Städlön

 
Patricia Wentworth (1878 - 1961) föddes i Indien som Dora Amy Elles. Hon fick sin uppfostran i England,  gifte sig två gånger, bosatte sig i Surrey med sin andre man och fick en dotter. 1928 kom hennes första deckare ut. Miss Silver hette hennes protagonist i en serie pusseldeckare om 32 titlar. Den sista kom ut 1961. Tydligen finns det likheter mellan Miss Silver och Miss Marple.  Miss Silver är en pensionerad guvernant som blir privatdetektiv. Hon rör sig hemvant i societeten och arbetar nära Scotland Yard. Miss Silver älskar att citera poeten Alfred Tennyson. Patricia Wentworth skrev också andra deckare och några romaner. Boken under rönnsumaken, Dubbelspel, kom ut 1948 och upphittades under ihärdig städning av de egna bokhyllorna. Originalet The astonishing adventures of Jane Smith kom ut 1923.

Att leva en mardröm

Christian Jungersen född 1962 uppmärksammades mycket för Undantaget som kom ut för åtta år sedan. Den handlade om vuxenmobbning. Obehaglig och thrillerartad den också. Anledningen till att det dröjer så länge mellan romanerna är att CJ gör noggrann research. Du försvinner, Norstedts förlag 2014, handlar om den mänskliga hjärnan. Hur ser en "vanlig" hjärna ut? Vad är normal förslitning. Hur ska Mia veta vad som händer i Frederiks hjärna sedan tumören tagits bort. Hur mycket påverkade den Frederiks katastrofala handlande under de år ingen visste att han bar denna tumör? Osäkerheten är tärande. Vad har hänt? Vad kommer att hända? Den stackars tonårssonen Niklas får sitta i kläm ordentligt. Man tycker så synd om Mia. Men - plötsligt blir man osäker. Hon är minsann inte så himla trevlig och uppoffrande. Och vad har hon för belastning, egentligen? Frederik har synpunkter och tankar. Till slut vet man inte vilket ben man ska stå på. Vem är det som försvinner? För vem? Christian Jungersen ställer de etiska och moraliska frågorna. Jag tror att det är meningen att läsarna ska bli fundersamma och börja diskutera med andra läsare. Skickligt, tycker jag. Och spännande. Obehagligt. Så lite man vet.
Fin översättare också: Ninni Holmquist. 

Tematrio - Prepositioner

Lyrans tematrio vecka 41 ska innehålla  prepositioner.

Anteckningar från en kolchos. Sigrid Rausing är van vid en bekväm och obekymrad tillvaro i London. 1993 åker hon till en estnisk kolchos för att göra fältstudier till sin doktorsavhandling. Detta är den mer personliga berättelsen.
I Liv till varje pris, den avslutande delen i trilogin om familjen Lundberg, fortsätter Kristina Sandberg sin skildring av familjens liv i 50 - och 60 - talens Sverige. Liv till varje pris ger en bild av en tid i Sveriges historia genom en kvinnas liv. Den är intressant rent kulturhistoriskt också.

Uppe på Vallmokullen. Japansk animerad film av Studio Ghibli. Huvudperson är den 16 - åriga Umi, som sörjer sin far som försvann till havs under Koreakriget. Varje dag signalerar hon med flaggor till honom. Vad hon inte ser är att någon flaggar tillbaka på ett fartyg på redden. Förutom skolarbetet sköter Umi en hel del av arbetet på familjens lilla pensionat. Det är svårt att inte bli charmerad utav den här filmen som innehåller mycket av japanskt vardagsliv.

Utlottning!

Boklysten
lottar ut ett ex av Vi ses imorgon av Tore Renberg. Den är utgiven på  bokförlaget Atlas. Det är tio år sedan Tore Renbergs senaste bok, Vem älskar Yngve, kom ut.

Andra delen, Angrep fra alle kanter, finns redan på norska.

Bokbloggsjerka 3 - 6 oktober

Planerar du din läsning och hur gör du i så fall? undrar Annika i sin Bokbloggsjerka 3 - 6 oktober
Både - och och varken - eller. Det beror på författarkvällar, nyutkommet, vad som råkar komma av det jag reserverat på biblioteket, humöret, recensioner, läsecirkeln och bokbloggar och så vidare. Ibland har jag en idé som kan se ut som en plan, men sedan läser jag något någonstans - ofta på en blogg - och så blir det ny reviderad utgåva av det som kanske kunde varit en plan. Det går alltså ganska spontant till i själva verket.

