En kul grej, det här med storbokcirkel. Och med Immi Lundin som mycket erfaren cirkelledare. Joyce Carol Oates novell Nattsidan (Nightside) hade lästs av många och togs upp till diskussion. Översättaren Johan Theorin deltog.
Det var alldeles tydligt att Nattsidan gärna borde läsas ett par gånger. Den innehåller mycket på futtiga 45 sidor. Intresset för det okända ökar på samma gång som religionen är på tillbakagång i slutet av 1800 - talet . Ett antal kända namn figurerar i texten, t.ex. den kände psykologen William James, den svenske mystikern och teosofen Emanuel Swedenborg och den franske psykologen Alfred Binet. Andra namn, som till exempel Arthur Conan Doyle (som var övertygad spiritist) och Edgar Allan Poe döljer sig i undertexten.
Immi Lundin rekommenderar läsning av noveller i bokcirklar. Hennes
Cirkelbevis innehåller mycket användbart för läsecirklar och kallas "inspirationsbok och bruksbok". Hon betonar att man läser annorlunda när man vet att man ska diskutera en bok och att läsupplevelsen fördjupas genom att man sedan tar del av andras tankar om och upplevelser av en läst text.
När vi diskuterade Nattsidan associerade jag till Julian Barnes bok Arthur & George. Den handlar bl. a. om Arthur Conan Doyle och hans djupa engagemang i spiritismen. Dessutom erinrar jag mig Eva - Marie Liffners debutroman Camera från 2001. Den tilldrar sig i London och handlar om den svenska fotografen Johanna Hall som försöker reda ut vad som hänt en släkting till henne vid sekelskiftet mellan 18 - och 1900 - talen. Det är vid den här tiden som Madame Blavatsky och Annie Besant, två kända teosofer, är verksamma.
lördag 26 oktober 2013
fredag 25 oktober 2013
Ur askan i elden
På 45 sidor lyckas Joyce Carol Oates berätta en historia om telepati och spiritism i 1870 - talets New England. Nattsidan heter novellen som översatts av ingen mindre än Johan Theorin.
Doktor Jarvis Williams från Harvard University och hans vän Perry Moore är intresserade av de seanser som anordnas av Sällskapet för parapsykologi. Som de vetenskapsmän de är är de naturligtvis skeptiska. Till en början. Men saker och ting förändras. Perry Moore påverkas överraskande och genomgår en katastrofal förändring. Jarvis Williams åser det hela med bestörtning. Naturligtvis påverkas han också men han upplevelser är raka motsatsen till Moores. Hela berättelsen börjar nog så oskyldigt, men på sidan 45 är man riktigt omskakad.
Nattsidan presenteras här för första gången på svenska av Novellix som "ger dig litteraturen i fickformat".
Joyce Carol Oates har många strängar på sin lyra. Bland annat har hon prisbelönats flera gånger för sin skräcklitteratur och har ibland kallats The Gothic Queen. Det är första gången jag läser något i den här genren av Oates. Det kan mycket väl bli en eller annan mardröm inatt...
Doktor Jarvis Williams från Harvard University och hans vän Perry Moore är intresserade av de seanser som anordnas av Sällskapet för parapsykologi. Som de vetenskapsmän de är är de naturligtvis skeptiska. Till en början. Men saker och ting förändras. Perry Moore påverkas överraskande och genomgår en katastrofal förändring. Jarvis Williams åser det hela med bestörtning. Naturligtvis påverkas han också men han upplevelser är raka motsatsen till Moores. Hela berättelsen börjar nog så oskyldigt, men på sidan 45 är man riktigt omskakad.
Nattsidan presenteras här för första gången på svenska av Novellix som "ger dig litteraturen i fickformat".
Joyce Carol Oates har många strängar på sin lyra. Bland annat har hon prisbelönats flera gånger för sin skräcklitteratur och har ibland kallats The Gothic Queen. Det är första gången jag läser något i den här genren av Oates. Det kan mycket väl bli en eller annan mardröm inatt...
