Bokbloggsjerka 30 maj - 2 juni

Annika vill ha tips på bra böcker på omkring 100 sidor i sin  Bokbloggsjerka 30 maj - 2 juni.
Det ska hon få. Jag har fyra pocketböcker som är garanterat bra. Men visst, smaken är olika.

Först har vi Historietter av Hjalmar Söderberg 100 sidor jämt. Korta noveller om människan, samhället och livet. Termen historietter hittade han på själv.

Sonetjka av Ludmila Ulitskaja  handlar om en bibliotekarie som är besatt av litteratur (konstig människa!). Hon möter kärleken och blir som besatt av den också men kolliderar snart med själva verkligheten. En liten bokpärla, helt enkelt, på 108 sidor.
En annan liten förtjusande graciös bok är Silke av Alessandro Baricco (119 s.). Fransmannen Hérvet Joncourt köper och säljer silkesmaskar. Under en av sina resor till Japan möter han en gåtfull kvinna som han sedan inte får ur sitt sinne, trots hustru och barn.

Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras (111 s.) handlar om en  man, en hustru, en dotter och en väninna till hustrun på resa i Spanien. Under ett våldsamt oväder med åska och regn kommer de till en stad där ett svartsjukedrama just ägt rum. En man jagas av polisen för att ha skjutit sin unga hustru och hennes älskare. Ett annat triangeldrama är under uppsegling i det lilla ressällskapet.

Bokgeografi Israel

Enligt O tycker påpassligt nog att det är dags för Bokgeografi Israel
En intressant uppgift som krävde en del tankearbete och lite rotande i hyllorna.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Israel eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Jag kom på en bok som jag var mycket fascinerad av för många år sedan. Den var bunden i blått biblioteksband. Yael Dayan, Min krigsdagbok. Sinai 1967. Hon skriver om sina upplevelser i sexdagarskriget 1967 där hon stred tillsammans med sin far Moshe Dayan, israelisk militär och politiker. Hon var då 28 år.

Samuel Agnon, född 1888 i Galizien, död i Jerusalem 1970, israelisk författare som delade Nobelpriset med Nelly Sachs 1966. Han skrev bl. a. novellsamlingen I havets mitt och andra noveller och Trohetseden. Jag har en allmän känsla av att han är ganska bortglömd. 

Älskaren (1980) är skriven av en av Israels främsta författare, A. B. Yehoshua. Med Älskaren - en tankeväckande underhållningsroman - introducerades han för svenska läsare. Adams fru har en älskare, som inte kommer tillbaka efter oktoberkriget 6 - 25 oktober 1973 mellan Israel och arabstaterna. Adam saknar honom lika mycket som hustrun och ger sig iväg för att utröna älskarens öde.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Israel. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Yasmina Khadra, Sirenerna i Bagdad är en otroligt bra roman som på ett fantastiskt sätt beskriver de mekanismer som gör att en helt vanlig människa kan bli terrorist. Algeriern Yasmina Khadra, som egentligen är militär,  skriver under sin frus namn för att markera sin solidaritet med den algeriska kvinnan. Vad gör han då i en Bokgeografi som ska handla om Israel? Jo, han behandlar  samma tema som  den israeliske författaren Amoz Oz i Hur man botar en fanatiker. (Samme Amos Oz som skrev den underbara självbiografiska romanen En berättelse om kärlek och mörker.)

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Israel, som du inte läst, men är nyfiken på.
Svaret på den fråga blir Shani Boianjiu, Det eviga folket är inte rädda.
Den handlar om unga israeliska kvinnors militära utbildning och är på sitt sätt lite släkt med Yael Dayans krigsdagbok.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Israel.
Igår, 28 maj, firades Jerusalemdagen, Yom Yerushalayim,
till minne av när Jerusalem blev en hel stad efter sjudagarskriget 1967

