurt Vonnegut: "So it goes!" i Slaughterhouse five. Därnäst kommer jag att tänka på Modiano och Lilla smycket där meningen "Det man förlorat kommer aldrig igen" dyker upp med jämna mellanrum som ett memento mori. Det är kanske så upprepningar är som mest verkningsfulla. Så finns det ju upprepningar som är rena avsaknaden av synonymer, och de är bara tröttsamma. Komiska upprepningar finns ju också i många olika sammanhang. En favorit på området är Mrs Bucket när hon t. ex. presenterar sin rika syster Violet i Keeping up Appearances. "It's my sister Violet - the one with a Mercedes, swimming pool, sauna and room for a pony".
Det känns som om ämnet kunde varit föremål för en mera uttömmande utredning som det väl inte var meningen att det skulle bli i jerkan så detta får räcka.
Etiketter:
Bokbloggsjerka 30 januari - 2 februari,
Upprepningar
torsdag 29 januari 2015
Husmorsthriller utan mord
Så här tyckte jag om Att föda ett barn när jag läste den första gången. Och så här om Att sörja för de sina och om Augustpris - vinnande Liv till varje pris
onsdag 28 januari 2015
Spänstigt och spännande
Du var den som jag ville
stå i bredd med.
Du var alla möjligheter
och utveckling och framtid
du var gemensam kamp
och det omöjliga hoppet
om förändring
Märta Tikkanen, Århundradets kärlekssaga (1978)
Så inleds Stå i bredd. 70 - talets kvinnor, män och litteratur av Ebba Witt - Brattström. Norstedts förlag 2014. Ebba WB tycker att 70 - talets litteratur behandlats styvmoderligt och därför går hon grundligt igenom vad som hände under 70 - talet år för år. Ja, hon börjar egentligen redan med en resumé av 60 - talet. Sedan plockar hon fram Sonja Åkesson och Vara vit mans slav, Maja Ekelöf, den arbetande, tänkande och läsande städerskan som skrev Rapport från en skurhink. Sedan skuras det i Kerstin Ekmans Häxringarna och Inger Alfvéns Städpatrullen. Maja Ekelöf avkräver inget ansvar av mannen, men Rapport från en skurhink blev ändå en stormsvala. Marit Paulsen skrev Du, människa? om industriarbeterskans dubbla arbeten med värkande lemmar, skiftarbete och ständig sömnbrist. Kerstin Strandberg skriver Skriv, Kerstin , skriv! om att bli intellektuell kvinna. 1973 kommer Ulla Isakssons Paradistorg; en bildningsroman, utvecklingsroman, kvinnoroman, debattroman och familjeroman. Åsa Nelvin skriver Kvinnan som lekte med dockor, 1977. Nelvins författarskap borde fått mera uppmärksamhet enligt Ebba WB. 1979 kommer Stig Larssons Autisterna och den är början till slutet. Grabbarna och postmodernismen tar över och en helt ny syn på litteratur. Horace Engdahl är en av Larssons goda vänner och tillskyndare. Stå i bredd är en välskriven och mycket intressant guldgruva för litteraturintresserade och feminister. Ebba WB är som vanligt välformulerad, kunnig, rolig och vass. Stå i bredd vore en utmärkt utgångspunkt för en läsecirkel. Eller ännu hellre två. I mitt förra inlägg TOP TEN TUESDAY valde jag några titlar ur Stå i bredd och kände genast att jag varit orättvis mot många författare som inte fick plats.
stå i bredd med.
Du var alla möjligheter
och utveckling och framtid
du var gemensam kamp
och det omöjliga hoppet
om förändring
Märta Tikkanen, Århundradets kärlekssaga (1978)
Så inleds Stå i bredd. 70 - talets kvinnor, män och litteratur av Ebba Witt - Brattström. Norstedts förlag 2014. Ebba WB tycker att 70 - talets litteratur behandlats styvmoderligt och därför går hon grundligt igenom vad som hände under 70 - talet år för år. Ja, hon börjar egentligen redan med en resumé av 60 - talet. Sedan plockar hon fram Sonja Åkesson och Vara vit mans slav, Maja Ekelöf, den arbetande, tänkande och läsande städerskan som skrev Rapport från en skurhink. Sedan skuras det i Kerstin Ekmans Häxringarna och Inger Alfvéns Städpatrullen. Maja Ekelöf avkräver inget ansvar av mannen, men Rapport från en skurhink blev ändå en stormsvala. Marit Paulsen skrev Du, människa? om industriarbeterskans dubbla arbeten med värkande lemmar, skiftarbete och ständig sömnbrist. Kerstin Strandberg skriver Skriv, Kerstin , skriv! om att bli intellektuell kvinna. 1973 kommer Ulla Isakssons Paradistorg; en bildningsroman, utvecklingsroman, kvinnoroman, debattroman och familjeroman. Åsa Nelvin skriver Kvinnan som lekte med dockor, 1977. Nelvins författarskap borde fått mera uppmärksamhet enligt Ebba WB. 1979 kommer Stig Larssons Autisterna och den är början till slutet. Grabbarna och postmodernismen tar över och en helt ny syn på litteratur. Horace Engdahl är en av Larssons goda vänner och tillskyndare. Stå i bredd är en välskriven och mycket intressant guldgruva för litteraturintresserade och feminister. Ebba WB är som vanligt välformulerad, kunnig, rolig och vass. Stå i bredd vore en utmärkt utgångspunkt för en läsecirkel. Eller ännu hellre två. I mitt förra inlägg TOP TEN TUESDAY valde jag några titlar ur Stå i bredd och kände genast att jag varit orättvis mot många författare som inte fick plats.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)