Den amerikanske keramikern Edmund de Waal berättar om jakten på 264 netsukers öden vilket sammanfaller med hans egen släkts dramatiska historia.
Haren med bärnstensögon är en av de japanska små snidade figurer i trä eller elfenben inte större än en tändsticksask som kom i Charles Ephrussis ägo på 1870 - talet i Paris. Charles Ephrussis frotterade sig med
många av 1870-talets stora namn som till exempel Proust, Manet, Degas
och Renoir. Han lär ha varit en av två förebilder till Swann i På
spaning efter den tid som flytt.
Det japanska var högsta mode vid den här tiden. Det syns t. ex. på detaljer i den samtida konsten.
Zola till exempel proppade sin villa full av japanskt på ett sätt som väckte åtlöje.Vem kunde ana något sådant?
Sedan kom netsukerna att på ett eller annat sätt följa släkten till Wien och vidare till Tokyo för att sedan slutligen hamna i London hos familjen Edmund de Waal. De bor i ett olåst vitrinskåp som barnen har lov att öppna.
Det är fullt tillåtet att leka med dem och flytta runt dem. Om sina egna keramikkrukor säger de Waal att de ska ut ur skåpen och in i köket.
De ska användas.
Haren med bärnstensögon är titeln på denna släkthistoria om den rika judiska familjen Ephrussis som berättas med uppriktighet, charm och överseende humor av Edmund de Waal. Han ägnade två år åt att läsa brev, dagböcker och andra dokument samt resa omkring på de olika platser där familjen och netsukerna bott.
Favoritsläktingen är farmors bror Iggie med medborgarskap i Österrike och Japan. Han älskar Japan och dess kultur. Innan han kom dit bodde han i Paris
Under ockupationsåren blev netsukerna samlarobjekt igen. Men numera är netsukerna inte något japanskt för japaner utan mera anpassade till västerlänningar.
fredag 30 augusti 2013
torsdag 29 augusti 2013
Populär poesi
Bilden är lånad från http://popularpoesi.se/ |
Två gymnasielärare, Peter Nyberg och Peter Björkman, upptäckte att det finns ett intresse för poesi bland eleverna. 2009 startar de Populär poesi på nätet. Sedan blev det pdf - format och nu i augusti har den första papperstidningen kommit. Papperstidning var målet ifrån början. Och genom ett bidrag ifrån Svenska Akademien har papperstidningen nu blivit verklighet.
Målgruppen? Ungdom, Äldre, Medelålders
Tänk! En poesitidskrift på webben och på papper i dess tider! Fantastiskt.
Man kan bara säga: Lycka till!
Så här sades det i KULTURNYTT i måndags 26 augusti.
onsdag 28 augusti 2013
Cirkla på nätet!
Maria Sveland HÄR.
Klicka vidare från artikeln och läs om hur man anmäler sig till Bokklubbsbloggen.
Sista anmälningsdag: 5 september
Häng med!
tisdag 27 augusti 2013
Halvbrodern
Lars Saabye Christensens roman Halvbrodern.
Måndagar kl 21. Två avsnitt av åtta är avklarade, men de finns ju på TV Play.
Unge Barnum skriver om sin äldre halvbror Fred som försvunnit ingen vet riktigt vart. Bröderna växte upp i en familj som dominerades av tre kvinnor; mor, mormor och mormorsmor även kallad Den gamla. Hon är ett salt. Jag gillar henne. Men så spelas hon också av Ghita Nørby.
Det handlar alltså om fyra generationer i efterkrigstidens Oslo.
De två visade avsnitten verkar lovande. Serien rekommenderas.
Lars Saabye Christensen är född 1953. Han är mest känd för sina romaner och för Halvbrodern har han fått ett flertal fina priser, till exempel Det norska läsarpriset 2001 och Nordiska rådets litteraturpris 2002.
Etiketter:
Halvbrodern,
Lars Saabye Christensen,
Norsk litteratur
måndag 26 augusti 2013
Cykelsemester och vuxenmobbning
Fyra kvinnor i 40 -årsåldern ger sig ut på cykelsemester på Österlen sista veckan i augusti.