Essän i IT - åldern

1500 - talsfilosofen de Michel Montaigne (1533 - 1592) var den som uppfann essän. Många har senare refererat till honom från Francis Bacon till Virginia Woolf. Den första volymen Essäer kom ut 1580. Därefter har de översatts och kommit ut i nya upplagor inte minst i Sverige där det senast kom ut en nyöversättning av Jan Stolpe i pocketutgåva. Nu kommer en ny bok om Montaigne av Antoine Compagnon på Atlantis förlag också i översättning av Jan Stolpe. Antoine Compagnon är egentligen specialist på Proust, men när han gjorde radioprogram om Montaigne blev de så populära att de gavs ut i bokform. 
En sommar med Montaigne blev omedelbart en försäljningssucce. Antoine Compagnon lyckas vara både lättsam och lärd skriver litteraturprofessorn 

Arne Melberg i sin recension. Det kanske inte är så svårt med ett sådant ämne som Montaigne. I slutklämmen skriver Arne Melberg att Michel de Montaigne säkert inte hade låtit elektroniken avskräcka. Han hade fortsatt att skriva.

Arvet efter Montaigne växer och frodas skriver Nina Burton i en understreckare 30/5 2009.

Entusiastiska pessimisters spirituella konst är den underbara titeln på en understreckare om essäer av Arne Melberg den 1/12 2012 

Essä: urval och inledning av Arne Melberg kom ut 2013 på Bokförlaget Daidalos

Sommarläsnig

Jan van Beers 1852 - 1927

Liten sommarenkät från Bokhora

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
Gertrud Hellbrand,Veterinären
Marisha Pessl , Nattfilm
Lars Lerin, Naturlära
Lena Lundgren, Maria Lang
Antoine Compagnon, En sommar med Montaigne

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?

 Etgar Keret, Plötsligt knackar det på dörren

3. Var är bästa stället att läsa i sommar?

 I lunden vid sommarhuset

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?

I sängen på natten

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?

Svårt att jämföra ärter och morötter, men Lars Lerin, Naturlära, kanske?

6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?

 Jag har sagt det förut, men jag säger det igen - Sommarboken av Tove Jansson

7. Strand eller hängmatta?
 Hängmatta

8. Deckare eller roman?

 Roman

9. Favoritgenre?

Klassiker

Matkulturen och samhället

"Ämnet för Nu äter vi! är just de moderna favoriträtternas förvandling från "märkliga nyheter" till "mat", säger Jenny Damberg i förordet till Nu äter vi! (Ica Bokförlag). Hon ägnar sig åt matnyheter från andra världskrigets slut och framåt. För somliga saker har det varit  trögt i starten. Redan 1944 serverades dumplings som kinesiska kroppkakor på Berns men det dröjde ända till 2010 - talet innan de slog igenom. Ibland verkar det rent slumpartat hur somliga rätter slår; ibland helt obegripligt. Smörgåstårtan kallas en svensk kontraintuitiv skapelse som hade alla rätt. Mer av allt, helst på en gång och i samma form. Kort sagt ett säkert kort i mer än 70 år. Vid frukosten är vi alla konservativa, säger Jenny Damberg. Det vi har på frukostbordet har varit detsamma i årtionden. Frukosten är ett individuellt projekt. Den äter man gärna på egen hand medan middagen är en social måltid. Vi är ett fikande folk. Kafékulturen; lattemammorna; godisätandet och chipsen - allt finns med. På 1980-talet gör den exklusiva sushin, den nya krogeliten och yuppien entré. Man definierar sig genom sitt val av mat. 2013 finns det 28 228 recept på Tasteline. Det mest lästa av dem alla är Taco - paj. "snabbt och gott efter jobbet", heter det. Jodå, receptet finns med i en av bokens många, svårlästa faktarutor (min enda invändning). Nu äter vi! är en rolig mathistoria lika gedigen som grundlig. Den omfattande källförteckningen redovisas per kapitel. Jenny Damberg är frilansjournalist och krogkritiker. Hennes favoriträtt är potatisgratäng.

