Hästar, katter, män och andra djur

Hästar, män och andra djur av Nina Lekander blev jag glatt överraskad av..
Vet inte riktigt vad jag tänkt mig, men definitivt inte detta.
Nina Lekander tar läsaren med på svindlande resor mot okända mål. 
Mycket ridsport blir det och stränga tränare. Djurens rätt funderar hon mycket på och har läst mycket om. Har man rätt att ha husdjur; har man rätt till sin ridhäst? (Nina Lekander själv har en spansk häst som heter Alegre.)
När Frasse (sonen) flyttar hemifrån tänker hon bli vegetarian.
Männen har varit många i Nina Lekanders liv. Först under de turbulenta ungdomsåren. Sedan blev det mestadels Claes i Eldkvarn. Om man då bortser från sonen Frasses pappa, Johan.
Claes saknar hon som inspirerande samtalspartner. Men i stort sett föredrar hon att leva ensam. Goda väninnor finns alltid.
Så funderar hon över kvinnors åldrande. Vad är det som händer när kvinnor i femtioårsåldern blir osynliga? 
Nina Lekander har sitt sommarhus på Öland. (Med möda har hon köpt loss Claes och flyttat ut honom.) Där finns också två mycket goda vänner, nämligen poeten Nina Södergren och hennes dotter, Maria, som är konstnär. Nina Lekander skulle så gärna vilja ha Nina Södergren som mamma. Vid fyllda 55 tycker Nina Lekander att det är svårt att vara föräldralös.
I något läge berättar hon att hon avundas Jenny Diski som är så witty.
Jag tycker att om någon är witty så är det Nina Lekander. Hon formulerar sig drastiskt och spirituellt. Jag är inte så förtjust i titeln på boken, men jag gilla Nina Lekanders tankar och sättet på vilket hon ger uttryck för dem.


Annina Rabe i SvD var också förtjust.

Höstens dagar

Höstens dagar

Höstens dagar äro genomskinliga

och målade på skogens gyllne grund...

Höstens dagar le åt hela världen.

Det är skönt att somna utan önskan

mätt på blommorna och trött på grönskan

med vinets röda krans vid huvudgärden...

Höstens dag har ingen längtan mer,

dessfingrar äro obegripligt kalla

i sina drömmar överallt den ser 

hur vita flingor oupphörligt falla

Idag kom jag plötsligt att tänka på Edith Södergran. (Det brukar jag inte

göra). I hyllan hittar jag romanen Edith av Ernst Brunner. Oläst.

Alldeles intill står Till fots genom solsystemen. Ediths Södergrans expressionism, Ernst Brunner avhandling om Edith Södergran. 
Dags för ett nytt projekt?

Tematrio - Kläder

Lyran

ger oss i uppgift denna novembervecka att hitta bra böcker med titlar som innehåller klädesplagg.

De röda skorna av Kathryn Harrison handlar om lilla May som får fötterna lindade och gifts bort med en äldre man som hon sedan lyckas rymma ifrån och hamnar ur askan i elden. Kina på 1800 - talet.

Kostym av Ninni Holmqvist. Mycket läsvärda noveller om kvinnor som hör hemma överallt och ingenstans och som befinner sig i olika situationer.

Mästerkatten i stövlar av den hårdkokte deckarförfattaren Ed McBain, pseud. för Evan Hunter. Brottsmålsadvokaten Matthew Hope har det motigt i starten. Nu tar han på sig ett hopplöst fall.

Fem romaner på 23 år

Sex, droger och litteratur är titeln på Tobias Brandels initierade intervju 
med Alan Hollinghurst i SvD idag.
En artikel i The New Yorker om Englands störste stilist.
På British Council: Literature finns mer att läsa
"The Booker can drive people mad", säger Alan Hollinghurst i 
The Guardian

I bokhyllan hittar jag The Line of Beauty som fick Bookerpriset 2004.
Filmen The Line of Beauty är bestäld på det lokala biblioteket.
Stranger´s  Child -  hemklickad.

Och så kom Alan Hollinghurst himself i kvällens Babel!
Jag tycker att han var intressant och sympatisk; lite blyg och lågmäld. Iakttagande.
Han är född 1954 och bor i London.

