God Jul önskar Karl Nilsson, vår gamla tomte, som fyller hundra vilket år som helst.
Lite vidbränd här och där kräver han varsam behandling men fungerar annars fint.
Nu tänker jag bara läsa böcker, sticka pulsvärmare och julekuler resten av juldagarna.
Bortsett från tillredning av Ris à la Malta, förstås.
måndag 24 december 2012
lördag 22 december 2012
The real Christmas
3CD fulla med ren och skär nostalgi att vältra sig i.
Elvis Presley, Doris Day, Perry Como, Harry Belafonte, Mario Lanza, Burl Ives, Andy Williams, Ray Coniff m. fl. sjunger julsånger. Kan det bli bättre?
(Ja, det kan det säkert, men ändå.)
Men vilka är Jerry Vale och Jimmy Boyd?
Elvis Presley, Doris Day, Perry Como, Harry Belafonte, Mario Lanza, Burl Ives, Andy Williams, Ray Coniff m. fl. sjunger julsånger. Kan det bli bättre?
(Ja, det kan det säkert, men ändå.)
Men vilka är Jerry Vale och Jimmy Boyd?
fredag 21 december 2012
Kort utanpå och långt inuti
Fler Nobeller är sammanställd av Gun Ekroth och Lars Rydquist.
Novellen Magikern av Grazia Deledda har översatts speciellt av Cecilia Swartz
för Fler Nobeller..
Några andra Nobelpristagare i Fler Nobeller: Tomas Tranströmer, Doris Lessing, Yasunari Kawabata, Herta Müller , Albert Camus, Knut Hamsun, Wyslawa Szymborska.
Etiketter:
En bok för alla,
Grazia Deledda,
Magikern,
Nobelpristagare,
Noveller
torsdag 20 december 2012
Elias Portolu från Nuoro
Den första svenska upplagan kom också 1903.
Grazia Deledda fick Nobelpriset 1926 och avhämtade det 1927.
Nu förefaller hon vara väldigt bortglömd och nämns endast med ett fåtal rader i uppslagsböcker och litteraturhistorier.
Jag har läst en svensk utgåva av Elias Portolu i serien Vårt hems Nobelbibliotek i bemyndigad översättning av Ebba Atterbom från 1929.
(Det ser ut som om Fredrik Böök skrivit förordet.)
Elias Portolu har suttit i fängelse på fastlandet och kommer nu tillbaka till sin familj i Nuoro på Sardinien. Han tas emot med öppna armar. Ingen verkar besvärad av att han suttit i fängelse.
Fadern skryter och skroderar om sina söner. Den tysta och fromma modern håller sig i bakgrunden och lagar mat. Ibland dem som hälsar Elias välkommen hem är brodern Pietro och hans tillkommande, den vackra Maddalena. Kärleken är lika ömsesidig som ögonblicklig.
Elias får rådet av skogsfilosofen Martinu Monne att genast gå till sin bror och tala om hur det ligger till.
Prästen Porcheddu å sin sida har den bestämda uppfattningen att Elias bör bli präst och att han absolut inte får ge efter för sina känslor. Elias ser till att han tillbringar sin mesta tid ute med fåren på betesmarkerna. Han strider med sig själv; han är djupt olycklig. Elias själ är en krigsskådeplats.
Detta moraliska dilemma, detta triangeldrama som endast två av kontrahenterna är medvetna om, tilldrar sig i en fantastisk miljö av oleanderträd, rosenbuskar, mynta, timjan, korkek, fläderbuskar och mastixträd.
Och månskenet över Sardinien måste vara något extraordinärt.
Grazia Deledda skildrar miljön hon känner så väl på ett fantastiskt sätt och de enkla människorna och deras livsvillkor kärvt och realistiskt; med allvar och respekt. Miljön är alldeles tydlig; tiden mera obestämd men problemet skuld/ straff är tidlöst och allmänmänskligt.
Jag tyckte mycket om den här romanen.
onsdag 19 december 2012
Tusen tranor
Yasunari Kawabata fick nobelpriset i litteratur 1968 med motiveringen
"hans berättarkonst, som med fin känsla uttrycker japanskt väsen i dess egenart".
Tusen tranor (första svenska utgåva 1966) är ett utmärkt exempel på "japanskt väsen i dess egenart".
Vackert, skirt, poetiskt men - med svärta och smärta; blommande vit oleander; en teservis med vackra kärl; gamla traditioner på glid.
En ung man, Kikuji, står i centrum för fyra kvinnors intresse; två äldre och två unga. De äldre kvinnorna har båda haft en kärleksrelation med Kikujis far; den far
vars skugga länge vilar över scenen.
Den ena av de äldre kvinnorna är Chikako Kurimoto, som varit faderns teceremonilärarinna. Hon tar sig friheter i huset efter Kikujis mors död. Och nu vill hon dessutom agera äktenskapsmäklerska.
Den andra äldre kvinnan är en helt annan sorts kvinna. Hon är den som fadern älskade mest. Hon är ungdomlig och vacker och har dessutom en vacker dotter.
Den unge Kikujis förvirring är stor.
När den väl lagt sig är scenen inte längre densamma.
Detta handlar om förhållandet mellan generationer, traditioner och en ung mans väg mot mognad.
Språket är vackert och rent. Olov Jonason har gjort översättningen från Sachiko Yatsuhiros auktoriserade översättning till tyska
"hans berättarkonst, som med fin känsla uttrycker japanskt väsen i dess egenart".
Tusen tranor (första svenska utgåva 1966) är ett utmärkt exempel på "japanskt väsen i dess egenart".
