Månadens diktare

Månadens diktare januari: Lars Lundkvist (1928 - 2012)
i Dagens dikt i P1
är Lars Lundkvist som  enligt litteraturvetaren Staffan Söderblom "
är den avväpnande enkelhetens skald: i suverän förtätning möter häpnad inför livsundret bredvid vis illusionslöshet."
Väl uttryckt tycker jag, som alltid varit förtjust i Lars Lundkvists dikter.
I min hylla hittade jag Korn från 1985.

Skillnad

Kvinnan är vis,
mannen är klok.

Din visdom:
en fågel, en fjäril

bland skalbaggarna på ängen,
i mannens dröm.

Min klokher: en järnklump,
självmedveten som fasanenes ägg.

Visdomen 
kan förstå sin nästas själ.

Klokheten räknar bilar,
de röda och gröna bilarnas antal.

Kvinnan är vis,
hon genomskådar mannens dårskaper.

I tusentals år
har hon förlåtit honom.
 

Glömska eller hat

"Alla likheter med verkligheten  är avsiktliga" är mottot för Om man ännu finns. 
En familjekrönika av Rose Lagercrantz. Under det år det tog för hennes mor att dö på sjukhus och vårdhem försökte författaren kartlägga sin bakgrund. Det var inte lätt. Ingen var benägen att tala. Allra minst mamma som överlevt förintelsen men sett två av sina systrar gå i gasen med var sitt barn i handen. 
De överlevande valde ofta glömskan för att orka leva vidare.
Alternativet var hat.
"Jag vet inte. Jag fattar inte att jag ännu finns", sa hennes mamma Ella som till slut helt levde för dotterns besök. Alla släktingarna var färgstarka individualister som på ett eller annat sätt undkommit förintelsen. Det var det enda de egentligen hade gemensamt. Systematiskt går Rose Lagercrantz igenom dem alla; besöker, ringer, skriver. Tålmodigt pusslar hon ihop minnesfragmenten till större enheter. Adeline, sysslingen, som hon redan skrivit om tidigare i Adeline eller Resten av min ungdom, förbryllar in i det sista.
Om man ännu finns är en greppvänlig, behaglig bok med fin layout och ett gripande innehåll. Rose Lagercrantz berättar enkelt och okonstlat om släktens kamp för överlevnad. Man läser andlöst .Det är som att bläddra i ett fotoalbum. En del fotografier finns på bokens omslag i vackert sepiabrunt. 
Om man ännu finns är ytterligare en påminnelse om sådant som aldrig får glömmas.

Sallys saga

Sally Salminen (1906 - 1976) förrdes i Vargata på Vårdö i åländska skärgården.
Hon var nummer sju i en syskonskara på elva. Fadern dog när Sally var sju år och familjen fick det svårt ekonomiskt.
Sally Salminen kom att resa mycket under sitt liv. Hon och hennes man, den danske konstnären Johannes Dührkop, tyckte mycket om att resa. Men för Sally själv utgjorde nog resandet ett svar på en inre oro och rotlöshet. 
De kom också att bo i flera olika länder. Sally var också den som ofta bytte arbetsplats i yngre år
Det var under några hembiträdesår i USA som Sally skrev romanen Katrina (1936; jag återkommer senare till den) som skulle göra henne världsberömd och på samma gång blev ett gissel för henne. 
Den plötsliga berömmelsen blev stor och påfrestande och Katrina kom också att skymma allt annat hon skrev och skrivit.
Sallys saga. En minnesbok om Sally Salminen till 50-årsminnet av Katrina.
Anna Bondestam står som redaktör. Medverkar gör olika finlandssvenska författare (såsom Anni Blomqvist, Gunvor Javén, Valdemar Nyman och Marianne Backlén)  samt syster Aili. De belyser Sally Salminen som människa och författare från olika håll.Hon engagerade sig i samhällsfrågor; hon intresserade sig för kvinnofrågor och hon tog ställning i ålandsfrågan. Hon hade den bestämda uppfattningen att att Ålan borde tillhöra Sverige.
Sally Salminens liv var ingen dans på rosor. Hon hade ett bildningskomplex som gjorde att hon i hela sitt liv energiskt försökte förkovra sig. Hon drevs mot vänster av sitt klassmedvetande; hon lutade sig en tid religiöst åt oxfordrörelsen och russellianarna (som sedermera blev Jehovas vittnen). Katrina mottogs med misstro och ogillande i hennes hemtrakter och hon såg sig förbigången när det gällde stipendier och andra erkännanden.
Sallys saga ger en bild av en komplex kvinna som är oförtjänt bortglömd.
Artikeln i Nordisk kvinnolitteraturhistoria
är i käckaste laget enligt min mening och alltför summarisk: En tjänstepigas succéroman skriven av Tuva Korsström.
Biblioteket i Mariehamn erbjuder en mera seriös artikel .

