skip to main |
skip to sidebar
LYRANS uppgift till oss vecka 26 är att berätta om bokpresenter som vi fått eller givit bort.
En tidig tonårsfödelsedagspresent: Solen är mitt öde av Marguerite Steen (1894 - 1975). Under omslaget var pärmarna gröna med svarta och vita slingor. Om jag minns rätt var spalterna dubbla.
Solen är mitt öde kom ut 1941 och handlar bl. a. om slavhandel, kärlek och spänning. Jag minns att jag läste i den ljumma sommarnatten medan gardinerna fläktade och timmarna gick och gick...
En present som jag haft mycken glädje av genom åren är Nordisk Kvinnolitteraturhistoria 1-V. Nordisk Kvinnolitteraturhistoria
En gåva från arbetskamrater vid någon jämn födelsedag.
Kända, mindre kända och helt okända skrivande kvinnor får rättmätigt utrymme här. Inte visste jag något om bibliotekarien och författaren Borghild Krane från Tromsø tidigare, till exempel.
En gång gav jag bort Japanese Maples. The complete Guide to Selection and Cultivation av D. J. Vertrees. Det är en bibel för den som är intresserad av japanska lönnar och kommer ständigt ut i nytryck. Under några år har jag också haft möjlighet att konstatera att den används flitigt
Egentligen borde man läsa Fattigadel (1935 - 1938) innan man läser Fröknarna von Pahlen.
Fattigadel erbjuder nycklar till von Pahlen - serien. Båda romanserierna handlar om Agnes von Krusenstjernas egen familj. Fattigadel är nidbilden, hämnden; ”Jag skall fånga upp min familj och släkt från sjöns botten och sedan slunga dem dit igen och dränka dem.”
Fröknarna von Pahlen är idealbilden.
I Fattigadel 1 skildrar författarinnan en barndom som till stora delar förefaller lycklig. Men flickan Viveka känner sig instängd i familjen och övergiven av sin hysteriska och känslokalla moder Sofia, som botar sina yrselanfall med konjak. Men samtidigt älskar hon också sin mor. Den söte flickaktige brodern Antonius är moderns favorit. Faderns kärlek är Viveka däremot övertygad om.
"Min fattiga barndom! Min underbara barndom också!" säger Agnes von Krusenstjerna som är väl medveten om sin ambivalens.
Tänd eld! Essäer om Agnes von Krusenstjernas författarskap
Red.: Jenny Björklund & Anna Williams. Norstedst akademiska förlag 2008.
Bland flera andra intressanta essäer finns en om Fattigadel av Merete Mazzarella med rubriken Fattigadel - ett romanbygge i tiden. Merete Mazzarella ser Fattigadel som en föregångare till strip lit - romaner som till exempel Den högsta kasten av Carina Rydberg och Myggor och tigrar av Maja Lundgren. Intressant tanke. Angående strip lit läs HÄR
Jag läser vidare i Dunklet mellan träden, Fattigadel II
I år är det 90 år sedan Mrs Dalloway gick ut för att köpa blommorna själv.
Några entusiaster firade detta den 16 (!) juni med att promenera i London i Mrs Dalloways forspår. Man förklarade det med att James Joyce haft stort inflytande på Virginia Woolf med sin roman Ulysses.
Båda romanerna tilldrar sig under en enda dag i stadsmiljö,Dublin och London. Båda författarna undersöker medvetandet och den inre miljön i kontrast mot den yttre. Men medan Joyce är ytterst detaljerad är Woolf mera flytande.
Joyces frukostnjure har ingen motsvarighet hos Woolf. Vi får inte ens veta om Mrs Dalloway åt någon frukost. Exakt var bodde hon?
Tiden är det avgörande i Mrs Dalloway medan platsen är det viktigaste i Ulysses. Mrs Dalloway uppehåller sig i sina minnen medan hon vandrar.
Borde Mrs Dalloway få en egen dag i juni? Det frågar sig Annika J Lindskog som är doktorand i litteratur vid universitetet i Lund.
Läs hela artikeln HÄR
2011 kom Mrs Dalloway senast ut på svenska i pocket;
översättning av Else Lundgren och med ett förord av Maria Sveland.
Birgitta Svanberg (1930 - 2013) var litteraturvetare, gymnasielärare och en av grundarna till Grupp 8.
Birgitta Svanberg har också skrivit åtskilliga artiklar i Nordisk Kvinnolitteraturhistoria, bl. a. den om Agnes von Krusenstjerna. Det var också om henne som Birgitta Svanberg skrev sin doktorsavhandling 1989 - Sanningen om kvinnorna. En läsning av Agnes von Krusenstjernas romanserie Fröknarna von Pahlen.
Så här skrev Agnes von Krusenstjerna 1933: "Inom mig brann redan då en längtan att skriva riktigt djärva böcker - sådana som skulle få en värld att häpna och förskräckas och min familj att vända sig ifrån mig.
Jag ville éparter les bourgeois . Nej, kanske snarare ville jag uppenbara sanningen för människorna - sanningen om kvinnorna."
Birgitta Svanbergs bok innehåller två huvudavdelningar. Den ena handlar om de gifta kvinnorna och den andra om Fröknarna von Pahlen: Petra och Angela.
