Dessutom!

Förutom alla biblioteksböckerna vill jag ju läsa Nina Björk, Lyckliga i alla sina dagar som jag vann på
Annas fina blogg - och dagarna går
Jag blev jätteglad och går nu i ide en tid (ja, jag får väl inte missa tiden hos tandhygienisten, förstås)

Från biblioteket

Dessa läckra höstböcker hade jag reserverat på mitt lokala bibliotek.
Och nu har de kommit. Alla på en gång. (Och då ska vi inte tala om det jag redan hade hemma...)
Var börjar jag???

Tematrio - Norden på Bokmässan

Lyran 
ger oss i uppgift att under veckan berätta om tre nordiska favoriter - böcker eller författare.
Antingen skriver man i egen blogg och gör en hänvisning i Lyrans blogg.
Eller också skriver man direkt i Lyrans kommentarsfält.

Islänningen Gyrdir Eliasson fick Nordiska Rådets Litteraturpris 2011 för sin novellsamling 
Bland träden. 47 korta noveller med överraskande slut som på något sätt hänger ihop med varandra.
Allt tilldrar sig i ett grått landskap med någon enstaka färgaccent.
Jag var otroligt förtjust i den här novellsamlingen.

Pia Juul är en högt uppskattad författare i Danmark. Hon skriver noveller, romaner, dramatik och lyrik.
Dessutom är hon medlem i Danska Akademien. Mordet på Halland är däremot en kriminalroman. Att skriva deckare räknas inte som så särskilt fint i Danmark.
Mordet på Halland handlar egentligen mer om änkans kartläggning av vem Halland, hennes döde man, egentligen var. Kände de varandra över huvud taget?
Slutet är inte så väsentligt. Det viktiga är vägen dit.

Den norske poeten Olav H Hauge (1908 - 1994) kallades äppelodlaren vid Hardangerfjorden. Han bodde längst in i fjorden på en gård i hela sitt liv med undantag för den tid han tillbringade på mentalsjukhuset Valen. Han skrev 84 självanalytiska dagböcker under sitt liv. Hauge skrev också lyrik och utvecklades från romantisk naturlyrik till modernism. Persisk och kinesisk lyrik älskade han och han läste mycket i hela sitt liv. Carl - Göran Ekerwald skrev en bok om denne märklige norske författare. Det stora självporträttet heter den och kom ut 2011 på Carlssons förlag.

Solstorm

Åsa Larssons första kriminalroman med Rebecka Martinsson i huvudrollen har titeln Solstorm.

Jag har sett filmen med Isabella Scorupco som Rebecka Martinsson.
Först blev jag besviken. Det var inte så jag tänkt mig henne, men efter hand tyckte jag ändå att hon passade riktigt bra som den envisa, orädda juristen från Stockholm som anses vara en förrädare och avhoppare av den religiösa församling som hon tillhört, missbrukats av och spottats ut av.

De extatiska församlingsmötena är riktigt obehagliga och för tankarna till andra stora möten av typen masspsykos. Mikael Persbrandt spelar ungdomsledaren som får ungdomarna med sig, särskilt flickorna som får särbehandling.  Krister Henriksson har en obehaglig roll som frusen familjefar.

Susanne Reuter är hans grå hustruskugga som vet att hålla sig steget bakom.

Deras unge son är församlingsledaren Viktor Strandgård, som hittas mördad. Rebecka har kallats till Kiruna av hans syster som anklagas för mordet och är rädd att hon ska mista vårdnaden om sina barn..

Det är kallt och gnistrande vitt och ljusen från  Kiruna lyser upp den svarta natten. Det är oerhört vackert filmat.

Farmors hus som Rebecka bor i ligger inte riktigt som jag trodde.
Men Polisinspektör Anna - Maria Mella som spelas av Lena B. Eriksson är exakt som jag föreställt mig henne.

Jag kommer nog att läsa boken också för jag tycker att det finns luckor i filmen, t. ex. är det något med Rebecka och Viktors föräldrar som inte stämmer riktigt.

