måndag 9 juli 2012

Klassikersommar. 3


Nu gick det undan!
Plötsligt läste jag Kung Salomos skatt av Henry Rider Haggard (1856 - 1925). Och det med ett visst nöje. Den kom ut 1886;  tre år efter Skattkammarön av Robert Louis Stevenson.
Kung Salomos skatt är en äventyrs- och eller pojkroman; en blandning av Odysséen, Skattkammarön och Indiana Jones kryddat med Gamla Testamentet och Ingoldsby Legends.
Rider Haggard låter jägaren Allan Quatermain skriva boken. Han går motvilligt med på det eftersom hans båda kumpaner, Henry Curtis och John Good enträget ber honom. Han berättar för sin son Harry.
Kung Salomos skatt tilldrar sig i Kapprovinsen. Rider Haggard var väl förtrogen med Sydafrika eftersom han skickats dit efter avslutad skolgång för att göra sin lycka i den koloniala administrationen.
Den livliga miljöbeskrivningen gör att man ser berättelsen i bilder. Kung Salomos skatt är också filmad åtskilliga gånger. Senast med Richard Chamberlain som Allan Quatermain.
Den gråhårige Allan Quatermain,  den ljuse vikingen Henry Curtis och den lille, mörke John Good med monokel och löständer ger sig ut för att leta upp Henry Curtis försvunne bror. Denne i sin tur gav sig iväg efter guldet och diamanterna i Kung Salomos skattkammare. De har en bristfällig kartskiss och med den som enda hjälpmedel ger de sig iväg mot okända äventyr.
Naturligtvis har de ett antal infödda tjänare, spejare och vägvisare med sig. De möter svält, uttorkning och död. Och till slut även den elake kung Twala och den hemska, uråldriga häxan Gagool i Kukuanaland.
Kung Twalas undersåtar är helt underkuvade och närmast paralyserade av skräck. En gång om året anställs häxjakt under vilken manliga häxor godtyckligt utses av Gagool och hennes hantlangare som är gamla kvinnor med fiskblåsor i håret och ormskinn på ryggen. Jungfruoffer förekommer också.
Blodig elefantjakt och  ingående stridsskildringar får det att vända sig i magen på mig och jag hoppar över några sidor. Elfenben var mycket åtråvärt.
Kulturkrockarna är många. Kvinnor och infödingar ses med misstro, även om det finns lysande undantag. En viss godmodig humor glimtar till då och då. 
Ofta sitter männen runt lägereldar och berättar historier.

Guldet och diamanterna då? Och den försvunne?
Ja, det är sådant man får veta om man läser Kung Salomos skatt

Denna upplaga av Kung Salomos skatt är utgiven av Bonniers Folkbibliotek.
Längst bak i boken finns en frågelista: Vilka böcker har Ni inte läst?
Och så kommer listor över GFB:s ordinarie serie,  BFB:s kvartalsböcker och BFB:s Juniorserie.

Lite kul det också.

lördag 7 juli 2012

Klassikersommar. 2


I det grå och vita huset på 124  Bluestone Road Cincinnati rasar en liten osalig barnasjäl.
Sethe och hennes dotter Denver är vana. De bor i utkanten av samhället och är inte särskilt välsedda. Sethe har dödat. Och hon har suttit i fängelse.
I arton år har Sethe och Denver levt i ogillande och ensamhet. De har bara varandra att ty sig till vilket inte är så bra för någon utav dem. 
Förhållandet mor/dotter är inte oproblematiskt. 
Men så kommer hon som kallar sig Älskade...
Sethe är ingen vanlig kvinna. Hon är svart och hon är slav. Men inte vilken slav som helst. Hennes personlighet är stark; så stark att det är svårt för omgivningen. Till och med hennes kärlek skrämmer. Männen tenderar att försvinna ut i kulissen. 
Sethes svärmor, den heliga Baby Suggs, var också en kraftkvinna, "klippan som reste sig mot skyn" för att citera Toni Morrison i Älskade från 1987.
Att vara kvinna och slav var att bära ett dubbelt ok. Att freda sig mot männen, att skydda de egna barnen, att arbeta åt det vita herrskapet och dessutom på hemmaplan krävde sin tribut.
Älskade är i hög grad en kvinnoroman som tar avstamp 1873 strax efter inbördeskrigets slut när slaveriet i praktiken var förbjudet.
Romanen är fylld av en vitglödgad vrede. Den är fullständigt skoningslös och man dras in i en tid av mörker i skuggan av Klanen.
Berättelsen består av minnesfragment; berättarperspektivet växlar. 
Och för läsaren återstår det att pussla ihop berättelsen. 
Det går för det mesta bra.

