Den blå rullgardinen

Sommar brukar betyda omläsning av en eller annan titel - gärna klassiker.
Jag har börjat med Den blå rullgardinen;  Fröknarna von Pahlen del 1 (1930)
av Agnes von Krusenstjerna (1894 - 1960).
Petra von Pahlen är 27 år. Hon är ensamstående och bor i Småland på Eka gård som hon ärvt av sin faster. Angela von Pahlen är 11 år och föräldralös. Petra känner igen sig i brorsdottern och kräver att få ta hand om henne.
Petra har en olycklig kärlek bakom sig och längtar efter lite mänsklig värme.
Betty, Petras svägerska, är den varma, generösa modern med det stora hjärtat. Hon styr familjen och godset med briljans
Agda, hennes vackra tjänsteflicka, är ett orosmoment för äldste sonen. Men det ser inte Betty.
Adèle är förvaltarens disharmoniska, neurotiska hustru; avundsjuk och olycklig; bad news för alla hon möter. 
Männen i Den blå rullgardinen finns där mera som bakgrundsfigurer. 
Och om de - som Tage Ehrencrantz - träder i förgrunden en stund så blir det komplikationer.
Nej, det här är alltigenom en kvinnoroman; om kvinnor i olika samhällsklasser och levnadsförhållanden men med samma mått av ofrihet och instängdhet.
Kvinnogatan heter fortsättningen.

Hårda bud

Romanen En geishas memoarer av Arthur Golden bygger på intervjuer med den pensionerad geishan Mineko Iwasaki (1949). Åren före andra världskriget var hon den mest uppskattade geishan i Kyotos geishadistrikt, Gino. Hennes arbetsnamn var Nitta Sayuri.
Arthur Golden (1956) är Asien - kännare och har studerat japansk konst och historia.
De två systrarna Chiyo och Satsu säljs av den fattige fadern som är fiskare. Modern är dödssjuk och fadern tar den enda utväg han kan se. Chiyo är sex år, men anses "ha mycket vatten inom sig". Hennes ovanliga, vackra ögon väcker uppseende. Satsu är mera av ett träd med rötterna i jorden och alltför alldaglig. Hon tvingas prostituera sig.
Chiyo hamnar på ett s. k. okiyan, ett ställe där geishorna bor. Här råder stränga regler; hackordningen är strikt och de yngsta tjänsteflickorna är inget annat än slavar.
Geisha betyder konstnär. Utbildningen är lång och hård. Konkurrensen är knivskarp. En geisha måste kunna dansa, spela åtminstone samisen men gärna flöjt och/eller trummor också.
Hon ska kunna klä sig, sminka sig och vara noggrann med sitt hår. En kimono med obi kräver en påklädare för att alla vecken ska ligga rätt.
En geisha är en handelsvara och helst bör hon se till att skaffa sig en mycket rik beskyddare som kan betala för henne. Ofta står hon i skuld till geishahuset för mat, husrum och utbildning.
Under kriget stängdes geishahusen ner, men återuppstår senare. 
En geishas memoarer kom ut 1994 och blev en stor succé liksom filmen som kom 2005. 
Mycket intressant och lärorikt.

Kuriosa: Tremastarblomman används för framställning av en färg som man använder till att måla på siden. Bilden är tagen i min trädgård för ett par dagar sedan

Gångjärnets gudinna

Bilden lånad från Wikipedia

1 juni, sommarens första dag, firade de gamla romarna gudinnan Carna el. Carnea med en festlighet som kallades Carnaria. 
Då erinrade man sig forna tiders enkla levnadssätt och inmundigade böngröt.
Carna skyddade husdörrarna (Ovidius; NE) och hindrade en sorts vampyrliknande ugglor att ta sig in till barnens vaggor.
Carna vaktade också ingången till människokroppens inre organ
Enligt Alf Henriksons Hexikon är Carna gångjärnets gudinna.