Etiketter:
Johan Theorin,
Joyce Carol Oates,
Nattsidan,
Novellix
torsdag 24 oktober 2013
Mamman
Mamman
Jag ber så mycket om ursinne
för de glömda orden och de glömda stegen
den spillda mjölken den slösade slanten
det okramade barnet den okysste maken
Jag ber så mycket om ursinne
för maten i vrångstrupen rapen i handen
fisen vid spisen boken i såsen
såsen på vaxduken och otvättade halsar
Jag ber så mycket om ursinne
för sömnlösa nätter och kylslagna knull
för sönderkokt potatis och stekt gröt
för torgskräck bilskräck äppelskräck och vatten
för krokig rygg och dålig mage
för ljummet lavemang och andnöd
för skröppelkropp och spinkelben
för tandlösa ordlösa
undantag och död
Agneta Klingspor (ur Den nyaste ordmusiken 1992)
Jag ber så mycket om ursinne
för de glömda orden och de glömda stegen
den spillda mjölken den slösade slanten
det okramade barnet den okysste maken
Jag ber så mycket om ursinne
för maten i vrångstrupen rapen i handen
fisen vid spisen boken i såsen
såsen på vaxduken och otvättade halsar
Jag ber så mycket om ursinne
för sömnlösa nätter och kylslagna knull
för sönderkokt potatis och stekt gröt
för torgskräck bilskräck äppelskräck och vatten
för krokig rygg och dålig mage
för ljummet lavemang och andnöd
för skröppelkropp och spinkelben
för tandlösa ordlösa
undantag och död
Agneta Klingspor (ur Den nyaste ordmusiken 1992)
Etiketter:
Agneta Klingspor,
Den nyaste ordmusiken,
Lyrik,
Mamman
onsdag 23 oktober 2013
Världens bästa Darcy
I TV - serien av Stolthet och fördom spelades mr Darcy av Colin Firth! Det kallar jag en Darcy!
Han är otroligt bra i sin roll.
Elizabeth Bennet spelas av Jennifer Ehle. De matchar varandra fint.
Den goda vackra Jane gestaltas av Susannah Harker och Alison Steadman är en fullständigt överdådig mrs Bennet! Hon lider svårt av sina nerver; kastas mellan hopp och förtvivlan vad det gäller döttrarnas giftermål; viftar framgångsrikt med spetsnäsduken, äter och pratar oavbrutet och på samma gång. Mr Bennet har låtit hoppet fara; de äldre döttrarna är milt överseende medan de två yngsta tycks brås på sin mor. Mellandottern, Mary, står över allt tjafs och trams med baler, bjudningar och kavaljerer. Någon av läsecirkeldeltagarna reflekterade över om hon möjligen representerar författarinnan själv där hon sitter med sina böcker och helst av allt vill vara ifred? Det är väl ingen dum idé?
David Bamber spelar den odräglige prästen mr Collins som fjäskar, svettas, gör sig viktig, sätter sig till doms, krumbuktar sig, friar till Elizabeth och gifter sig med Charlotte Lucas som är en förståndig tös.
Landskapet är betagande; de många vackra hästspannen och vagnarna är fantastiska blickfång liksom de ståtliga husen och mer eller mindre vidsträckta parkerna. Detta är en tid när det är fult att arbeta. Man gör klokt i att ärva och/eller gifta sig rikt. Kvinnornas liv är oändligt mycket mera begränsat än männens. Inte underligt att många blev the madwoman in the attic. Stolthet och fördom skrevs skrevs egentligen redan 1796 - 97 när Jane Austen endast var 21 år. Hur kunde hon vara så klok och skarpsynt vid så unga år?
Han är otroligt bra i sin roll.
Elizabeth Bennet spelas av Jennifer Ehle. De matchar varandra fint.
Den goda vackra Jane gestaltas av Susannah Harker och Alison Steadman är en fullständigt överdådig mrs Bennet! Hon lider svårt av sina nerver; kastas mellan hopp och förtvivlan vad det gäller döttrarnas giftermål; viftar framgångsrikt med spetsnäsduken, äter och pratar oavbrutet och på samma gång. Mr Bennet har låtit hoppet fara; de äldre döttrarna är milt överseende medan de två yngsta tycks brås på sin mor. Mellandottern, Mary, står över allt tjafs och trams med baler, bjudningar och kavaljerer. Någon av läsecirkeldeltagarna reflekterade över om hon möjligen representerar författarinnan själv där hon sitter med sina böcker och helst av allt vill vara ifred? Det är väl ingen dum idé?
David Bamber spelar den odräglige prästen mr Collins som fjäskar, svettas, gör sig viktig, sätter sig till doms, krumbuktar sig, friar till Elizabeth och gifter sig med Charlotte Lucas som är en förståndig tös.
Landskapet är betagande; de många vackra hästspannen och vagnarna är fantastiska blickfång liksom de ståtliga husen och mer eller mindre vidsträckta parkerna. Detta är en tid när det är fult att arbeta. Man gör klokt i att ärva och/eller gifta sig rikt. Kvinnornas liv är oändligt mycket mera begränsat än männens. Inte underligt att många blev the madwoman in the attic. Stolthet och fördom skrevs skrevs egentligen redan 1796 - 97 när Jane Austen endast var 21 år. Hur kunde hon vara så klok och skarpsynt vid så unga år?
