Rosmarie Waldrop

I Kulturdokumentären i P1 idag kunde man stifta bekantskap med en kvinna vid namn Rosmarie Waldrop. Hon är poet och översättare och driver sedan 1961 tillsammans mned sin man Keith alternativförlaget Burning Deck Press . Maken är också poet och översättare. Han har dessutom skrivit ett flertal romaner och essäsamlingar. De bor i Providence, Rhode Island, ca 20 minuters promenad från Brown University där båda undervisat.
Rosmarie Waldrop föddes 1935 i Kitzinger i Tyskland. 1954 träffade hon Keith Waldrop som ingick i en grupp amerikanska soldater stationerade i Tyskland. Sedan 1958 bor paret i USA.
Rosmarie Waldrop är en lågmäld, uppriktig poet; en poeternas poet, enligt kulturjournalisten Anneli Dufva som besökt Rosmarie Waldrop i hennes hem.
Rosmarie Waldrop berättar om sina försök att skriva både på tyska och engelska under sin första tid i USA och att det inte fungerade. Hon hamnade i ett mellanrum mellan språken och att hon trivs där. Hon skriver på den ena språket och översätter till det andra.. 
Rosmarie Waldrop tar gärna intryck av andra författare. Särskilt betydelsefulla är Ludwig Wittgenstein och Edmond Jablès - en judisk man född i Kairo, som skriver om förintelsen på ett sätt som hon kan ta till sig.
Rosmarie Waldrop har främst skrivit diktsamlingar men det har också blivit ett par romaner, till exempel The Hanky of Pippin´s Daughter där hon skriver om sitt miserabla förhållande till modern.
Det var det som gjorde att hon valde att aldrig skaffa barn. Hon är medveten om att hon gått miste om något och att det finns en tomhet i hennes liv och dikter, men hon anser sig ha vunnit annat.
Man associerar osökt till paret Virginia och Leonard Woolf.
Jag återkommer imorgon till diktsamlingen Äpplets vana att falla som är den enda titel som finns översatt till svenska.

Tony och Susan

Av en ren händelse grep jag tag i en pocketbok som länge stått i en hylla i sommarstugan:
Tony & Susan av Austin Wright. En bok som jag inte visste någonting om och ett författarnamn som var totalt okänt. Det tog inte många minuter förrän jag var helt fast.
Susan Morrow får sig tillsänt ett bokmanus av sin förre man Edward som hon inte har haft kontakt med på 25 år. Deras äktenskap sprack till stora delar beroende på hans författardrömmar. Nu vill han att hon ska lämna ett omdöme om han bok. Hon har en gån hans hårdaste kritiker.
Hjärnkirurgen Arnold, Susans nuvarnade man, ska åka på konferens och det passar Susan bra för då kan hon läsa i lugn och ro. Edward ska sedan komma till Chicago och då kan hon meddela sina synpunkter.
Susan börjar läsa. Hon dras omedelbart in i handlingen och förvånar sig över hur bra hon tycker att det är.
Mellan varven får man ta del av Edwards och Susans tidigare relation.
Edwards bok Nattdjur handlar om matematikprofessorn Tony Hastings, en lagom feg man i sina bästa år.
Han är på väg till Maine med fru och dotter. De bestämmer sig för att ta hela långa resan i ett svep och köra hela natten. Det blir ett ödesdigert beslut. 
På vägen råkar de ut för tre råskinn som gärna leker katt och råtta med den förskräckta familjen, som provocerar dem genom sin blotta existens. Två skilda världar på kollisionskurs. En av männen kör iväg med Tony och lämpar av honom i skogen i svarta natten. 
De andra tar hustrun och dottern i  Tonys bil.
Sedan blir allt rena mardrömmen. Susan läser och försöker bortse ifrån vem Edward är och vad hon vet om honom. Hon vill vara så objektiv som det är möjligt. Har han något budskap till henne?
Tony & Susan är en gastkramande roman om ondska, hat och hämnd.
Men det är också en roman om en roman och den handlar mycket om skrivande och läsande.
Den handlar också om minnen och relationer och hur man förändras med tiden.
För Susans räkning får läsningen av Nattdjur ett förargligt efterspel...

Austin Wright då? Han föddes i NY 1922 och dog 2003. AW var litteraturkritiker, författare och professor. Han skrev sju romaner. Tony & Susan är den enda som översatts till svenska

Bokbloggsjerka 29 mars - 1 april

Annika undrar i sin
Bokbloggsjerka 29 mars - 1 april vad vi ska göra i påsk?
Det jag har gjort sammanfaller i allt väsentligt med det jag planerade, nämligen
Skärtorsdagen: Packa ut, packa ut , packa ut. Till sommarstugan. 
Packa in, packa in, packa in. Upptäcka allt man glömt
Långfredagen: Matteuspassionen. Ett påskmåste. I år i P2 under ledning av Eric Ericson.
Påskafton: Påskbord i goda vänners lag och långpromenad på stranden - oavsett väder
Påskdagen: Läsa påskekrim, äta rester, promenera på stranden
Annandag påsk: Packa ut. Åka hem. Packa in. Upptäcka allt man glömt kvar, till exempel någon liten förarglig laddare, en strumpa, en bok, den livsviktiga kalendern...