Prakt, drömmar, mörker

Inte visste jag att Erik XIV var en sådan renässansmänniska! Herman Lindqvist vet bättre. Han tycker i sin nya bok Erik XIV. Prakt, drömmar, mörker att Erik XIV är en förbisedd kung. Bilden av honom är mycket präglad av den yngre brodern Johans avundsjuka. Erik betraktades av sin fader, Gustav Vasa, som en kungason redan ifrån födelsen 1533. Han blev tidigt moderlös, men fick en förnämlig uppfostran av framstående lärare. Han läste franska, tyska och latin och spelade klavikord och luta och var en skicklig tecknare. Han red, fäktade och kunde skjuta. Enligt Herman Lindqvist var han i det närmaste träningsfreak och stod för den första dokumenterade idrottsskadan. När han krönts till kung 1560 med osedvanlig prakt - mycket medvetet; han ville sätta Sverige på kartan - hade han många planer på att modernisera Sverige.  Han öppnade gruvor och järnbruk, inrättade ett system med avlönade landsknektar sam tillsatte Högsta nämnden som var en domstol som granskade ämbetsmän och fogdar. Alla var lika inför lagen. Detta var något nytt och föga populärt. 1563 inleder han det nordiska sjuårskriget med danskarna. Erik anar konspirationer överallt och han begår ett stort misstag när han gör sig skyldig till de s. k. Sturemorden. Och strax efter går han in i en psykos. 1568 avsätts han och hamnar i husarrest på Gripsholms slott tillsammans med hustrun Karin Månsdotter och deras barn, Karin Månsdotter blev hans hustru med utslaget hår och myrtenkrona på huvudet vilket var mycket stötande och uppseeende väckande. Dessutom var barnen med. Utslaget hår var bara för unga flickor och myrten var förbehållet brudar som hade oskulden i behåll. Ja, sedan blev det sorgligare och sorgligare ända tills Erik XIV förgiftades med arsenik på Örbyhus 1577. Då är han 43 år gammal. Han begravs i Västerås domkyrka.
Herman Lindqvist levererade en välbehövlig historielektion med vältalig bravur stort engagemang. Jag kände att jag inhämtat (för mig) helt nya kunskaper i svensk historia.

Den lysande världen

Ljusgestalten i fjärran är ingen mindre än Siri Hustvedt. Jag tyckte att jag infann mig i väldigt god tid strax före klockan sex på Malmö stadsbibliotek i Ljusets kalender. Samtalet mellan Siri Hustvedt och Johanna Koljonen skulle börja klockan 19. Men icke! Där satt publik som kommit redan klockan 16. Alltså fick jag hålla tillgodo med att kika mellan huvuden som flyttade sig hela tiden och vaja fram och tillbaka som en kobra för att fånga lite glimtar. Men det var ett intressant program värt olägligheterna. Den lysande världen heter Hustvedts senaste bok. Och det är en uppgörelse med konstetablissemanget ur ett feministiskt perspektiv. Harriet Burden heter huvudpersonen. Hon är bara för mycket på alla sätt. Inte minst tar hon stor fysisk plats, men det är något hon inte ber om ursäkt för. Harriet Burden är dessutom 62 år. Hon är konstnär men får inte den uppmärksamhet som borde tillkomma henne. Harriet Burden är egentligen en Bellow- eller Roth- hjältinna. Hon belyses från olika håll och läsaren får försöka välja perspektiv. Siri Hustvedt berättar om hur det var att ikläda sig alla romanens olika personligheter. Egentligen var det en multiple disorder - book, säger hon, men den var rolig att skriva. Harriet Burden är inte "socially elegant". Hon får utbrott av ilska "a higly focused fury", säger Hustvedt. Harriet vill väldigt mycket; hon är passionerad och hon har bråttom. Harriet Burden har satt arbetet före kärleken. Hennes man är död. Han dog med ansiktet i en marmeladsmörgås vid frukostbordet. Nu håller hon sig med en älskare, men han är "not a part of her ambitions." Harriet är en glad icke uppoffrande mamma och det ingår med all säkerhet i hennes planer för framtiden att fortsätta med det. I senaste numret av Vi läser - den med Bruno K Öijer på utsidan - finns en väldigt bra artikel om Siri Hustvedt där den lysande världen kallas "intellektuell deckare om New Yorks konstvärld".