Högt ärade trana

Idag när jag steg ut på trappan passerade en grupp tranor i snygg Y-formation. Och det är ju dags nu. Under september - oktober ger de sig iväg mot Iberiska halvön och norra Afrika för att sedan återkomma i mars - april.
Den här fina bilden av flyttande tranor hittade jag HÄR


Nina Södergren f. 1924 är en poet som ofta använder tranan som motiv. Tranan är för henne avskedets och återvändandets fågel. Alldeles nyligen - augusti 2012 -har det kommit ut en samlingsvolym med Nina Södergrens dikter, Högt ärade trana. Här ingår även ej tidigare publicerade dikter
 

Nina Södergren bor på Öland och skriver ofta dikter om fåglar.. Hon medverkar även som journalist i Ölandsposten. Onsdagen den 24 oktober kl 19 besöker hon Mörbylånga bibliotek och berättar om sitt författarskap.

Höstdagjämning

Höstdagjämning

Nu blommar heden violett av ljung,

rött skifta nyponen bland snårens taggar,

och över åkern vitnande och tung

för svalnad blåst den mogna säden vaggar.

Jag känner höstens närhet. Snart den skall

med praktfull färgglöd skog och park förgylla,

till dess att vid de sista lövens fall

allt svartnar och blir ett med regndränkt mylla.

Det är, som om ett vemodsmängt förbi

mig redan nådde ur den luft jag andas,

och ändock hör jag  ock en melodi,

som sjunger ljust och ljuvt, med vinden blandas

Natan Söderberg (1869 - 1937)

Ur  Svensk dikt året om

Bilden är lånad från Wikipedia

Lyckad återträff

Äntligen blev det min tur att läsa Till offer åt Molok av Åsa Larsson!

Och jag blev inte besviken. Det är spännande och välskrivet och Åsa Larsson är duktig på de tunna psykologiska trådarna. Och miljön - Kiruna med omnejd; snön, kylan, avstånden mellan husen - som hon skildrar så hemvant. De starka kvinnorna är fler än de starka männen. Den arme (osympatiske) kammaråklagaren Carl von Post har ett elände med den populära åklagaren Rebecka Martinsson, den ettriga polisen Anna - Maria Mella och den resliga polisinspektören från Umeå klädd i linne lager på lager och det grå håret uppsatt med en pinne. De kommer honom att känna behov av syrgas, betablockerare och morfin. Honom är det riktigt synd om.

Det är något gammaltestamentligt över Till offer åt Molok.  Molok nämns i tredje Moseboken som en ond kraft som kräver barnaoffer. Men den som offrar sitt barn  kan å andra sidan förvänta sig ett gruvligt straff.

Och det handlar verkligen om fädernas missgärningar som straffar sig i kommande generationer som det står om i andra Mosebok.

Till offer åt Molok utspelas på två tidsplan - ett med början 1914 med berättelsen om lärarinnan Elina Pettersson, gruvdisponenten Hjalmar Lundbohm och ondskan själv,  övergruvfogden Fasth.

Det andra tidsplanet är nutid. Tidsmarkörerna är många och stämningsskapande.

Hjalmar Lundbohm är en verklig person, men historien med Elina är uppdiktad.

Leif Silbersky kallas in för att försvara en våldsamt utlevande kvinna, som misstänks för mord.

När berättelsen tar sin början är det höst i markerna. Snorvalpen (schäfer) väcker Rebecca Martinsson en tidig söndagsmorgon medan blandrastiken Vera håller omgivningen på en  armlängds avstånd.

Hundarna är alltid betydelsefulla i Åsa Larssons berättelser och skildras kärleksfullt.
Detta är den femte boken i serien om Rebecka Martinsson. Förmodligen kommer det flera. För man måste ju få veta hur det går för Rebecka och pojkvännen Måns, som sitter i Stockholm på en fashonabel advokatbyrå och hatar Kiruna. 
Rebecca å sin sida älskar Kiruna och eventuellt också polisen och hundföraren Krister Eriksson...