Darcy och Lizzy

Darcy och Lizzy = Stolthet och fördom.
Jag hade nästan glömt hur klok, skarpsynt, rolig, ironisk och ibland uppfriskande elak Jane Austen är. Jag har läst om Stolthet och fördom - som fyller 200 i år - med stort intresse. Imorgon ska vi diskutera i bokcirkeln.
Jag slås av krassheten i resonemangen om inkomster och hemgifter; börd och klasstillhörighet. De fem systrarna Bennet kommer inte från någon fin familj och har ingen förmögenhet. Dessutom har de mrs Bennet som extra belastning. Mr Bennet slipper undan ganska billigt, tycker jag. Han är visserligen betydligt intelligentare än sin blåsta hustru, men han kan stänga in sig i sitt bibliotek och ta avstånd från såväl hustru som ytliga döttrar. Som den filosof han är, sägs det maliciöst.
Jane är äldst, vackrast, snällast och godast. Lite fadd tycker jag. Hon är Mrs Bennets favoritdotter.
Elizabeth kommer som nummer två. Hon är mera alldaglig i utseendet men är den intelligentaste av systrarna och sin fars favorit. Och hon kan bli vass i ordväxlingar. Jag avnjöt hennes duell med den högfärdiga Catherine de Bourgh på Rosings Park som utsett sig själv till alltings mått - och rättesnöre.
Mary är en tillbakadragen flicka som helst vill umgås med sina böcker vilket ju är besvärligt när man hela tiden måste vara social antingen man har lust eller inte i en oändlig räcka av likartade bjudningar.
Lydia och Kitty är bara ouppfostrade känns det som. Lydia är värst och hon drar med sig Kitty.
Darcy har ju fullt upp med att vara just Darcy. Men han är inte dum. Och han kan ändra åsikt och vågar stå för det. Hans beundrande vän Bingley är snäll men mesig och gör som Darcy säger.
Ovisst är vad männen sysslar med när de inte jagar, fiskar och reser eller är soldater. Gods och förmögenheter är för det mesta förvärvade av någon annan.
Vad kvinnorna sysslar med är alldeles tydligt. Det är inte så mycket de får syssla med över huvud taget.
Nu är det rätt läge att fortsätta med Death comes at Pemberley av P D James medan alla personerna i Stolthet och fördom fortfarande är alldeles levande.

Amitav Ghosh och globaliseringen

Amitav Ghosh, född 11 juli 1956 i Calcutta, är en indisk författare. Ghosh växte upp i Calcutta, Bangladesh och Sri Lanka. Han utbildade sig vid universiteten i Delhi, Alexandria och Oxford, där han blev filosofie doktor i socialantropologi. Numera bor han i Calcutta, Goa och Brooklyn.
1800-talets stora utvandringsvågor från Indien  är ett återkommande tema i Amitav Goshs författarskap. I hans romaner möter man en fantastisk språkbehandling, där han i dialogform visar hur språket förändras och utvecklas när människor från olika håll av världen försöker kommunicera med varandra. I programmet OBS berättade Ghosh om indiers förhållande till språket, om globaliseringen då och nu, och om den kanske mest kosmopolitiska plats som funnits: den utländska enklaven Fanquitown som låg i utkanten av Kanton, innan 1800-talets opiumkrig. Fanquitown var då en helt unik global plats med handelsmän från hela världen som arbetade på samma villkor, som var jämställda.. Fanquitown var också en unik plas för språkblandning. Här talas till exempal lascari, som bygger på portugisiska, bengaliska, engelska och franska och som utvecklatdes av sjömännen.

Till Amitav Ghoshs första bok i Ibistrilogin, Sea of Poppies, publicerades  också en ordbok, skriven av romankaraktären Neel, och det kan vara  en välgärning, med tanke på att boken är full av lascari och märkliga nyord som uppstår när människor från helt olika delar av världen, försöker kommunicera med varandra. Men Neels ordbok handlar inte så mycket om att förstå betydelsen av orden, som att reda ut deras potential att överleva. 
Det är en astrologisk ordbok som spår ordens öden - för precis som Neel själv in på bara kroppen bär på erfarenheten av att det finns vinnare och förlorare bland människorna som liksom han själv lever igenom 1800-talets opiumkrig, tänker han att samma sak måste gälla bland orden. Lascari är inte lätt att förstå, men när läsarna klagar tycker Amitav Gosh att man kan hoppa de delarna man tycker är besvärliga. Men översättarna då kan man fråga sig?