Kolerisk kontroversiell kulturradikal

Per Wirtén, författare och frilansjournalist har skrivit en bok om statsvetaren, författaren och tidningsmannen Herbert Tingsten (1896 - 1973),  
Herbert Tingstens sista dagar. Berättelsen om ett liv.
Herbert Tingsten var en märklig, sammansatt människa; begåvad och en lysande retoriker.
Han formulerade sig kraftfullt, skarpt och tvärsäkert. Han bildade sig snabbt en uppfattning i olika frågor och  tvekade inte att ge uttryck för dem  i ledare och tal. Han ville att människor skulle ta ställning och visa ansvar.
Dagspolitiken var inte riktigt intressant. Tingsten hade blicken riktad utåt och framåt, vilket gör att han i vissa lägen är helt aktuell nu, enligt Per Wirtén. Avsikten var att provocera och skapa debatt. Det lyckades han som regel utmärkt med. Herbert Tingsten gjorde sig efterhand av med sina vänner på löpande band, även om vänskapen var av gammalt datum. Gunnar Myrdal och Tor Bonnier är ett par exempel. Däremot blev Tingsten själv väldigt ställd när Bang slutade på DN i protest mot Tingstens hållning i kärnvapenfrågan. Egendomligt nog drog han jämt med Olof Lagercrantz i många år. Men så skrev Lagercrantz en negativ recension om Tingstens fjärde memoardel och så var det slut med den vänskapen också.
Tingsten avskydde den socialdemokratiska regeringen, kyrkan och konungahuset. Från början räknade han sig som socialdemokrat, men blev senare liberal
Under åren 1946 - 1959 var han chefredaktör på DN. Han avgick efter en schism med styrelsen angående ATP - frågan. Tingsten fick ett generöst avtal och kunde fortsätta att resa och skriva på frilansbasis.
Resa, läsa och skriva var det viktigaste i Tingstens liv.
Bakom fasaden på den skoningslöse ledarskribenten och debattören dolde sig en rädd och bitvis nedstämd man med dödsångest. 
I första äktenskapet fick han en dotter Kaj, som han inte ägnade mycken uppmärksamhet någonsin. Herbert Tingsten och hans andra hustru Gerd fick aldrig några barn. Det sista missfallet höll på att kosta henne livet. Paret reste mycket (på tidningens bekostnad) och skaffade också ett hus på franska Rivieran.  Gerd var Herbert Tingstens fasta stöd, men om henne vet man inte mycket.
Den här biografin är också ett rejält stycke samtidshistoria. Många kända namn och samhällsfrågor passerar revy.
Herbert Tingstens sista dagar är en intressant bok som leder vidare.
Litterturförteckningen ger många tips liksom personförteckningen.
Inte minst kan man läsa Jill Tingsten Klackenbergs (dotterdotter), bok 
I skuggan av Tingsten.
Och Tingstens egna memoarer förstås. Han har skrivit otroligt mycket i olika ämnen. Jag undrar hur han hunnit med det? Han blev ju bara 77 år och de sista åren svek såväl njurarna som synen.

 
                                   

Kolterjahn om Boye

Mycket lägligt fick jag Jessica Kolterjahns bok om Karin Boye från biblioteket.
Den bästa dagen är en dag av törst är titeln. Den behandlar Karin Boyes tid i Berlin januari - oktober 1932 och "är en fri litterär fantasi om ett år i Karin Boyes liv".
I Berlin kämpade Karin Boye med Dödsmakterna och den dåliga ekonomin.
De pengar hon inte hade gick åt till psykoanalysen för dr Walter Schindler och senare Lene Lampl.
Och resten lånade hon ut. Sedan fick hon skriva tiggarbrev till förlagen och försöka driva in sina fordringar på bl. a. Josef Riwkin, med vilken hon hon hade ett destruktivt förhållande.
Det var enbart ekonomin som tvingade hem henne till Sverige.
Jessica Kolterjahn skildrar ömsint Karin Boyes ångest, ensamhet, rädsla och skam.
Hon är mycket påläst och respektfull utan att därför väja för det svåra. 
Karin Boyes förhållanden med män fungerade aldrig. Äktenskapet med den sympatiske Leif Björk tog snart slut. Men de förblev vänner resten av livet. Karin Boye påbörjade ett antal analyser men av olika skäl avbröt hon samtliga. Den sista för dr Lene Lampl tog slut enbart på grund av att Karin Boye måste åka hem av ekonomiska skäl. 
Men innan dess hade Lene Lampl hunnit råda henne att  bejaka sin homosexualitet och arbeta på att bli kvitt sina skamkänslor. 
I Berlin fanns det damklubbar och kaféer där kvinnor träffades. På Silhouette träffar Karin Boye den sköra fågellika Margot Hanel som snart blir mycket betydelsefull för henne. Och Margot blir direkt beroende.
Jag läste Jessica Kolterjahns roman om Karin Boyes år i Berlin med stort intresse. De flesta namn hade jag aktuella. Pia - Kristina Gardes båda böcker Karin Boye och människorna omkring henne. En fotobok.
och Karin Boye .Okända brev och berättelser kompletterade Den bästa dagen är en dag av törst alldeles utmärkt.
Omslagsbilden på Jessica Kolterjahns bok är tagen av Anna Riwkin - Brick, syster till redaktören för Spektrum Josef  Riwkin.