Fira Jane Austen!
Ugglan & boken
firar Jane Austen i sin snygga blogg. Hon inbjuder också oss andra att vara med med egna inlägg.
Loggan får man gärna låna.
Firandet pågår fram till och med 16 december, Jane Austens födelsedag.
Deltagarna kan vinna en fin anteckningsbok med Penguins utgåva av Pride and Prejudice som pärm.
Läs mer HÄR
Bra idé!
firar Jane Austen i sin snygga blogg. Hon inbjuder också oss andra att vara med med egna inlägg.
Loggan får man gärna låna.
Firandet pågår fram till och med 16 december, Jane Austens födelsedag.
Deltagarna kan vinna en fin anteckningsbok med Penguins utgåva av Pride and Prejudice som pärm.
Läs mer HÄR
Bra idé!
Etiketter:
Engelsk litteratur,
Jane Austen,
Läsutmaning
tisdag 22 oktober 2013
Darcy och Lizzy
Darcy och Lizzy = Stolthet och fördom.
Jag hade nästan glömt hur klok, skarpsynt, rolig, ironisk och ibland uppfriskande elak Jane Austen är. Jag har läst om Stolthet och fördom - som fyller 200 i år - med stort intresse. Imorgon ska vi diskutera i bokcirkeln.
Jag slås av krassheten i resonemangen om inkomster och hemgifter; börd och klasstillhörighet. De fem systrarna Bennet kommer inte från någon fin familj och har ingen förmögenhet. Dessutom har de mrs Bennet som extra belastning. Mr Bennet slipper undan ganska billigt, tycker jag. Han är visserligen betydligt intelligentare än sin blåsta hustru, men han kan stänga in sig i sitt bibliotek och ta avstånd från såväl hustru som ytliga döttrar. Som den filosof han är, sägs det maliciöst.
Jane är äldst, vackrast, snällast och godast. Lite fadd tycker jag. Hon är Mrs Bennets favoritdotter.
Elizabeth kommer som nummer två. Hon är mera alldaglig i utseendet men är den intelligentaste av systrarna och sin fars favorit. Och hon kan bli vass i ordväxlingar. Jag avnjöt hennes duell med den högfärdiga Catherine de Bourgh på Rosings Park som utsett sig själv till alltings mått - och rättesnöre.
Mary är en tillbakadragen flicka som helst vill umgås med sina böcker vilket ju är besvärligt när man hela tiden måste vara social antingen man har lust eller inte i en oändlig räcka av likartade bjudningar.
Lydia och Kitty är bara ouppfostrade känns det som. Lydia är värst och hon drar med sig Kitty.
Darcy har ju fullt upp med att vara just Darcy. Men han är inte dum. Och han kan ändra åsikt och vågar stå för det. Hans beundrande vän Bingley är snäll men mesig och gör som Darcy säger.
Ovisst är vad männen sysslar med när de inte jagar, fiskar och reser eller är soldater. Gods och förmögenheter är för det mesta förvärvade av någon annan.
Vad kvinnorna sysslar med är alldeles tydligt. Det är inte så mycket de får syssla med över huvud taget.
Nu är det rätt läge att fortsätta med Death comes at Pemberley av P D James medan alla personerna i Stolthet och fördom fortfarande är alldeles levande.
Jag hade nästan glömt hur klok, skarpsynt, rolig, ironisk och ibland uppfriskande elak Jane Austen är. Jag har läst om Stolthet och fördom - som fyller 200 i år - med stort intresse. Imorgon ska vi diskutera i bokcirkeln.
Jag slås av krassheten i resonemangen om inkomster och hemgifter; börd och klasstillhörighet. De fem systrarna Bennet kommer inte från någon fin familj och har ingen förmögenhet. Dessutom har de mrs Bennet som extra belastning. Mr Bennet slipper undan ganska billigt, tycker jag. Han är visserligen betydligt intelligentare än sin blåsta hustru, men han kan stänga in sig i sitt bibliotek och ta avstånd från såväl hustru som ytliga döttrar. Som den filosof han är, sägs det maliciöst.
Jane är äldst, vackrast, snällast och godast. Lite fadd tycker jag. Hon är Mrs Bennets favoritdotter.
Elizabeth kommer som nummer två. Hon är mera alldaglig i utseendet men är den intelligentaste av systrarna och sin fars favorit. Och hon kan bli vass i ordväxlingar. Jag avnjöt hennes duell med den högfärdiga Catherine de Bourgh på Rosings Park som utsett sig själv till alltings mått - och rättesnöre.