Vårläsning

Jag fortsätter att planera vårläsningen.  Själva planeringen är en stor del av nöjet.

Efter att ha läst den fantastiska Agaat av Marlene van Niekerk vill jag gärna fortsätta med vårens (mars) tegelsten  ( 500 s.) Memorandum.
Den tilldrar sig  i Kapstaden och handlar om en man som bereder sig på att lämna jordelivet. Niclas Hval har gjort översättningen. Förlaget är Weylers.
                                                    

Många gånger har jag bläddrat förbi Gustaf Adolf Lysholms böcker på biblioteket.
utan att stanna upp och fråga mig vem han var.
Nu har Per Wästberg porträtterat den skygge mannen i Gustaf Adolf Lysholm. Diktare, drömmare, servitör.
Liksom vännen Wästberg älskade Lysholm Stockholm och litteraturen.
Den här levnadsteckningen ser jag fram emot. Den kommer ut i mars på Wahlström & Widstrand.

En annan diktare som jag vet skamligt lite om är William Blake (1757 - 1827)
Carl - Johan Malmberg, som bland mycket annat är recensent i Svenskan, har ägnat åtskillig tid åt Blake och är nu en auktoritet på området.
Stjärnan i foten. Dikt och bild, bok och tanke hos William Blake är titeln på Malmbergs bok som kommer ut i april på Wahlström & Widstrand

Den blå tvålen, en essä om romanen av Sara Danius, professor i estetik vid Södertörns högskola utforskar tre klassiker, Stendhal, Flaubert och Balzac, och hur de gör saker och ting synliga i och med att realismen föds.
Utkommer i april på Albert Bonniers förlag.

Stark debut

Mississippideltat i mitten av 1940-talet.
Henry McAllan har köpt en bomullsfarm med fet, bördig jord.
Han har köpt traktor och lastbil och meddelar hustrun Laura och de båda döttrarna att nu ska det flyttas. Laura ställs inför fullbordat faktum.  
Hon är stadsflicka och hon avskyr den omoderna gården och ser bara leran och det platta enformiga landskapet.
Men hon vänder sin förbittrade vrede inåt. Henry vill kalla gården Fageräng, men det blir Lauras namn Mudbound som kommer att användas.
(Mudbound är också romanens originaltitel.)
På gården bor också Lauras svärfar, kallad Pappi. Det är en otäck gubbe som hunsar sin svärdotter och barnen. Också det måste Laura svälja.
Henry håller honom i viss mån om ryggen - han är ju ändå vår far.
Men Jamie, den yngre brodern som fått utstå mycket av fadern under uppväxten, erbjuder Pappi motstånd.
Mississippi är Hillary Jordans debutroman. Hon har format den som en kör av sex röster som alla berättar i jag-form. Henry och Laura berättar liksom  Jamie, som återvänt från krigets Europa. Det har också en annan ung man, Ronsel, som är son till McAllens färgade tjänstefolk Hap Jackson och hans hustru Florence.
Kvinnorna är underställda männen; de färgade är underställda de vita.
Ku Klux Klan opererar vanligtvis i periferin, men segregationen är knivskarp och hatet blossar upp med jämna mellanrum.
Relationen mellan generationer och mellan man och kvinna belyses.
Fördomar, traditioner och vidskeplighet är andra teman.
Henry är inte precis drömprinsen och han är inte mycket lyhörd för sin hustrus behov. Men han lär sig tyda vissa tecken. Om Laura sjunger är hon nöjd (som till exempel när svågern Jamie är i närheten). Nynnar hon är hon missnöjd.
Det jäser mycken vrede under ytan i Mississippi och man känner tidigt att något hemskt kommer att hända. 

