En fantastisk kärleksroman; en riktig klassiker. Trots att det händer mycket som placerar romanen i tid känns den helt aktuell. Jag talar om
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg (1869 - 1941), som jag ägnat hela den trista regniga aprilsöndagen åt. Den allvarsamma leken kom ut 1912 och var en sorts summering av karaktärer, miljöer och motiv i Söderbergs författarskap. "En konkursrealisation", sade den elake Fredrik Böök (docent Löök) i romanen.
Den allvarsamma leken är uppbyggd som ett drama i fem akter.
Den bygger på Hjalmar Söderbergs kärlek till Maria von Platen, en konstnärlig, intelligent, frigjord och vacker kvinna som lämnade man och barn för att leva ett eget liv och som mycket riktigt fick dåligt rykte. Hon levde som en man och blev kallad litteratörernas egen vandringspokal.
Hjalmar Söderberg flydde sin familj till Köpenhamn. Där gifte han så småningom om sig med en sjuksköterska, Emelie Voss, och dog 1941 i en hjärtinfarkt.
HS var översättare, romanförfattare, dramatiker, novellist och essäst. Han översatte Anatole France, som fick Nobelpriset 1921, och som också var en litterär förebild för HS.
Skeptikern Voltaire var en annan förebild.
Lydia Stilles och Arvid Stjärnborgs kärlekshistoria innehåller kärlek, längtan, svek och otrohet.
Båda gifter sig på annat håll. Arvids hustru, "lilla Dagmar", har brukat list för att få Arvid att gifta sig med henne. Lydia spelar inte heller med öppna kort.
Lydia och Arvid är sällan i fas med varandra och deras kärlekshistoria får
ett bittert slut.
Hjalmar Söderberg är en underbar Stockholmsskildrare. Det ligger ett blått melankoliskt ljus över Söderbergs stad som på Eugène Janssons målning Hornsgatan nattetid.
Den bilden är lånad.