Mary är en tillbakadragen flicka som helst vill umgås med sina böcker vilket ju är besvärligt när man hela tiden måste vara social antingen man har lust eller inte i en oändlig räcka av likartade bjudningar.
Lydia och Kitty är bara ouppfostrade känns det som. Lydia är värst och hon drar med sig Kitty.
Darcy har ju fullt upp med att vara just Darcy. Men han är inte dum. Och han kan ändra åsikt och vågar stå för det. Hans beundrande vän Bingley är snäll men mesig och gör som Darcy säger.
Ovisst är vad männen sysslar med när de inte jagar, fiskar och reser eller är soldater. Gods och förmögenheter är för det mesta förvärvade av någon annan.
Vad kvinnorna sysslar med är alldeles tydligt. Det är inte så mycket de får syssla med över huvud taget.
Nu är det rätt läge att fortsätta med Death comes at Pemberley av P D James medan alla personerna i Stolthet och fördom fortfarande är alldeles levande.
Etiketter:
Engelsk litteratur,
Jane Austen,
Stolthet och fördom
söndag 20 oktober 2013
Amitav Ghosh och globaliseringen
Amitav
Ghosh, född 11 juli 1956 i Calcutta, är en indisk författare.
Ghosh växte upp i Calcutta, Bangladesh och Sri Lanka. Han utbildade sig
vid universiteten i Delhi, Alexandria och Oxford, där han blev filosofie
doktor i socialantropologi. Numera bor han i Calcutta, Goa och Brooklyn.
1800-talets stora utvandringsvågor från Indien är ett återkommande tema i Amitav Goshs författarskap. I hans romaner möter man en fantastisk språkbehandling, där han i dialogform visar hur språket förändras och utvecklas när människor från olika håll av världen försöker kommunicera med varandra. I programmet OBS berättade Ghosh om indiers förhållande till språket, om globaliseringen då och nu, och om den kanske mest kosmopolitiska plats som funnits: den utländska enklaven Fanquitown som låg i utkanten av Kanton, innan 1800-talets opiumkrig. Fanquitown var då en helt unik global plats med handelsmän från hela världen som arbetade på samma villkor, som var jämställda.. Fanquitown var också en unik plas för språkblandning. Här talas till exempal lascari, som bygger på portugisiska, bengaliska, engelska och franska och som utvecklatdes av sjömännen.
(I Norge är man över huvud taget mycket intresserad av indiska författare.)
I den första delen av Ibistrilogin, Sea of Poppies, på svenska ungefär Ett hav av vallmo, sammanstrålar en rad disparata människoöden på Ibis, ett slavskepp.Läsaren möter flera av dem igen i den andra delen , River of Smoke. Handlingen är förlagd till första hälften av 1800-talet, åren före opiumkrigen, en tid då britterna hårdhänt hävdade sin rätt att anpassa jordbruket i kolonin Indien för att förse den kinesiska marknaden med opium, trots att Kina försökte stoppa införseln. Medan Sea of Poppies till största delen utspelar sig på fälten längs med Calcuttas flodbank, där opievallmon odlas, tar Ghosh i River of Smoke oss med till Kanton, den kinesiska handelsstationen där opiumet smugglades in i Kina. Här, i den utländska enklaven utanför murarna, fanns tretton fabriker, en av dem tillhörde det svenska ostindiska kompaniet; alla på något sätt involverade i den lukrativa men olagliga handeln med opium åberopande Adam Smits teori om frihandel. Man tillskansade sig monopol på odling och tillverkning av opium i Indien för utförsel till Kina. Många av handelsmännen var djupt religiösa men när det gällde droghandeln skydde de ingenting. Amitav Ghosh citerar en verklig köpman: "Jag har varit så upptagen med att sälja opium att jag inte har haft tid att läsa bibeln idag".
Böckerna är baserade på historiska dokument och i persongalleriet blandas fiktiva personer med verkliga personer.
River of Smoke är också en ,sorgesång över Kanton och Fanquitown. Efter opiumkrigen förstördes smältdegeln Fanquitown. En ny utländsk enklav byggdes upp, men den var helt europeisk till sin karaktär; hundar och kineser var förbjudna.
Förnuftets krets finns inte på så många svenska bibliotek. River of Smoke är inte översatt. Tredje delen finns inte ännu. Men nog skulle man vilja läsa Ibistrilogin?