Mississippi är utgiven av Historiska Media.
Översättning: Dorothee Sporrong

Vårläsning

Det kan väl vara dags att tänka lite på vårens läsning.
Jag har de bokliga nyårslöftena i bakhuvudet när jag bläddrar i Vårens böcker 2013. Och jag hittar omedelbart
Malcolm Mckay, Lewis Winter måste dö, Minotaur förlag, en kriminalroman som tilldrar sig i Glasgow och är första delen i en trilogi om yrkesmördaren Calum MacLean.
Lewis Winter måste dö kommer ut under januari.
Författaren är född i Stornoway på Yttre Hebriderna.
Sorterar under rubriken: Ö-läsning

Kvinnor i Japan under tusen år. Nio porträtt av Monica Braw, fil dr i japansk historia. Atlantis förlag. Kommer ut i februari.
Här porträtteras en kejsarinna, en författare, änkan till en shogun, en amma, en läkare, bl. a.
Ö-läsning.

Den grymmaste månaden av Louise Penny tilldrar sig i byn Three Pines i Kanada. Kommissarie Armand Gamache får brottas med övernaturliga krafter.
Utkommer på Wahlstrand & Widstrand i mars Nådastöt (första delen i serien om Armand Gamache) och Mörkt motiv (andra delen) kommer som Månpocket i mars

Nattend dåd av Dennis Lehane är en fristående fortsättning på Ett land i gryningen. Båda tilldrar sig i Boston under mellankrigstiden. Nattens däd för oss också till Kuba. En tredje del är planerad. 
Albert Bonniers förlag. Kommer ut i mars
O-läsning.

Paul Auster får en ny chans. I Vinterdagbok resonerar han om åldrandet och vad den åldrande kroppen upplevt.
Vin terdagbok kommer ut i januari på Albert Bonniers förlag.
Översättningen är gjord av den mycket kompetenta Ulla Roséen.

Ett efterlängtad händelse! En ny roman - en kärleksroman - av 
Per Olov Enquist, Liknelseboken.
Liknelseboken kan sägas ta vid där memoarromanen Ett annat liv slutade.

40-talsförfattare

40 - talsförfattare innehåller essayer om författare ur 40- talsgenerationen.
Den är sammanställd av litteraturkritikern Lars - Olof Franzén.
Bengt Holmqvist inleder med en lång essay om lyriken under 40-talet.
Tidens prosa presenteras av Lars- Olof Franzén.
Sexton författare presenteras i tjugofem essayer av andra författare och litteraturkritiker.
Ulf Linde skriver om Lars Ahlin; Karl Vennberg, Erik Lindegren och Werner Aspenström ger var sin bild av Stig Dagerman; Gösta Oswald presenteras av Lars Forssell och Jan Stolpe; Ragnar Thoursie av Folke Isaksson och Göran Printz- Påhlson. Karl Vennberg ägnas också tre essayer av Bengt Holmqvist, K.G. Wall och Göran Palm.
Essayerna följs av författardata och register.
En del av författarna är naturligtvis mera kända än andra som till exempel Werner Aspenström, Stig Dagerrman, Erik Lindegren, Ragnar Thoursie och Karl Vennberg men Lars Ahlin, Tage Aurell, Sivar Arnér, Elsa Grave och Thorsten Jonsson är ju inte på något sätt okända.
Olov Jonason är okänd för mig. Gösta Oswald har jag inte läst tidigare, men honom är jag riktigt nyfiken på. Man träffar ofta på hans namn hos andra författare och då nämns han med beundran.
Trots sitt korta liv - han drunknade utanför Gotland 24 år gammal - hann han göra stort avtryck. 
I serien Svenska klassiker utgivna av Svenska akademien finns bl. a.
Den andaktsfulle visslaren - diktsamlingen Gösta Oswald debuterade med 1946
och romanen En privatmans vedermödor som kom ut 1949.
Birgitta Holm, professor i litteraturvetenskap, skrev sin doktorsavhandling om Gösta Oswald, 
Gösta Oswald : hans liv och verk och hans förbindelse med det svenska 40-talet.