Ansvar - skuld

Am Beispiel meines Bruders är en utmärkt titel på Uwe Timms sökande efter sanningen om hur det kunde komma sig att hans äldre bror, Heinz, vid 19 års ålder frivilligt går med i Waffen - SS.
Den svenska titeln I skuggan av min bror är inte fullt så bra, men den duger.
Uwe Timm berättar om familjens förhållanden; om fadern som deltagit i första världskriget och berättade om kamratskap, kvinnor, frihet och snapsar. Modern anser att Heinz är en vek och känslig pojke, medan fadern anser honom vara stark och kompetent.
Uwe Timm söker, vänder och vrider; gräver och borrar sig ner i landets och familjens historier. 
Han försöker verkligen förstå.
Broderns dagbok och brev från Ukraina ger inte mycken ledning.
Möjligen kan sista dagboksanteckningen antyda att han börjat reflektera över vad han och de andra insatsstyrkorna - ledda av akademiskt utbildat befäl -  egentligen höll på med i Ukraina.
Heinz anmälde sig frivilligt till Waffen - SS. Fadern hade inte uttalat någon önskan om det. Möjligen kunde Heinz uppleva ett socialt tryck. Kanske upplevde Heinz en outtalad önskan från fadern. Kanske inte.
Modern hade ett speciellt förhållande till sitt sladdbarn - sonen Uwe. Han beskriver henne som nära nog ett helgon som stod ut med faderns dominans och dåliga affärer. Hon var obrottsligt lojal och skötte till slut allt. Utom ekonomin. Den var faderns. Man kan fråga sig om en sådan lojalitet är av godo?
Om modern hade tagit rodret kanske familjens situation varit en annan. Tog hon sitt ansvar?
Uwe Timm minns moderns ungdomliga stämma, glada flickskratt; humorn och känslan för de(t) udda.
Efter moderns död kände Uwe Timm starkt att han ville åka till Ukraina och söka upp broderns grav.
Han tycker sig ha övertagit moderns högsta önskan.
Det finns mycket att fundera över i den här romanen. Den omfattar 163 sidor men tar oväntat lång tid att läsa. Och inte är man klar med den för att man läst ut den. Hur kunde det gå som det gick? Hur tänkte man?  Vems var ansvaret och skulden?
Uwe Timm föddes 1940 i Hamburg och bor nu i München.

Oplanerat

 

Apropå Annikas Bokbloggsjerka 18 - 21 januari

Två böcker följde helt oplanerat med mig hem från biblioteket (utöver de planerade som reserverats)

När jag kom hem slog mig tanken: Varför just dessa båda titlar. Hur valde jag? Händelsevis vet jag varför det blev Privatliv av den kinesiska författarinnan  

Chen Ran i översättning av Anna Gustafsson Chen och Sönderfall av  

Horacio Castellanos Moya från Honduras och El Salvador; översättning från spanskan av Yvonne Blank. Castellanos Moya lever i exil och är fristadsförfattare i Pittsburgh. 

Sönderfall har kommit ut på Leopard förlag 2011 och är författarens andra roman på svenska. Sanslöshet är den första som kom 2009. 

Privatliv är utgiven på fantastiska Bokförlaget Tranan 2012 och är Chen Rans första titel på svenska.

Det var alltså El Salvador, Honduras, Kina och författarnamnen som avgjorde. 

Omslaget på Privatliv är snyggt; omslaget på Sönderfall tilltalar mig egentligen inte men formatet är trevligt.  Båda titlarna är korta och slagkraftiga.

 

Tematrio - Vinter

Vinter är veckans tema i Lyrans Noblesser
Berätta om tre böcker som tilldrar sig vintertid. Kan det bli mera vinter än vid Nordpolen? Svar: Nej.
Ingenjör Andrés luftfärd (1967) av Per Olof Sundman minns jag som oerhört spännande, för att inte säga gastkramande. 1897 ger sig S. A. André, Knut Frænkel och Nils Strindberg iväg i en vätgasballong från Spetsbergen mot Arktis. Och försvann. Men återfanns trettiotre år senare. Deras dagböcker var välbevarade så deras sista tid i livet är väldokumenterad. Ballongen hette Örnen.
Per Olof Sundman fick Nordiska Rådets litteraturpris för sin roman 1968.

Melanie McGrath , Där ingen har gått. Här möter vi vildmarksguiden och jägaren Edie Kiglatuk i kanadensiska Arktis.
Hon är till hälften inuit, mycket kunnig vad det gäller snö, is, isbjörnar, hundar och allt annat som är bra att behärska i den här miljön. Men hon har i likhet med så många andra här problem med spriten. En annorlunda, jättespännande kriminalroman i ständig iskyla.