Amitav Ghoshs första bok, Circle of  Reason eller Förnuftets krets, är den ena utav hans romaner som översatts till svenska. Flera titlar är däremot översatta till franska, italienska, danska och norska för att nämna några. 
(I Norge är man över huvud taget mycket intresserad av indiska författare.)
I den första delen av Ibistrilogin, Sea of Poppies, på svenska ungefär Ett hav av vallmo, sammanstrålar en rad disparata människoöden på Ibis, ett slavskepp.Läsaren möter flera av dem igen i den andra delen , River of Smoke. Handlingen är förlagd till första hälften av 1800-talet, åren före opiumkrigen, en tid då britterna hårdhänt hävdade sin rätt att anpassa jordbruket i kolonin Indien för att förse den kinesiska marknaden med opium, trots att Kina försökte stoppa införseln. Medan Sea of Poppies till största delen utspelar sig på fälten längs med Calcuttas flodbank, där opievallmon odlas, tar Ghosh i River of Smoke oss med till Kanton, den kinesiska handelsstationen där opiumet smugglades in i Kina. Här, i den utländska enklaven utanför murarna, fanns tretton fabriker, en av dem tillhörde det svenska ostindiska kompaniet; alla på något sätt involverade i den lukrativa men olagliga handeln med opium åberopande Adam Smits teori om frihandel. Man tillskansade sig monopol på odling och tillverkning av opium i Indien för utförsel till Kina. Många av handelsmännen var djupt religiösa men när det gällde droghandeln skydde de ingenting. Amitav Ghosh citerar en verklig köpman: "Jag har varit så upptagen med att sälja opium att jag inte har haft tid att läsa bibeln idag". 
Böckerna är baserade på historiska dokument och i persongalleriet blandas fiktiva personer med verkliga personer.
River of Smoke är också en ,sorgesång över Kanton och Fanquitown. Efter opiumkrigen förstördes smältdegeln Fanquitown. En ny utländsk enklav byggdes upp, men den var helt europeisk till sin karaktär; hundar och kineser var förbjudna.
Förnuftets krets finns inte på så många svenska bibliotek. River of Smoke är inte översatt. Tredje delen finns inte ännu. Men nog skulle man vilja läsa Ibistrilogin?

Ett hår av hin

Äntligen har också jag läst Gone girl av Gillian Flynn. Tidigare har jag läst Vass egg (Small Objects) - vilket var Gillian Flynns debutroman - och den tyckte jag var något utöver det vanliga. Dark Places väntar fortfarande i hyllan och jag är glad för att jag inte har läst allt. Undrar när Gillian Flynn kommer med något härnäst?
Gone girl har kostat mig åtskilliga timmars  nattsömn. Den var fruktansvärt spännande och oförutsägbar. Den är riktigt elegant konstruerad och det hjälper inte att leta efter mistor.
Amy och Nick är gifta med varandra sedan fem år tillbaka. Amy var rik, vacker och bortskämd; Nick ung, stilig och stoisk (kallar han det). De bor till en början på Manhattan men efter det att de förlorat sina arbeten och Amys föräldrar sin förmögenhet måste de flytta hem till Nicks lilla barndomsstad i Missouri. Amy hatar det. På femte bröllopsdagen försvinner hon. Vardagsrummet tyder på strid och spåren pekar entydigt på Nick. 
Amy och Nick berättar var sitt kapitel. Man har svårt att ta parti för någon utav dem. De är inte särskilt sympatiska. Men till slut tycker jag lite synd om Nick. Man tar ju gärna parti för den svagare. Nick är helt hjälplös; han har inget att sätta emot en hjärna som Amys. Hon säger sig ha förgjort honom och då blir hon också den som måste återskapa honom. 
556 sidor. Oavlåtligt spännande och inte likt något annat.
Ulla Danielsson har översatt. Modernista förlag.
Anna Hellsten har skrivit en en matig RECENSION i SvD

Phillis Wheatley

Bilden är lånad från Wikipedia

An Hymn to the Evening

SOON as the sun forsook the eastern main
The pealing thunder shook the heav'nly plain;
Majestic grandeur! From the zephyr's wing,
Exhales the incense of the blooming spring.
Soft purl the streams, the birds renew their notes,
And through the air their mingled music floats.
Through all the heav'ns what beauteous dies are
spread!
But the west glories in the deepest red:
So may our breasts with ev'ry virtue glow,
The living temples of our God below!
Fill'd with the praise of him who gives the light,
And draws the sable curtains of the night,
Let placid slumbers sooth each weary mind,
At morn to wake more heav'nly, more refin'd;
So shall the labours of the day begin
More pure, more guarded from the snares of sin.
Night's leaden sceptre seals my drowsy eyes, 