Jenny, Martina, Petra och Anja har länge varit väninnor och varandras förtrogna. Men under det senaste året har de glidit isär - eller åtminstone har Jenny inte haft kontakt med någon av de andra trots deras anrop.
I Augustiresan skildrar Anna Fredriksson de fyra kvinnornas inbördes relationer, deras familjeliv, brist på familjeliv, mödraskap eller inte, barndom och yrkesliv.
Allteftersom dagarna går kommer de närmare varandra igen och kan dryfta alla svårigheter.
Den som haft ett riktigt tungt år är Jenny. Hon avancerar på sitt arbete och blir chef över sina gamla arbetskamrater - män och kvinnor. Det blir inte bra. Hennes manlige överordnade behandlar henne som sekreterare, kaffekokerska och handräckning och ger henne inget stöd alls. Jenny som vill vara en duktig flicka tiger, uthärdar, äter Novalucol och Alvedon och får eksem och löptränar.
Man följer deras cykeltur mellan sevärdheterna på Österlen; Kivik, Kåseberga, Olof Viktors, Apotekarns i Simrishamn, Stenshuvud och Vitemölla.
Det är tydligt att Anna Fredriksson är väl förtrogen med miljön.
Som vanligt utgår Anna Fredriksson ifrån vissa förhållanden som hon funderar över och bygger sin berättelse runt dem. Och som vanligt har hennes romaner ett driv som gör att man vill veta hur det går.
Jag kan tycka att det blir lite för många bekännelser i rättvisans namn och att slutet är lite tunt. Men innan dess var det riktigt bra.
Om Sommarhuset och Lyckostigen skrev jag SÅ HÄR
Jenny, Martina, Petra och Anja har länge varit väninnor och varandras förtrogna. Men under det senaste året har de glidit isär - eller åtminstone har Jenny inte haft kontakt med någon av de andra trots deras anrop.
I Augustiresan skildrar Anna Fredriksson de fyra kvinnornas inbördes relationer, deras familjeliv, brist på familjeliv, mödraskap eller inte, barndom och yrkesliv.
Allteftersom dagarna går kommer de närmare varandra igen och kan dryfta alla svårigheter.
Den som haft ett riktigt tungt år är Jenny. Hon avancerar på sitt arbete och blir chef över sina gamla arbetskamrater - män och kvinnor. Det blir inte bra. Hennes manlige överordnade behandlar henne som sekreterare, kaffekokerska och handräckning och ger henne inget stöd alls. Jenny som vill vara en duktig flicka tiger, uthärdar, äter Novalucol och Alvedon och får eksem och löptränar.
Man följer deras cykeltur mellan sevärdheterna på Österlen; Kivik, Kåseberga, Olof Viktors, Apotekarns i Simrishamn, Stenshuvud och Vitemölla.
Det är tydligt att Anna Fredriksson är väl förtrogen med miljön.
Som vanligt utgår Anna Fredriksson ifrån vissa förhållanden som hon funderar över och bygger sin berättelse runt dem. Och som vanligt har hennes romaner ett driv som gör att man vill veta hur det går.
Jag kan tycka att det blir lite för många bekännelser i rättvisans namn och att slutet är lite tunt. Men innan dess var det riktigt bra.
Om Sommarhuset och Lyckostigen skrev jag SÅ HÄR
Etiketter:
Anna Fredriksson,
Augustiresan,
Lyckostigen,
Sommarhuset,
Österlen
söndag 25 augusti 2013
Sofia Tolstoj - fotograf
Bilden är lånad |
Däremot visste man ju att hon födde många (13) barn och hade en stor författare och en stor gård att sköta.
Och så skrev hon dagbok hela livet. Ja, när hon renskrivit Anna Karenina och Krig och fred och allt det andra en sex - sju gånger, förstås.
Hennes fotografier upptäcktes på 2000-talet av författaren, fotografikuratorn och historikern Leah Bendavid-Vahl i arkivet på Lev Nikolajevitsj Tolstojs statliga museum i Moskva.