Toni Morrison fick Pulitzerpriset för Älskade 1987.
1993 fick hon Nobelpriset.

Jag unnar henne alla priser hon får, men kanske är jag inte helt begeistrad ändå. Någonstans ungefär tre fjärdedelar in i Älskade blir det för mycket av allt på något sätt. Berättelsen blir övermäktig.
Och jag hade inte tagit med Älskade på min klassikerlista.

fredag 6 juli 2012

Blomstervandringar




Harriet Hjorth (1908 - 1977) bodde i Sigtuna. Hon skrev både romaner och fackböcker. 
32 böcker hann det bli. 
Blomstervandringar kom ut 1980. Det är en presentutgåva av tre tidigare utgivna titlar.
Vårens och försommarens örter
Högsommarens örter
Eftersommarens örter.

Jag tittade speciellt på Högsommarens örter och hittar där nattviolen eller nattyxne.
En gammal favorit som doftar endast i skymning.
Per Daniel Amadeus Atterbom talar om nattviolen som "den lilla nunnan som ensam vakar än"
medan Karlfeldt älskogsört.
Ebba Lindqvist skriver 1940

Ingen blomma liknar  denna
ingen blomma står så ensam.
---
Rör den inte,
bryt den inte!
På sin späda stängel bär den
hela sommarnattens ljus

En annan favorit är gulmåran, doftgräs, Jungfru Marie sänghalm.
Gulmåran varken doftar eller lyser med sin färg om natten.
Den ströddes förr på golven vid festliga tillfällen även om det ansågs att den kunde orsaka träta.
Karlfeldt nämner ofta gulmåran i sina dikter. Här ur Hösthorn:

Nu när de trötta sova
kornknarr, sänghalm
vill jag gå ut och lova
skymningens unge gud.
Ned över gula bingar,
kornknarr, sänghalm
sänker han mjuka vingar
sakta och utan ljud.
---

Gultörnet, de atlantiska hedarnas ört
"Furze" eller "gorse" i den irländska och engelska skönlitteraturen; 
till exempel på Egdon Heath i Thomas Hardys roman med samma namn. 
Ärttörne är ett annat namn. 
Linné lär ha fallit på knä och gråtit av glädje när han först såg ärttörnets solgula, aromatiska blommor på det
engelska hedlandet.
Harriet Hjorth själv stötte på gultörne under en vistelse i Provence strax efter kriget.


Illustrationerna i Blomstervandringar är gjorda av Kaj Beckman

torsdag 5 juli 2012

Elin Wägner som staty



Under årets Berg - vecka blev det naturligtvis ett besök på Elin Wägners Lilla Björka.
Där finns (bl. a.) en modell till den staty som Elin Wägner - sällskapet håller på att samla in pengar till.
Den kommer förhoppningsvis att stå någonstans på Odenplan.
Statygruppen består av
Marianne Enge Swartz (ordf. i sällskapet 1990 -2010)
Birgitta Wistrand (medlem i EW - sällskapet och ordf. i Fredrika Bremer - förbundet)
Barbro Andersson  (medl. i EW - sällskapet och sekreterare i DELS, de litterära sällskapens samarbetsnämnd.
Klicka på Elin Wägner som staty och läs bladet om EW och statyn.
Om man skulle ha lust att lämna ett bidrag så finns även ett bankgirokonto.
Det vore inte fel med ett minnesmärke över denna fantastiska föregångskvinna som var journalist, freds-
och miljöaktivistaktivist, kvinnosakskämpe och författare.
Det finns gott om statyer i Stockholm, men de föreställer nästan uteslutande män.
1944 kom hon som andra kvinna efter Selma Lagerlöf in i Svenska Akademien.