Phillis Wheatley, 1753 - 1784, skeppades med slavskeppet The Phillis från Västafrika till brittiska Boston i Massachusetts. Som 8 - åring såldes hon till den progressive och humane skräddaren och köpmannen John Wheatley. Han lät henne få utbildning och vid tolv års ålder läste hon grekiska och latinska klassiker. Som tonåring började hon skriva dikter. När hon var 18 reste hon till London och där publicerades hennes Poems on various Subjects 1773. När hon kom tillbaka till USA gifte hon sig. Phillis Wheatley var den första afro - amerikanska poeten och den första afro - amerikanska kvinna som publicerades. Hon blev berömd och var en förebild för unga svarta kvinnor. Men det hindrade inte att hon dog fattig.
Detta råkade jag höra i femminutersprogrammet Världshistorien i P1 idag. Aldrig tidigare hade jag hört talas om Phillis Wheatley. Men man kan läsa om henne i 
The Cambridge Guide to Literature in English, ed. by Ian Ousby

Sokratiskt samtal

Philosophy at Work , PAW
är namnet på Tulsa Janssons blogg. Tulsa Jansson är filosofisk praktiker och föreläsare. Hon vill locka fram filosofen inom människor och få svenska folket att filosofera mera.
Du har svaren! Filosofi till vardags är titeln på hennes bok som nyligen kom ut på Brombergs förlag. Tulsa Jansson tror, att det inom tio år kommer att finnas kommunfilosofer.
I nära nog ett år har hon varit ledare för en serie sokratiska samtal i olika ämnen på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Igår var frågeställningen: Vad är utveckling? Tulsa Jansson upplyste oss redan på förhand om att vi förmodligen skulle ha fler frågor med oss när vi gick hem men inga svar.
Publiken fick tid att i tysthet reflektera över ämnet några minuter och skriva ner sina tankar. Därefter diskuterades det. Tulsa Jansson samlade ihop alla synpunkter, vägde samman och sammanfattade. Vilka är förutsättningarna för utveckling? Är utveckling lika med förändring? Måste utvecklingen ha ett mål? Kan utveckling leda bakåt? Är strävan alltid en förutsättning för utveckling? Kan utveckling ske av en slump? Är slumpen tillfällig?
Tulsa Jansson hade rätt. Vi hade många fler frågor med oss när vi gick hem. Men vi hade suttit ner tillsammans - ett helt rum fullt med människor som var okända för varandra - och vridit och vänt på innebörden av begreppet utveckling. Det var en annorlunda upplevelse, mycket berikande. Utvecklande, rentav.

Den yngsta någonsin

Bilden är lånad

Eleanor Catton, född 1985, kammade hem Bookerpriset 2013, den yngsta i prisets 45 - åriga historia.
The Luminaries är hennes andra roman. Den handlar om guldgrävare, spöken och mord på Nya Zeeland 1866 och är enligt ordförande i Bookerprisjuryn "ett under av struktur och historieberättande".
Förlaget är Granta, som både ägs och drivs av svenska Sigrid Rausing.
The Luminaries omfattar 800 sidor och har översatts till 12 språk. 
Priset: 50 000 pund.
Granta hade nyligen en författare som fick Women´s Prize for Fiction (som tidigare hette Orange Prize), nämligen A M Homes för romanen May we be forgiven. 
Läs vidare HÄR
Eleanor Cattons första roman, The Rehearsal, finns översatt till svenska och heter Repetitionen. Den kom ut 2011.

Bookerpriset 2013

Bilden är lånad

Blir det en novellist som får Bookerpriset  i år? Det avslöjas ikväll i London
Jhumpa Lahiri ligger bra till med sin roman The Lowland.
LINA KALMTEG skriver i sin krönika i SvD idag om Bookerpriset som från och med nästa år ändrar sina regler så att alla som skriver på engelska och finns utgivna i Storbritannien kan vara med och tävla om priset, vilket ju betyder att alla amerikaner får fritt tillträde till arenan. Naturligtvis har beslutet kritiserats.
Colm Tóibin, The Testament of Mary finns också med bland kandidaterna till priset. Det har han varit ett par gånger tidigare
Jim Crace, The Harvest; We need new names av No Violet Bulawayo och The Luminaries av Eleanor Catton finns också med.
Men särskilt nyfiken är jag på A Tale for the Time being av Ruth Ozeki som är född i USA med en japansk mamma och en amerikansk pappa. Hennes roman tilldrar sig i det nutida Tokyo