HERMIA har också läst 

Vapenlös mot livets makter

Av en händelse observerade jag detta oemoståndliga tillfälle att för det första få se ett levande församlingsbibliotek med nära nog 100 år på nacken
och för det andra höra författaren och skådespelerskan Pia - Kristina Garde berätta om sin nya bok om Karin Boye, Karin Boye. Okända brev och berättelser.
2011 kom hennes förra bok, Karin Boye och människorna omkring henne.
Den byggde på  ett till vissa delar okänt material.
Pia - Kristina Garde har forskat om Karin Boye i nästan 40 år. Hon har träffat många människor som känt Karin Boye; hon har fått ta del av unikt brev- och dagboks- och bildmaterial och nu har det blivit en bok till också utgiven på  ellerströms förlag.
Boken är uppdelad efter de olika adressaterna.
Här finns brev till modern Signe Boye, brodern Sven Boye, Gunnel Bergström (Gunnar Ekelöfs hustru) och litteraturprofessorn Victor Svanberg, till exempel.
Vännen Barbro Alving har fått vara med trots att det inte finns något brev till henne.
Litteraturvetaren Paulina Helgesson har också sammanställt en brevsamling av Karin Boye, Ett verkligt jordiskt liv (2000).
Men, som Pia - Kristina Garde säger, här saknas många brev som finns med i Karin Boye. Okända brev och berättelser.

Jarl Hammarberg, konstnär och musiker, sjöng till eget gitarrackompanjemang flera tonsatta dikter, bl. a. Jag vill möta, som han tonsatt själv

Tematrio - Noveller

Berätta om tre bra noveller/novellsamlingar uppmanar oss LYRAN
i veckans Tematrio - Noveller. 

BÅTEN
82008; 2010 på sv av Nam Le är en mycket fin novellsamling med sju noveller från olika delar av världen. Alla handlar om människor som kämpar för livet och sina rättigheter - mot orättvisor och förtryck.
Nam Le föddes i Vietnam och och kom som flykting till Australien redan som liten. Titelnovellen är en gripande skildring av båtflyktingar

AKTA DIG FÖR ATT FÄRDAS ALLTFÖR FORT
Tolv noveller av kulturchefen i Hufvudstadsbladet Philip Teir.
Många av novellerna handlar om unga män med trassliga eller inga relationer och unga, osäkra pojkar på jakt efter sin identitet. Ingenting är riktigt lyckat, ingen är speciellt lycklig. Allt är ganska vardagligt och grått - men - skildrat med humor och ofta med en oväntad upplösning på slutet. Jag sträckläste.

SORGESÅNG FÖR EASTERLY
av Petina Gappah. Tillståndet i Zimbabwe i tretton vassa noveller.
Författarinnan ingår i den s. k. brain drain som drabbat landet. Petina Gappah arbetar som advokat åt ett internationellt företag i Genève och försöker hjälpa sitt land därifrån.
Med bitande humor och ironi berättar hon om klass - och könsskillnader, stamstrider och språksvårigheter.