tisdag 3 juli 2012

Tematrio - Vatten

Lyrans tematrio denna vecka - Vatten 

Det visade sig vara ganska lätt att hitta romaner med anknytning till vatten.
Här kommer tre av dem. (Eyvind Johnson och Monika Fagerholm m. fl. får vänta till en annan gång)

Någon gång i 10 - årsåldern hade jag halsfluss och låg i sängen och hade tråkigt. Då fick jag som en skänk från ovan En världsomsegling under havet
av Jules Verne (i Saga-biblioteket, tror jag) och vips! hade jag glömt bort tristessen, halsflussen och febern. Kapten Nemo och hans besättning på u - båten Nautilus och deras fantastiska äventyr i den fantasieggande undervattensvärlden fascinerade och jag minns fortfarande med välbehag den läsupplevelsen. Kapten Nemo var en gåta i sig och inte förrän i uppföljaren Den hemlighetsfulla ön, 1874, får man en förklaring.
En världsomsegling under havet  kom ut 1870 



Happy Sally är Sara Stridsbergs debutroman från 2004.
Den bygger på kanalsimmerskan Sally Bauers liv. Hon var den första skandinav som korsade Engelska kanalen. Året var 1939. 
Femtio år  därefter försöker Ellen, en annan simmerska göra samma sak.
Ellens dotter åker senare till Dover för att minnas sin mor och hennes besatta bortvändhet.
Tre kvinnoöden under olika tider och från olika synvinklar.
Jag minns stämningen i romanen som vemodig och poetisk.
En stark debut. 

 

2010 kom Den drunknade av Therese Bohman - en vacker, konstnärlig bok om två systrar och en man under en kvav sommar i Skåne. Det som sker händer under ytan; det outsagda hänger tungt i luften.
Marina kommer för att hälsa på sin syster Stella som är gift med Gabriel. Marina anar att något inte står riktigt rätt till, men eftersom systrarna inte står varandra tillräckligt nära faller det sig inte naturligt för Marina att fråga.
Therese Bohman har ett vackert språkbruk och Den drunknade är en fin debut.

måndag 2 juli 2012

Ond, bråd död i Ontario

föddes och växte upp i North Bay, Ontario, Kanada - en liten by som påminner mycket om Algonquin Bay där kriminalromanerna om John Cardinal utspelar sig.
Fem stycken har kommit och den sjätte, Until the Night, kommer ut i september.



I Fader Död får kriminalpolisen John Cardinal och hans medarbetare bland annat hand om ett fall som tilldrar sig i pälshandlarkretsar. Årets pälsauktion kräver ett uppbåd poliser i sig, men nu sker ett antal brutala mord som visar sig ha  förgreningar i både tid och rum. 
En sektliknande grupp som kallar sig Familjen styrs med järnhand av en man som kallar sig Papa.
Han fiskar upp vinddrivna yngre människor och tränar dem till att bli hans lydiga redskap. 
Så småningom ska det visa sig vem ha egentligen är
John Cardinal är en sympatisk människa som nyligen upplevt en stor sorg. Man har följt även hans privatliv genom åren och serien och det är ett viktigt tema även i Fader Död.
Utöver de aktuella morden arbetar John Cardinal också med ett seglivat cold case...
Polisarbetet skildras omsorgsfullt och trovärdigt. Spänningen är det inget fel på, men det jag gillar allra mest är miljöskildringen. Det är så rysligt kallt i Algonquin Bay och så mycket is och snö.
Ljusets skiftningar, mörkret, den torra, rena luften; lukten av snö och våt bark i skogen och kreosot och olja i hamnen  - allt bidrar till en stark känsla av närvaro. Man märker tydligt att författaren har god kännedom om såväl miljö som levnadsförhållanden i området. Giles Blunt bor numera i Toronto,provinshuvudstaden i Ontario.
Jag väntar ivrigt på nästa del.
.