I Kanada vid Algonquin Bay (leta inte på kartan) utspelar sig också Giles Blunts spänningsserie med kriminalpolisen John Cardinal i huvudrollen. Fader Död (2012) utspelar sig där bl. a.
Giles Blunt bor i Toronto vid Ontariosjön så han känner miljön väl.

Bokbloggsjerka 18 - 21 januari

I sin bokbloggsjerka 18 - 21 januari ställer Annika följande fråga:
Om du ser en bok av en författare som du aldrig har hört talas om tidigare, vad är det som gör att du bestämmer dig för att läsa den?
Så här tänker jag.
1. Omslaget (gillar inte foton eller filmbilder)
2. Titeln (kollar även originalets titel. Ibland blir översättningen så klantig.)
3. Första meningen och lite meningar här och var.
4. Stilen
5. Baksidestexten (Motvilligt. Ibland är den nästan vilseledande.)  
I den ordningen.

I huvudet på en yrkesmördare

Malcolm MacKay kommer från Stornoway på Yttre Hebriderna. 
Minotaur kallar honom årets deckardebutant. Lewis Winter måste dö är titeln på den oerhört spännande kriminalromanen som handlar om den unge yrkesmördaren Calum MacLean.
Kriminella organisationer ligger i fejd med varandra. Korrupta poliser tipsar de kriminella.
Erfarna poliser vet att hålla sig med informatörer. Äta eller ätas. Djungelns lag råder. Det är hårt att leva i den undre världen i Glasgow.. Grundinstinkten är överlevnad. Endast bottenskrapet hamnar i polisens garn. Höjdarna går fria.
Ibland tycker jag att Lewis Winter måste dö påminner om den fantastiska TV-serien The Wire
Det är högt betyg.

Största möjliga tystnad

Omslagsbilden på Dager i stillhetens historie av Merethe Lindström får mig att tänka på den danske konstnären Vilhelm Hammershøi. Men det är fel. 
Ida Lorentzen heter den amerikanska konstnärinnan.
Bilden heter passande nog Hidden Secrets.
För det är vad det handlar om  - saker och ting som det äkta paret Eva och Simon inte talar om.
De har levt ihop länge och nu har Simon gått in i en tystnad - demens? - som gör att Eva känner sig icke - existerande.
En gång har Simon försökt tala med Eva om att han ville avslöja sin hemlighet för de tre döttrarna, men hon avvärjde det hela. Hennes egen hemlighet är ganska obegriplig såväl för Simon som läsarna. Man kommer till en punkt efter vilken det är omöjligt att tala
Simon har varit läkare och Eva lärare. Författaren använder Eva som språkrör.
Marija från Litauen kommer till Eva och Simon som städhjälp. Hon för in liv och samtal i hemmet och de betraktar  henne snart  som en god vän. Och det är ömsesidigt. Men - så börjar det hända saker. 
Merethe Lindström fick Nordiska Rådets Litteraturpris 2012 och även Norska Kritikerpriset. Hon föddes 1963 och har skrivit noveller och romaner sedan 1983.
Det litterära genomslaget kom 1996 med Steinsamlere.
Men det är inte förrän nu hon har blivit översatt till svenska.
Merethe Lindström säger att hon skriver för att förtydliga. Hon är intresserad av relationer och det är det hon skriver om. 
Det som händer i Dager i stillhetens historie händer på det inre planet. Det är människors allra hemligaste gömslen som Merethe Lindström utforskar.
Jag blir nyfiken på att läsa mera. 

Dagar i tystnadens historia har översatts till svenska av Urban Andersson.

Läsövning

Serier är inte min bag. Men då och då gör jag ett försök. Och den här grafiska memoaren  
är helt fantastisk.
Alison Bechdel berättar om sin familj i allmänhet och sitt förhållande till fadern i synnerhet.
Husfrid - med undertiteln En tragikomisk familjeberättelse är otroligt välgjord och välskriven. 
Den innehåller mängder av litterära referenser; Camus, Wilde,  Joyce, Kate Millett,  Colette, Faulkner och Kipling för att nämna några. Och det är ju alltid roligt. Alison och hennes far, Bruce, läste mycket och diskuterade det de läste. Fadern var lärare och begravningsentreprenör. Han var en kylig och krävande man; en estet som ständigt renoverade huset.
Alison kommer ut som lesbisk och upptäcker strax efter faderns hemlighet.
Efter faderns död - självmord? - får hon försöka lösa en gåta i familjen.

Alison Bechdels berättelse om sitt förhållande till modern heter Are You my Mother?: A Comic Drama.

Men det är en annan (senare) historia.