Vackert, skirt, poetiskt men - med svärta och smärta; blommande vit oleander; en teservis med vackra kärl; gamla traditioner på glid.
En ung man, Kikuji, står i centrum för fyra kvinnors intresse; två äldre och två unga. De äldre kvinnorna har båda haft en kärleksrelation med Kikujis far; den far
vars skugga länge vilar över scenen.
Den ena av de äldre kvinnorna är Chikako Kurimoto, som varit faderns teceremonilärarinna. Hon tar sig friheter i huset efter Kikujis mors död. Och nu vill hon dessutom agera äktenskapsmäklerska.
Den andra äldre kvinnan är en helt annan sorts kvinna. Hon är den som fadern älskade mest. Hon är ungdomlig och vacker och har dessutom en vacker dotter.
Den unge Kikujis förvirring är stor.
När den väl lagt sig är scenen inte längre densamma.
Detta handlar om förhållandet mellan generationer, traditioner och en ung mans väg mot mognad.
Språket är vackert och rent. Olov Jonason har gjort översättningen från Sachiko Yatsuhiros auktoriserade översättning till tyska
Etiketter:
Japansk litteratur,
Nobelpristagare,
Olov Jonason,
Tusen tranor,
Yasunari Kawabata
Tematrio - Julförberedelser
Lyran
vill veta vilka tre jultraditioner vi inte vill vara utan.
Efter moget övervägande landar jag på följande tre måsten:
Pepparkaksgardinen som jag brukar hänga upp i köket tillsammans med adventsstjärnan. (I år blev det endast stjärna eftersom jag ännu
inte hittat pepparkaksgardinen.) .
Granris och ljusslingor i fönsterlådorna
Julskinkan. Tillagad i stekpåse i ugn. Griljerad på julafton.
vill veta vilka tre jultraditioner vi inte vill vara utan.
Efter moget övervägande landar jag på följande tre måsten:
Pepparkaksgardinen som jag brukar hänga upp i köket tillsammans med adventsstjärnan. (I år blev det endast stjärna eftersom jag ännu
inte hittat pepparkaksgardinen.) .
Granris och ljusslingor i fönsterlådorna
Julskinkan. Tillagad i stekpåse i ugn. Griljerad på julafton.
måndag 17 december 2012
Jag ringer mina bröder
2010 inträffade två explosioner i Stockholm alldeles i närheten av varandra.
En självmordsbombare miste livet. Det betecknades som terroristbrott.
Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri tar avstamp i dessa händelser.
Unge Amor är huvudpersonen som ringer varningar till sina bröder.
Ligg lågt! Stick inte ut! Nej, förresten gör det!
Ja, det är ju förvisso skillnad på bröder och bröder.
Sina egna bröder offrar man sitt liv för.
De andra kan han offra en del för men inte livsfarligt och inte i ansiktet.
Amor skildrar hur han känner sig förföljd; hur han känner skuld och rentav tror sig ha utfört dådet; inbillar sig att han provocerar en polis, och så vidare.
Som läsare vet man ibland varken ut eller in. Vad händer? Vad tilldrar sig i Amors huvud? Mästerligt lyckas Jonas Hassen Khemiri överföra känslan av förvirring, diffus fara och overklighet till läsaren.
Samtidigt som han på få sidor berättar om släkten, flickvänner och kompisar.
Men det som allra först fångar mig är själva språket. Jag glömmer nästan innehållet för det fantastiska språket.
Och humorn - vem har inte stått vid ett dansgolv och försökt se oensam ut? - den milda ironin och vemodet.
En pjäs med samma titel som Khemiris bok har premiär på Malmö Stadsteater
den 18 januari.
"Jag ringer mina bröder är Sveriges bidrag till Europe Now – ett samarbetsprojekt där fem teatrar i Europa har som mål att beskriva det samtida och framtida Europa, präglat av nya identiteter och befolkningsstrukturer" står det på Stadsteaterns hemsida
En självmordsbombare miste livet. Det betecknades som terroristbrott.
Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri tar avstamp i dessa händelser.
Unge Amor är huvudpersonen som ringer varningar till sina bröder.
Ligg lågt! Stick inte ut! Nej, förresten gör det!
Ja, det är ju förvisso skillnad på bröder och bröder.
Sina egna bröder offrar man sitt liv för.
De andra kan han offra en del för men inte livsfarligt och inte i ansiktet.
Amor skildrar hur han känner sig förföljd; hur han känner skuld och rentav tror sig ha utfört dådet; inbillar sig att han provocerar en polis, och så vidare.
Som läsare vet man ibland varken ut eller in. Vad händer? Vad tilldrar sig i Amors huvud? Mästerligt lyckas Jonas Hassen Khemiri överföra känslan av förvirring, diffus fara och overklighet till läsaren.
Samtidigt som han på få sidor berättar om släkten, flickvänner och kompisar.
Men det som allra först fångar mig är själva språket. Jag glömmer nästan innehållet för det fantastiska språket.
Och humorn - vem har inte stått vid ett dansgolv och försökt se oensam ut? - den milda ironin och vemodet.
En pjäs med samma titel som Khemiris bok har premiär på Malmö Stadsteater
den 18 januari.
"Jag ringer mina bröder är Sveriges bidrag till Europe Now – ett samarbetsprojekt där fem teatrar i Europa har som mål att beskriva det samtida och framtida Europa, präglat av nya identiteter och befolkningsstrukturer" står det på Stadsteaterns hemsida
Etiketter:
Jag ringer mina bröder,
Jonas Hassen Khemiri,
Malmö Stadsteater
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)