John Cardinal - serien

Fruset offer             2003          Forty Words for Sorrow
En stilla storm         2004         The Delicate Storm
Schamanen             2005          Black Fly Season
När du läser detta   2008          By the Time You Read This
Fader Död              2012          Crime Machine



lördag 30 juni 2012

Djävulspakter

Pakten. Min vänskap med Karen Blixen. 1974.
Thorkild Bjørnvigs minnen av de år han odlade en sällsam vänskap med den dubbelt så gamla Karen Blixen 
(1885 - 1962). Han var 32 och hon 64. Han var en författare i blivande och hon världsberömd och omåttligt uppburen. De läste varandras arbeten, samtalade i timmar och lyssnade på musik. Han blev hennes ödmjuke lärjunge och hon blev alltmer despotisk och possesiv.
Karen Blixens humör skiftade mellan värme och kyla; mellan storm och stiltje. Hon levererade uppläxningar den ena dagen och låtsades som ingenting nästa dag.
Thorkild Bjørnvigs arma hustru och lille son stod i skuggan av den stora författarinnan som kunde erbjuda skrivarstuga, lugn och ro och god mat på Rungstedlund. 
Karen Blixen var svartsjuk och drog sig inte för att till exempel läsa Bjørnvigs privata brev.
Karen Blixens stora livstragedi var den syfilis som hennes man Bror Blixen hade smittat henne med. Detta gjorde att hon måste avstå från det liv hon gärna hade velat leva.  (Dessutom levde hon på ostron, druvor och champagne och led troligen av anorexia nervosa.)
När ingen hjälp stod att finna hos Gud sålde hon tidigt sin själ till djävulen mot att allt hon upplevde skulle bli till berättelser, berättar hon för Bjørnvig.
Med Bjørnvig sluter hon sedan en pakt eftersom hon känner att de båda skulle kunna lita på varandra i "en fullständig ömsesidighet av mystisk art och inte kunde störas eller rubbas av något."
Pakten avslöjar onekligen ganska fula sidor hos Karen Blixen. Hon skulle vara den första att skriva under på dem. Hon hade inte för vana att skona sig själv, men frågan är om hon skulle hålla med om alla delar i Pakten. 
Det är ju en partsinlaga, trots allt. 
Jag blir lite beklämd av Pakten. Inte för att Karen Blixen är den hon är utan snarare att Thorkild Bjørnvig är den han är; erbjuder så lite motstånd och är så undfallande och offrar familjen på Blixens altare.
Kanske hade han egna svårigheter att tampas med. Det kan förklara en del.
Sven Delblancs dramatiska inledning - skriven med skräckblandad beundran - hade däremot gärna fått vara mer omfattande. 
Mycket intressant är också Blixen-kännaren Frans Lassons efterskrift rörande tre böcker om Karen Blixen, varav en är just Pakten..
Dessa  böcker skulle ursprungligen varit tre av inalles fem bidrag i en minnesbok om KB; en bok som skulle nyansera den okritiska beundran man hittills ägnat henne .
Medan broderns, Thomas Dinesens, Clara Svendsens (sekreterarens) och Thorkild Bjørnvigs bidrag växte så utgick två andra. Till slut beslöt Frans Lasson att det fick bli tre fristående böcker.
Karen Blixen ligger begravd under ett stort bokträd i parken på Rungstedlund.
Antagligen är hon "ett makalöst vackert skelett". Det var i alla fall det hon hade för avsikt.