1800-talets stora utvandringsvågor från Indien är ett återkommande tema i Amitav Goshs författarskap. I hans romaner möter man en fantastisk språkbehandling, där han i dialogform visar hur språket förändras och utvecklas när människor från olika håll av världen försöker kommunicera med varandra. I programmet OBS berättade Ghosh om indiers förhållande till språket, om globaliseringen då och nu, och om den kanske mest kosmopolitiska plats som funnits: den utländska enklaven Fanquitown som låg i utkanten av Kanton, innan 1800-talets opiumkrig. Fanquitown var då en helt unik global plats med handelsmän från hela världen som arbetade på samma villkor, som var jämställda.. Fanquitown var också en unik plas för språkblandning. Här talas till exempal lascari, som bygger på portugisiska, bengaliska, engelska och franska och som utvecklatdes av sjömännen.
Till Amitav Ghoshs första bok i Ibistrilogin, Sea of Poppies,
publicerades också en ordbok, skriven av romankaraktären Neel, och
det kan vara en välgärning, med tanke på att boken är full av lascari och märkliga nyord som uppstår när människor från helt
olika delar av världen, försöker kommunicera med varandra. Men Neels
ordbok handlar inte så mycket om att förstå betydelsen av orden, som att
reda ut deras potential att överleva.
Det är en astrologisk ordbok som spår ordens öden - för precis som Neel själv in på bara kroppen bär på erfarenheten av att det finns vinnare och förlorare bland människorna som liksom han själv lever igenom 1800-talets opiumkrig, tänker han att samma sak måste gälla bland orden. Lascari är inte lätt att förstå, men när läsarna klagar tycker Amitav Gosh att man kan hoppa de delarna man tycker är besvärliga. Men översättarna då kan man fråga sig?
Amitav Ghoshs första bok, Circle of Reason eller Förnuftets krets, är den ena utav hans romaner som översatts till svenska. Flera titlar är däremot översatta till franska, italienska, danska och norska för att nämna några. Det är en astrologisk ordbok som spår ordens öden - för precis som Neel själv in på bara kroppen bär på erfarenheten av att det finns vinnare och förlorare bland människorna som liksom han själv lever igenom 1800-talets opiumkrig, tänker han att samma sak måste gälla bland orden. Lascari är inte lätt att förstå, men när läsarna klagar tycker Amitav Gosh att man kan hoppa de delarna man tycker är besvärliga. Men översättarna då kan man fråga sig?
(I Norge är man över huvud taget mycket intresserad av indiska författare.)
I den första delen av Ibistrilogin, Sea of Poppies, på svenska ungefär Ett hav av vallmo, sammanstrålar en rad disparata människoöden på Ibis, ett slavskepp.Läsaren möter flera av dem igen i den andra delen , River of Smoke. Handlingen är förlagd till första hälften av 1800-talet, åren före opiumkrigen, en tid då britterna hårdhänt hävdade sin rätt att anpassa jordbruket i kolonin Indien för att förse den kinesiska marknaden med opium, trots att Kina försökte stoppa införseln. Medan Sea of Poppies till största delen utspelar sig på fälten längs med Calcuttas flodbank, där opievallmon odlas, tar Ghosh i River of Smoke oss med till Kanton, den kinesiska handelsstationen där opiumet smugglades in i Kina. Här, i den utländska enklaven utanför murarna, fanns tretton fabriker, en av dem tillhörde det svenska ostindiska kompaniet; alla på något sätt involverade i den lukrativa men olagliga handeln med opium åberopande Adam Smits teori om frihandel. Man tillskansade sig monopol på odling och tillverkning av opium i Indien för utförsel till Kina. Många av handelsmännen var djupt religiösa men när det gällde droghandeln skydde de ingenting. Amitav Ghosh citerar en verklig köpman: "Jag har varit så upptagen med att sälja opium att jag inte har haft tid att läsa bibeln idag".
Böckerna är baserade på historiska dokument och i persongalleriet blandas fiktiva personer med verkliga personer.
River of Smoke är också en ,sorgesång över Kanton och Fanquitown. Efter opiumkrigen förstördes smältdegeln Fanquitown. En ny utländsk enklav byggdes upp, men den var helt europeisk till sin karaktär; hundar och kineser var förbjudna.
Förnuftets krets finns inte på så många svenska bibliotek. River of Smoke är inte översatt. Tredje delen finns inte ännu. Men nog skulle man vilja läsa Ibistrilogin?
Etiketter:
Amitav Ghosh,
Fanquitown,
Ibistrilogin,
Indien,
Indisk litteratur,
Kanton,
Kina,
Lascari,
Opiumkriget
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)