Elle, belle, bi

Först tänkte jag välja Av två onda ting. Kriminalberättelser av etablerade författare och debutanter i urval av ingen mindre än Elizabeth George som påskekrim. 
Sedan föll mina ögon på Operation Sandalwood. Ett dödligt uppdrag för Mr. Majestic av Zac OÝeah.
Hari "Harry" Majestic är en fantasifull småskurk i Bangalore som egentligen vill bli filmhjälte. Under tiden försörjer han sig bl. a. som skum försäljare på internet. Hans uppdragsgivare, fru Bella i Lagos, skrämmer livet ur honom samtidigt som hans andlige rådgivare Pandit Pundit uppmanar honom att förbättra sin karma genom vegetarisk kost och nykterism.
Så blir han engagerad i sökandet efter en svensk flicka som åkt till Indien för att göra Bollywoodkarriär och som nu är försvunnen. Mr. Majestic förstår inte riktigt vad det är han blandar sig i. Nu blir det skarpt läge
Efter några sidors läsning är jag där, i myllret på gatorna i Bangalore.
Det är tydligt att författaren är väl förtrogen med miljön och han kan verkligen konsten att dra läsaren med sig
Zac O´Yeah är en egensinnig författare; född i Finland som Sakari Nuottimäki, 1967; uppvuxen i Göteborg och numera bosatt i Bangalore i södra Indien sedan tio år.

Men - varför välja? Jag tar båda.

Tematrio - Påskdeckare

LYRANS
tematrio handlar om påskdeckare. Det har ju blivit tradition även i Sverige att läsa deckare till påsk. Norrmännen började. Lyran ber oss berätta om tre favoritdeckare.
Två  titlar från 80 - talet minns jag särskilt och de råkar vara skrivna av två charmanta damer med foträta skor och handväska på armen. Jag tänker på

Av oskyldigt blod  av P D James. Den kom först ut 1981 och sedan 1987 och då hette den Oskyldigt blod.En ung adopterad flicka beslutar sig för att ta reda på sanningen om sina föräldrar. Det hon upptäcker förändrar hela hennes liv. Absolut inte till det bättre.Man lider med henne.

Stenarna skola ropa av Ruth Rendell kom ut 1982. Jag är mycket förtjust i den gammaltestamentliga titeln.
Den här boken handlar om en människa som lider av dyslexi och för allt i världen och med olika metoder försöker dölja det. En verkligt tragisk historia.

Vass egg av Gillian Flynn var jag också mycket förtjust i. Den var så annorlunda. Huvudpersonen är en ung journalist med mörka drifter. Nu ska hon åka till sin hemby och skriva om ett märkligt flickmord. Ingen hälsar henne välkommen - allra minst hennes mor. En mörk men mycket bra kriminalroman     

Påskekrim - tjuvstart

Det är påsktid i Three Pines. Det är april i den tredje kommissarie Gamache - deckaren, Den grymmaste månaden av Louise Penny.
En främmande kvinna har kommit till byn. Hon bekänner sig till wiccatron och förklarar sig vara clairvoyant. På skoj bestämmer man sig för att hålla en seans i byn i ett ruggigt gammalt övergivet hus. 
Under en andra seans avlider en kvinna mystiskt.
Den sympatiske kriminalkommissarien Armand Gamache och hans medarbetare tar hand om det kusliga dödfallet.
Dessutom är mäktiga krafter inom de egna leden i rörelse mot Gamache. Han har skaffat sig ovänner bland sina överordnade och misstänker att han har angivare bland de underordnade. Naturligtvis har han helt rätt och naturligtvis vet han hur han bäst hanterar dessa mullvadar.
Det startas ett veritabelt drev mot honom; familjen blir indragen och allt blir en mardröm.
Liksom i de två tidigare Gamache-deckarna  är tonen varmt mänsklig - det otäcka mordet till trots. Människors svagheter avslöjas; mänskliga beteenden förklaras. Man får veta vad det vill säga att stå utanför och vad det innebär att liksom Ikaros komma för nära solen. Jag gillar Louise Pennys psykologiska blick och hennes sinne för människor som avviker från mönstret. Humorn är också sympatisk.

The Night Bookmobile

The Night Bookmobileär ett underfundigt, vemodigt seriealbum av ingen mindre än Audrey Niffenegger, författare till Tidsresenärens hustru och Själens osaliga längtan.
Alexandra är storläsare redan i mycket unga år. 
En natt är hon ute och promenerar efter ett gräl med pojkvännen. Plötsligt ser hon till sin förvåning en sliten bokbuss. Hon stiger in och möter bibliotekarien, Mr Openshaw (med drag av John Malkovich, min anmärkn.). Belysningen är dämpad; det doftar gammalt torrt papper med lätt anstrykning av våt hund. Bussen är förefaller mycket större inuti än utanpå.
Alexandra utforskar hyllorna. Böckerna förefaller mycket bekanta. Till sist hittar hon till och med sin egen dagbok - stämplad med bibliotekets stämpel!
När hon ber att få låna hem några böcker är det för sent. Biblioteket ska stänga och dessutom har man inte tillräcklig personalstyrka för att hinna med några lån.
Det går nio år innan Alexandra stöter på bokbussen igen. När hon ber att få arbeta på bokbussen råder henne Mr Openshaw att utbilda sig till bibliotekarie. Sagt och gjort. Alexandra studerar Deweys decimalklassifikationssystem, katalogisering och kundrelationer och vips! är hon bibliotekarie. 
Och hon får en anställning också!
Tolv år senare möts Alexandra och Mr Openshaw igen. Återigen blir hon bjuden på te och återigen blir hon nekad arbete på bokbussen.
Alexandra fattar ett ödesdigert beslut. 
Upplösningen är inte den förväntade. Så mycket kan jag säga utan att överdriva. Jag tycker mycket om den här boken. Så mycket kan jag också säga utan att överdriva.