2007 samlade hon ett urval av Sofias över 1 000 fotografier i boken ”Song Without Words: The Photographs & Diaries of Countess Sophia Tolstoy”.
Fotografierna, dagböckerna och breven ger en helt annan bild av äktenskapet mellan Sofia och Leo Tolstoj. Sofia Tolstoj har ofta framställts som sin mans fiende, men nu har man kommit på andra tankar.
Läs hela den intressanta artikeln HÄR
lördag 24 augusti 2013
The Tudors
Ännu en Henrik III (Jonathan Rhys Davies) och ytterligare en Cromwell (James Frain) och en annorlunda Thomas More (Jeremy Northam).
Sam Neill spelar den mäktige kardinalen Thomas Wolsey som har ett finger med i spelet överallt och i den första säsongen av TV- serien The Tudors är det honom och Henrik VIII som allt kretsar omkring.
Men - det finns krafter som verkar i det fördolda mot Wolsey. Thomas Cromwell står under Wolseys beskydd och det är han som för fram Cromwell som sekreterare åt kungen.
Katarina av Aragonien, lika älskvärd som from, spelas av den drottninglika Maria Doyle Kennedy medan den unga, listiga näbbgäddan Anne Boleyn som förvrider huvudet på kungen, tolkas av Natalie Dormer.
En man som skattas högt av många - till exempel Henrik VIII - är kompositören och kyrkomusikern Thomas Tallis. Om jag minns rätt nämns han inte i Wolf Hall.
Det gör däremot poeten Thomas Wyatt som skrev sonetter och användes för diplomatiska uppdrag. Kanske var han mera framgångsrik som poet.
Thomas Wyatt sägs ha varit förälskad i Anne Boleyn
Farewell, Love
Farewell, Love, and all thy laws for ever:
Thy baited hooks shall tangle me no more.
Senec and Plato call me from thy lore,
To perfect wealth my wit for to endeavour.
In blind error when I did persever,
Thy sharp repulse, that pricketh aye so sore,
Hath taught me to set in trifles no store,
And scape forth, since liberty is lever.
Therefore farewell, go trouble younger hearts,
And in me claim no more authority;
With idle youth go use thy property,
And thereon spend thy many brittle darts.
For, hitherto though I've lost my time,
Me lusteth no longer rotten boughs to climb.
Sam Neill spelar den mäktige kardinalen Thomas Wolsey som har ett finger med i spelet överallt och i den första säsongen av TV- serien The Tudors är det honom och Henrik VIII som allt kretsar omkring.
Men - det finns krafter som verkar i det fördolda mot Wolsey. Thomas Cromwell står under Wolseys beskydd och det är han som för fram Cromwell som sekreterare åt kungen.
Katarina av Aragonien, lika älskvärd som from, spelas av den drottninglika Maria Doyle Kennedy medan den unga, listiga näbbgäddan Anne Boleyn som förvrider huvudet på kungen, tolkas av Natalie Dormer.
En man som skattas högt av många - till exempel Henrik VIII - är kompositören och kyrkomusikern Thomas Tallis. Om jag minns rätt nämns han inte i Wolf Hall.
Det gör däremot poeten Thomas Wyatt som skrev sonetter och användes för diplomatiska uppdrag. Kanske var han mera framgångsrik som poet.
Thomas Wyatt sägs ha varit förälskad i Anne Boleyn
Farewell, Love
Farewell, Love, and all thy laws for ever:
Thy baited hooks shall tangle me no more.
Senec and Plato call me from thy lore,
To perfect wealth my wit for to endeavour.
In blind error when I did persever,
Thy sharp repulse, that pricketh aye so sore,
Hath taught me to set in trifles no store,
And scape forth, since liberty is lever.
Therefore farewell, go trouble younger hearts,
And in me claim no more authority;
With idle youth go use thy property,
And thereon spend thy many brittle darts.
For, hitherto though I've lost my time,
Me lusteth no longer rotten boughs to climb.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)