I första delen hamnar de olika moderstyperna; världsvana , den onda , hemmets goda ängel och så hon som var ett monster i hemmet och inte hade några barn.
Birgitta Svanberg berättar i förordet att hon som sjuttonåring med stort intresse läste Agnes von Krusenstjerna. Hennes far hittade en del av Fattigadel i hennes rum och fick ett raseriutbrott och tvingade henne att bära tillbaka boken till biblioteket. Sådana böcker fick inte finnas i anständiga människors hem!
Vissa delar av Fröknarna von Pahlen fanns inte ens att låna på biblioteket.
På Stockholms stadsbibliotek måste böckerna efterfrågas i informationsdisken. När Birgitta Svanberg frågade efter dem där ficks hon ett snäsigt: "Dem lånar vi inte ut till vems om helst!" till svar.
Och så gick det som det gick. Birgitta Svanberg fördjupade sig riktigt ordentligt i Agnes von Krusenstjernas författarskap och skrev en textanalytisk studie av Krusenstjernas mest kontroversiella verk, Fröknarna von Pahlen.
Med anledning av Islands nationaldag den 17 juni får uppmanas vi av
LYRAN att berätta om tre isländska romaner som vi har läst eller tänker läsa.
Yrsa Sigurdardóttir, Eldnatt, 2012
Tredje deckaren med advokaten och den frånskilda tvåbarnsmamman Thóra Gudmundsdóttir som huvudperson av en isländsk deckarförfattare som kan ta upp tävlan med Arnaldur Indridason
Det tredje tecknet; Den som gräver en grav är titlarna på del ett och två.
Ólafur Johann Olafsson, Längtans resa
Isländskan Disa bor i England och driver ett pensionat. När hon blir sjuk bestämmer hon sig för att göra en resa till Island. Hon minns sin egensinniga ungdom och hur hon trotsade föräldrarna och gick sin egen väg. Det hemliga uppsåtet med resan får man inte veta förrän i slutet av romanen.
Ólafur Olafsson föddes 1962 i Reykjavik som son till författaren Ólafur Johann Sigurdsson.
Numera bor han i USA.
Sjón, Skugga - Baldur: en folksaga, 2003 (sv 2005)
Författaren fick Nordiska Rådets Litteraturpris 2005 för denna innehållsrika kortroman som tilldrar sig 1883 när en gåtfull flicka med Downs syndrom kommer till Reykjavik. Hon blir väl omhändertagen, men är inte välkommen i kyrkan. En roman om ont och gott som blev Sjóns publika genombrott.
Inte förrän nu har jag läst Johan Theorins deckare Blodläge från 2010.
Skumtimmen (2007) och Nattfåk (2008) tyckte jag var utmärkt bra.
Men Blodläge är inte mycket till deckare, egentligen. Den verkar lite halvhjärtad.
Alltför stort utrymme ägnas åt älvor och troll. Älvorna håller till på Alvaret och trollen i det övergivna stenbrottet. Och det är väl gott och väl. Jag har inget emot folktro och folksägner, men i Blodläge försvinner bitvis själva kriminalhistorien.
Blodläge tilldrar sig 1998 på Öland på våren. Porrkungen Jerry Morner som bor i Kristianstad i en ruffig lägenhet vid järnvägsstationen anropar sin son Per och ber om hjälp. Hans inspelningsstudion i Småland utsätts för mordbrand och man hittar så småningom två skelett. Vilka är de? Var finns Jerrys närmaste medarbetare? Var finns den förmögenhet Jerry borde ha efter alla dessa år i en lukrativ bransch?
Allting är verkligen mycket skumt. Jerry själv är slagrörd och har svårt att tala.
Per har också andra personliga problem som kräver hans uppmärksamhet och närvaro. Fadern tar han i princip avstånd ifrån, men han vill ändå¨visa honom att det finns andra värden än pengar i världen.
Blodläge är trots allt en sympatisk roman. Den är välskriven och jag tycker om miljöskildringen medan personskildringen känns obearbetad.
Johan Theorells korta, koncisa rubriker som har något att lära ut tilltalar mig liksom Gerlof Davidsson, 80 +, som man träffat redan i de tidigare romanerna.
I Blodläge känns han väldigt skör, men positivt är att han ändå flyttar ifrån sitt äldreboende tillbaka sin gamla stuga ...
Skumtimmen - höst; Nattfåk - vinter; Blodläge - vår.
I oktober kommer Rörgast som tilldrar sig på sommaren,
Midsommarnatten
O göksång, vemod, vit melankoli
i junis natt, som lönlös längtan föder
till någonting som aldrig fanns!
Det ropar bortom fjärden någonstans.
Det ropar utan uppehåll
i sorgset moll
i söder.
Den tydan lyder: söder, döder.
Och allt, som nångång varit, är förbi.
Och blott av gamla sår mitt hjärta blöder.
Det ropar bortom milsvid fjärd.
Av den, som inget har, blir inget taget.
Som i en annan värld
midsommarnatten
beslöjar vikens drömförsjunkna strand
och blanka vatten
och båten vid sin boj med grönt i staget.
Det skymmer. Dimmor stryka under land.
Allt nära blir ett fjärran efterhand,
i dis begravet.
Och göken ropar på en ö i havet.
Arvid Mörne (1876 - 1946)
Inlägg