Helgmaraton

Sankmark är Jhumpa Lahiris andra roman. Hon har också skrivit två novellsamlingar och fått en massa priser och utmärkelser och sedan 2010 sitter hon med i The President´s Committee on the Arts and Humanities. Jhumpa Lahiri föddes i London 1967 och växte upp i Rhode Island. Hon är av bengalisk härkomst. Fram till 2012 bodde hon i Brooklyn med man och två barn, men har nu flyttat till Rom.
2000 fick hon Pulitzerpriset för novellsamlingen Den indiske tolken.
Sankmark handlar om familjen Mitra som bor i ett skräpigt område, Tollygunge, i utkanten av Calcutta strax intill en stinkande sankmark full av vattenhyacinter med stora blad. I familjen finns två söner, Subhash och Udyan, födda med endast femton månaders mellanrum. De är till en början helt oskiljaktiga. De är begåvade och framgångsrika i sina studier och föräldrarna är mycket stolta. Men med tiden visar det sig att de är mycket olika varandra. Udyan är rebellen som inte drar sig för våld. Subdash är den stillsamme forskaren som åker till USA, trots att såväl brodern som föräldrarna tycker att han sviker. Udyan går med i den maoistiska naxalitrörelsen; han gifter sig med den unga Gauri, som inte godkänns av föräldrarna och som ofrivilligt blir indragen i mannens politiska aktivitet. Subhash kallas plötsligt  tillbaka av föräldrarna. Han stannar inte länge, men fattar ett beslut rörande Gauri och det barn hon väntar som kommer att förändra hans liv ganska radikalt. Han axlar ett tungt ansvar - alldeles osjälviskt är det dock inte.
Här finns många olika teman. Indiska akademiker i exil är något som ofta återkommer hos Jhumpa Lahiri. Spänningen mellan  muslimer och hinduer; oroligheterna i Indien på 1960 - talet. Generationsmotsättningar; gamla traditioner möter modernt; stora Calcutta möter Tollygunge vid sankmarken,
familjeskildringarna; skuld, svek. Vad är en familj? Vad är ett hem?
Det var omöjligt att släppa Sankmark. Så välskrivet, så engagerande, så upprörande! Så bra blir det kanske bara om man arbetar i femton år med en roman.

Hur man borde leva

Visdomsord för vardagsbruk av Sándor Márai kom ut 1943 efter en tid av krig och personliga sorger. Redan då var Sándor Márai en stor författare i Ungern. Och hans böcker har ständigt kommit ut i nya upplagor. Men det är först nu som Visdomsord för vardagsbruk kommit på svenska i översättning av Susanna Fahlström på Sivart förlag. Sándor Marai skriver visdomsord i miniessäer om olika ämnen. Den kortaste är en enrading och handlar om kläder: Kläder ska man inte alls bry sig om. Sándor Márai hyllar stoicismen och tillägnar boken Seneca, Epiktetos och Marcus Aurelius. Dessa tre återkommer han ständigt till. Liksom Montaigne "... för  han var glad och bekymrade sig inte om sina böckers framtida öde." Sándor Márai är sträng när han skriver om skillnaden mellan klokhet och visdom; han ordinerar två rårivna äpplen på fastande mage varje morgon; han menar att karaktären ska ta kommandot över kroppen som kan ses som en opålitlig slav. Andningen är viktig och vad det gäller kvinnor finner de kärleken som fåglar hittar korn eller fisk. De tar sällan fel och det är sällan grodynglet slipper ur måsens näbb. I så fall är det bara att kraxande spana vidare!Under rubriken Om att läsa skriver han att man ska läsa lidelsefullt; ibland med mera lidelse än författaren har använt när hen skrivit boken. Man ska vara uppmärksam och söka efter förtjänsterna. Slutklämmen: Läs elegant och storsint. Läs som om varje bok du läser var den sista du läste i din dödscell. Läs på liv och död, för läsandet är människans största gåva. Tänk, det är bara människan som kan läsa.
Det är tydligt att man ska ställa höga krav på sig. Sándor Márai var 43 år när boken kom ut. Man får lätt uppfattningen att det är en mycket äldre människa som skrivit den. Men Sándor Márai hade upplevt och genomlidit mycket under sitt förhållandevis korta liv.