Kan man leva utan minnen? Är det möjligt att inte minnas något av sin barndom? Författarens man minns inget av sitt liv i Spanien före fjorton års ålder. Hustrun förvånar sig över att han inte "uppfunnit" sin barndom.
Kan man minnas det man inte varit med om utan endast hört berättas?
Det man minns är för det mesta inga helheter. Det är skuggor, fragment och ljuset mellan brädorna som i ladan i Astrid Flemberg - Alcalás barndom. Det vi upplever idag är till större delen borta imorgon.
De två adopterade colombianska pojkarna minns inget från sin tidiga sydamerikanska barndom. Inte ens det trauma som separationen måste ha förorsakat.
Alltid nu innehåller många skarpsinniga iakttagelser, livserfarenhet, sorg och vemod. Den aktiverar (och ifrågasätter!) också läsarens starkaste minnen och egna funderingar om minnet
Annina Rabe har skrivit en mycket fin recension. Läs den HÄR
Inlägg