Det röda fältet

Det röda fältet grep tag i mig på ett helt annat sätt än Vitlöksballaderna.
Här visar Mo Yan verkligen framfötterna. Nobelpriset kommer i en helt annan dager. Och jag kan tänka mig att filmen är fantastisk. Tyvärr verkar den svåråtkomlig. Både som köp och lån.
Det röda fältet tilldrar sig under de oroliga 1920- och 1930 - talen - med bland annat japansk invasion - i Gaomi nordöstra socken " den vackraste och fulaste, ovanligaste och vanligaste, heligaste och mest depraverade, hjältemodigaste och uslaste, mest stordrickande och hetast älskande platsen i hela världen". Mo Yan bör veta. Han är född här.
Det röda fältet innehåller många slag. Det finns en romantisk kärlekshistoria mellan Farmor och Farfar (man får försöka bortse från Andra och Tredje farmor...), här finns grymma stridsscener, tapperhet, feghet, vajande sorghumfält, jord som formligen dränkts i blod, massgravar, hundflockar som är farliga för både levande och döda, kuslig kyla människor emellan, fantastiskt poetiska naturskildringar och kvinnohistoria.
" Att farmor skulle gifta sig in i familjen Shan var Himlens vilja. En dag lekte farmor vid sidan av gungställningen tillsammans med några andra unga flickor med bundna fötter och långa flätor. Det var Qingming, den högtid då man städar de anhörigas gravar - persikoträden blommade, pilträden grönskade och ett fint regn föll. Flickornas ansikten var rosa som persikoblommor; det var en dag av frihet för dem. Farmor var en och sextio lång det året och vägde sextio kilo. Hon var klädd i en blommig bomullsjacka och gröna satinbyxor och hade mörkröda sidenband knutna om vristerna. Eftersom det regnade lite hade hon på sig ett par broderade skor som doppats ett dussin gånger i tongolja och som klafsade lätt för varje steg hon tog. En lång, glänsande fläta hängde ner på hennes rygg och om halsen bar hon ett silverhalsband - min farmorsfar var silversmed. Min farmorsmor var dotter till en godsägare som hamnat på obestånd; hon visste hur viktigt det var för en kvinna att ha små fötter och innan min farmor ens hunnit fylla sex började man binda hennes fötter med lindor som drogs åt allt hårdare för varje dag. Lindorna var drygt tre och en halv meter långa och med hjälp av dessa bröt farmorsmor av benen i farmors fötter och band in åtta av tårna - alla utom stortårna - under fotsulorna medan farmor led fruktansvärda plågor. Min egen mor hade också bundna fötter och varje gång jag såg på dem gjorde det så ont i mig att jag knappt kunde låta bli att skrika: "Ner med feodalismen! Länge leve de fria fötterna".
En man går förbi gungorna och fattar tycke för farmor. Farmors föräldrar säljer henne till en spetälsk man för en stor svart mula!
Jag har några ynka sidor kvar i Det röda fältet. Det blir svårt att hitta nästa bok.

Du är bland läsvänner!

Du är bland läsvänner! - prima bloggplock från Bokcirklar.se 2007 - 2010.
Redaktionen består av Nina Frid, Annika Koldenius och Peter Wahréus.
Nina Frid startade Bokcirklar.se.
(Suzanne Mortensen, bibliotekarie på Malmö stadsbibliotek, intervjuar Nina Frid)

Du är bland läsvänner! är indelad i två delar: Gästbloggare och Läsvänner.
Exempel på intressanta gästbloggare: Margareta Lindholm, Lina Wolff, Mikael Fant, Hannele Mikaela Taivassalo, Amanda Svensson, Anne Swärd, Måns Wadensjö - för att nämna några.
Alla gästbloggarna får frågan hur de beskriver sig som läsare.
Dessutom får de berätta om sitt starkaste minne från månaden som gästbloggare.
Alla bidrag och inlägg är korta. Men man får lästips och det känns verkligen att man rör sig bland läsvänner
Bokcirklar.se drivs numera av samtliga läns- och regionbibliotek i Sverige i samverkan.

Pilgrimer och vagabonder

En man, som så småningom  visar sig heta Olof, upptäcker att hans hustru Ann varit otrogen med  bäste vännen, Erik. Iris,Eriks hustru, tar det hela väldigt hårt.
Iris, är till sitt kynne mera lik Olof, som är tystlåten och tillbakadragen.
Ann och Erik är mera öppna och levnadsglada.
Denna otrohet är upptakten till Lennart Hagerfors nya roman 
Vägen till Khumbu.
Olof tar till storsläggan och ger sig hals över huvud iväg till Nepal och Mount Everest (Khumbu).
Väl där blir han mag - och höjdsjuk, drar sig aktivt undan andra resenärer och livet reduceras till det allra mest grundläggande; sova, äta, dricka, klättra. 
Jag kan tycka att det är rätt tänkt i princip även om Himalaya kanske är att ta i. Men den storslagna naturen, de stränga  vackra bergen, kylan, snön och stormarna ger det perspektiv på tillvaron som Olof så väl behöver. 
Otrohet eller inte. Bergens ande gör sitt och Olof känner i någon mån livet återvända.
Vägen till Khumbu varvar episoder från Olofs uppväxt och familjeliv med berättelsen om upplevelserna i bergen.
Det är oklart vad Olof har för avsikt med hustru och barn, men det är en annorlunda man som ger sig ifrån Himalaya. Och kanske tar han en tur över Kalifornien till sin nyfunna väninna, Kiwi, först.
Han lär vara mer än välkommen.
Det jag tycker allra mest om med Vägen till Khumbu är själva Khumbu; miljön, den mäktiga naturen, de rosa bergstopparna som sticker upp ovan molnen; vintern, isen, kylan ; när allt är  avskalat och handlar om ren överlevnad.